Hej alla kattägare,

Nu är vi i riktigt bryderi. Hjälp!!
Kort historia; Vi skall skaffa kattunge av en granne i närområdet som har kattungar. De föddes för 12 veckor sedan. När kattungarna var 4 dagar gammla "flydde" kattmamma ut i skogen med sina ungar. Hon kom tillbaka efter 10 dagar med två stycken. En av dem var den katthona som vi vill ha.
Kattungarna var då jätteskygga för människor. Vår granne har under tiden inte rört vid dem då han hävdar att de behöver långsam tillvänjning vid människor. I princip under 10 veckors tid har inte en mänsklig hand rört vid dem. Vi har (internt) ifrågasatt detta men då han hävdar att han "kan djur" säger han att detta är helt normalt och vår katt kommer att bli lika kelen som vilken katt som helst.

I kväll hade vi bestämt tid för "avlämnade" men då säger vår granne att katter aldrig skall avlämnas i mörker. Är detta också ett expertisutlåtande?
Vi ställer oss frågande och är mycket tveksamma. Min son sitter med alla kattsaker vi införskaffat och gråter. Min instinkt säger att detta inte kan vara riktigt. Finns det någon expert på detta där ute??

Jag är absolut ingen expert på katter men har haft en själv och har barn som haft katter i masor av år. Vågar påstå att det inte är normalt att man inte rör vid katter om de nu bor i familjen och inte ute i någon boda el liknande.
Fast även då skulle man väl normalt vilja kela med dem eller åtminstone stryka dem lite över pälsen.
Sedan att man inte ska lämna över katter i mörker???? Har jag aldrig hört talas om.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det låter som han är lite "knepig"

Synd om sonen, men jag tycker ni ska ta en funderare om det är så lämpligt att ta en katt som inte är van vid mänsklig kontakt till familj med barn.
Nu vet jag ju inte hur gammalt barnet är men jag skulle definitivt inte chansa.

Mitt råd... Följ din instinkt.

Expert är jag då inte... men min Amanda hämtade vi en mörk kväll för ca 13 år sedan. Hon var en väldigt skygg katt, jag tror inte gubben som hade henne hade rört henne alls (kattmamman hade lyckats smita ut o bli med kattungar, det var inte planerat)
Hon var livrädd i början... men efter några dagar kastade hon sej framför våra fötter å var våran för resten av hennes liv.
Hon var dock nästan alltid rädd för nya bekantskaper och det tog ett bra tag innan hon axepterade nya människor.
Men å en sån go katt.. jag kommer aldrig att ångra att vi tog henne fast hon var katten man inte borde ta.

Det var min historia det, vet inte om den är till någon hjälp.

Ps vi har inte barn ds.

Det här tycker jag är en stor fördel hos en katt. De ska inte följa med folk hur som helst, särskilt inte om man bor i ett område med katthatare.

Vi hade en sån blyg och försynt katt. Men när man väl vunnit hans förtroende, så var det fullt ut. Nästan. Han låg aldrig i direkt i knät, utan skulle ha en tidning, filt eller kudde emellan. Gosemissen!

Jag; med alla våra katter, tycker att detta låter mysko!!!

Ja, visst gör det! Jag har läst kattböcker, frågat runt, men som ni förstår får jag massa olika svar. Det finns människor som hämtat katter på ett antal olika katthem, rasuppfödare mm mm. Alla har naturligvis olika svar. Jag förstår detta. Köper du en raskatt för flera tusen kronor har du förmodligen andra förväntningar på hur din katt skall vara än om du hämtar en ledsen och behövande katt på ett katthem.

I morgon klockan 10.00 har vi bestämt en ny tid för "avlämnande". Jag är trots all läsning i diverse kattböcker helt oerfaren "djurägare". Vånda!!

Massor av ömhet, kel, en lugn undanskymd vrå..........
Lågmält tal till katten!

Inte kan jag skriva under någon av dessa påståenden, och jag har haft katter "hela livet". Man måste ju vänja katten vid mänsklig kontakt. Jag antar att du får en skygg liten en att börja med, men lek och lock så kommer den så småningom. Och att inte lämna katt i mörkret...???? Fattar 0

Jag är ingen expert, men har hållit på med kattuppfödning ett antal år.
Min första tanke när jag läser det här är: - Varför tar honan ut ungarna
i skogen? Är hon en trygg och stabil katt med bra temperament?
Det är ganska viktigt, för temperamentet ärvs av ungarna.
Som uppfödare får man ju också lära sig att hantera ungarna mycket,
så de vänjer sig vid människor.
Jag hade nog tänkt mig för mer än en gång innan jag köpte den katten.
Det där med att man aldrig skall lämna ut en kattunge i mörker, tror jag
är gammalt skrock.
OM ni bestämmer er för att trots allt ta henne, så tvinga er inte på henne,
utan låt henne få känna sig någorlunda trygg i ert hem först.
Om hon inte är van vid människor, så har hon ju ingen trygghet kvar alls,
när hon ta´s från sin mamma.

Men; denna stackars katt behöver ett kärleksfullt hem!!

Men kanske inte ett hem där barnet förväntar sig en kelig liten kissekatt.

Nej---hos en kattvan , vuxen person!!

Ja, Zaaritha, det håller jag med om.
MEN det är just så som dåliga uppfödare lyckas sälja sina kattungar.
Man köper ungarna för att man tycker synd om dem.
Och så fortsätter ägaren att para katter och får nya ungar, som
också får det dåligt.

Usch, det är så oansvarigt!!

Ja men det är ju precis som med de oseriösa hundvalpsförsäljarna... Så länge köpare finns så pinas valparna

Man får inte tänka kortsiktigt och tro att denna valp- eller kattungekull är enstaka företéelse.

Jag är inte heller någon expert men jag skulle inte skaffa en sådan katt till ett barn. Katter som inte alls är vana vid människor kan vara ganska hårdhänta och det är troligen inte helt lätt att få ett barn att förstå att det måste vänta, kanske flera månader, innan katten vågar lita på en.
Jag hanterar mina kattungar från det att de kommer till världen, mycket försiktigt i början bara så att de vänjer sig vid doften av människa och sedan mera när de blir större och kommer ut ur "valplådan". De får träffa mina vänner och alla som kommer hit klappar, kelar och leker med dem. De springer fritt i hela huser mot slutet och vänjer sig vid alla olika ljud och händelser i ett hem. Jag tror att det är viktigt att ett barn får en väl socialiserad katt som är van vid umgänge och hantering. Annars är risken stor att det kommer med både klor och tänder i umgänget och kattungen blir troligen ännu skyggare. Barnet kan bli rädd för katten i bärsta fall.
Det finns massor av bra katter att få ta på så ta och leta vidare är mitt råd.
Mvh
Fenja

Detta med hundarna är ju totalt vansinnigt!! Att s.k. kändisar som Britney Spears o Nicky Hilton, ska få så många " idioter" att härma dem!!??
Sinnessvagt!!
O nu har hon; N. Hilton önskat sej en tiger i julklapp!!!!
Var går gränsen???

Hej igen,

Vill bara göra ett inlägg nu när jag ser hur min ursprungliga fråga har förvandlat mig från förväntansfull kattmamma till oansvarig ny uppfödande kattägare. Det är jag som ska bli "kattmamma". Min son är besviken för min skull och naturligtvis, eftersom han är 9 år besviken för sin egen del.
Ja. jag är oerfaren, men hur skulle jag någonsin kunna bli erfaren utan att ha varit kattmamma!!!!!

Jag "köper" ingen "unge" för att para, utan jag vill ha egen katt för jag tycker så mycket om katter!!!!!

Sorry, börjar bli lite trött!!
Misstolkade nog ditt inlägg.

Kattbekymner tar sin tribut!!

Kram

Ja, du misstolkade.
Det är ju inte dig det är fel på, det är uppfödaren.

Hej alla,

Blivande kattmamma måste gå och sova. Men snälla, fortsätt ge mig bra råd för jag kommer att vakna tidigt i morgon bitti (tror jag!!)

Sov gott!!

Sök du en annan kattunge---det blir bäst!
Kram!
M-B

Ursäkta, men den "uppfödaren" är full av avancerat skitsnack.

Enligt en veterinär jag växlat tankar med ska man låta ungarna vara de två första veckorna pga infektionsrisken. De är känsliga som nyfödda. När de däremot börjar röra på sig vid ca. två-tre veckors ålder så är det MYCKET VIKTIGT att du håller på med dem så att de blir sociala och lär sig att människor inte är farliga.

Att man inte ska lämna katter på natten är struntprat. Det finns inga belägg för att katten skulle må dåligt av att lämnas när det är mörkt.

Jag skulle inte lita på den där, utan skaffa katt någon annanstans. Följ din instinkt, den är sund.

Jag har två förvildade tamkatter själv som inte hade nån kontakt med människor under sina första månader, har även sett en hel del skygglingar i motsvarande situation under min tid som aktiv på katthem.

Instämmer med LadyG i att det är MYCKET viktigt att man vänjer katterna vid beröring tidigt. Ju längre de får gå utan mänsklig kontakt desto längre tid kommer det att ta att få dem tama, om någonsin. Det är jätteviktigt att redan från start visa att människor går att lita på, även om det bara är att klappa dem lite grann, låta dem nosa på fingrarna etc - så mycket de tolererar och accepterar och hela tiden tänja lite på gränserna.

Detta om att inte lämna katt i mörkret har jag aldrig ens hört talas om, låter mycket konstigt.

Jag själv älskar skygga katter och skulle absolut ta mig an denna utmaning, din son är så pass gammal att han ska kunna förstå var gränserna finns tills katten blivit tamare. Men känner ni ens ett uns av att ni inte är redo för utmaningen, skaffa en annan katt i stället. Det kan vara mycket jobb, som ger mycket tillbaka i slutänden, men är man oengagerad leder det till att katten omplaceras eller avlivas om ett par månader, och då kan det vara kört för den att bli tam någonsin. Såna här katter kräver oftast mycket tid och mycket tålamod.

När det gller barn och skygga katter så har ju jag min lilla kille som är 16 månader, och de skygga katterna är de enda som aldrig ställt till med problem. Han har inte en chans att få tag på dem, de vet precis hur de ska komma undan. Det är viktigt att alltid se till att katterna har något ställe de kan vara på där inte barnen kan nå dem, om de vill vara ifred.

Vårt problem har snarare varit de extremt sociala katterna som ska ligga i knät oavsett om världen går under, för de ligger där och blir slitna i pälsen, när sonen är tre månader har han gripreflexen kvar och greppar tag fort, sen blir katterna irriterade och vispar till. Där har man fått vakta betydligt mer, de skygga har i vår familj aldrig ställt till med problem. Men vår son är så liten också, ett större barn kan göra mer och måste därför acceptera gränser, annars kan han/hon bli biten om han/hon tränger katten och fångar den.

Hoppas det löser sig på ett eller annat sätt.

Min Bella är förvisso född i skogen (hon är köpt från KattKommando Syd)- men hon var också skygg till den milda grad att det tog mig tre veckor att få röra vid henne, över huvud taget, när hon kom.

Jag tycker att det låter som om din granne är en synnerligen oansvarig djurägare, med ett par underliga idéer om hur och varför man ska behandla djur.

Mycket information finns att hämta på Spinn! samt på Svenska Katters Sida.
Hittar du inte svar på dina frågor i deras arkiv, rekommenderar jag att du pratar med en veterinär.
...och en kattunge... Ja, det hade jag nog skaffat någon annanstans. Nog för att de här kattungarna behöver MINST lika mycket kärlek som någon annan katt - men det ska nog till en vuxen för att hantera en liten förvildad katt, tror jag (som så många andra).

I övrigt tycker jag gott att din granne kan ta och läsa igenom den här sidan innan han funderar på att skaffa fler katter...!

Hoppas att det löser sig till det bästa!
Jag och mina rackarkissar håller tummar & tassar för er!

Att låta en kattunge växa upp i 10 veckor utan mänsklig beröring låter omänskligt, i synnerhet om denna katt ska förmodas bli vänlig och tillgiven.
Att ta hem en katt i mörkret är heller inga problem.

Anser att din granne inte överhuvudtaget ska ha djur.

Alldeles oavsett tycker jag oerhört synd om katten och om sonen. Hur reagerar den om någon hanterar den?

Hej alla som givit mig goda råd, och tack,

Jag har läst era mail och tagit till mig alla goda råd jag fått.

Nej, det blev ingen liten katt. Jag följde era råd och min egen
känsla och tackade nej.

Sonen har hämtat sig!! Det går bra att prata med en nio-åring. I många fall tror jag att de är mycket klokare än vad vi vuxna är.

Så nu letar vi efter en ny kattunge som vill komma och bo hos oss. Är det någon som kan ge oss några tips? Det skall helst vara en liten hon-katt. Ras, blandras osv spelar ingen roll. Vi bor i Göteborgs-området.

Känns bra att ni avvaktar och letar efter annan
Håller mina tummar för att ni snart hittar liten kompis

Jag väntar en kull i slutet av december... Vildkatt och Max, du kan se dem i mina kattalbum. Pm:a om du är intresserad.
Mvh
Fenja

Det gjorde ni rätt i! Man ska gå efter sin egen känsla...