Hej!
Känner att jag måste skriva av mig något jag tänkt på länge
varför är en del kvinnor tillsammans med män som inte är snälla mot dom och trycker ner dom i skorna varför träffar samma kvinna dåliga män gång på gång
har en bekant som till och med blivit av med sina barn för att sambon hade sparkat ett av barnen men hon bor ännu ihop med sambon och träffar nästan aldrig sina barn, hon har inga känslor för mannen
mannen bestämmer allt är sur och svidig hälsar jag på dom är det mannen som skall vara i centrumoch han vet alltid bäst alla andra har alltid fel och är idioter tycker han och hans egna barn hälsar aldrig på honom
kan någon förklara varför hon ännu bor ihop med honom

hon har aldrig lust att göra något när jag frågar om vi skall hitta på något
men det är kanske inte så konstig

Ja man kan ju inte råda så mycket men det som jag först tänkte på är att du skriver att hon inga känslor har för mannen. Verkar inte som hon har det för barnen heller. Varför bor hon kvar?
Annars borde hon väl se till att flytta från denna mannen och ta sig an sina barn.
Är du säker på att det är bara mannen det gäller och inte även din väninna för jag tycker det verkar konstigt att de tar barnen om det är bara mannen det beror på. Kvinnan borde ju redan då ha valt eller?

Låter som din väninna helt saknar självförtroende och det är väl inte underligt.
Man vet så lite om vad som händer bakom stängda dörrar och det ter sig som han har någon hållhake eller att hon på något annat sätt är beroende av honom.
Det kanske är du som måste försöka bygga upp hennes självförtroende igen, försöka få henne på andra tankar. Du får gå dit när han inte är hemma eller bjuda hem henne till dig och försöka luska om hon behöver hjälp.
Kanske du inte tillräckligt visat att du ställer upp och finns där hela vägen.
En man som sparkar barn är förmodligen kapabel till misshandel, både fysisk och psykisk, hon kanske är rädd.
Jag tror att din väninna är apatiskt deprimerad och inte kan ta sig ur situationen själv.
Se till att hon får hjälp.

Hej
barnen fick inte bo där så länge mannen bor där det är hennes lägenhet
så han säger till vänninan att flyttar han så kan hon säga upp sin lägenhet för hon har ändå inte råd att bo ensam utan honom
hon har alltid varit snäll mot sina barn satt dom i första rummet har heller inga alkohol problem dricker nästan aldrig
nu är det som luften gått ur henne
hon har jättedåligt samvete mot barnen men hon säger att hon inte riktigt orkar ta tag i saker o ting som hon borde

Vilket verifierar det här
"Jag tror att din väninna är apatiskt deprimerad och inte kan ta sig ur situationen själv.
Se till att hon får hjälp."

Jag TROR att det tyvärr är så att dessa kvinnor VÄLJER själva...
Inte medvetet.

Ofta så väljer en misshandlad kvinna återigen en misshandlare DVS låter sig bli misshandlad, precis som en missbrukarfru (sambo/älskarinna) väljer en ny missbrukare...


Hur skall man då bryta det mönstret?? Jag tänk om jag´det visste.


Hoppas DU kan hjälpa din bekanting.


Lycka till!!

b

Du har så rätt Gammelnalle !

Det är nog också så att män som misshandlar (fysiskt och psykiskt) har någon slags "radar" som känner av vilka kvinnor han kan dominera och domdera med.
Och eftersom många är psykopater så är de experter på att lura både kvinnan och omgivningen i början. Det är så en psykopat beter sig : Charmar och kan vara hur trevlig och gullig som helst för att få sin vilja igenom, när inte det fungerar så tar han till hot och våld i stället ! Oftast kommer det smygande och börjar med psykningar för att knäcka kvinnans självförtroende.

Kamelian , försök förmå din vän att gå därifrån ! Hon klarar antagligen inte av det på egen hand, men kanske med hjälp och stöd från dig och andra i omgivningen !
Om det sociala är inkopplat när det gäller barnen borde dom ju även hjälpa henne att bryta upp !
Dom borde ju begripa att hon också behöver hjälp ! Både ekonomiskt och med att bli en fungerande människa igen.

Hoppas du kan hjälpa och stötta henne !

Ni har så rätt båda två. Jag skulle inte kunna skriva och råda bättre själv.

Ofta har de här kvinnorna redan dåliga erfarenheter/dåligt självförtroende med sig i bagaget, och tar med glädje emot den "bekräftelse" som de här männen ger.
En kvinna som är trygg i sig själv, vill varken "bli omhändertagen" eller ha bekräftelse på det viset som dessa "misshandlarmän" ofta finner sina kvinnor. Det är den ena sidan av myntet. Den andra sidan dyker upp först efter ett tag: våldet och kontrollen.
(Nu skriver jag "ofta", inte "alltid", inte ens "oftast".)

Mekanismerna i det som händer, bryter ner den starkaste kvinna!! Den kvinna som INTE är stark från början, ligger verkligen risigt till.

"Kvinnan väljer själv" sägs det. Ja, på ett vis kan man ju säga så.
Jag själv föredrar att säga, att kvinnor som fastnat i vålds- och kontroll-förhållanden, har förlorat sina valmöjligheter.
Det är så starka krafter i rörelse, att "valen" mest är "luft" i det hela.

Jag själv ser framför mig hur en häst som leds ut ur ett brinnande stall, sliter sig och rusar tillbaka in i stallet - och blir innebränd.

Har man noll kontroll, och noll trygghet, då håller man i den enda gnuttan av trygghet och kontroll som man tror sig ha!!!
Det är mänskligt. Någonting annat är omänskligt.

Det är en dans, där båda parter är lika mycket fångar. Fast den som misshandlar givetvis inte får några sympatier (inte heller mina, såklart!)


Vad du kan göra?
Vet inte.
Risken är att du inte kan göra något som förändrar situationen för din väninna!
Orkar du finnas kvar där ändå? Som hennes väninna?
Det är nog vad hon behöver mest, fast hon kanske komemr att försöka stöta bort dig. Kanske av skam, kanske av rädsla för de reprisalier som blir. För misshandlarmän tål inte att deras kvinnor har vänner, än mindre starka vänner, och ännu mindre vänner som vet hur det ÄR.

Övergrepp kan enbart ske i mörker!

Prata med henne om kvinnojouren. Ta kontakt med kvinnorjouren själv, hör vad de säger, om du kan försöka göra något. Om du lär känna dem på kvinnojouren, kanske det inte blir så hotfullt och skamfullt?

Tyvärr är det så, att det är de som mest behöver hjälp, som inte söker den.
Jag tror att den inre skammen är för djup.

Som sagt, jag VET inte, du får mina tankar bara. Dessutom, alla människor är ju olika, och även om "mönstren" är desamma, är varje individ olika.

Kram och lycka till! Bränn inte ut dig själv!