Mellan småbyarna Hälgnäs och Hälgbo på efter gamla vägen till Insjön finns en sån där vägskylt med en 'lussekatt'....'Sevärdhet' ni vet....bredvid vägen.
Och man måste liksom stanna och spana ner mot den halvt övervuxna bäck som rinner där, och bland sly och blader ser man då en uråldrig gammal valvbro över bäcken. Vägen till och från bron är borta sedan länge. Och bron är så smal att man undrar om ens en gammal hästkärra fick plats.
Den är lite välvd ovanpå, och har ett själbärande valv under. Allt av handhuggna stenar som låser sig själva i bron.
Nu mossbevuxen och pensionerad sedan urminnes tider står den där än, med sina ben stadigt på var sida om den lilla bäcken. Få ser den längre. Ingen går på den längre. Men den står där ännu....orubblig....ståndaktig....tidlös.
DET är en vacker bro!
(Måste nog ta ett kort av den nån gång...
)
.. vet inte varför, men när den nya bron höll på att byggas och vi åkte över den gamla så bestämde jag mig för att aldrig utsätta mig för så stor påfrestning som det skulle innebära att åka över den.
