Poeten är den
som berövats synen
mitt i dagens ljus.
Med brinnande fingertoppar
rör han vid orden
och vet inte
om han tänt dem.

Mieczyslawa Buczkówna (f.1924, Polen)

To see a world in a grain of sand
and a heaven in a wild flower
hold infinity in the palm of your hand
and eternity in an hour.

William Blake

Vackert, Lavendel2, mycket vackert!

HÄr en Fox indiandikt:


Alla små varelser som kom förbi
hitade en håla med ljus, sa
"Vems?"
satte en fälla
bågsträng som snara.
en jätte av ljus, någonting levande, blixtrade stigen
på sin långsamma väg upp, bländande
alla små varelser som kom förbi.
o någonting levande höll på att dö där,
i bågsträngen, sa
"Låter du mig strypas till döds
får du natt för alltid"
och de lät Solen gå


(OOO - jag älskar den! )

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

den här är väl fin?

Lyckans minut
av Erik Lindorm

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever, på jorden jag står
var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Den här gillar jag av en speciell anledning

May the road rise to meet you, may the wind be always at your back, may the sun shine warmly upon your face, and the rain fall soft upon your fields, and until we meet again, may the Lord hold you in the hollow of His hand.

William Wordsworth (1770-1850)

I Wandered Lonely as a Cloud


I wandered lonely as a cloud
That floats on high o'er vales and hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine
And twinkle on the milky way,
They stretched in never-ending line
Along the margin of a bay:
Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they
Out-did the sparkling waves in glee:
A poet could not but be gay,
In such a jocund company:
I gazed--and gazed--but little thought
What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie
In vacant or in pensive mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils.

Oh, så underbart!


Tack för era favoriter!

Här en till av mina. Jag hoppas att ni återkommer med era!

Allt vad jag talat, vartenda ord,
var tryucfkning av mina händer
och mina ögons smekande blick,
och varje rad som jag skrivit:
- det är inte munväder, är inte luft,
det är ingen fingrarnas sprittning;
det är mitt hjärtats flammande blod,
som strömmar ut genom tusen portar.

av Annette vn Droste-Hülshoff, 1797-1848

"Sorgen har svarta rosor" av Ejnar Nerman!!

Allt underbart är kort

What???

Din sökning - Sorgen har svarta rosor" av Ejnar Nerman - matchade inte något dokument.


google....


däremot finns Josephson, Ernst Svarta rosor och Gula.

????????????????????????

Även dikter

För att inte tråden ska somna bort

Paradisets timma


När människorna sova
vid sommarnattens sken
och tusen röster lova
sin fröjd från gren till gren,
då purpras lingonriset
av stilla skyars gull;
då hägrar paradiset
än över jordens mull.

Du äng, låt kalkar glimma
kring älvans lätta häl!
Du paradisets timma,
din dagg gjut i vår själ!
Än jublar fågelsången
kring gryningsljusa sund
så klar som första gången
i tidens första stund.



Verner von Heidenstam


och här får du länk till en till dikttråd

Dikt vet jag inte men jag älskar dom rader som står här under!

Det finns många att välja på, men här är en av Eva Kilpi:

"Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen."

Hälsn

AnnA

Den gillar jag!

*Uppskattar hela tråden*

Här kommer en av mina favoriter, kanske lite partisk det är min gamla far som har skrivit den, men den har en varm ton som doftar kärlek som bara en gammal människa med mycket erfarenhet av livet kan ge enligt mig.
AFTONRO

Det sitter en gammal gumma
med ett uppslaget album och ser.
Hon pekar med fingrarna krumma
och stilla i minnena ler.

Det är foton blekta och matta
från förra seklets mitt
och andra fräscha och glatta
moderna i färg och snitt.

Det där är farmor hon nickar
i silkesschallet med frans
och gubben som bistert blickar
är farfar i rättarekrans.

Så vänder hon bladen sakta
och minnena strömmar på,
klenoder att trofast vakta
i en värld som ofta är grå.

Det är bilder av stormande lycka
när livet var glädje och fest,
men också när man fått smycka
en kista, när döden var gäst.

Försiktigt sitt album hon stänger
och knäpper dess gammaldags lås.
En andaktsfull stämning sig tränger
uppå, för stor att kunna förstås.

Jag är tacksam att en gång fått dela
det här som jag satt på pränt.
En stämning så stor att det hela
gav känsla av rikt sakrament.

20 mars 1980

*hihi*
Den har jag ju som signatur.

Jag håller också med om att Eeva Kilpi är fantastisk, men min favorit är nog en av Erik Blomberg;

Var inte rädd för mörkret
Ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor
Där intet mörker är

I ljusa irisringen
Du bär en mörk pupill
Ty mörkt är allt som ljuset,
med bävan, längtar till

Var inte rädd för mörkret
Ty ljuset vilar där
Var inte rädd för mörkret
Som ljusets hjärta bär

Jag är fin
för du har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
i dina ögon,
en ädelsten
i din hand

Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös och dum.
In i mitt hjärta
viskar sanningen:
att jag är värd
mer än guld.

Jag är din ögonsten,
din hemliga skatt.
Du är glad
att jag finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är.

~Margareta Melin~

Den här fick jag av en god vän när min gamla hund hade gått bort.

Do not stand at my grave and weep...
I am not there, I do not sleep.

I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sunlight on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.

When you awake in the mornings hush,
I am the swift upflinging rush...
of quiet birds in circling flight,
I am the soft star-shine at night.

Do not stand at my grave and cry...
I am not there... I did not die...

" Min kärlek föddes i lustfylld vår,
på stränder av lekfullt dansande vatten,
och vildhonung drack jag i ungdomens år
på ängar våta av dagg i natten".

Spela kula

Vi spelade kula på torget en dag
en liten folkskolegrabb och jag

Jag hade väl femti han hade fem
Vi spelte och han förlorade dem

Han snorade till och gav mig en blick
då visslade jag överlägset och gick

Men jag ångrade mig när jag kom till vår port
och tyckte det var något fult jag gjort

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga var grabben fanns

Jag skämdes. Jag tror jag skäms för det än
när jag ser dem spela kula igen

Och jag ville ge jag vet inte vad
för att än en gång få se den där pojken glad

Men nu är han säkert en stor grov karl
som släpar och sliter - jag vet inte var

Och visste jag det förslog det ej stort
man kan aldrig ändra det fula man gjort

Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar som stelnat till män

Sten Selander

Trodde att det var Ferlin!
Jag är okunnig ang. poesi!
Nå´n som kan texten till Nermans "Svarta rosor"??

Svarta Rosor av Erland Josephson

Du kan läsa den näst längst ner på sidan.

Här kan du läsa mer.

Visa
Min kärlek föddes i lustfylld vår,
på stränder av lekfullt dansande vatten,
och vildhonung drack jag i ungdomens år
på ängar våta av dagg i natten.
Min kärlek föddes vid Paiso älv,
där laxarna hoppa och gäddorna jaga.
Där vart den en visa som sjöng sig själv,
en vildes rus och en spelmans saga.

Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,
pånyttfödd att locka och vinna,
den sjöng där all världen i vinrus går
och jord och himlar brinna.

Men aldrig mera älskar jag så
som i rosornas år, som vid Paisos vatten,
min kärlek är gammal och börjar bli grå,
och hittar ej vildhonung mera i natten.

Ur Svarta Ballader, Dan Andersson

Så vacker

Så härligt att läsa alla era favoriter. Fann många gamla och nya....
Här är en av mina:

"SOLITUDE

Laugh, and the world laughs with you;
Weep and you weep alone;
For the sad old earth must borrow its mirth;
But has trouble enough of its own.
Sing, and the hills will answer;
Sigh, it is lost on the air;
The echoes bound to a joyful sound,
But shrink from voicing care.

Rejoice, and men will seek you;
Grieve, and they turn and go;
They want full measure of all your pleasure,
But they do not need your woe.
Be glad, and your friends are many;
Be sad and you lose them all, -
There are none to decline your nectared wine,
But alone you must drink life´s gall.

Feast, and your halls are crowded;
Fast, and the world goes by.
Succeed and give, and it helps you live,
But no man can help you die.
There is room in the halls of pleasure
For a large and lordly train,
But one by one we must all file on
Through the narrow aisles of pain."

Ella Wheeler Wilcox (1850-1919)

Ja, den är SÅ fin!
Min pappa tyckte så mycket om den, att jag lärde mig den utantill som åttaåring för att läsa den för honom... Sen dess sitter den som en smäck - och jag är enormt förtjust i den, jag också.

Det är roligt att röja i skrubbarna! (Har ett röja-ryck)

Fann denna sparade dikt, av García Lorca, som jag en gång fått av en trafikant

Jag ville inte,
jag ville inte säga dig något.

Jag såg i dina ögon
två vansinniga små träd.
Av vind, av skratt, av guld.

De rörde sina grenar.

Jag ville inte,
jag ville inte säga dig något.


Så fin, och så fint att få på jobbet.

Du lovade

Redan i småbarnsår lekte vi med varann, bara du och jag.
Vi började i skolan, vi gick i samma klass,
vi satt bredvid varandra alla nio år.
Du lovade mig evig vänskap, om jag bara följde dig.

Du ville börja på "Blåvingarna", men inte utan mig,
så vad gjorde jag? jo, jag följde dig,
och alla flickor fnissade när jag satt där,
ensam grabb med en snusnäsduk om min hals.

Vi drog ner till huvudstaden, för du ville testa droger,
några korta sommarveckor senare så konstaterade du att
"det va´inte din grej",
du lovade mig din kärlek, om jag bara följde dig.

Jag följde dig i vått och torrt, vi fanns bara för varann,
ingen annan släpptes in i vår gemenskap, det va´bara du och jag.
Vi startade familjen tidigt, för "barn ska ha unga föräldrar, inga stofiler"
Det va´din vilja och jag följde den.

Vi har gjort allt tillsammans, nu känns det så ensamt.
ligger vaken varje natt, lyssnar efter dina andetag.
Gråten sitter som en stor klump i halsen,
du lovade att jag skulle få gå först, och du skulle följa mig.

Nu sitter jag här, jag vill inget hellre än att följa dig,
men jag är för feg. Du lovade.........du lovade att jag skulle få gå först.
Om du bara hållt löftet så hade jag inte behövt sitta med alla om och varför.
Du lovade, bara jag följde dig, jag följde dig alltid.

Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill inget hellre än att följa dig.
Att återigen få känna dina armar, få krama dig till söms,
höra dig andas bredvid mig.
Lovar du att jag får göra det, om jag följer dig?






en alldeles egen dikt/fundering i mörkret//Reserv

Jag vet inte riktigt vad den heter,och om jag ens kommer ihåg hela.
Men jag älskade den som ung och olyckligt kär,
och tycker den är fin fortfarande faktiskt.

" Varför ska man älska,
den man ändå aldrig får ?

Varför tändes i mitt hjärta,
kärlek vid så unga år ?

Osv, osv.

Nån som kan hela, kanske ???

hälsningar trelleborg

Vad fint skrivit,
men sorgligt att läsa.

hälsn. trelleborg

Varför ska man älska den man ändå aldrig får,
varför tändes i mitt hjärta, kärlek vid så unga år?
Den som älskat aldrig glömmer, den som glömt ej älskat har,
den som älskat och som glömt visste ej vad kärlek var.


Flamingokvintetten gjorde även en text baserad på dikten, kommer inte ihåg exakt just nu men nåt i stil med:
Varför ska man älska den man ändå aldrig får,
varför tändes i mitt hjärta, kärlek vid så unga år?
Varför skulle vi väl mötas, varför korsa du min stig,
ödet förde oss tillsammans, säg mig varför.....träffade jag dig?

Jag har kämpat jag har lidit alla dystra kval för dig,
men jag kan ju inte hjälpa att jag bara älskar dig,
Den som älskat aldrig glömmer, den som glömt ej älskat har,
den som älskat och som glömt, visste ej vad kärlek var.

Det var säker flera verser, men vi lyssa mycket på den i mitten av 70 talet.

En annan dikt som jag älskat sedan jag läste den i Bamse (av alla ställen), är denna:

En Kärleksvisa

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

/Gustaf Fröding

Du skriver så vackert, Reserv .
...och sorgligt...
Det gör mig så ont om dig...
*bamse-kram*

Reserv; det kanske inte känns som ett ställe för dig - men jag vill ändå tipsa dig om Haket - en sida där man kan skriva av sig.
Du kan skriva dagbok, dikter, berättelser... och GIVETVIS kan du välja att hålla dem privata, om du inte vill att någon annan ska kunna läsa dem.
Det kan vara skönt, ibland, att ha ett ställe att samla alla de där kalla, hårda, smärtsamma tankarna - nästan som om de blir lättare att distansera sig ifrån, om man buntar ihop dem...
Jag hoppas att det kanske kan hjälpa dig, lite, som det hjälpte mig.


Edit; Jag fick ett PM med en liten fråga i - och jag vill bara klargöra att jag absolut inte menar att man inte får/bör skriva av sig här! Om det uppfattats så, ber jag så mycket om ursäkt. Jag ville bara dela med mig av ett ställe där jag själv fått skriva ur mig lite av det som varit jobbigt - om någon annan också kunde tycka att det hjälpte. Hoppas att ingen hann bli ledsen eller sur på mig innan jag förklarade detta!

Tack snälla du, där fick jag ju hela.

Hälsn. Trelleborg

Attans, såg felet nu,.....
Det ska juh va´: men du kan ju inte hjälpa att du inte älskar mig. Andra versen andra raden, sorry!

Magnus kvintett spelade in sången Varför runt 1965. Nostalgi!

Ett par av mina favoriter finns redan med här men ni har missat en av mina "absoluta favvisar"

Ferlin - "Om ögon"


OM ÖGON

Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon som ser en stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, ett blad, ett bi
och en solstråles lek i en vattenpuss
- som man inte får plaska i!

Men sade jag således detta
då tänkte jag inte på de
gamla och stillsamma ögon
som dävnats i årens ve.
Ty då - när de snuddas av glädje
och skimra en stund och le,
då märkte jag nog att det finns
inga vackrare ögon att se.


Och glöm Inte Boye !

Öppnar en gammal tråd för jag "sprang på" en vacker dikt alldeles nyss...

Vägen till lycka

Det krävs både regn och solsken
för att bilda en regnbåge
För att skapa ett berg
behövs också en dal
Ord kan inte bildas
utav endast konsonanter
här krävs också
en och annan vokal

Glädjen kommer
ur ögonblicken vi möter
och här krävs även
en liten tår
Ty hur du än försöker
att skapa dig lycka,
måste du igenom
alla livets sår

av Marianne Wikblad

Tack Betty, en mycket vacker dikt, och tänkvärd. Jag hittade ett av mina "sår" lite högre upp på sidan.......kan säga att det kändes, men alla sår läker somliga fort andra lite saktare.

Kram på dej också.

Förlåt... det var inte min mening att riva i dina sår.

Det kan va´nyttigt ibland med fast det inte känns så just när man läser kanske

Får man lov att säga ; att det är en av de vackraste
kärleksförklaringar jag någonsin läst

Och att den, redan då du skickade den, gick rätt in i hjärta
och själ

Denna dikt fann jag på nätet idag. Den var "min" direkt. Jag gillar tydligen Tomas Tranströmers dikter. En av hans andra är min favorit, den med valv efter valv.
- - -


Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
Där den ene skall vara synlig till hundra procent och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!


De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade -
gå förbi dem!


Det är femte juli. Himlen är täckt av moln men solen pressar sig igenom.
Kopparormen rinner längs med förstutrappan stilla och majestätiskt som en anaconda.
Kopparormen som om det inte fanns ämbetsverk.
Guldstekeln som om det inte fanns idoldyrkan.
Lupinerna som om det inte fanns "hundra procent".


Jag känner djupet där man är både fånge och härskare, som Persefone.
Ofta låg jag i det stela gräset där nere
och såg jorden välva sig över mig.
Jordevalvet.
Ofta, det var halva livet.


Men idag har min blick lämnat mig.
Min blindhet har gett sig av.
Den mörka fladdermusen har lämnat ansiktet och saxar omkring i sommarens ljusa rymd.


-Tomas Tranströmer, ur dikten "Guldstekel", ur "För levande och döda"

The Rose That Grew From Concrete by Tupac

Did you hear about the rose that grew from a crack in the concrete?
Proving nature's law is wrong it learned to walk with out having feet.
Funny it seems, but by keeping it's dreams, it learned to breathe fresh air.
Long live the rose that grew from concrete when no one else ever cared.



den bäste av min favvo poet 2pac