Jag är med på ett annat forum ”lillasyster” där en har skrivit följande:

Hjälp! vad ska jag göra?
Våran tik har i natt fött sex sycken söta små valpar. Det var inte planerat och detta har skett under den tid som vår hund varit bortlämnad på prov till en annan familj. Hon var bortlämnad pga ändrade boförhållanden. Vi bor nu i en trea jag och mina två barn. Dessutom klagade grannarna på att hunden skällde.
Jag är alltså ensamstående med två barn och ett heltidsjobb att sköta.
Jag har inte möjlighet att vara hemma och se efter djuren.
Finns det någon som har något tips på vad jag ska göra.

Efter att en del hade svarat så skrev hon:

Tack allihop för råd och stöd i den besvärliga situation jag hamnat i.
Jag har idag varit i kontakt med djurskyddsföreningen här i området.
Där trodde man att det nog skulle bli svårt att hitta någon som är beredd att ta hela "paketet"
med tik och valpar.
Det vore som jag ser det den bästa lösningen. Så jag hoppas och håller tummarna.
Eftersom vi haft problem med att ha tiken bo så här vore det bra att hitta någon som kan tänka sig att behålla henne också.
Som de har det här hos oss är snudd på djurplågeri i mina ögon.
Idag när jag lämnade dem för att gå till jobbet var jag tvungen att lämna dem själva i två timmar innan min flicka kom hem från skolan, och så här kommer vi ju att få ha det så länge valparna är tvugna att vara kvar hos tiken.
När valparna sedan växer och behöver utrymme att röra sig på så kan vi inte erbjuda det heller. Att få dem rumsrena två trappor upp kan nog också bli problem.
Tiken fyller 8 år i mars, är en bladras av chäfer/lab/terver och vi har haft henne sedan ett års ålder då hon kom till oss som en omplaceringshund då ägarna tröttnat på ansvar. Vår familje levde då under helt andra förhållanden i ett stort hus på landet. Efter skilsmässa hamnade vi sedan i den här lilla lägenheten i stan. Skulle aldrig skaffat en hund om jag bodde så här.
Pappan till valparna är chäfer/lab/dalmatiner
Denna valpkull är den första för tiken så jag är glad att hon överlevde.
Jag är tacksam om ni sprider min efterlysning efter adoptivhem.

Så min fråga är alltså finns det någon som kan tänka sig ta hand om tik och valpar??
Hon bor i Karlskoga och jag har lovat att fråga runt överallt Det är alltså bråtom! Ni som är med på andra forum sprid gärna det vidare

Oj, glömde det viktigaste adressen till lillasyster om någon kan hjälpa henne...

http://llillasyster.lforum.net/

I ett sånnt fall önskar man att man kunde hjälpa till...men tyvärr kan jag inte det.
Hoppas någo annan här kan det.

Jag har tyvärr heller inga möjligheter, men kan inte låta bli att fundera:

"detta har skett under den tid som vår hund varit bortlämnad på prov till en annan familj." De har alltså av oaktsamhet förorsakat en tjuvparning. Dessutom med en åtta-årig tik! Med stor fara för hennes liv. Vad är deras ansvar??

Var är pappans roll i det hela?? Dvs hanhundens ägare. Är det samma som ovan?

Kära nån vilka ansvarslösa människor det finns.
En 8 år gammal tik

Nåja, det var ju inte problemet nu.
Ärligt talat så tycker jag att bästa lösningen är att avliva valparna.

Sannolikheten för att hitta en lämplig person som vill ta sig an en tik med en valpkull är försvinnande liten.

Oj! Vilken bedrövlig historia.
Man kan ju undra hur detta ska lösa sig och om man mot förmodan skulle hitta ett nytt hem - kan tiken må bra av att flyttas med sina små?
En nyvalpad tik som ska behöva flytta till ett nytt hem, till nya människor.
Fast det är kanske bara jag som är dum och ser spöken där de inte finns.

ingrid

Jag håller med dig Ingrid.
Att flytta en nyvalpad tik till ett nytt hem är allt annat än lämpligt.

Håler helt med, hoppas att om hon mot all förmodan, hittar någon som är villig att ta hand om valparna, att hon i så fall kan behålla dom till de är ca 3 veckor (inte så jobbiga då, det mesta sköter tiken) efter 3 veckor fodrar valparna mer jobb, men då är det inte lika ångest framkallande för tiken att flytta med sina valpar. De små har också fått ett bättre imunförsvar.

Tiken är snart 8 år och har fått sin första kull - det är att ta risker.
Med så pass stor kull så bör man ju ha sett att hon var dräktig - tagit henne till veterinär och gett henne en abortspruta.
Så oansvarigt att jag saknar ord.
När man sedan ser till "innehållet" i valparna så är det ju en fruktansvärd blandning av olika hundar.

Inte lätt att få det bra heller när man bor i en liten lägenhet. Och om grannarna redan klagar.

I såna här situationer blir jag förutom förbannad också lite krass.
Om nu ägaren inte sett att tiken har varit dräktig och missat möjligheten till abortsprutan, så kanske det är läge att ta hem veterinären och avliva dom stackarna.

Att rädda liv på djur till varje pris är inte alltid den ultimata lösningen.
Man måste också fundera på vilket liv man räddar dom till.
Det kanske inte är en allt för lysande framtid som dessa små valpar har?

Måste säga att jag håller med helt och hållet. Definitivt inte bra förutsättnignar för att ge valparna en god start i livet om ens en hyfsad start.
Anki