Har du uttryckt något önskemål om hur du vill ha det på din begravning?

Min moster dog i veckan och igår var jag med min kusin till begravningsbyrån.
Hon hade ingen aning om sin mammas ev önskemål utan fick gå på känn.

Idag har jag gått och funderat på det där när det blir dags för min. Egentligen får dom väl göra som dom vill, jag är väl inte så medveten om vad dom gör.
Något som jag upplevde som väldigt fint och lugnande var när vi begravde en släkting för ett par år sen och det var en klarinettist där.
Han spelade så finstämt och när vi gick runt kistan så stog han i bakgrunden och spelade till alla gått och även en stund efter. Jag har iaf talat om för familjen att jag tyckte så, sen är det väl upp till dom. Har även skrivit ner lite hur jag vill fördela saker som är mina personliga, smycken och sånt. Men inte gjort ett regelrätt testamente.
Kanske dumt eftersom jag har ett särkullbarn som det så vackert heter.

Vita arkivet

Vita Arkivet har jag redan ordnat.

Det gjorde jag efter att min bästa vännina dog för hon hade gjort det och för hennes tre barn blev det både enkelt och en fin begravning med musik osv som verkligen var HON.

Hon hade ingen dator så tre veckor innan hon dog bad hon mig beställa Creedence Clearwater Revivel samlings album på CD On för det var hennes favoriter.
Vi alla gamla kompisar sedan barnsben och som tonåringar drog på munnen och kom ihåg musiken.


Även om det är svårt att tänka i dom banorna så kan jag varmt rekommendera er att göra detta. Jag vet nämligen hur himla svårt det är att bestämma musik, vi hade det jättejobbigt när min syster gick bort.

Har inte funderat på detta ämne ännu men har tankat hem papperen från Vita Arkivet för bra länge sedan.
Men det är svårt att sätta sig och tänka på att man ska dö en gång tycker jag.
Har en nära bekant som jobbar på Fonus och vi har pratat om detta. Hon säger att många som använt sig av Vita Arkivet sparar många våndor hos de efterlevande och det brukar alltid bli en fin begravning.

Det enda alternativet till religiös begravning på Fonus länk var Humanisterna. Är det någon som vet om det finns fler alternativ, fler sätt att få en borgerlig begravning?

Har funderat på det en hel del. Vill inte ha en massa prat och tal, skulle kännas som hyckleri. Är inte intresserad av en massa folk i kyrkan för det skulle oxå kännas som hyckleri. Ser inte vitsen med en massa människor omkring mig när jag är död om de inte fanns där för mig när jag levde. Musik, kort ceremoni (eller liknande), få människor och sedan får man göra vad som helst med kroppen. kanske frystorka för det lär vara mest miljövänligt.

Jag har fortfarande ett gnagande dilemma. Det är 2½ vecka sen nu och jag är inte alls intresserad av hur hon själv ville ha det, hon ville ha minneslund och jag och barna en grav att gå till. Vi har skjutit upp allt till efter jul, så får vi ta itu med allt då istället. Om jag skulle ta nån musik som skulle va´just henne så kanske den inte är så passande vid en begravning....When a man loves a woman med Percy Sledge (tror jag det va) våran låt. För barnas skull så skjuts det upp för dom vill verkligen ha en grav att besöka, själv skulle jag väl vilja ha allt överstökat så det slutar göra så ont. Om ni inte är överens om hur ni vill ha eran begravning så sätt er ner hela familjen tills ni är överens om nåt som alla kan acceptera, det känns lättare för dom överlevande då.

Ja Reserv det är inte lätt.

Så var det för min systers familj där det fanns 2 vuxna barn och en sladdis på 10 år,så begravningen fick vänta i över 1½ månad pga att lillflickan var så svårt skadad och alla läkare i hennes team på Astrid Lindgrens barnsjukhus rekommenderade oss att det var viktigt för henne att få se sin mamma för att förstå att hon var död. Pappan var relativt ok.

Min syster ville ligga i minneslund men alla barnen ville ha en grav att gå till och så fick det bli för att det var så viktigt för dom.Vi har en jättefin gravsten med hennes egen namnteckning på och två små gråsparvar i brons som sitter på stenen.

Angående musik så får man i princip spela vad man vill i kyrkan idag men man kan ju ta When a man loves a women instrumentalt.

Min syster älskade No women no crie med Bob Marley så den tog vi instumentalt, det var liksom hon och jag grät floder för den sången hade vi dansat till och druckit vin och haft jättekul tillsammans.

Tack Evelina, du lättade en tung sten från mitt hjärta nu, jag har inte vetat riktigt om jag skulle gå på hennes önskan eller barnas, tack, du är en ängel.

man kan ju välja så mycket olika nu. en lite natursten i en asklund eller i ett urgravkvarter. de tycker jag känns som en finmellanväg mellan en stor "vanlig" gravsten o att ha askan i en minneslund.

Hysch på dig nu när jag äntligen kände lite lättnad Hmm, jaha vi får väl ta ett familjeråd om saken......igen!

Citerar mig själv för det var inte riktigt sant. Lite har man ju funderat.
Har inte fått ner det på något papper ännu bara.
Jag vill brännas och vara i en minneslund, vill inte känna att min dotter eller sambo ska känna ett tvång att sköta en grav. Det ska vara så enkelt som möjligt för tittar man ekonomiskt på det så blir det dyrt ändå.

Ligger man i en minneslund så finns man där, så kan man gå dit och sitta när man känner för det, sätta en blomma o.s.v.
Har sett på min mors sida där de är många syskon så har det nästan blivit lite bråk om vems tur det är o.s.v., hur man ska betala m.m. därför känner jag så.
Tycker det är lika fint. Min sambos son ligger begravd i Haparanda så vi har ingen grav att besöka om vi inte åker på semestern men det blir inte så ofta och då har vi gjort så att vid högtiderna så har vi ett ljus hemma på altanen som vi tänder i en kruka med granris sedan sätter oss en stund och tänker på honom.
Vet inte om det är så viktigt i alla fall inte för mig att ha en grav att gå till. Man har ju sina nära och kära i sina tankar ändå.

Min mamma ville också helst ligga i en minneslund - men min pappa var helt bestämd på att han ville ha en grav att gå till. Min syster och jag ställde oss lite i bakgrunden när det gäller det beslutet - för det var hans att ta, tyckte vi. Vi är säkra på att hon mest sa att en minneslund var bra för att hon inte ville att vi skulle bli bundna till att gå och dona på kyrkogården, utan vara fria att flytta eller vad vi ville - men för min pappa var det viktigt att FÅ gå dit och pyssla.
Han sitter ofta däruppe - det är en jättefin liten glänta med en mur och utsikt över en äng där det går rådjur och flyger fåglar, så vackrare kan hon inte ha det. Hon hade tyckt om den platsen - det är ett som är säkert.
Men det jag vill säga, Reserv, är att det där faktiskt är något som ni ska bestämma utifrån vad ni känner är bäst. Självklart ska man inte "tvinga på någon" en begravning som inte passar dem - kyrklig om de vänt kyrkan ryggen, tillexempel - men graven är nog mer de anhörigas beslut, på något sätt, så länge man inte gör något man vet går stick i stäv med någons önskan...
Hoppas att du hängde med i vad jag menade, trots allt pladder?

Jag kortfattar, för säkerhets skull:
When a man loves a woman tycker jag är ett MYCKET fint val! Personligt och kärleksfullt.
Minneslundar är fina - men man kan minnas vid en sten också. Gör som du känner i hjärtat att du vill - det är du som ska må bra av att gå dit, ändå.

Hoppas att du har det bra. Kram.

Det finns inga förbud när det gäller begravningar det betonades särskilt av representanten på beravningsbyrån.
Allt går för sig, min moster älskade precis som många andra i vår släkt att dansa och min kusin valde att det ska spelas en låt på cd i kyrkan som heter "Två små ord av kärlek" den är nog mer kontroversiell än när "A man loves a women" så visst kan du ha den.
Det där med minneslund kontra grav är något de efterlevande måste bestämma tycker jag, de är ju ändå dom som får sköta en ev grav.
Själv tycker jag det hjälpt mig mycket att kunna gå till vår grav ibland och samla tankarna när det varit jobbigt vad det än varit. Det är så rofyllt på kyrkogården och man tänker så bra där.

Jag har förlorat min helsyster och min halvbror.
Min bror dog då han var 40 år och några månader och min syster då hon var 45.
Bägge två ligger i minneslundar.....mycket för att mina föräldrar inte ville känna krav att de "måste" gå till en gravsten och i och med att de blir äldre, så skulle de få dåligt samvete över att ingen skötte om platserna då de inte längre orkade.
Vid en minneslund är det alltid något ljus som lyser för alla.

Här skrev jag om hur vi begravde min mormor i somras....
mormor
...jag vill själv att mina nära ska göra som det känns bra för dem...det är liksom viktigast...
Har uttryckt en önskan om frystorkning om möjligt..just för att jag tycker det är så SMART...
Och ingen dyr vräkig kista för det tycker jag är onödigt...och dessutom är jag inte sån...jag lever gladeligen bland enklare möbler så så vill jag nog ha det döden också..

When a man loves a woman passar väl jättebra! Begravningen och gravplats är ju i allra högsta grad till för de efterlevande tycker jag. Det är ju NI som ska gå till graven. Din sambo kanske inte visste hur viktigt det skulle vara för er? Begravningen är en viktig ceremoni för ER.

Jag tycker det är viktigt det du säger om att man bör sätta sig ner och prata igenom såna här saker. Det kan ju visa sig att man har önskemål som de anhöriga absolut inte kan gå med på och är man medveten om det så kanske man kan tänka om.

Man behöver inte vara så rädd för att vissa saker inte ska passa på en begravning. Ta upp önskemålen med prästen så ska du se att han uppmuntrar att de anhöriga har egna idéer.
Kram!

Om man har en grav och inte själv vill/hinner/kan sköta den kan kyrkogårdsförvaltningen göra det för dryga hundralappen/år.
Dom krattar, rensar och det är alltid blommor efter årstid. Däremot är det inte alla som "kransar" till allhelgona. Brukar sättas ljung.

Vet inte hur det är i andra städer men här i Jönköping har vi ett stenröse...som en blandning mellan gravsten och minneslund kanske man kan säga. Det är ett stenröse med en skylt/plakett på varje sten så man har en "egen" sten att gå till men ingen egentlig grav att sköta.

Tycker det är ett mysigt alternativ för de som inte vill/kan sköta en grav och som kanske tycker en vanlig minneslund är lite för opersonlig.

Som anhörig som flyttat från min hemstad tycker jag minneslund är ett bra alternativ. Det kan man ju gå till vart som helst och tända ett ljus för sina älskade utan att behöva åka 35 mil.

Det tycker jag att man kan göra ändå... Jag har en egen liten hörna på balkongen, där jag tänder ljus för min mamma - där trivs jag bra med att sitta och fundera på allt möjligt, och minnas...
Jag menar inte att du har fel - bara att jag tycker att man gott kan tända ett ljus varsomhelst, för något, oavsett om de ligger i en lund eller ej.

Håller med det Evelina skrev...tycker att barnen ska få en grav att gå till om dom vill det...kan lätta för dom i framtiden...så kände jag när min mor dog...hon ville ha minnelund, men inte vi och vi anhöra måste få leva vidare med det som känns bra för oss i en sån stund.
Låten hon ville ha...är min favoritlåt...den skulle jag spela om jag vore som du...den är så fin

Reserv, lyssna till ditt hjärta och följ det som ditt hjärta säger dig. Jag tror också att det är viktigt att det finns en grav att besöka för små barn som mist en förälder.

Vad gäller musik så är det mesta accepterat idag. Berätta för prästen om den musik du vill ha och jag är övertygad om att han/hon kommer att lyssna på dina önskemål.

Sänder dig och barnen värme och omtanke.

Min bestämda åsikt är att de efterlevande ska göra som de vill. Så har jag också sagt till de mina. Mig spelar det ju liksom ingen roll.

När det gäller musik så har man all frihet i världen att välja själv. Den musik du föreslår reserv är också min och min mans låt och jag skulle definitivt välja den till hans begravning,

Min svåger valde " Min älskling du är som en ros" till min systers begravning och på min mammas begravning hade vi " Sov på min arm" och det har inte varit någon som protesterat mot det.

Och kommer du inte överens med din församlings präst så finns det fler! Du har rätt att använda vilken du vill inom ditt stift.
Ge er inte utan driv igenom det som känns rätt och viktigt för er. Bra att ni inte stressar tycker jag, det gjorde jag en gång, påverkad av omgivningen för att "ha det gjort", och efteråt har det känts som jag hade kunnat göra ett och annat annorlunda.

Både maken och jag har talat om för barnen att vi vill kremeras och askan strös ut i minneslund och de kommer att följa vår önskan. Ingen dyr kista heller, varför skulle man?
Eftersom vi gått ur svenska kyrkan så får det ordnas på annat vis men psalmer ska sjungas när jag ligger där. Jag älskar att sjunga psalmer och har kvar min tro.
Bön skall läsas och det ska gå värdigt till men för den skull behöver det inte vara "tryckande tråkigt och stelt"