VI har inte kunnat ha hund på många år pga att barnen hade kvalsteröverkänslighet när de var små.

Vi skulle skaffa när barnen blev stora. Jag har haft häst väldigt länge däremot. Både ungarna och jag har haft utbyte av det. Maken har haft jakt som fritidsintresse.

Så trodde vi för ett år sedan att ungarna hade flyttat så vi skaffade hund. Dvs maken skaffade hund. Han hade väntat på detta i femton år och skulle göra ALLT själv.

Så blev det inte. Dvs han dresserar och bestämmer över hunden och vi andra får göra resten.

Förra hösten så höll jag på att helt klappa ihop med att först morgonkissa hunden. Sedan äta frukost. Efter det åka och sköta min hästar. Sedan ta en promenad på 45 minuter för att unghunden skulle ligga stilla och sova några timmar så jag kunde jobba.

Efter lunch var det dags för nästa motionsrunda. I fall jag inte lyckats få hemflyttade tonåringar att göra detta så var det dags för ytterligare en timmas prommis.

Så kom maken hem och då var det dags att åka och sköta mina hästar. Naturligtvis hade jag inte kunnat jobba som jag skulle på dagen och fick ta igen detta på kvällen.

Ja då var maken sur över att äktenskapet inte var så mycket att hänga i julgranen längre för jag satt bara vid datorn och han fick titta på TV själv.

Så förändringar var av nöden. Eftersom jag hade uppmuntrat honom att skaffa hunden och han är SÅ kär i den så var det hästägandet som fick stryka på foten. Min häst var gammal och slut och skulle ändå tas bort. Jag tänkte som så att i stället för att köpa ny häst så fick jag lägga tiden på hunden.
Jag har haft fina väldresserade hundar i min ungdom både hårda och mjuka. Även tagit hand om svåra omplaceringar osv.

Jag är kär i hunden vi har så det är inte klokt. Även om hon är husses flicka.Jag unnar verligen min man glädjen med hunden.

Planen jag tänkte ut såg ut så här. Hon är livlig av bara attan och behöver sysselsättning. Maken jobbar mycket under växtsesongen och då kommer han inte att ägna sig åt henne alls. Mer än någon gång per vecka under kanske fem månader. Hon kommer att bli omöjlig av brist på stimulans.

Jag orkar inte att fysiskt trötta ut henne. Behöver gå minst 4km x 2 plus husses dressyrvända på kvällen på fyrtiofem minuter.

SÅ jag tänkte träna aquility. Inte för att tävla utan mera att jag tänkte ta en prommis på 2km x 2 plus en hinderbana i trädgården där vi kan leka och trötta ut hennes huvud lite genom att lösa olika uppgifter. Den andra baktanken med det var att jag inte vill lägga mig i makens jaktträning och riskera att förstöra den genom att vi är två. Då är det bättre att jag gör något helt annat. Något som hon förbinder med person.

Nu var vi på mentaltest i helgen och en av hjälpinstruktörerna ger min man beröm för att han lyckats med sin hund så bra.Precis som om han hade gjort allt jobbet själv.

När jag tog upp mina planer på att träna aquility så fick jag svaret att:
Det inte var lämpligt när min man hittat en så bra balans genom sin dressyr och att jag skulle låta maken ha sin hund i fred. Något som maken är helt överenns med henne om.

Maken anser att jag kan få träna sitt och inkallning och i övrigt bara promenera. Men hallå..... hur kul är det. Det roliga med en hund är ju kontakten man bygger upp genom inlärning. Jag känner mig degraderad till en idiot som skall ut och promenera med skit på snöret. Dvs jag skall göra allt det tråkiga jobbet och maken skall ha det roliga serverat. Ungeför som om man hade stalldräng till hästen som skötte den till 100 % och man själv bara red en sadlad häst och lämnar över tyglarna till stalldrängen när man ridit klart.

Vad det det här jag gav upp mitt friditsintresse häst för. Natuligtvis så blir detta en konflikt i familjen. Driver jag den vidare så gör han en hundgård där hunden får sitta hela dagarna vilket jag inte vill. Gillar inte hundgårdar och dessutom är hunden inte van vid att vara ensam långa stunder. HUr skulle det då gå hela dagarna? Maken har också så långa arbetsdagar under sommaren så det är helt olämpligt. Hunden skulle bli knäckt.

Jag längtar efter den där speciella djurkontakten jag alltid har haft i hela mitt liv. Saknar mina hästar.Funderade på att skaffa egen hund. Men har för det första inte råd och sedan så skall jag ju motionera makens hund med metoden skit på snöret helst ingen kontakt osv. Då är det i samma situation som med hästarna . Jag hinner inte med mitt eget djur.

Hur gör ni andra som inte är singel och har hund.

Intruktörens ord i helgen har gjort mig jätteledsen och har helt berövat mig glädjen med hunden. Och ledsnaden och saknaden av hästarna har helt plötsligt blivit otroligt tung.

Det var det dummaste jag hört på länge
På vilket sätt skulle hunden "förstöras" av att du byggde en agilitybana i trädgården?

Typiskt uttalande från den gamla stammen av bruksinstruktörer.
Vad är det för ras på hunden?

Jag har bekanta som tränar spår, lydnad, agility, freestyle, apportering, rapport med sin hund.
Han mår ypperligt och har ett mycket bra hundliv!

Vad är syftet med din mans hundägande?
Bruksträning av något slag?

En annan sak:
En hund utvecklar relationer med alla familjemedlemmar.
Vi får alltså olika roller i hunden liv.
T.ex.
Matte är skoj och hittar på roliga saker.
Husse får man jobba med.
Lillmatte är kompisen man gosar med

o.s.v.
Att tro att man förstör en hund är bullshit!
Precis som vi människor så har den olika relationer till olika individer i flocken.

Du skulle ha opponerat dig högljutt där och då!!! Det är ju du som har gett hunden en god grund och gjort den till vad den är idag!! Den skulle ju tycka det var jätteroligt att träna med dig. Låter ju perfekt för en så aktiv hund att få arbeta med huvudet lite också. Husses jaktsäsong är väl ganska kort och jobbar han så mycket däremellan blir det ju ändå du och hunden soim har den dagliga kontakten i alla fall.
Tala om för honom att instruktören hade fel!!!

ANki

Det är en Wachtel och hon skall användas till jakt.

Hon var otroligt livlig som valp och det fanns mycket stor kamplust med en del aggresiva tendenser.

Maken och diverse expterter har uppfattat henne som supertuff men det är hon inte enligt testet. Hon är numera vek och med aggresiva tendenser utan tyngd som det heter. Dvs inget fel.

Hon var rädd utan husse och när husse var med så gjorde hon vad som helst och struntade i allt otrevligt omkring henne.

Hon avreagerar sig fort otrevligheter och har glömt dom. Testarna ansåg att han hittat bra balans. Det är kanske inte familjen och husse helt överenns om. Husse kan tex inte få henne att ligga utan att hon slänger sig på rygg. Då har man dominerar för hårt.

Vi smygtränar hennes ligg och eftersom vi går mjukare fram kan vi få henne att bli liggande.

Aquility ansågs som stressande........Själv så anser jag att det beror på hur det utförs och på vilken nivå. Jag hade inte tänkt att tävla. Mera bygga upp en kontakt och jag tror också att hunden mår bara av att lösa uppgifter även om det är meningslösa uppgifter. Det vet den inte om och känner sig nöjd med sig själv i stället.

Men det är min åsikt.

Jag är glad att vi hade sällskapshund.

jag menar, det behövde aldrig diskuteras ev. träning mm

Jag kan säga att den här damen har klättrat högt och lågt under sin uppväxt-tid. Hon har behövt mycket stimulans och fostran.Konsekvens, vänlighet och fasthet har inte fått fattas henne..

När hon var i fyramånadersåldern bet hon både mig och pojkarna. Hon var internt kallad biljettkonduktören.Det var hål överallt.

Idag skulle något sådant inte falla henne in. Men vi får lägga två till tre timmar varje dag innan husse kommer hem. Gör vi inte det så antingen rymmer hon eller biter sönder huset.

När hon får sin sysselsättning så är hon hur lugn som helst. Någon sällskapshund i bemärkelsen bara vara sällskap är hon knappast.

Utan träning så skulle en sådan här hund vara farlig.

Min granne har en Wachtelhund som var likadan när hon var yngre. Helvild.... Han jobbar natt och tränar henne på diverse olika sätt i princip varenda dag och har nu en pigg men hyfsat lugn hund som kan koppla av inne och uppföra sig ute. Någorlunda.... Han använder henne både till jakt (mest eftersökshund tror jag) och ungarna har "vardagskul" med henne i trädgården.
Stå på dig!!
Anki

JO våran är ju också lugn och fin nu. Om vi ger henne två till tre timmar om dagen. förutom husses tid.

Men det vore ju kul om dessa två till tre timmar hade innehåll för oss också.

Orolig är jag också inför perioden när husse "Försvinner på jobb" och inte aktiverar henne aktivt. Om vi inte gör något aktivt med henne så rikserar vi att förlora greppet om henne. Och det finns inget som är så svårt att ta tillbaka som pondus man förlorat.

Jag tänkte på det där med eftersök som Anki nämde.
Det är ju bra sysselsättning för hundar som är som du beskriver henne.
Det tvingar dom att fokusera och koncentrera sig för att lösa uppgiften.

Nånting säger mig att det kommer att bli svårt att övertala din man vad gäller agility.
Men koncentrationsövningar är jättebra för såna hundar.
Där ingår ju också vissa agilitymoment som t.ex. balansgång.

Mycket kan man göra ute i skogen utan att bygga en bana.

- Balansera på stockar.
- Söka efter vante eller liknande som man gömmer.
- Sätta godis i barken på trädstammar så hon får lösa problem med att få tag i dom.
- Krypa under saker
- Gå runt hinder
- Söka bär och svamp
- Människosök (om nåt av barnen följer med ut)
- Vilken burk ligger godisen under?

Att jag skulle få träna eftersök med den här hunden. Lika chanslöst som en snöboll i helvetet.

Min man är mycket duktig eftersöksjägare och jag skulle aldrig få och skulle aldrig vilja, krypa in på det området. Artificiell träning som maken uttrycker det är inte riktigt i hans smak.

Men det andra du nämnde i skogen låter ju helt OK.

Anpassad aquility för skogisar utan tävlingsinstinkt som jag.

Jag vill ju ha en lycklig hund som inte klättrar på väggarna. Sonen påpekade idag att vi kunde lära henne en massa trick. Som krypa, rulla osv.

Det enda vi skulle avstå ifrån var att få henne att spela död. För eftersom hon gör allting så ordentligt så skulle hon bli liggande i skogen om hon hörde ordet "död" i radion eller så.

Kanske ersätta det med frågan "vad gör husse i soffan"?

Är och har varit så jäkla ledsen sedan i lördags och intruktören klippte bort mig så totalt. Hunden har kännt det och verkat olycklig. Så den enda slutsatsen jag kan dra är att hunden behöver mig för att vara lycklig även om inte andra tycker det. SÅ jag får någ fortsätta att finnas där för henne i alla fall.

Sedan får jag väl ha lite smyg-roligt med henne när ingen ser.

Jag är tacksam för flera tips på stimulerande smyg-aktiviteter.

Tilläggas kan att sönerna leker mycket med henne på sina promenader. Det är mycket "springa kapp", gömma sig och annat.

Jag kan knappast klara av det eftersom jag har ett trasigt knä och egenligen inte kan gå mer är två kilometer på jämn mark. Springa trettio meter i taget också på jämn mark. Och unden är så snabb att jag inte har en chans att hinna gömma mig.

Jag har också förstått att ju mera vi motionerar (distans) desto bättre kondidion får hon och behöver motioneras ännu längre.

Det är därför jag vill trötta ut skallen på henne. Tio till femton minuters knepigheter där hon får använda skallen ersätter en timmas rask promenad ungefär

Jag har från början tänkt lite hinderbanor i trädgården.Gungbräda, klätterstege, tunnel att krypa igenom osv. Då skulle min benkapacitet räcka till.

Att tävla med hundens benkapacitet är ju bara att drömma om.

Apportering har vi blivit förbjudna eftersom husse vill ta det själv. Därmed så är alla lekar med bollar och kasta pinnar och annat borta också.

Och jag saknar mina hästar fast det är fyra månader sedan jag tog bort dom.

Det känns som ett stort hål i bröstet. När jag gjorde det valet så skulle ju hunden dagtid vara min ersättningshäst. Åtminstone vad gäller kontakt och kärlek.

Det känns som om man mist både häst och hund. Och ungarna är stora och förståndigare än vad jag själv är. Och nåt vill man ju göra som ger en själv lite tillbaka men man blir bara fast i jobb och rutiner.

Nä hu vad jag gnäller.......... måste genast sluta.

Stackars dej! Kan du inte skaffa dej en egen hund som du får göra som du vill med???

/Stina

Jo visst. Men det är en tidsfråga. Eftersom jag sitter fast med skötseln av denna hund som ör så tidskrävande, så hinner jag inte med en hund till.

Det skulle bli två hundar som inte hade det bra.

Men jag fattar mig bara inte på instruktörern. Ska ALLA hundar som bor i Sverige bara handhas av en person.

Och vad farao gör man då med livliga hundar som behöver mycket aktivering. Ska endast arbetslösa ha sådana hundar eller.....Och vad händer ifall de helt plötsligt inte är arbetslösa?


Eller kan det var ett mindre fel att man i en familj kan ta hand om en sådan hund och göra livet bra för den med gott samarbete?

Exakt

Ja jädrar i det. Få börja träna på att inte berätta hela sanningen. Gå bakom ryggen och göra lite som jag vill, under förutsättning att inte hunden kommer i kläm.

Man gör då nya erfarenheter

Måste bara lära mig att sluta skämmas också.

Att tro att hunden skulle "ta skada" av sysselsättningsövningar är närmast löjligt i mina ögon

Kan rekommendera Memea Mohlins "Aktivitetsboken".
Du får väl smygläsa den på toaletten



"Hunden behöver både fysisk och psykisk aktivitet för att få stimulans och utlopp för sin energi och nyfikenhet.
Men det är inte så lätt att hitta på nya roliga övningar, och ofta tryter den egna fantasin innan hundens energi tar slut.
Aktivitetsboken är fylld med övningar av olika svårighetsgrad som du kan göra tillsammans med din hund både inomhus och utomhus."

varför inte skaffa en ny häst?
tänk vad hon ska få springa, när ni är ute och rider.
massor av motion, och träning för er båda.
blir hon inte stimmulerad, är risken stor att du får en hund som tuggar i sig inredningen när den är ensam.
du får stå på dej och tala om att om det bara är hans hund utom när det gäller rastning, så får han skaffa dagmatte, för du jobbar också och har inte den tiden.
eller så får han gå med på att ni båda tränar med henne, och att ni gör det på olika sätt, men ändå för att hon ska må bra.
det är bara för honom att välja....

lycka till

Tillägg:
Memea Mohlin tävlar med sina hundar på SM-nivå och har också
fostrat jakthundar (retreivers), så hon vet vad hon pratar om.