Drygt en tredjedel av dem som förra året åkte fast för att ha kört med alkohol eller narkotika i blodet har begått samma brott tidigare. Det visar statistik som DN tagit fram.

- Det är dags att överväga tvångsvård för dem som återfaller i brott, säger Hans Laurell på Vägverket.

Många av dem som förra året dömdes för rattfylleri har tidigare dömts för samma brott en eller flera gånger, visar den genomgång som Brottsförebyggande rådet (Brå) gjort åt DN - närmare bestämt en tredjedel av de 13.321 som då lagfördes för rattfylleri eller grovt rattfylleri.

- Det är en oacceptabelt hög siffra. Det borde inte vara så. För mig låter det som en oerhört hög siffra. Det visar att det är en relativt liten grupp som begår samma brott ofta, säger Thomas Lekander, statistiker på Vägverket.

Brås genomgång omfattar alla som har dömts för rattfylleri 2004. Dessa har sedan följts upp i Brås register för tidigare rattfyllerilagföringar sedan 1991. I statistiken ingår både rattfyllerister och drog­rattfyllerister, det vill säga förare som varit påverkade av alkohol eller narkotika.

Drygt 4.700 personer har dömts för rattfylleri tidigare. Det är mer än en tredjedel. I statistiken framgår att 100 personer dömts mer än nio gånger. Störst andel återfall finns i åldersgruppen 31-40 år. 45 procent har gjort sig skyldiga till samma brott vid ett eller flera tidigare tillfällen.

Varje år beräknas minst 1.000 personer skadas i trafiken av rattfyllerister och uppemot 150 dödas. Det betyder att en person dör varannan dag i en alkoholrelaterad trafikolycka.

Att 1000 personer skadas av rattfyllerister varje år och att 150 dör av rattfylleristernas framfart är ju helt oacceptabelt. Det är alldeles för lindriga straff för dessa vägarnas marodörer. Den som kör rattfull bör dömas till fängelse och brottet bör betraktas som mordförsök i straffskalan

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=474650

DN

Lagen måste ändras, anser DN:s Johannes Åman

En rattfyllerist kör ihjäl en farmor och hennes lilla barnbarn. Det är så hemskt, sorgligt och upprörande att det är svårt att få in i huvudet att den svenska rättvisan uppskattar brottets värde till 1,5 års fängelse.


Tingrättens dom stod först fast i hovrätten. På onsdagen kom även Högsta domstolen till samma slutsats: Mannen som dödade ett litet barn och hennes farmor i Flurkmark utanför Umeå sommaren 2003 får inte ens ett straff på den övre delen av straffskalan för vållande till annans död.

Att köra bil med 2,17 promille i blodet är som att springa runt och vifta med ett skarpladdat automatvapen. Det behöver inte leda till att någon dör eller allvarligt skadas. Men den som gör så visar en likgiltighet inför andra som är så stor att den som råkar döda begått en handling som kan jämställas med dråp.

När lagen ändrades 1994 försvann glappet mellan grovt vållande till annans död och dråp genom att maximistraffet för grovt vållande till annans död blev det samma som minimistraffet för dråp, sex års fängelse. Men i praktiken har domstolarna inte utnyttjat de möjligheter lagen ger. Det konstiga är inte att det finns rattfyllerister som dödar och slipper straff på 5–6 år utan att ingen ännu har fått ett sådant straff.

Den strängaste domen hittills kom för ett år sedan när den ungerske lastbilschaufför som berusad körde i fel riktning på motorvägen dömdes till fyra års fängelse. Det var rimligt att det brottet bedömdes som grövre än det mannen i Flurkmark begått. (Han körde ju åtminstone på rätt sida av vägen.) Men varför hamnade de inte båda högre upp på straffskalan?

Efter onsdagens HD-dom står det klart att vi inte kan vänta på att domstolarnas praxis ska förändras. Lagen måste ändras och tydligare markera vilket grovt brott det är att med höga alkoholhalter i kroppen köra ihjäl andra människor.