Har under en längre tid haft svårt att gå längre sträckor, besvärligt speciellt med tanke på att jag har 2 hundar. Min man går långa promenader med dom, och jag sitter hemma och avundas honom. För en stund sedan var jag nere hos min familjeläkare. Hon skriver en remiss till röntgen, sen får vi se, men hon misstänker starkt (det gör jag också) att mina höftleder skulle behöva en "extreme makeover". Finns det någon som har genomgått en dylik och blivit bättre? Jag hatar att ligga på sjukhus, men skulle det innebära en förbättring skulle jag foga mig. Vet att jag är en motvallskärring, gillar inte att andra ska bestämma om jag t.ex. får röka eller inte. Hur länge ligger man inlagd, hur lång är konvalecenstiden o.s.v. Får man snaps till maten????

Här kan du läsa om Höftledsartros. En text från mitt jobb.

/Stina

Sjukvardsradgivningen.se

Det var väl det Göran Persson fick? Fråga honom.

Tack Stina. Övervikt OK, 30 år och 30 kg sedan brukar jag säga.
Var dessutom överrörlig i min ungdom, slog volter både fram- och baklänges, gick ner i spagat o.s.v. Sysslade mycket med gymnastik. Nu skulle jag nöja mig med att kunna gå långpromenader med mina hundar.

Du kommer inte att behöva så många dagar på sjukhus -men efter det tar det någon eller några månader innan du känner dig ok

Min mamma är 67 år och har precis opererat sin höft. Det gick bra!

Hon har haft ont sedan ca 1 år och det blev fort sämre.. en del kan gå flera år men för henne var det alltså snabbare förlopp.

Hon var också ute o gick mycket före hon fick ont så nu ser hon fram emot att få börja ut o gå!

Hon blev opererad under "halvnarkos" Var alltså påverkad av något typ morfin hela operationen men sov alltså inget. Hon var på lasarettet i sex dagar. Hon fick då med sig rullator o kryckor hem. Så hon får knalla runt så mycket hon vill där hemma nu. Det som verkar synd för framtiden är att man inte får sitta på huk eller på knä efter en sådan operation. Hon som gärna kryper runt i rabatterna...

Halvnarkos är bra , mindre risker och man hämtar sig snabbare

Tack Hannele och Kerstin. Tror ni att jag får samma behandling som Göran Persson??? Är en gammal kärring lika mycket värd som landets statsminister? Jag tvivlar!!! Men det kvittar, huvudsaken är att jag kan gå igen, det längtar jag verkligen efter.

Tack Annlo, hälsa din mamma, hon är ju mkt yngre än jag.

Egentligen skulle du nu skickar ett mail till Göran Persson och fråga hu rman skall göra för att kunna bestämma tid när man vill bli opererad, för det gjorde ju han.

Och sedan fråga vilken läkare opererade honom så att du kan komma till samma eftersom du ser att han mår ju så bra nu.
Vi är ju lika mycket värda allihopa enligt honom och hans parti. Skriv till honom, gör det.

Önskar dig lycka till, det är så många som har fått ett nytt liv efter höftoperationen

Elisabeth

Jag tror och hoppas att du kommer att bli väl omhändertagen, och snarare vill stanna ett par dar till ,än åka hem när de ska skriva ut dej
-Ortopedavdelningar brukar vara trevliga -fast det är ett tag sedan jag gjorde nån sådan osäker
Lycka till -snart kommer du att vara som ny

Instämmer i vad Elisabeth-Västkustkolonisten säger och önskar dig lycka till med operationen.

Hej Elisabeth, känner starkt för att följa ditt råd

Jag har en känsla av att jag inte är idealpatienten precis, så mig skickar dom nog hem så fort dom nånsin kan. Jobbade som läkarsekreterare när jag var ung, så läkarna är inga gudar för mig längre. Inte Göran Persson heller för den delen.....

Gör det, skriv ett mail till honom. För det är ett hån när man hör att han bestämde sig för att operationen skulle bli av. Vi andra som bekostar hans liv får vänta hur länge som helst.


Att jag inte tänkte på det tidigare när jag väntade t.ex. 3 år på min axelprotes.

Elisabeth

En grannfru har genomgått sådan operation och det går bra för henne.

Jag önskar dig lycka till med operationen

Jag har en moster som bytt ut båda sina höftleder (inte samtidigt) och hon är som en ny människa!
Springer runt på stan och far runt i trädgården som aldrig förr.
Lite besvärligt var det direkt efter men hon fick hjälp av hemtjänsten då och det blev snabbt bättre. Nu är hon liten och tunn så hon var säkert hjälpt av det också.

Stopp och belägg, jag är inte ens röntgad än.......dom kanske överhuvudtaget inte vill operera mig, det vet jag ingenting om än så länge. Men nog skulle jag hoppas på att kunna gå långpromenader med mina hundar igen. Minns den ljuva tiden när jag och min gamla bullis gick längs stranden ut mot Öresund och tittade efter bärnsten och tyska fågelskådare som hon kunde skrämma med sin blotta uppsyn. Hon hade för vana att gå fram och kolla alla som gick och rotade med krattor och pinnar i tången, och det hände att hon stal pinnen från dom. Bullisen jag har nu skulle aldrig komma på tanken att bära en pinne, och den lille bordern kan väl inte skrämma nån..... Börjar faktiskt hoppas på en operation, det vore underbart att bli en ny människa
Tack till er alla som kommer med tips och råd.

Lycka till, hoppas att det löser sig till det bästa. Jag skulle vara hur skraj som helst, men jag är ganska rädd för sjukhus, så mig skulle de få droga för att få dit. Du verkar inte ett dugg rädd, du är modig du

Jag har tittat på en höftledsoperation där patienten var vaken. Det lät lite läbbigt, men patienten låg och pratade och skrattade under tiden.... Alltså absolut INGENTING att vara rädd för!!!!

/Stina

Men nålar och knivar och... *ryyyys*

Nej, hualigen. Jag är inte rädd för mycket, men läkare är jag mycket skeptisk till. Varje gång jag träffat sådana har jag fått mer ont än jag hade från början. Jag tror inte de gör det för att vara elaka, och i längden blir man bra, för det som var fel går över. Men just där och då är de förbaskat osympatiska

Det tycker jag iofs om tandläkare óckså.