När jag först läste det verkade det absut, tyckte jag...
men ju mer jag läste och sedan funderade på det så tycker jag det är något vackert över det...

Vet inte om man "får" säga det, men jag tycker det är coolt...

Man kremeras, och sedan är det alltså möjligt att göra diamanten av askan... än så länge olagligt i Sverige... men å andra sidan får man kremeras utomlands om man vill...

Expressen

LifeGem

inte dumt alls

Njaaeej ... tycker det verkar spektakulärt och inte tror jag heller att det går att framställa en diamant av en avlidens aska, det hela faller på sin egen orimlighet ... Nej firma Bluff & Båg får åtminstone inte mig som kund

Jag tror inte heller på det!
Hur skulle det gå till? Så vitt jag vet utvinns diamanter av en sorts kol!

för kolnas inte kroppen om man bränner den

fast tänk om en tjuv tar diamten tråkit läge .
men annars en gullig å häftig ideé

Nej den blir till ett grått väldigt lättflyktigt stoff.

fast det är väl det som saka är kol eller nåt typ. dom mal väl ner det så det bler i pulver eller nåt
eller jag vet inte

Diamanter är väl kol som varit under extremt tryck...
Det går säkert att göra av askan...även om det inte blir nån riktigt "äkta" diamant...

om det stämmer, tycker jag nog att det är väldigt osmakligt att bära runt sitt döda barn som ett smycke
varför inte balsamera honom, och ställa in honom i garderoben?
det är lika äckligt det

varför inte torkning?...ska vara en bra konserveringsmetod

usch det ät rälit . men det är ju ett minna om man typ gör en dimatn av det å skulperar det som sonen så ut så ka man ställa ahn i hylan eleler nåt

lika äckligt med en diamant som likar och är gjord av ungen, som att ha ungen i garderoben ju

jo kankse men det är ju bättre å ha en dimantskulpture än en såndär vas mmed askan i

renare eller snyggare då. menar du....
urnan med askan är billigare än att göra en diamant

Tycker inte att det verkar äckligt. Många som kremerar har ju urnor med den dödes aska i. Ja, kanske inte i Sverige, här måste det väl ner i jord eller spridas snarast. För övrigt är eldbegängelse ett fint ord.

Nä, osmakligt är det inte, men, tänk så nervös man skulle vara för att tappa ringen...ojoj. Nej, då tycker allt jag att en grav låter bättre.

håller med...
nä. här får vi inte behålla askan hemma, tack och lov
tänk att ha morsan stående i hyllan och damma ner

haha japp i graven vet man var man har den döe .
vilken panik det skulle bli om man jhar råkat tappa den på stan eller råkar spola ner den i vasken

ja...eller råka svälja den

På tal om osmakligheter; här i staden ska de koppla krematoriet till fjärrvärmenätet så att värmen från likbränningen kommer att värma hus. Snuskigt tycker jag. Det är som att göra tvål av lik.

Håller kanske med, gränsen går väl där... eller...?
Det är ju å andra sidan slöseri med energi att inte använda den...

Tänk när du sedan går och dammar där hemma... det där översta på köksskåpen, vad kommer det egentligen att vara...?
Kanske Märta som dog i våras, borta i det gamla röda torpet...?

Tycker det är helt ok, det är väl redan gjort för något år sedan, fast det kanske var ett annat kremeringsställe.

Statens destrueringsanläggning för döda djur är väl också kopplat till fjärrvärmen.

Tycker det låter bra jag, även om det kanske kan skapa vissa problem för veganer.

I Norge blandas olja från döda fiskar och djur in i biodiesel, det förekommer nog på andra håll också.

Var väl inte mer än 100 år sedan vi använde tran som eldningsolja i lampor?

Ok, förstår att det är lite skillnad att "elda med mormor", men röken från skorstenen måste ändå renas, då är det lika bra att ta tillvara värmen också, från gaser och ugn.

sant...det är också väldigt osmakligt

men viss sjutton är det en milsvid skillnad på djur och djurfetter än mäniskor???
jag tror inte ens du pirum, skulle vilja "värma dej" på värmen efter ditt barns kremering
det var ju mäniskor det handlade om, och mej veterligen har det inte gjorts lampolja av feta mäniskor ännu

Givetvis är det skillnad, men om jag själv kremeras så skulle jag bli glad om värmen tillvaratogs, och att de dessutom drog ut en av mina fyllningar först (amalgam). Det är egentligen inte kroppen, som ju består av mestadels vatten, som bidrar till värmen, utan den eld som används i 2-3 timmar för att kremera en människa i ca 1000 grader.

I Borås och Vänersborg tillvaratas redan värmen från krematorier. 2002 ville Råcksta utanför Stockolm också anslutas:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=73442

Vet ej hur det ser ut i dagsläget. (orkar inte googla mer)

usch det var rälit

Jag förstår inte varför man har såna känslor kring döden som många har..varför skall man inte kunna ta tillvara värmen bara för att det är kremeringseld? Varför är det osmakligt att ha en diamant av sin döda närståendes stoft?
Jag tycker faktiskt att det är vackert på nåt sätt...
Det finns naturfolk som tar fram sina förfäders ben till stora fester så att de också får vara med...
Varför är vi så fjärmade från döden att det blivit nåt skrämmande och "äckligt"..
Hemskt, sorgligt och tragiskt är det men ibland är det det bästa som kan hända en människa i slutet...att det tar slut..

presis som jag sa i inledningen inte dumt alls eller hur

Jovisst är det logiskt att tänka så ... men ändå känner jag ett inre motstånd Läste för hemskt länge sedan en bok, en framtidsvision, skäms att jag inte kommer ihåg förf. men titeln tror jag var "1984" Där i slutändan maldes de avlidna ner för att bli protointabletter eller nå't åt det hållet

men att göra dimanter tycker jag är eller hadde käns bra .man har ju sin käraste nära sig hela dan . men man kan ju ble av med den eller att nån tar den . men att värma med det tykte hag var lite rälit

George Orwell??

Nämen man tror knappt sina ögon Så sjukt att vela göra "diamant" av barnets aska. Att inte kunna acceptera att barnet är borta, vela ha en bit kvar ....
Psykologhjälp skulle mamman behövt.

Sitt barns död accepterar man inte på en handvändning, det tar några år, minst. Oavsett psykologhjälp eller inte. Så att vilja bära med sig en bit av sitt barn är inte ett dugg konstigt. Fast i normala fall brukar det handla om en minnessak eller ett foto i plånboken. Dimanttillverkningen sker ju, antar jag, under den akuta sorgetiden, dom lär ju inte vänta ett år eller så innan askan görs till diamant och den anhörige fått bearbeta lite av sin sorg.

Diamant av den käre är lite galet, tycker jag. Inte så mycket för just saken, att det är en avliden man bär med sig, men för att livet faktiskt går vidare så såmånigom. Tänk vad annorlunda man tänker 10-20 år senare. Tänk att man har sin avlidne make/maka på ringfingret och så 10 år senare ska man gifta om sig??!

Borde kanske ha preciserat mer... Så klart vill väl alla ha minnen kvar efter sina näras död.
Men att göra "diamant! av askan... Det tycker jag är sjukt.

Jag har mist många nära, också unga människor så jag vet att sorgen inte är över efter begravningsceremonin.... inte efter ett år.... den finns där länge
men blir liksom mera hanterlig vartefter.

Nja, någon diamant är det ju knappast frågan om men det klingar väl bättre i marknadsföringen. Sen är ju näppeligen askan du får i smycket med säkerhet aska från den person du tror att det är...

Hm, ingenting som tilltalar mig alls.

Intressant... en del tycker det är en jättefin ide´, andra det är osmakligt...
Smaken är verkligen som baken...

Men jag antar att denna affärside´kommer att funka finfint...

Inget för mej i allafall

Tacka vet jag en ekologisk begravning! (fast fjärrvärme från krematorier var en bra idé måste jag erkänna. Synd att förbränningen skapar så mycket gaser)

http://www.promessa.se/