Historien från att vara superaktiv, med hur många
järn i elden som helst, på en och samma gång, till att inte
längra vara det, skulle kunnabli en hel bok. Och
det tänker jag ingen skriva här och nu.

Det börjar med småsaker som man knappt reagerar
på. Att det gör ont i armarna när du bär hem ett par
liter mjölk från affären. Att du helt plötslig blir "fumlig"
och tappar saker du håller i.

Sakta, men säkert utvecklar sig detta till att du inte kan
sitta och sy, måla, sticka, skriva etc, etc......, nån
längre stund.

Till slut söker du läkare, en massa prover tas. Det finns
inga fel. Ok, det är ju bra. Men värken i kroppen sprider
sig. Du börjar undra vari felet ligger, i ditt eget psyke,
i kroppen eller hos läkaren.

Du fortsätter att söka läkare och ber om remisser hit och
dit. Har du tur får du det. Har du riktigt otur, blir du ut-
skrattad av läkaren som du träffar.

Du kanske bestämmer dig för att aldrig mer besöka en
läkare. Det gjorde jag.
Ända tills jag vid flera tillfällen upptäckte att jag var
duschad, iordninggjord och att kylskåpet var fullt med
mat som inte fanns där sist jag tittade.

HUR i h-vete hade detta gått till! Jag förstog att jag
trots allt behövde läkarhjälp.
Jag hade trillat ner i ett djupt svart hål.
Den här gången hade jag tur att hitta en läkare som
tog tag i mig. Och hon släppte mig inte.

Vägen till ett nytt liv har varit svår och lång. Mycket
hjälp har jag fått av min läkare, min psykolog och
Feltenkreisspecialis.

Depressionen som tyvärr blev "kronisk", har jag lärt
mig att leva med. Den skrämmer mig inte längre, jag
låter den helt "enkelt" värka ut. Värken visade sig
vara "inflamationer" i "gångjärnen", samt det vi
idag vet är fibromyalgi.

Jag kan trots allt säga att jag har ett bra liv idag. Har
hittat nya intressen som jag trivs med. Bla trädgård och
blommor, dekorering mm.

Trots att det här blev långt så är det en väldigt komprimerad
beskrivning. Att jag skrev det här beror på att jag förstår
att det finns många här inne i liknande situation.

Ha det gott alla medsystrar/bröder
/Evgeni

Ha det gott du också Evgeni

här är en som varit väldigt aktiv...alltid fixat allt själv
...som nu sitter och ser på när andra gör "det jag var bäst på"
och allt annat

Skönt höra att du tycker att du trots allt har ett bra liv nu
så känner också jag.

*Kram, kram, kram!*

Måste också ge dig en stor kram, Evgeni - känner så väl igen det du skriver!

Här är en till som vet vad du pratar om, fast för mig gick det fort , någon sekund bara. Har tagit desto längre tid att vänja sig.

Vi får väl krama varandra i tanken och kämpa på.

får jag va med i eran klubb?
känner igen det du skriver evengi, tur att du fick hjälp i tid.
här var det ruskigt nära.....

Och här kommer nästa klubbmedlem. Men hur klarar du trädgård Evgeni? Jag gör det tyvärr inte längre.

Igår planterade mind sambo och jag några plantor på gården men redan igår kväll kom all den hemska värken. Och även idag är jag inte människa.

Åkte till varmbadet idag och efteråt köpte jag några hörböcker (använder dom som sömntabletter) eftersom det var rea. Men i affairen blev jag så illamående att jag inte ens hade lust att titta på nåt. Då var det bara att åka hem igen och lägga sig.

Trots alla dessa år med värken har jag svårt att akzeptera det.

Elisabeth

Felix matte, jag har inte riktigt förstått vad som "felas" dig,
förutom att det är allvarligt. men du är fantastisk med din
optimism.

Sulawesii: Tack för kramar. Det var inte det jag var ute efter,
men det värmde gott.Kram på dig med.

ninninsky: Tack för kram, jag förstog att det fann s de som kände igen sig.
Kram på dig själv.

mamamaggan : Att krama varandra i tanken och kämpa på, är ju
precis vad vi behöver. Du gör mig nyfiken? Vad
var det som hände?

pejori: Klart du får va med i "våran klubb", som jag inte ens visste fanns.
Jag var " ruskigt " nära , jag också.

Elisabeth-V......Det är svårt att svara på din fråga. Det finns så
många omständligheter. Ibland måste det vara "värt" attt ha ont.
Jag menar, att dansa en kväll, kanske gör at du har ont en vecka,
men det kanske det är vär, - bara för att had en helkväll?

Jo jag har avancerad KOL... det betyder att jag har det lite jobbigt med andningen...
det finns liksom inte så mycket luft till att göra något alls..
men när jag sitter så känner jag mig frisk ... det är därför jag tillbringar så mycket tid vid datorn och dagar jag är fri från infektioner tränar jag ca 1 tim... trampar på min cykel och "gympar" litegrann.... och så har jag make som fixar allt det jag gjorde förr.. det är han som varje dag fotar ute så jag ska få se hur naturen skiftar och hur det ser ut där vi brukade gå varje dag. Just därför tycker jag att jag har ett bra liv.


Här kan du läsa om KOL

Jo,jag visste vad Kol ,är, min mamma lider av det .
men är det verkligen så illla att , du inte ens kan röra dig

Nej sååå illa är det inte.. jag kan gå ganska många meter inomhus men ute är det värre .. speciellt nu när temperaturen närmar sig noll .. men jag kan ta mig några meter från porten till bilen iaf.

Jasså.. din mamma har det också Klarar hon sig utan syrgas än?

Ja, hon klarar sig utan syrgas så här långt.
fast jag kanske inte borde ytra mig, så här långt-

,Min mor älskar nämligen att vara sjuk

Så tyckte ja också många gånger men det var många år sedan. Nu orkar kroppen inte längre på kvällen, då tar värken överhand.

Det var många gånger en arbetskompiss tyckte det vore bättre att gå till Friskis och Svettis iställer för att gå ut och dansa..... men dansen var ju mycket roligare. Och jag älskade att dansa. Men tyvärr, nu är det slut med det.

Efter alla operationer skulle jag inte heller våga att riskerar något. Vore det bara för fibromyalgin skull, ja då skulle jag nog vara ute ibland.

Elisabeth

Det var i och för sig, ett dumt exempel av mig,
eftersom jag inte ens är intresserad av att dansa

Men det är ungefär detsamma, när det gäller
min trädgård. Jag "gör", vet att det gör ont,
men det är det värt

Och framför allt; Jag vet att jag kan vila
efteråt./Evgeni

Många smärtstillande kramar till er alla som måste stå ut med värk,andnöd och annat elände
Själv är jag än så länge förskonad från sådant, och tyvärr tänker man inte så ofta på att vara tacksam för det. Egentligen borde man skämmas när man gnäller över en småkrämpa, men så länge man är frisk och kry tänker man inte så. Det är faktiskt nyttigt för oss friska att bli påminda om hur bra vi har det.

Faktiskt så tycker jag också att jag har det så otroligt bra... om man betänker att många, många har det så mycket värre.
Det är många som aldrig får komma ut överhuvudtaget, många saknar syn och el hörsel, andra har inga armar eller ben. Många är ensamma och har inte ens dator som kan ge dem glimt av världen utanför och kontakt med andra.

Ja man kan faktiskt räkna upp hur många som helst som har det värre... åtminstone jag kan det. Därför är jag så glad och tacksam för varje dag som jag får ha det just så här bra.

Jag håller med dig fullt ut Felix matte, men det
innebär ju inte att de som är "friska" inte ska få
beklaga sig.

Min man tex, ber om ursäkt när han beklagar sig
för nåt , eftersom han tror sig "veta" att jag alltid har det värre

Ja, faktiskt gör det mig ganska sur .

Varför skulle inte alla "friska" också få ha sina dåliga
dagar

Vi är väl ändå människor?! Eller hur

Så, Birgitta P, Gnäll på du, så länge det inte tar överhanden,
över ditt liv

Instämmer till 100%

usch vad irriterad jag skulle bli om min man ursäktade

Det här får mej att tänka på Hasses & Tages monolog om han som hade en spik i foten

Fast det var tvärtom jag menade

Samma här

Fast den som är fakir klagar väl inte över en spik i foten, eller?

Ja, du är ju bara för härlig

Birgitta P alla ¨får klagar och gnälla lite, även om det är bara småkrämpor. Ingen kan för det att vi har det värre.

Som jag ofta har sagt till min sambo som tyvärr har en svår wiplash skada, gnäll riktig nu så tar vi sen nya tag, det brukar hjälpa.

Men alla ni som har problem med sömnen, har ni försökt med hörböcker? Jag använder de varje kväll när jag lägger mig, istället för en sömntablett. Kasetten vänder själv i spelaren och då går den 1 1/2 timma, sedan stänger den av. Det är klart många gånger hör jag inte allt på andra sidan men det är ju inte det viktigaste.

Har många böcker på kasett, gillar dom bättre än på CD, elller jag lånar på bibliotheket. Boken får inte vara för spännande för då lyssnar man för mycket.

Köpte igår 10 hörböcker för det var extrapris ( i Göteborg), 5 st. för 200Kr och det är ju billigt. Har köpt många till högre pris för en.

Elisabeth

DU får min största kram idag, Felix matte Det är så underbart att ta del av ditt resonemang just med tanke på din egen sjukdom.

Tackar så jättemycket för den!

Alla har vi vårt eget lilla helvete.....

Vem skulle egentligen få klaga då? Finns ju alltid de som har det värre....
Men, ändå är det lite gulligt gjort av din man....

Klart att det är gulligt Sulawesii, måste ju finnas
nån anledning till att jag älskar honom och gjort
i nästan trettio år. Men han måste ju tillåta sig att
vara människa han också. Annars skulle han ju gå
under av mina krämpor