Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på
40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra
medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi
hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på
hela dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.

Vi cyklade och gick hem tillvarandra, bankade på dörren, gick rakt
in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel.

Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa
problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en
explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Mvh
Fenja

Så sant

Vi har fortfarande smör på brödet och överhuvudtaget har det gått lite hysteri i att barn blir sjuka om de stoppar i sej lite skit i munnen... otvättade grönsaker tog vi alltid direkt från landet... barn har alltid stoppat småstenar och grus i munnen... spottat ut när det inte var så gott som de trodde... ingen har dött av det.

AHA!! Det är därför jag känner mig lite risig???

Allvarligt talat, det där känns som väldigt sanna ord.

Skulle vara intressant att höra vad några av de barn som dog av blyförgiftning, medicinöverdos eller av att slå in huvudet på en trottoarkant när de ramlade av cykeln skulle säga... Kanske "Grattis! Ni överlevde! Men kom ihåg oss som inte gjorde det."

mvh

Kalle

Du, det är inte på allvar..

Fast det ligger nåt i 'et!!!
Anki

Det ligger nåt i båda synsätten. Jag läste först denna text på norska, och där har tydligen barnadödligheten i olyckor halverats sedan 1970-talet. Tror trafiken stod för stor minskning (många barn hade inte säkerhetsbälte på 70-talet), men helt klart har även vanliga olyckor i hemmet etc minskat.

Samtidigt kan man hävda att barns orörlighet kommer att leda till mer fetma, mer diabetes, och i längden fler för tidigt döda än trottoarkanter nånsin kunde klara av.

Det är bra att man tar bort onödigt farliga saker i barnens omgivning. Men det är inte bra när man dödar fantasin, initiativlustan till att leka.

Jag tycker inte att "dagens barn är så bortskämda!" är en bra klyscha. Den används ofta när äldre surar över något. Jag tycker det är jättebra att barnen inte behöver äta grisfötter eller sova i ouppvärmda rum, 4 ungar i varje säng.

Men när det gäller "buhuu, jag har ingenting att göra <znyffft>" så pirrar det till i min hjärna och synapserna börjar boxas med varandra. Om man inte har nåt att göra, så får man väl hitta på något? Fritidsgårdar, dataspel, 100 tv-kanaler, bibliotek, idrott, utbudet är ju ABNORMT mycket större idag än bara för 25 år sen. Ja, inte biblioteken kanske. Och inte fritidsgårdar. Men fritidsgårdar är ju bara fåneri ändå verkar det som. Alla jag hört talas om styrs av mobbargäng ungefär.
Kanske är det överflöd av information som gör att barn blir rastlösa så fort inget "händer". Att vara uttråkad är underskattat. Hm. Ursäkta om jag spårade ur lite Ville bara säga att "vara uttråkad" aldrig kan motivera klotter, vandalism, rån, misshandel eller annat som ungdomar sägs ägna sig åt när de "inte har nåt att göra".

Nä, kanske är det det som är problemet... Jag kan tycka att det är lite respektlöst mot dem som inte överlevde, det är allt. Sen, visst man kan få skämta om det mesta men inte om barn som dör.

Om man bortser från det allra första i texten så kan jag iofs inte säga att det är så mycket annorlunda idag, mycket av det som vi skulle gjort på den tiden.

Skulle barn ha slutat bygga lådbilar? inte troligt...


Är ni så säkra på att alla hade vänner? och att alla barn idag inte har det?

Skulle dagens föräldrar lära sina barn att inte komma över lite smågnabb?


Tror inte dagens barn är så hemskt mycket mer väluppfostrade...


Skulle inte säga åt min son att inte dela sin läsk med andra, ännu mindre att han skulle dö av det...


Bara för att man inte känner igen sig själv i barnens situation idag behöver det inte alltid betyda att man själv hade det bättre.


Kalle

Tror väl inte att texten var menad att tas precis bokstavligt utan det var nog helheten man skulle se till.
Anki

Ja, precis! tänk att folk ska klaga på allting. Ta´t me en nypa salt.

Bra skrivet cic!

det förklarar varför vi är som vi är...
ingen skyddad verkstad här inte...

Cic, så upplevde jag också det hela Mobbing var ett okänt begrepp (kan tänka mig att det förekom, men inte i samma utsträckning som idag)

Är absolut för cykelhjälm, men hur många barn över 10 år använder det idag

Kontentan av det hela och budskapet är väl som jag fattar det att barn DÅ, fick utnyttja sin egen kreavitet... (för det har dom) använda sin fantasi med lekar med andra barn och oftast ute i den friska luften

Idag är det pedagogiska leksaker (intet ont om dem) Men barnen blir serverade hela tiden på aktiviteter och när de inte så får blir de helt vilsna i tillvaron och vet inte vad de ska göra

"lösningen" är dataspel som de kan sitta i timmar framför..(hur socialt är det ) I dag jobbar föräldrar skjortan av sig för att klara ekonomin och hög prylstandard, i vissa fall... ger ungarna datorer, tv-apparater och dyra prylar i stället för att ägna tid tillsammans med dem...

Då... fanns inte SMS som man kunde mobba varandra med.. inte heller internetmobbingen.... Tycker det är hemskt

OK Cics inlägg var lite på skoj... men det ligger mycket sanning bakom det ... så var det...

Det är inte riktigt sant... barn har alltid varit elaka mot varandra. Om inte på samma sätt, så iallafall på ett lika elakt sätt.

För övrigt skarattade jag gott åt texten...

skrattade också åt den


mobbning fanns förr också..
och den var lika djävlig för 40 år sedan som den är nu...
men utan SMS

När jag gick i sjuan var jag den enda flickan som hade Skidbyxor på skolfotot
och jag var också den enda som tittade snett åt sidan pga jag alltid fick höra att jag hade sååå stora ögon

Herreminje när jag nu ser tillbaka på den tiden då är jag såååå glad att jag inte tog allt på alltför stort allvar.

Visst har mobbing funnits under alla tider... men inte alltid lika uppmärksammmats.