Ibland umgås vi med en familj som i och för sig talar svenska men som har annat språk i botten.
När vi är hemma hos dem bryr jag mig inte men när de är här på besök, några dagar, och börjar tala sitt främmande språk blir jag lite små sur och säger till dem men det hjälper inte.

Kan inte hjälpa att jag tycker det är respektlös att mitt i ett samtal börja tala ett språk inte alla förstår - är jag dum då? Tar emot alla åsikter för att ev. tänka om.

ingrid

Jag tycker inte alls att du är dum...
Mitt ex är från finland (eller hans föräldrar är)
De pratar alla bra svenska, men de hade en förmåga att prata finska med varandra fast jag var med... det var inte kul alls!
Där satt jag och kände mej väldigt utanför...
håller med dej om att det är respektlöst.

Nej det tycker jag inte alls att du är...
Respektlös är väl de som byter språk
Vi Svenskar är alldeles för spaka när det gäller att föra fram vår egen kultur och våra åsikter.
Det är mig helt främmande att plötsligt börja prata Meän Kieli när jag är i ett sällskap där Svenska är "modersmål"

Jag tycker verkligen inte alls att du är dum.

Jag jobbade i Konsum en gång i tiden och där var det flera anställda som var ifrån Finland. Och om man t.ex var ute i lunchrummet, och två av dem kom ut dit, så började de prata finska med varandra fast jag var där - som inte kunde finska.

Även om jag kanske inte ens var delaktig i ämnet, så var det respektlöst att inte kunna prata svenska då jag satt med i lunchrummet.

Jag minns att jag brukade säga till dem....vilket kanske inte alltid var så poppis att en 18-åring sa till två damer på 40-50 år.

Helt klart respektlöst ! Säg du ifrån i fortsättningen också.

Håller med om att det kan vara respektlöst och att man känner sig utanför fast samtidigt kan jag förstå det. Om jag hade varit invandrare i Turkmenistan, Uruguay, Finland eller nån annanstans och haft en svensk arbetskamrat så hade det varit ganska skönt att få babbla lite swedski emellanåt.

Det är sällan alla blir nöjda när kulturer skall blandas. Är man hembjuden till en svensk familj och själv talar bra svenska så håller jag med om att det gärna blir lite obehagligt ... speciellt när dom börjar skratta. Det gör iaf. mig lite osäker ... fast det säger kanske mer om mig än de som talar utrikiska.

Absolut ska man väl prata så att alla närvarande förstår...är det så att man ju kanske inte riktigt har språket för att uttrycka sig riktigt på svenska så kan man ju iallafall referera lite så att alla hänger med lite i allafall...

Har mest norrmän runt här och här går ju språken i varandra...tror att en norrman har lättare att förstå vad jag säger än en stockholmare..

Jag håller också med, och som exempel kan jag nämna den period då jag bodde på Irland. Vi var två svenska tjejer i gänget (ibland tre) men vi pratade BARA svenska när det bara var vi närvarande. (Nå... Den hände kanske någon gång, när man var ute och festade att man slängde åt varann nån dum kommentar för att få den andra att skratta - men det var i undantagsfall). Detta helt enkelt eftersom vi bägge tyckte att det var respektlöst att prata svenska, när vi var de enda som förstod det.
Så... Säg till igen, du! De är gäster i ditt hus, då får de faktiskt respektera dina gränser. Tycker jag!

Lite överdrivet sur är du. Det är inget att bry sej.
Jag tror att du själv skulle tycka det var jobbigt att inte på flera dagar få yppa ett enda ord på svenska, fast du har lite svårt att förstå och hitta på alla ord på det främmand språket. Det är oerhört jobbigt och ansträngande att tala ett främmande språk, man kan bli trött bara efter en kväll.

Hannele, dom kunde ju svenska, så det verkar inte vara problemet...

Jag själv är finsk, men gift med svensk man. Pratar finska med mina föräldrar. Mamma kan vara dålig på att använda svenskan även om min man är med (fast hon pratar perfekt svenska) men min pappa och hans fru växlar automatskt till svenska så fort min man kommer in i rummet. Den enda gånger de pratar finska i hans närhet är när finska släktiningar som inte kan svenska är på besök. Det är så det ska vara, det är inte roligt att känna sig utanför.

Jag tycker det är otroligt nonchalant att om man är flera personer, att några börjar prata ett språk med varann som andra inte förstår
krister

När jag hör människor tala ett annat språk så fråga jag dem vilket språk de talar, som igår i Netto butiken ett ungt par som talade ett språk som jag kände igen så var jag bara tvungen att fråga och de sa att de kom ifrån Bosnien. På min fråga fick jag ett soligt leende tillbaka och vi önskade God Jul till varandra.

Men att hemma hos dig börja tala deras eget språk...hm.. hur skulle jag själv reagera?!

Visst skall man allra helst tala det språket som alla kan förstå i umgänge med varandra, men ibland kommer det egna modersmålet fram om någon i sällskapet är ifrån Finland.

Jag umgås med araber både hemma hos dem och hos mig och de talar ofta sitt eget språk eftersom de kan så dålig svenska. Vi talar för det mesta engelska men numera har jag börjat tala svenska med dem och måste översätta allt och oj vad jobbigt det kan bli då så mer än väl förstår jag att de vill tala arabiska sinsemmellan och då kan jag fråga vad prata ni om men skulle då aldrig bli sur.

Och Scrollan, varför måste alla förstår varandra i ett lunchrum;inte prata väl alla med varandra hela tiden och inte måste väl alla veta vad den andre säger vid ett annat bord

När jag var i Paris under mitten av 60 talet så var vi ungdomar ifrån många länder och alla kunde tala sina språk sinsemmellan utan att några kände sig utanför eller blev sura;umgänget blev bara rikare på det viset och vi var jo "hippies"

Lite onödigt sur, tycker jag med.

Det är inte så lätt (eller ens roligt) för människor som är vana att prata ett språk med varandra att plötsligt
börja prata ett annat språk så att andra ska förstå. Detta är dels min egna erfarenhet, men jag har också läst
om det i någon bok om tvåspråkighet. Forskaren där menade just att man bygger upp sin relation
med ett språk, vilket innebär att det blir problem att ändra språk så att andra ska förstå.

Självklart får man väl känna av stämningen lite, men jag kan mycket väl förstå att folk vill prata sitt "egna" språk
lite då och då... Själv pratar jag och min fru ofta indonesiska hemma hos folk som inte förstår det. Jag vet att
vissa retar sig något på det och att de framförallt blir extremt nyfikna så fort det sägs något de inte förstår, men
med risk för att låta alldeles nonchalant nu, så är det ju deras problem.

När vi bodde i Tyskland var mina barn uttryckligen förbjudna av mig att tala annat än tyska när någon icke-svensk var närvarande.
Tycker helt enkelt det handlar om respekt.

Eftersom de hade gemensamma kamrater hade det varit så lätt för mina barn att börja prata/bråka på svenska med varandra och det stackars barnet hade inte förstått och antagligen blivit ledsen.

Det är dessutom betydligt jobbigare att växla mellan olika språk än att prata samma hela tiden, även om det råkar vara ett främmande. Det var logiskt för dem att berätta vad som hänt i skolan på tyska. Det var ju på det språket det hade hänt. Sedan skulle de ju leka med andra barn, återigen på tyska. På kvällen var det TV etc. Fortfarande på tyska.

Min man var endast hemma på helgerna, men han och jag pratade svenska med varandra — förutsatt att ingen icke-svensk var närvarande.

Det är väl självklart att det är ohövligt att prata ett språk som inte alla i sällskapet förstår..?

Förstår båda aspekterna av det, om det var i mitt hem skulle jag känna mig stött, men samtidigt är det väldigt lätt att ramla dit på ett gammalt vant språk när andra som förstår det är med. Just språk är så otroligt intressant.(säger hon som läst tyska, spanska, latin och grekiska, och självklart engelska;)) Tänk hur det känns för dem att prata svenska med varandra, kan bara asocciera till hur skumt det känns att prata engelska med svenska kompisar om någon av dem har en engelsk kompis på besök.
Det är förmodligen ett problem för båda parter, men om du sagt att du inte tycker om det i ditt hem, då kan de väl iaf respektera det.

Min sambo är från Finland, när hans barn var små och hälsade på var 14:de dag så blev det blandat språk. Det enda jag krävde var att vid matbordet skulle alla prata svenska eftersom jag bara kunde det. Sedan fick de prata finska med sin pappa hur mycket de ville. Tyckte inte att det var något problem eftersom de och min sambo måste underhålla sitt språk för att inte glömma bort det.
Deras övriga släkt i Finland som farfar och farmor m.fl. kan ingen svenska alls, inte engelska heller så när vi är där känner man sig lite utanför.
Man kan ju inte prata med svärmor om hur gubben var som barn t.ex.
Nu är det ju ännu mera blandat svenska, norska och finska, men det går bra. Tyvärr är ju finskan det svåraste språket att lära sig förstå, så under de 20 år vi har varit tillsammans har jag inte lärt mig mycket. Har inte det intresset och då får jag stå ut med att de pratar finska ibland.

Så oförskämt, respektlöst
Beter de sig på detta viset så tycker jag att du ska säga till på skarpen att du inte godtar sådant betéende. Säg att du i ditt hem vill att de talar språk som du förstår...

Hos mig hade sådant aldrig fått förekomma.

Får kanske tillägga att jag också¨behärskar Meän Kieli... en variant av finskan, men det skulle aldrig falla mig in att använda det språket om "helsvenskar" eller andra var närvarande.

Ja, är det flera dagar, ska man absolut int ebli sur, om de någon gång använder sitt eget språk.

Men herregud.. Hur kan man försvara sånt nonchalant, odrägligt betéende
Så här skriver ingrid fuxwall: Ibland umgås vi med en familj som i och för sig talar svenska men som har annat språk i botten.
När vi är hemma hos dem bryr jag mig inte men när de är här på besök, några dagar, och börjar tala sitt främmande språk blir jag lite små sur och säger till dem men det hjälper inte.

Det är ju hemma hos Ingrid som de beter sig illa.
Hur tror ni att de (Ingrids gäster) skulle reagera om de hade gäster i
sina hem som plötsligt började konversera på ett språk om de inte behärskade.. satt och pratade och skrattade... och de förstod inte ett jota.

Felix matte
Nyfiken blir jag o måste fråga eftersom jag också pratar meänkieli: vilken tornedalsby har du dina rötter i? Obs! jag har full respekt för om du inte vill svara eftersom man ju vill vara anonym i detta forum och det kanske känns för avslöjande för Dig.
caprifol

För 42 år sedan flyttade jag från byn som ligger ca 4 mil från Övertorneå.

Jag har visst också ett nonchalant och odrägligt beteende, i så fall...

Men gör som Carex sa- testa att prata t.ex. engelska (eller franska eller tyska eller något annat) några dagar med
folk ni i vanliga fall pratar svenska med, så ska ni nog se att det blir ganska tröttsamt, svårt och hindrande efter ett tag.

Dessutom hör det till flerspråkighetens fördelar att alla inte förstår vad man säger hela tiden

Visst kan det vara fördel i vissa fall... t.ex har våra två yngsta inte lärt sig språket
och därför har vi föräldrar ibland bytt språk om vi pratat om något som vi inte ville att de skulle höra.
Men aldrig att jag skulle godkänna att mina gäster pratade på språk jag inte förstår.
Lika lite har jag någonsin ens funderat på att prata meän kieli i sällskap där inte alla förstår. Det är bland det fulaste man kan göra... tycker jag.

Lika lite skulle jag tvinga någon att prata sitt "icke-modersmål" hela tiden bara för att jag då inte förstår.

Nu bör juh alla ha rätt att bestämma över sitt eget hem, och man får juh ta seden dit man kommer. En sak är väl när gästerna kanske sitter helt ensamma i ett rum, att dom då talar sitt modersmål, men fasen inte när värden/värdinnan är i samma rum. Näe, lite hyfs och fason bör det väl va

Jag tycker inte det är att tvinga någon... det hör till vanligt hyfs.
Hos mig ska pratas språk som jag förstår.


Vi har olika åsikt och så är det väl i den här frågan som i det mesta här i livet.

Absolut inga problem pisanggoreng och carex.
Det skulle inte falla oss (min man o mig) in att prata svenska med varandra när vi vistas i våra engelska vänners hem och när de är närvarande. Det skulle kännas som om vi sa´ något som vi inte ville att de skulle förstå, även om så inte skulle vara fallet. På tu man hand - ja, - men inte tillsammans med dem oavsett om vi är i deras hem eller tillsammans någon annanstans.
caprifol

Vi människor är så fulla av:JAG,hur jag vill ha det ena och det andra, jag är arg p.g.a hur andra beteer sig etc....jag vill,jag vill,jag vill hörs av oss vuxna som om vi vore 3 åringar hela mänskligheten
När börjar männniskor mera använda orden:hur vill DU eller hur vill VI!?

Eller fråga sig själv:varför blir jag störd av att andra talar ett språk som jag inte förstår?

Den sanna respekten finns för mig i dessa ord:att försöka gå i andras skor under 14 dagar eller helst mera så förstår man de andra och även förstår bättre sina egna motivationer.

Tankar ifrån Solis-Silos som sällan förstår och är lika glad för det

Hi hi; nu ser jag att jag är en riktigt S T O R 3åring

Hi hi; nu ser jag att jag är en riktigt S T O R 3åring