Min lilla flicka är snart 4,5 år och hon vill så gärna ha en liten mus som husdjur. Jag skulle tycka det vore helt okej men hennes pappa gör sura miner så fort det kommer på tal. Han är emot alla slags husdjur men jag tycker inte att en liten mus i en bur skulle vara ivägen för honom, särskilt eftersom han inte skulle behöva lyfta ett finger för att ta hand om den.

Jag tror att det är bra för barn att få ha husdjur. Det sorgliga är ju dock att möss inte lever så länge men det kan ju vara en nyttig lärdom det också. Man kan ju inte skydda barn från allting.

Jag funderar på att skaffa en liten mus åt henne trots pappas sura miner. Tycker ni att det är rimligt att en person som knappt tillbringar nån tid alls hemma ska få bestämma en sån sak?

nej det tycker jag inte han ska..
har han inga besvär förutom sin övertygelse om djur, så tycker jag hon ska få sin lilla mus.

Nej, det är inte rimligt tycker jag.
Många barn visar allergiska reaktioner mot möss.
Jag blev tvungen att göra mig av med våra när barnen var små.
Dom luktar INTE gott

Nä inte parfym direkt, hihi! Men jag tycker inte det är så farligt ändå om man gör rent i buren ofta. Det kommer inte att kännas de dagar vinden ligger på ifrån Munksund iallafall!

Nä, då smälter det nog in i miljön.
Munksund minns jag väl från den tiden när jag bodde i Norrbotten

Japp...och vi bor riktigt nära det men som tur är känns det inte så ofta ändå. Har inte vant mig vid det än fast jag bott här i 3 år nu.

annars så luktar inte ett marsvin i närheten av vad en mus gör
och dom lever lite längre...(6-8 år)

Ja...ett marsvin kanske vore ännu bättre. Eller hamster kanske. Jag har haft dussintals ökenråttor och de är ju väldigt behändiga. Hade tre ökenråttesyskon samtidigt och de levde i ca 5 år. Har haft ett antal dvärghamstrar också och de är ju ursöta men de lever max 2 år tror jag.

Kanin är också väldigt trevliga!
Och så min favorit bland "små djuren" iller!
Fast det är hon nog lite för ung för, bör nog vara ett äldre barn med tanke på att om de blir skrämda (man tar häftigt i dom) så kan de bitas
Annars är de världens underbaraste, fulla av rackartyg!
Andra små och tålmodiga "barn djur" är sköldpaddor. (finns både land och vatten levande) Luktar dessutom inget (eller väldigt lite då)

Magdis - ÖKENRÅTTOR (Gerbiler) är svaret på dina .......dotterns drömmar.
Nyfikna, trevliga (bits inte), kan bli väldigt tama, LUKTAR INTE (renliga) är vakna om dagarna (till skillnad från många andra gnagare).

Gerbillänk

Här är min "Cornflakes". Vi har 8 st. till



Oj, såg just att du har erfarenhet av gerbiler - men då är ju alla frågetecken uträtade

Å! Vilken liten söt en
Blir riktigt sugen, så gamal kärring jag är...

Ja jag tror också att det är en sådan det kommer att bli. De känns trygga. Någon iller skulle jag inte vilja ha för de verkar lite smålömska. Dottern såg en sån på TV och sa genast "Jag vill ha en iller!" men en stund senare såg hon hur den började attackera och gnaga på husses fötter och då sa hon surt "Jag vill inte ha nån iller!" Tur det!

Jag tycker ju att det är mycket bra när barn växer upp med djur. Men jag tycker att med 4 1/2 år dom kanske är lite väl lite. Eller är det kanske att maman vill ha ett djur??

Sedan förstår jag ju inte att man skaffar sig möss och råttor. Gillar inte möss usch

Är mera för hundar , katter och många andra djur. Men som tur är så har vi olika smak och tycke

Edelweiss

Annars tycker jag tamråttor är mycket bra husdjur! O.K. luktar lite, men trevliga och snälla på alla vis. Min gamla blev sju år gammal.
Christer.

Köp en kanin i stället dom kräver inte så mycket mer än mat, vatten, rent i buren och lite motion, dessutom kan man gulla med dom och gå ut med dom, i värsta fall kan den bo på altanen.

Det är otroligt nyttigt för barn att tidigt få lära sig ta ansvar för en annan individ.
Men jag tycker nog att hela familjen ska vara med på det.

Jag har för mig att kaniner är mer allergiframkallande än andra husdjur. Visst är de söta men det känns som att det är lite mer jobb med dem än med en liten mus.

Visst vore det bra om pappa också kunde vara med på det hela. Men vad gör man när han är en sådan som förkastar allt som han inte själv känner till eller förstår sig på. Tycker det är orättvist av honom att missunna sin dotter glädjen att ha ett djur bara för att han är så stel i sina tankebanor.

Jag håller med dig om att det är bättre om båda föräldrarna är med på att skaffa husdjuret. Men om pappan absolut vägrar så tycker jag att du ska bearbeta honom ytterligare innan du köper en ökenråtta till dotra. Framhåll hur nyttigt och lärorikt det skulle vara för flickan, sakargument, fördelar, fakta i stället för att "anklaga" honom för att vara stel i sitt tänkande, missunnsam, orättvis och så vidare. Annars är det risk att han blir ännu mer emot.
Försök få honom att se det positiva i stället för att få honom att känna sig negativ - om du förstår hur jag menar...

betty: du tog orden ur min mun



Jag är säker på att Norrbottens Magdis, KAN övertala sin man...

men att göra det i smyg/lönn/bakom ryggen bäddar inte för nåt gott..


Jag (som manschauvenist) skulle hemskt gärna vilja höra mannens argument..

FÖR det finns många argument emot... och många för...


Hoppas det löser sig...

Det finns kanske andra lösningar?? Hyra ett djur?? Ha ett djur hos någon annan?? Komma överens om stt djur som även HAN kan acceptera...??


björn

Med kvinnlig list kan man få den mest negativt inställde man att önska det hon vill...

Han har inga argument emot, bara att han inte tycker om möss. Du har nog rätt i att jag kan övertala honom och det tänker jag göra. Han är negativ mot allting som han själv inte känner till, den inställningen gillar inte jag.

Jag har en tumregel som säger att små barn ska inte ha små djur. När jag fick min första son var min gamla hund redan 7 år, när nästa son föddes var han nästan 11. Då hade han redan vanan inne och uppfostrade mina söner i Herrans tukt och förmaning. Den enda han bet var mig när jag dängde min yngste i blöjan för att han fällde ut nedersta ugnsluckan och försökte klättra på spisen trots upprepade tillsägelser av mor. Skulle ungarna fostras så var det han som skulle göra det!!! Vi har sedan haft hund i alla år, kanin i 9 år, en vildkanin som "hittats" och skulle avlivas, efter honom en chinchilla som använde min gamla bullterrier som möbel och klätterställning. Nu har jag 2 hundar som grannarnas barn gillar stort, speciellt Bjallanhunden! (Tudor från Myror i brallan är likadan som min ena hund) Men små barn och små djur är kanske inte en bra kombination, större djur har lättare att klara sig mot småbarns vänliga men ibland omilda behandling.

PS. Min man ville aldrig ha hund då 1956 när jag skaffade vår första. Snacka om att ha ändrat sig.....

Jo men nu är hon ju inte så liten så att hon skulle riskera att klämma ihjäl musen av oförsiktighet, såpass väl känner jag henne. Någon hund kommer inte på fråga att skaffa till henne, det är ju oerhört mkt jobb med det. Passar kanske inte riktigt om man är ute efter ett litet lättskött djur som hon kan öva sin omvårdnad på

Ilar till illers försvar
Nej de är inte lömska, däremot busfrö, nyfikna och energiska!
Väldigt keliga och gulliga också!
Däremot passar de INTE som jag skrev tidigare till små barn, för om man tar i dom plötsligt och hårdhänt blir de rädda (vem sjutton skulle inte bli det???) och då kan de bitas och eftersom det är ett litet rovdjur så kan de bitas riktigt rejält!
Men för större barn är de helt underbara! (Skulle nog säga minst 10 år bör barnet vara)
Jag har haft flera, alla lika underbara, stora personligheter och väldigt, väldigt roliga och trevliga!:wub:

Där har du rätt Magdis, ingen hund om man inte är beredd att ta hand om den i alla situationer. Min ena har t.ex. diabetes och jag ger den en spruta med insulin var morgon. Man lär sig det mestanär man är tvungen!

Du känner ju din dotter och vissa barn i hennes ålder klarar säkert av att sköta (med hjälp av mor och far) en råtta eller ett marsvin. Önskar dig och tösen lycka till, det är gott för barn att lära sig ta ansvar för en liten varelse. Din man kommer förmodligen att bli intresserad i smyg men räkna inte med att han visar det öppet

Hihi...om han vågar ta kontakt med den så! Han erkände nu ikväll när vi pratade i telefon att han är lite rädd för dem....tänk om den skulle smita när jag inte var hemma t.ex

Men det kanske blir som med mamma när jag tjatade till mig en ökenråtta när jag var 15 år. Före så tyckte hon såååå illa om dem och hittade på namn som Putte pestspridare o.s.v men när jag kom hem med den så började hon pipa "ooooo så söt!" och var till och med inne på att skaffa en egen! Den blev så tam att den kunde gå fritt i mitt rum och kom när jag ropade på den, den brukade ligga i min handflata och jag smekte den tills den somnade där. Den glädjen och kärleken till en liten varelse unnar jag verkligen min dotter!

Tänk på att, möss, marsvin, råttor och gerbiler inte vill vara ensamma.
De kräver en (minst en) burkompis av samma art.

mmm...jag funderade också på det. Jag hade ju tre stycken på en gång men den som blev som en tam liten hund var ensambarn. Men för djurets skull så har jag tänkt på att vi nog måste skaffa två stycken i så fall.

Hoppas att du kan övertala så den lilla söta tösen får ett litet djur att pyssla om.

Barnbarnen våra är vana vid djur och de har sluppit pälsallergi trots att föräldrarna haft det som barn och de har så mycket roligt med Felix... ofta är det "tafatt" som roar både hund och barn... spring genom rummen ... glada skratt och ett o annat "busskall"

Håller med dig Elisabet,skulle aldrig släpper in en råtta eller mus i mitt hus,det är ja inte precis keldjur för en 4½ årig,då hon ändå inte själv kan ta hand om djuret var det väl bättre med en katt eller hund om mamma hjälper med sködseln.
Personligen tycker jag inte om djur som sitta i bur,men smaken är olika.

Ja jag lovar att jag inte ska tvinga mig in i era hem med dotterns blivande ökenråtta

Som sagt, någon hund eller katt kommer inte på fråga, skulle lika gärna kunna skaffa en häst. Och nog kan en mus vara kelig men framför allt ser hon fram emot att få ta hand om den, mata den och leka med den.

Vill bara inflika ytterligare ett "Tänk på djuren".

Blir grymt sur när jag ibland läser att marsvin är så "barnvänliga", för de bits inte när barn behandlar dem illa. Det är alltså helt ok att ha dem som leksaker. Jag tycker tvärtom! Det är bättre att ha ett djur som kan säga ifrån till mindre barn (obs! inte skada), som inte alltid vet vad deras handlingar får för konsekvenser för djuret t.ex. en katt som kan sprattla sig loss, eller en kanin som kan skutta ur famnen. Ihjälkramade marsvin har jag läst om ett antal gånger, och blir lika ledsen varje gång. Det är inte barnets fel, utan föräldrarnas. "Men om den dör är det ju bara att köpa en ny???" Djur är inga leksaker!!!, och ju mer "ömtåliga" de är, desto mer översikt av föräldrarna vid hantering av djuret behövs.

Detta är inte riktat specifikt till trådskaparen, utan bara en liten tanke till alla er med små barn och djur.

Instämmer med humla.

Nej det hoppas jag verkligen att det inte är, för man kan ju inte dra alla barn och småbarnsföräldrar över en kam. Jag skulle aldrig köpa en mus till dottern om jag för ett enda ögonblick trodde att hon skulle kunna krama ihjäl den! Hon är så oerhört försiktig med minsta lilla mygga så man skulle kunna tro att hon ska bli hjärnkirurg!

Du säger att hund eller katt är inte att tänka på och precis så sa jag också för många år sedan när mina barn var små. Det fick bli en kanin och en undulat. Inget ont om dessa djur, men så värst kul är dom inte.

När äldsta sonen var ca 20 år kom han hem med en hittekatt och jag kunde inte begripa varför vi inte skaffat katt tidigare. Något roligare och mysigare djur finns inte, ja hund förstås.

Att barnen inte fick en katt när dom växte upp är verkligen något jag ångrar. Nu är dom vuxna med egna barn och katter och även jag har en katt.

Detta är inget råd utan ville bara tala om hur det var för mig med barnens djurlängtan.

Jag skulle gärna haft en katt och det vill dottern också förstås, men min mamma är allergisk och jag vill förstås att hon ska kunna hälsa på här utan att må dåligt. Mina möss och hamstrar tålde hon när jag bodde hemma. Sen är det ju inte lika lätt att resa bort med en katt heller, en musbur är ju rätt enkelt att ta med i bilen.

Katt reser också lätt i bur, men allergi är trist. Det är klart att mamma-mormor ska kunna komma och hälsa på. Lycka till med vad det nu blir!

Jag rekomenderar hamster...mina flickor hade varsin när dom var små och dom lärde sig att vårda ett djur med omsorg och inte luktade det nåt heller, men däremot så blir dom ju inte så gamla och det måste man nog förbereda barnet på...blir en stor sorg när dom dör.


Sen tycker inte jag heller att pappan ska få bestämma....två mot en är ju givet


Tycker det är nyttigt att barn får växa upp med djur och känna att dom tar hand om ett litet djur...Lycka till Magdis och dottern...berätta sen vad det blir

Den inställningen har jag också. Det är bra, om barn lär sej leva med djur naturligt,
de är snällare mot dem, när de vet, hur man ska göra, det har jag sett.

Kanske din man är helt ovan vid djur? På den punkten kan du inte ändra något,
men kanske få honom att förstå, att det är bra för dottern.
(En liten mus kan nog skrämma den största och starkaste karln. Så håll den i buren.) )

Jag har goda vänner som har tama möss av någon sort. Väldigt trivsamma - MEN de tuggar ju i sig en del av inredningen lite då och då och har ju kvar sin naturliga samlarinstinkt - dvs tar med sig sin mat och gömmer på diverse ställen. Ibland har de fått mindre trevliga överraskningar när de storstädat

Bara en liten påminnelse om att även små djur har sina avigsidor

Ja så är det ju. Men de små mössen får nog en rejält stor bur att husera i och när de får komma ut så får det bli inom ett inhägnat område på golvet. Dottern ser fram emot att få bygga små hus och tunnlar åt dem att leka i så de kommer nog få roligt!

Hej!

Tänkte bara säga att det är lag på att alla gnagare utan hamstern ska ha en rumskompis. Så det är inget alternativ att bara ha en av de andra.
Ang mössen bör du kolla så att de köpta djuren är dräktiga.
Det är mera jobb än man tro med 10 musungar. Talar av egen erfarenhet.

Ska se om jag hittar lagen med bara.. jag hittar den inte nu bara därför. Men jag är 98% säker på att det är så.

eller jo jag hittade, http://home7.swipnet.se/~w-77537/djurskyddslag.htm
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880534.HTM

Visste inte att det var lag på det till och med men jag känner till att de ska vara två, det var nån annan som skrev det tidigare här också. Ska bli intressant att se om de känner till lagen i djuraffären och säger nåt om det ifall det blir musköp.

Kan inte låta bli och fundera på pappan, blir han avundsjuk tror du eller är han van att vara den som bestämmer?
Jag tror att barnet skulle må bra av ett djur, om hon vill och du känner att du kan hjälpa henne.
Har fyra barn som tjatat om djur, nu när jag bor ensam köpte jag en katt till min son när han fyllde år. Har själv haft katt tidigare i mitt lilla liv.
Detta blev en succé. Nu är han ju 11 år men har huvudansvaret vad gäller mat och rengöring av kattlåda m m. Inga problem.

jo jag såg att någon skrev att det var bra att ha två.
Men jag tänkte att det var lika bra att vara övertydlig.

Nej tyvärr vet inte många affärer om lagar som de borde veta. Som det är lag på att du ska få med ett infoblad om djuren om de säljer med.
http://zoopet.com/index.php?option=com_con...=248&Itemid=131

Fast det har kanske inte så mycket med ämnet i sig att göra

Han har bara den attityden, det som han inte förstår sig på är han nedlåtande emot. Men hon ska nog få sitt husdjur till slut!

Varför inte ge dottern ett litet akvarium med några fiskar? De håller sig där de ska vara, förstör inget och är inte allergiframkallande. Kanske inga gosedjur direkt, men väldigt fascinerande att titta på både för barn och vuxna. Dessutom kräver de inte så mycket skötsel jämfört med många andra djur: man matar fiskarna varje dag (inte för mycket åt gången), byter ca 1/4-1/3 av vattnet varannan vecka och skrapar eventuellt bort alger på framrutan emellanåt. Har man inte små yngel kan man åka ifrån det en vecka utan problem. Akvariet bör dock inte vara mindre än ca 50 liter, då det är svårare att få balans i mindre akvarier.

Olle

"han har bara den attityden, det han inte förstår sig på är han nedlåtande mot"

????? har för mig att du är gift med en präst........

Jag satt i precis samma situation för några år sedan. Mina barn, då 7 och 9 år, ville så fruktansvärt gärna ha ett djur men min man sade bestämt nej.
Jag tyckte inte det var rättvist eftersom jag var hemma heltid och han var bara hemma på helgerna.

En dag kom min son med en katt han hade fått av en kamrat!

Det funkade naturligtvis inte att åka mellan länder (vi bodde i Tyskland) med en katt i bagaget. Jag lovade dem istället på stående fot att de skulle få en kanin.

Sagt och gjort; iväg till djuraffär och köpte kanin med bur och allt. Frågade öht inte min man ytterligare en gång. Kaninen kunde ju dessutom bo utomhus året runt och behövde alltså inte besvära honom.
Men han blev väldigt fäst vid kaninen och byggde till och med en riktigt stor kaninbur som vi kunde ha på gräsmattan.

Dessutom fick barnen lära sig ta ansvar för Kanina. Till att börja med var det kanske bara att se till att hon hade friskt vatten varje morgon men till slut gjorde de ren buren själva.

Idag är barnen vuxna, men bägge två har hund.

Hihi...känner igen det där..
"han har bara den attityden, det han inte förstår sig på är han nedlåtande mot"
Men jag lät dottern skaffa kanin och byggde en stor rejäl bur till den och nog fäste sig gubben väldigt och nog ville han gärna ha en ny kanin när den förste gick bort efter ett par år..trots att "såna där råttor" inte var nåt att ha...
Jag tror att dom kanske är lite rädda för att fästa sig och bli lite "blödiga" för såna där kryp...hundar och katter och sånt är väl nåt annat...det är ju "riktiga" djur..eller nåt..

Var kan man hitta en uppfödare .Vi bor i Västerås och jag skulle vilja ha såna som maria i H . har.
Gud så söta och sen hoppas jag att min allergi klarar det