Jag har redan börjat få ångest över jobbsökandet! Är ju egentligen inte klar förrän till sommaren men har redan nu börjat söka jobb. Tänker strunta i D- uppsatsen om jag skulle få något jobb innan dess...

Men det är nog ingen risk!

Skickar in på alla i mitt område som jag ser. Men det är ju flera hundra sökande till varje tjänst. Flertalet har nog utbildingen också. Så HUR ska jag kunna sticka ut i mängden?
Har ju ingen erfarenhet från yrket och då ryker man i första sållningen

Har inte så himla många kontakter heller inom området!

Så hur i hela friden ska jag få mitt första jobb???

Har skickat in ett tiotal ansökningar och känner så här redan, hur ska det då kännas nästa sommar när jag är uppe i hundratalet?

Man vänjer sig vid nej... de har iaf tagit emot ansökan på ett seriöst sätt.
Det är värre med alla som inte svarar alls - det tycker jag känns ganska förnedrande...

Hur man får jobb utan erfarenheter och kontakter... enorm envishet och lite tur... enda som hjälper, för det är fruktansvärt svårt och alldeles för lätt att ge upp - vilket är precis det man inte får göra, hur lång tid det än tar!!

Mig tog det 2,5 år, men det gick!

(fast nu söker jag igen, sen i somras, men nu iaf med 1,5 år mer erfarenhet... )

Lycka till!!

Ohh hjälp! Det är just det jag är rädd för! Att söka jobb i flera år och inte få något!

Men som sagt man vänjer sig (väl?)...

Och, jennie, jag tror att du har betydligt lättare att få jobb efter 1,5 år erfarenhet! Lycka till du med!

Nu vet jag inte vad det är för jobb du söker, men att ta en praktikplats eller ett volontärjobb, gärna utomlands, så man får även språkträning. Dessa jobb ger ju inte mycket manna, men de ger i alla fall de viktiga erfarenhets-poängen! Sedan kan man ju också få viktiga kontakter genom dessa jobb och har sedan lättare att visa att man duger.
Här några länkar men det finns fler.
EU-portalen
PlanSverige

I Bengt af Klintbergs senaste samling av moderna myter "Glitterspray & 99 andra klintbergare", finns det en historia om hur HR avdelningen på ett IT-bolag sållar ut arbetssökande.

Man börjar med att kasta hälften av ansökningarna, oöppnade, i papperskorgen. De hade otur, och man vill ju inte anställa personer med otur!

Det behöver absolut inte ta flera år, borde ha lagt till att jag började söka hösten 2001, då var det katastrof på arbetsmarknaden... och ingenjörsjobb för helt oerfarna fanns det väldigt lite av.
Det går säkert både fortare och lättare för dig! Men envishet behövs ändå.

Håller med Sylvia, praktik är en bra idé, men kan vara svårt att få lov till av arbetsförmedlingen eftersom de sällan har pengar - men det är helt klart värt att fråga om det på af.

(Jo, visst är det lättare med lite erfarenhet än ingen. Har varit på 5 intervjuer sen i somras, så det borde bli något snart, men många nej har jag fått också, det är bara att acceptera, tyvärr)

Ohhh den är gammal
Min pappa brukade alltid skoja om det... men det var mååånga år sen nu Men den är ju bra än - och lite skrämmande, för det kastas nog en hel del ansökningar utan att någon tittar på dem nu.... det kommer ju ofta in 100-tals per ledigt jobb...

Ja, det är precis det jag kommer att jobba med! Ska nämligen bli personalare när jag blir stor!

Tyvärr är utomlandsjobb inget som kan bli aktuellt för mig. Däremot skulle jag mer än gärna ta praktik någonstans. Ska förresten bli personaladministratör eller dyligt (finns massor av beteckningar i HR svängen).

Men det är väl inte så lätt att få praktikplats eftersom jag redan har en tjänst inom kommunen?
(vårdare, som jag är tjänstledig från nu men går tillbaka dit när jag är färdig *spjärnar emot, vill inte!* )

Men då så! Har du redan ett jobb inom kommunen, så ta dina papper sedan när du fått dom och gå in i personalkontoret!! Be att få tala med personalchefen och berätta sedan att du har tagit examen på det här och nu vill du veta vad kommunen kan erbjuda dig!! Man ska vara lite fräck ibland!

Mmm..ja vet att man ska vara fräck ibland! Men jag är inte så bra på det...

Men jag ska ringa till henne och höra mig för. Det är väl ingen jättestor personalavdelning på kommunen (4-6 st skulle jag tro) men presentera sig kan man ju alltid!

Ring inte, GÅ DIT och visa upp dig!!
Det är ju det som är vitsen, man ska visa att man finns och så här ser man ut och så mycket kan man (visa upp papperen!) och nu vill man ha bättre jobb som motsvarar ens meriter!!

Håller med Sylvia. Ifall företaget där du ska söka jobb ligger i samma stad så ska du ju absolutetut ta en promenix dit!

Oj, så jag känner ingen mig i din ångest! Jobbsökarångesten är inte att leka med, jag tror den kan vara förlamande men det pendlar. Ibland är det nattsvart omöjligt att ens föreställa sig att få ett arbete, andra dagar är inget omöjligt och självförtroendet är på topp.

En oroväckande tendsens är när utbildning anses vara något som kan ligga till last. Jag har precis läst om en arbetsgivare som anser att vissa arbetssökande har för mycket utbildning och att de överutbildade inte är attraktiva av den anledningen. Min bror fick rådet från arbetsförmedlingen att maska med sina akademiska poäng
Det är väl bättre att de med liten praktiskt erfarenhet ändå har stor teoretisk sådan och det är väl ändå att föredra att de som inte har varit ute i arbetslivet har skaffat sig en utbildning istället?

Du kommer givetvis aldrig att få nej. Du är ju absolut den självskrivna för det arbete du söker. Du är så bra att du gott kan kosta på dig att erbjuda dina tjänster till många företag som du väljer att söka arbete på

Med andra ord. Tro på dig själv. Har du grejat pluggeriet blir arbetet ingenting.

Lycka till

Ett tips på hur du vill få din ansökan att sticka ut från mängden är att ta kontakt med en arbetsgivare (typ personalare) som anställer folk. Har du någon sådan i din omgivning? Fråga vad som gör att en arbetsgivare blir intresserad vid första anblicken. När jag sökte arbete så var jag noga med att skriva kort men försöka arbeta på meningarna så de blev innehållsrika.

Ja, men jag undrar om de verkligen har tid att ta emot alla som vill visa upp sig? Det är ca 150 sökande i snitt (lågt uppskattat). Tänk om alla skulle komma upptravandes på kontoret och visa upp sig.

Eller menar du bara på kommunen där jag redan jobbar?

Det är ett speciellt jobb som jag sökt (forskarass. inom "mitt" område) som jag JÄTTEGÄRNA vill ha! Men tänkt om de uppfattar mig som framfusig om jag kommer dit och "Visar upp mig".

Jag har ju samma chans som alla andra att skicka in ansökan...

Är det någon som har erfarenhet (positiv eller negativ) av det här med att komma in och presentera sig?

Hoppas jag inte får dig att deppa mer nu men när jag skulle ut i arbetslivet var verkligheten en annan. Muckade från lumpen hösten 72. Efter att ha vilat mig nån månad började jag leta jobb, fortsätta studera var uteslutet. Som tågintresserad redan då kollade jag med SJ, nix där. Hade varit telefonist i lumpen vilket bl.a. innefattade besök i telestationer så jag kollade Televerket. Jo, en apparatuppsättarkurs skulle strax börja, i november. OK. Jag är fortfarande kvar på samma företag även om både företaget och min yrkesroll förändrats. Jag beklagar verkligen hur verkligheten ser ut nu.

Inte deppar jag för det!
Det verkade aningens lättare att få jobb på den tiden...

Jag kan också mycket väl tänka mig att bli långvarig på ett och samma företag om jag trivs! (jag är nog trofast som en gammal hund!)

Bara jag får ett att vara trofast mot!

Inte av att komma in och presentera sig . Fick jobb genom en mässa där företag presenterade sig och då tog jag chansen att presentera mig. Tror nog att det skulle vara svårt att få komma in. Tar för mycket tid för företaget. Men gör det definitvt hos din nuvarande arbetsgivare. Och där tycker jag att du kan tjata ordentligt.

Svårt att veta hur man ska göra. Känner igen det.

Har sökt en del jobb i mina dar och alltid försökt göra ansökan kort men personlig. På ett ställe blev jag kallad på anställningsintervju därför att jag skrivit ansökan för hand. Visade på att jag tordes var lite " egen" sa man.

Håller tummarna för dig! Och ge aldrig upp. Får du inte det här jobbet så kanske det nästa månad eller så dyker upp ett ännu bättre.

Nog var det lättare förr ... eller?
Jag var 17 år och var på anställningsintervju i fiskbutik (ca 25 mil hemifrån)... inte särskilt många frågor ställdes och inga krav om tidigare erfarenhet.
Jag fick jobbet "på stående fot" men började aldrig där iaf.
Varför?.. Jo jag ringde hem till mamma och pappa och berättade om jobbet jag fått och då undrade pappa om jag verkligen förstått vad jobbet innebar

Han visste att jag inte klarade av att ta i räkor eller andra skaldjur, inte heller ville jag röra i fiskhuvuden

Ibalnd är det bra att mamma och pappa finns!

Nu hann du ju före mig!

För sådär en 47-48 år sedan var jag skoltrött och skrev med min finaste handstil en ansökan till Svenska Amerikalinjen. Sökte arbete som "akterstäderska". Jag var 14 år på den tiden. Fick ett vänligt svar där dom bad mig komma igen om några år. Det var gulligt av dom Men jag hamnade aldrig på sjön.

Jo jag är glad och tacksam för att han varnade mig