Jag önskar mig en bättre dag än idag. Allt går tungt och det känns som jag står på huvudet.
Ingen behöver mig som uska nej nej.
denna månaden tyckte min förra arb.giv att de varit snälla när de inte tagit resten av lönen eftersom de "bara" tog 1300 och lämnade kvar 1600 kronor. Det ska jag klara mig på denna månaden. Men vad gör väl det, citat:
Vi kunde tagit resten och nu var vi snälla.
Det innebar att jag skulle hålla käft och niga fint

Skit skit och åter skit. Jag vill arbeta, men det finns inte nåt. Af tyckermest att jag är konstig eftersom jag vill ha lite stöttning.

Varför ska det gå så JÄVLA tungt för.
Snart dags att gå till doktorn och få anti-depressivt utskrivet för snart går jag UNDER

Ja vet att det finns många som har det sämre och mår sämre och de har jag värnat om och stöttat, men vem stöttar mig nu?
Min man stöttar mig så mycket han orkar.
Men alla andra som jag stöttat och räknat som mina vänner är försvunna för nu finns ingen energi eller pengar kvar att suga ur.

Kramar kramar kommer här till tjejen som ledsen är

En arbetsgivare får inte dra mer från lönen vid ett tillfälle än att det finns kvar pengar för ett skäligt leverne. (Om det inte är fråga om sjskr för då räknar dom med att man får från Fk)
I det här fallet skulle dom dragit en mindre summa under längre tid.

Massor med stärkande kramar från en som vet hur det känns...

tyvärr är det så med vissa, att när man behöver deras stöd och puschning, så lyser dom med sin frånvaro...
skickar många stärkande kramar till dej.
om du vill, så kolla med arbetsförmedlingen, om det finns någon utbildning (omskolning) eller kurs som dom betalar för.

Skickar famnen full med kramar till dig och hoppas att du snart hittar nytt jobb.

Varför har arbetsgivaren tagit pengar?

Du är ju ganska ung. Har du funderat på att läsa vidare? Kanske läsa till sjuksköterska eller liknande. Finns det möjligheter att din arbetsgivare skulle kunan bekosta en sådan utbildning om du är intresserad (min syster fick sin sk-utbildning bekostad av sin arbetsgivare)?

Ja det där med att "I nöden prövas vännerna" är något man tyvärr för erfara när man själv hamnar illa till. Har varit där själv och har nu rensat ut människor från mitt umgänge. Tyvärr har jag inte haft någon familj bakom mig utan stått ensam. Du kommer att fixa detta men ta en allvarlig funderare på vad du vill. Är det svårt att få arbete där du bor så tycker jag du ska fundera på att komplettera din utbildning (om du vill fortsätta inom vårdande yrke). Begär att få prata med en vägledare på Af för att komma fram till vad det är du vill och vad som kan passa. Detta kanske låter konstigt men man är aldrig så låst som när man väl har ett arbete. Passa på nu att gå vidare i livet.

Jag tackade nej att gå till en brukare som jag vantrivdes med, nej af har inget att ge har varit där. Sköterska ja, vilken dröm..