Flera människor har misshandlats till döds på senaste tiden och idag en svårt knivskuren

Det har på något sätt blivit vardagsrutin. Oftast unga människor, med hela liv framför sig... det är så tragiskt så man vill bara gråta....

Vart är vi på väg ? Törs ni ingripa när ni ser någon misshandlas på stan av ett gäng ? Jag vågar inte göra annat än ringa polisen

Har ingen lösning - känner bara en stor maktlöshet och oro .....

Törs och törs, är man inte minst dubbelt så många om misshandlarna är det bäst att inte göra något. Det är många som blivit misshandlade och dödade bara för att dom la näsan i blöt.

Ja, tyvärr........ men på något sätt känns det fel att inte ingripa, det ger ju samtidigt signaler att det är O.K. att misshandla var som helst

Skulle aldrig våga ingripa... min fam och några till råkade för 18 år sedan ut för galning... han var både narkoman och alkis och jag vet vad såna kan ta sig till... Tyvärr:(

I januari i år dog min fd- svägerska ( i Västerbotten) efter svår misshandel av maken.

Jag har rytit till ibland, när någon fyllegubbe skäller på invandrarna eller nåt.
Har också sagt i från, när jag sett någon förstöra egendom och banga sönder saker.
Det har gått bra, jag tänker inte så mycket, det kommer spontant.

Dottern har hjälpt hem en gammal sjuk dam som ramlat på gatan.

Jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera.
När det gäller mobbing och sådant lägger jag mig i. Men, jag vet i fanken om jag skulle våga gå emellan nån påtänd idiot och ett offer. Tror inte det. Jo, om offret är ett barn tror jag att både jag och andra går emellan.

Har undrat själv...hur reagerar man...spontant tror jag
att jag inte kan titta på, men efteråt kanske det skulle gå upp för mig att mitt eget liv var i fara
När det gäller barn som är utsatta drar jag mig inte ett skit för att lägga mig i...kan vara mitt barn eller barnbarn nästa gång

Men fy sjutton så våldet har blivit vardagsmat...ruskigt läskigt samhälle vi håller på att få

skrek en gång till när tre snaggade pojkar kom ut ur ett buskage och en lyfte byxbenet för att stoppa ner den macheteliknande kniven i sitt fodral.
Utan att tänka mej för skrek jag högt:

Man får inte ha kniv på allmän plats!

Intressant reaktion kan jag säja...
pojkarna belv rädda och dröp av..... men efteråt funderar man ju..

Jag hoppas att jag fortfarande vågar ingripa om jag ser en misshandel.

gjort det en gång tidigare då två killar gav sig på en ensam kille. Jag blev så arg så jag gick emellan. Jag fick en rakhöger över läppen.
Men det komiska vara att den ena av de angripande killarna klippte till sin kompis för han slagit en tjej. så på ett sätt så blev det stopp på bråket ialla fall.
jag fick en fläskläpp en vecka men det gick över. ...

Har varit " drabbad" åt båda hållen. Blev överfallen av en ensam påverkad man för en massa år sedan. Alldeles bakom mig gick en kille och en tjej. De ingrep inte utan gick förbi , stannade c:a 50-60 meter bort och ställde sig och tittade på. Jag blev mer förb.... på dem än på killen som överföll mig. Nu slutade det hela lyckligt , kunde prata mig ur det värsta ( knivhotet), men är fortfarande övertygad om att om killen och tjejen bara stannat till hade jag klarat mig bättre. Vi hade ju då varit flera mot en .

Jag har också sett rå misshandel av en tjej. Två killar och en tjej kom ut från en pub. En av killarna slog ner tjejen och när hon låg ner sparkade de på henne. Jag ingrep inte utan ringde polisen så fort jag bara kunde. Tyckte i det läget att det var för dåliga odds. Kanske även avsaknad av civilkurage?!

För min del avgör alltså oddsen hur jag gör. Jag tyckte att det var bättre att få dit polisen så snabbt som möjligt i st f att vi kanske skulle vara två misshandlade tjejer.

Skulle nog inte våga ingripa handgripligen så att säga men genom att skrika, ropa och vifta (eller nåt) så kanske man kan skrämma bort personen eller i alla fall påkalla andras uppmärksamhet så man blir fler.

Bara stå och se på eller gå därifrån skulle jag nog aldrig kunna göra.

Jag skulle ingripa, om det inte är drogpåverkade personer. då skulle jag inte våga. annars hoppas man och tror att man kan få en galning att lugna ner sig!
Vi måste alla våga bry oss. Sedan är det tragiskt att det får ödesdigra konsekveser. En sak som upprör mig är att om man ska tex anmäla om barn far illa så får man inte vara anonym. Jag tycker att man måste uppge sitt namn till socialen förståss, men bor man granne med någon typ, så vågar man kanske inte anmäla. Det kan då bli så att ett barn inte får hjälp. det kan också röra misshandelshistorier också.
den dag ingen vågar bry sig, hoppas jag aldrig kommer!

men vet ju itne vad man skulle göra, det är nog lite fråb situation till situation, men ajag skulle iaf ringa polisen

Oj det här är en svår fråga,jag tror nog att jag skulle ingripa på något sätt, men jag har märkt på mej själv att ju äldre jag blir så blir jag åxå orolig om jag möter ett ungdoms gäng tex, och det gör mej lite orolig för att jag inte vågar att ingripa.

Ang rabalders inlägg om att det inte går att anmäla om barn far illa anonymt,så är det väll så att man är skyldig att anmäla om ett barn far illa?

Jag skulle stint undvika att blanda in mig själv i stökigheterna. Tillkalla väktare eller polis - eller se till att någon gör det, är en självklarhet.

Det finns förstås alltid undantag..

Jag har gud ske lov bara sett en misshandel i mitt liv och det är ca 18 år sedan. En kille i 20-års åldern kom ut från en affär då en annan rusade fram och hoppade upp och sparkade honom i ryggen á la karate och började puckla på stackarn som låg på marken. Jag som stod 3 meter ifrån blev så förbannad och häpen att jag skrek "vad f_n gör du!?". Killen som sparkade och slogs sprang därifrån......

Jag tror och hoppas att jag skulle våga ingripa även idag. Funderar på om man inte blir så arg och kränkt att man inte kan hålla käften. Men det är klart att det beror på situation...... usch, att hamna i sådant

Förra året, eller förra igen, skulle en människa inte så långt härifrån be grannen sänka volymen på stereon - det bråket kostade honom livet. Det urartar lätt och särskillt när det finns tillgång till vapen.

Jag har bland annat ingripit vid misshandel på öppen plats, ringt flertal gånger till polisen och anmält min granne när jag hört att det varit bråk, han är medveten om att det är jag som anmält samt gått emellan min vän och hennes före detta sambo när han skulle slänga henne utför en trappa. Vet inte om det kallas för att ha civilkurage. Förlitar mig på mig själv och min förmåga att försvara mig. Sedan saknar jag nog en del vett men jag vet att man alltid har en överman. Har aldrig tvekat tidigare, tror inte jag skulle göra det idag heller.

jag blev vittne till då en man slog sin kvinna
o jag blev topp tunnor rasande så att jag jagade den mannen ganska långt
han sprang faktiskt
så jag tror nog att jag skulle ingripa utan att tänka efter före just för att jag skulle bli så rasande om det är en underlägsen som bli utsatt

men hur de gick sen för dessa två de e en annan sak
ja jag vet att dom inte e ihop nu
men inte tog de slut den dagen

Jag har som tur inte sett någon misshandel och skulle jag det så tror jag inte att jag ingriper mer än att ringa polis m.m.
Var med om ett inbrott eller vad man ska säga i vårt apotek när jag var där som kund men det gick så fort, vi var 2 st som tänkte sätta snarskank på killen men ingen av oss vågade.
Har sett en del inbrott i en ICA affär från fönstret där jag bodde, även förstörelse, har då ringt polisen, har ej varit anonym vid anmälningar. Polisen kunde ringa mig och jag kollade i fönstret att rätt person hade tagits.
Fick även ett smeknamn av ungdomar som var "Pizzerian spion" m.m. för många visste att jag hade ringt när det var t.ex. en massa liv och bus utanför en pizzeria där.
Det hände ofta varje fredag o lördag så vi inte fick sova m.m. T.o.m. polisen kände igen min röst och svarade ofta: Jasså det är du, då är det dags igen kan jag förstå. Det var bara för mig att säga ja och så kom de.

Jag skulle nog inte våga ingripa igen, har gjort det o blev knivhotad, samt fick en käksmäll.