Jag söker en dikt av Taube som handlar om en fura som växer vid havet (?) och som slutligen blir till ved och eldas i spisen och i dom knastrande lågorna berättar sin historia.

Någonting ditåt i alla fall. Inte mycket att gå efter men hoppas det finns någon här som kan den eller som vet var jag kan hitta den.

Kan det vara denna du menar även om den inte stämmer helt in på din beskrivning:

"Med yxan i hand i min Sjösala Park
Jag stod vid en fura och smekte dess bark:
´Du skymde min utsikt mot himmel och sjö,
du susande fura - nu måste du dö!´
Då tänkte jag: ´Snart skall jag själv vräkas kull*och röjas ur vägen - för utsiktens skull"

Nu när jag fick dom första raderna hittade jag resten av dikten på nätet
och det är precis den jag sökte.
Den lästes på min pappas begravning så den betyder lite extra för mig.

Tack så mycket för hjälpen!