Här tillbringar jag lördagkvällen vid DATORN (speciell hälsning till Virgo) i stället för i soffan framför tv:n, inte ett dugg social, eller? Stackars mannen sitter där ensam och tittar först på urtrist boxning och nu på en gammal svart-vit film. Jag tycker det är så tråkigt. Även om jag försöker sitta där och vara sällskaplig så somnar jag innan jag hinner fatta vad programmet handlar om. Nyheter kan jag se och kanske "gröna rum" eller "äntligen hemma", men det räcker för mig. Oftast halvligger jag i ett soffhörn med en bok, men just nu har jag fått dille på trädgårdsforumet.

Samma här. Somnar vid 8-9 tiden och vaknar när det är dags att lägga sig på riktigt. " Same procedure as last night. and every night" T V är världens bästa sovmedicin, så fort jag slår av den vaknar jag, sedan är det lögn att sova. Dags att lubba ut till datorn och se om där är något roligt.
Han jag är gift med, sover ju bara Ann.

Skönt att höra att jag har medsystrar.
Min man sover också oftast där han sitter framför tv:n, vaknar bara till och protesterar om jag försöker stänga av den.
Jag säger inget om att han somnar, tv är sövande, men varför ska då dumburken stå på alltid? Det är bättre att göra något som man gillar, så somnar man inte. När jag inte orkar vara vaken länge så går jag faktiskt och lägger mig.

Ska vi starta en anti- T V kampanj. Död åt T V:n Ann.

Jag är med! Tänk vad tid den stjäl av människor, dumburken! Och så många som inte hinner umgås för alla dessa program...Jag ser på Tv, visst, men jag väljer noga program, de ska verkligen tillföra mig något om jag ska ödsla tid på dem. Men visst, skulle LÄTT klara mej utan! På jobbet (dagis) märker man vilka barn som ser på TV innan de kommer på morgonen.....och tyvärr, det är de flesta..... istället för att ligga på kökssoffan och morna sig och pilla navelludd, så sitter de framför Cartoon network och matas med hispig flimrig tecknad film......Jag blir så förb...

Jag går med i klubben direkt!
Även de program som jag vill se lyckas jag för det mesta glömma bort. Tv:n används som videoskärm hemma, en bra film ser jag gärna om jag kan bestämma när jag vill se den. Annars går det veckor mellan gångerna som jag ser på tv.

Jag har levt över tio år utan tv, hade ofta besök av tv-kotrollören då... Jag har inte avsikt att sälja min tv nu - men det räcker gôtt med de tre svenska kanalerna. Datorn är inte bättre allternativ! Tar också tid...
Det finns inget bättre än gamla svart-vita filmer!

hälsar
50-talisten

Här har Du en till som aldrig kommer ihåg, när det äntligen är ett TV program som är värt att titta på. Om jag inte helt är ute och cyklar, så har jag för mig att, Mitt i naturen ska läggas ned, dom enda naturprogram som vi härefter får se blir lejon tigrar och dessa förbaskade krokodiler, som florerar i 4-an, Discovery och Animal Planet.
Och varför ska alla naturprogram ha MUSIK?? För några år sedan såg jag ett mycket vackert svenskt naturprogram. En gammal ödegård, där ett svalpar? (Kommer inte riktigt ihåg vilken fågel) hade byggt bo innanför glasrutan, i det förfallna huset. Vinden fick gräset att vaja, löven i träden att dansa och en liten åkersork tittade fram bakom en grästuva. Och Pang, så klampar pianomusik och förstör hela idyllen Varför kan vi inte heller få höra naturens egna ljud, fågelkvitter, vattenporl, vindens sus osv. Jag har vid flera tillfällen sett alldeles underbara ljuvliga naturbilder, men som helt har förstörts av denna förbaskade musik. På vissa ställen kan jag tycka musik är vackert till naturbilder.Såg flygbilder från Rapadalen, som tagits på senvåren och Griegs- Våren spelades . Där var musiken på sin plats.
Överallt måste det låta, låta. Vad är det som är så farligt med tystnaden?
Undrar jag. Förr när jag vandrade i fjällen, upplevde jag den riktiga tystnaden, den var så kompakt så det dånade i öronen. Kan inte någon komma på idèn att göra en rullstolsslinga, på fjället? så kan vi med R R. åka rally där och lyssna på tystnaden.Det skulle vara något
Är det flera som tröttnar på alla ljud och surr som vi dagligen utsätts för?

Ann.

Inte undra på att folk är stressade, alla dessa oljud hela tiden! Vågar man inte vara ensam med sina tankar/känslor???
Vågar man inte umgås med sig själv???
Ibland undrar jag vad människorna flyr ifrån?
Vi i vårt hus har aldrig eller sällan på radion så där i bakgrunden. Visserligen är gubben TVman eller vad man nu skall kalla det. Men våra barn är uppväxta under "tystnad från skval".
Jag driver en liten frisersalong hemma där det kommer och går kunder, också där råder tystnad från skval. Vi umgås kunden och jag, dvs. levande mänskliga röster i trevligt samspråk.

Det syns nog att detta är en av mina "käpphästar" (har fler)så jag skulle kunna skriva en hel harang om detta ämne och dess skadeverkan, men avstår för er skull

Jag skulle också kunna ordbajsa om värdet av tystnad, men skall försöka låta bli... Jag är "exilgöteborgare" och anledningen till flykten är att jag ville bo någonstans där det är tyst och mörkt på natten. Dammsuger högst ogärna, jag blir helstressad av av den där eländesmaskinen som väsnas för mycket och dessutom följer efter mig! (Jag vet att det finns centraldammsugare, men det har jag just nu inte råd med.) Diskmaskin, matberedare, elvisp.... listan på ljudterrormaskiner, som i och för sig är praktiska, kan göras LÅÅÅÅÅNG!

Todeloo,

Har är en icke-typisk anti-tvmänniska för jag bytte sedan ett antal år TVn mot datorn :-)
fast å andra sidan - mitt datorberoende är ju periodiserat - på vår sommar höst är det mindre av den varan :-)

Undras varför männen alltid sover framför TVn?
Förr i tiden körde jag med ett fult trix - på den tiden vi bara hade en fjärrkontroll - då fick man ALDRIG ens HÅLLA i den däringa förbaskade tingesten - då körde jag med att ge bättre hälften en miniräknare istället - det FUNGERAR!!!

Nuförtiden är det värre - vi har för många :-) fjärrkontroller.
Däremot så kan jag blir lite muttrig ibland och LÄNGTA efter lugna TVkvällar - med bygge så är det sällan tyst och lugnt på kvällarna utan meck och donande utan dess like.

Funderar ingrid

Första håret av min utbrändhet, kunde jag inte duscha, utan satt i badkaret och tvättade mig under svagt rinnande kran. Jag blev stressad avv duschstrålarnas "smatter" mot kroppen.. Inte heller tandborstning på "normalt" sätt fungerade, blev stressad av det också, så det tog sin tid att borsta tänderna med lååångsaama rööörelser, går lite snabbare nu. i början lagade jag också middag mitt på dan nån gång, om jag gjorde det överhuvud taget, för jag klarade inte att ha en tid att passa. Micron ställs fortfarande på längre tid än nödvändigt, för jag får hjärtklappning om den hinner börja pipa..ja, listan på stressymtom kan göras lång..men jag har börjat fundera...jag kanske är den "sunda" , helt normal, som reagerar på stressen..fast det är ett rent H-VETE (flåt svordomen)

Ohh jag är livrädd för detta med utbrändhet - Åsa - är inte trädgård något av det bästa som man kan dona med när man är utbränd?
Jag tror vi har olika nivåer och trösklar hur vi reagerar ch visst kan trädgård stressa mig om jag ser småtteplantor som måste skolas om, frön som måste sås och - när man blir stressad av trädgård så är det bättre att inte så någe alls.
fast - sitta på kanten av ena växthuset i sommaren och GLO är mkt skönt eller gå på kombinerad inspektionsrunda smakrunda - jag får snart erkänna att jag är total kleptoman - på ätliga blad i min egen trädgård! Det går som helt automatiskt.....

Gloendet och tuggandet ....mmm ...nu på vintern är det kataloger och orealistiska drömmar om min trädgård och avd jag klarar av hihi
men det gör inge ;-) jag hoppas däremot på lite mindre bra väder faktiskt - för mkt sol är itne bra heller man kan ju hinna med (eller tro sig) så mkt.

Här är det nog både och - och ordet 'tid' är nog snart en svordom

Filosoferar Ingrid

Jag vill också bli medlem!

Jag tittar inte heller på tv, fast vi har en- just det- fjortontummare! Tvprogrammen är töntiga och tvapparater är fula. Här skall ni få höra: min gubbe sover inte vid tvn! han tittar inte heller på tv de ni vilket praktexemplar va? istället brukar vi äta middag sent, dricka ett glas vin -ja mitt i veckan- och sitta å prata. Mycket trevligare.
hälsar sassa

Visst! Trädgården har varit min räddning! Vet ej vad jag skulle ha gjort om jag inte haft den att ägna mig åt. Det är de enda stunderna jag riktigt kunnat koppla av...och då spelar det ingen roll om jag bara sitter rakt uppåner och blundar, elleer gräver så svetten lackar...jag är så totalt engagerad i det jag gör så att hjärnan får sverkligen vila från allt vad stress heter. Ni skulle bara veta hur många gånger jag skolade om mina fröplantor i våras....bara för att det var så rofyllt att göra det...... Mår betydligt sämre nu än vad jag gjorde i somras.....har svårt att hitta nåt avslappnande substitut för trädgårdsarbetet.....

Tystnad och tystnad... har jag inte längtat efter. Tur, får maken spelar tenorsaxofon, äldste sonen spelar trumpet, mellanpojken mest alltsaxofon och oboe, den lille oftast klarinett och piano. Ingen är nybörjare längre - alla fyra älskar att spela, ofta och mycket! Som tur är, gillar jag att höra livemusik - katten sover mitt i alltihopa och rör inte ens sin svans...
Rör inte min TV!

Vad glad jag känner mig nu när jag läst alla era svar. Jag känner igen mig i så mycket. Inte för att allt är positivt, men det är skönt att känna att man inte är ensam i sin situation. Det stärker och gör det lite lättare.
Synd att vi (förmodligen) är så spridda i landet, annars kunde vi gott haft en klubb och riktigt gottat oss i vår gemenskap.
Har ni förresten lagt märk till att bara kvinnor svarat? Visserligen är vi säkert i majoritet på forumet, men det är nog för att många män känner sig träffade. Nu kommer det antagligen vissa svar, eller vad tror ni tjejer?
Bakgrundssorl, usch ja. När jag någon gång är ensam hemma, det är inte ofta, men då njuter jag av tystnaden. Någon enstaka gång kan jag sätta på en skiva med musik som jag njuter av, men för det mesta väljer jag tystnaden. För att inte tala om när jag någon gång varit bortrest i jobbet och haft ett hotellrum för mig själv. Det är knappt jag vill gå ut och äta med de andra, bara för den ljuvliga tystnaden på rummet. Jag har tre tonåringar hemma och alltid är det någon som har musik på, ser på tv eller spelar dataspel som låter, gärna allt på en gång. Nej, framför tystnaden. En ljuvlig sommarmorgon i sommarstugan när alla andra sover och bara fåglarna hörs. Det är något att längta efter.
Jag har länge varit halvt utbränd och jobbat halvtid och precis som flera av er så är det trädgården som är avkopplingen. Där känns inte stressen, men bara att ta fram dammsugaren utan att ens ha startat den kan ge mig hjärtklappning.

Jag hörde i radio om nån finsk förening (?) som ordnar tysta veckoslut. Dom vistades nånstans på landet, om inte det var kloster eller liknande. Dom fick inte säga ett enda ord, inte ens vid middagen, som åts tillsammans...

Säkert bra för många, men inte för alla... jag skulle dö!!

Åkte en gång för drygt 20 år sedan på en sådan tyst helg - "retreat". Det var i kyrklig regi och inte riktigt vad jag behövde då. De som var äldre än jag hade mer positiva kommentarer, men jag och en jämnårig tjej hade pratat i smyg ganska mycket och skämdes rejält!

Hej alla!
Jodå, tysta antitvklubben skulle vara nåt! Fyra tonårsungar med olika musiksmak, alla hiskeliga dataspel och tvapparater som sorlar, helst på olika program... Skönt nu på morgonen när alla har gått till sitt. Bara jag och katten och då har vi KELSTUND! Gosar i nästan 20 minuter och bara har det mysigt. Jag sitter sedan hela dagen framför datorn och jobbar och har inte ens ljudet på för att slippa alla pling och plong så fort man gör något. Hur skönt som helst! Sedan ramlar de in igen hela horden och det är som att sitta mitt i en hönsgård... Nåja, det gäller att njuta och ta vara på alla småstunder som man hittar.

Ha en lugn och skön dag alla!
Helen i Skåne

En helg utan att prata skulle jag inte vilja uppleva. Är man tillsammans med människor vill jag så klart också kunna prata med dem, men tänk att kunna slippa allt bakgrundssorl.
En helg för anti-tv-gruppen på Pensionat Paradiset. Tänk er det! En lugn behaglig helg i stilla skogsmiljö, ingen tv, inga skräniga tonåringar och massor av tjej-snack.

När åker vi?

NU!

jaa det är nog så att tystnaden är ovärderlig,därför tycker jag det är underbart på mitt torp som inte har el o inte har vatten o där stillheten är total,Jag kan faktiskt sitta o bara titta ut över nejden o se en rovfågel på sitt matsök eller ett par rävungar som övar musjakt eller hägrarna på väg till sina fiskeplatser rådjuren älgen grävlingen osåvidare ,tystnaden gör ju att naturen vågar sej fram,
Ja jag sitter ju förstås inte bara o tittar rätt va det är måste jag bara stoppa ner fingrarna nånstans i jorden o gräva lite ,eller spika till något som jag just kommit på eller så,o när kvällen kommer är det ljuvligt med en brasa o sitta vid o meditera i lågornas ljus o kanske höra ugglans skrik eller fladdermössens pip,råbockens fruktansvärda brölande
jag längtar till våren o sommaren även om det är fint med en vinterbrasa o varm choklad o ostmacka också
vi som har tystnad ska nog vara glada att det fortfarande finns platser där man kan vara just så stilla att man kan få ro
nu vart de förstås inget om tvtittande förstås men de är ju så sällan nåt at se på burken så jag kan lika gärna stå över det finns ju annat som sagt

Måste vi åka till skogen?!

Jag är ingen skogsmulle precis. Tycker i och för sig det kan vara vackert men det är lättare att andas när man går vid havet... Gärna i storm så att det tjuter kring öronen, havet som lever sitt eget liv, grått och väldigt och vindarna som tömmer min hjärna på alla tankar. Kan det vara bättre?! Skogen gör mig mörkrädd... Kanske det är FÖR tyst? Minns när jag som liten brukade bo hos mormor och morfar på sommaren, de bodde på Österlen. Tidiga mornar när jag var ute i pyjamasen och letade vinbergsnäckor i trädgården och allt som hördes var fåglarna, kanske en traktor långt bort och sedan inget mer. Jag kommer FORTFARANDE ihåg tystnaden och hur mycket jag tyckte om den sortens avsaknad av ljud. Jag minns också att om man stod på locket till komposten kunde man se över ligusterhäcken, HUR LÅNGT SOM HELST! Det enda som bröt av då och då var någon pilevall eller kyrkspira. Ljuset! Det underbara ljuset! Kan det vara därför jag inte trivs i skogen? Jag fick ljuset med modersmjölken och kan inte leva utan? Ja, ja nu sitter man här och blir nostalgisk, får väl äta lunch drömma lite...

Helen i Skåne

Över ändlösa oceaner framgungar havsvinden -
breder ut sina vingar i natten och dagen,
höjer och sänker sig
över de eviga havens ödsliga gungande golv.
Det nalkas morgonen
eller det nalkas aftonen
och havsvinden känner i sitt ansikte - landsvinden.
(Harry Martinson)

Jag är nog också mer havsmänniska än skogsmulle, men det är ju individuellt - man känner sig lugn i det stället som passar ens läggning bäst.

Tanken att kunna gå till en ödslig sandstrand här i närheten, lyssna till havets egen rytm, känna den salta vinden på ansiktet, andas in havets egen parfym av tång och salt - ja, det är lugnet för mig!

Stor KRAM till dig ÅSA, som öppet kan skriva hur du uppfattar verkligheten med all stress.
Bra tåga i dig!!!!!!!!! Själv känner jag mig jättestressad av jobb, hem, trädgård, familj, social samvaro.
Det jag helst vill är att bara få flanera runt i min trädgård utan att behöva tänka på alla måsten. Ändå tar jag det väldigt lugnt idag.

För 12 år sedan blev jag totalt med dagens fina ord "utbränd". Drabbades av Panikångest och kunde inte gå utanför dörrarna på två år, utan att drabbas av kallsvett och en fruktansvärd hjärtklappning.
Ja det bevöver jag inte dra upp här, de som har panikängest vet vad det handlar om. Vilket fall har jag kommit igen och är ute på arbetsmarknaden sedan 10 år tillbaka. Men jag känner igen vissa signaler, det är nog hög tid att varva ner.
Ibland kan jag tänka, tur att man varit med så man vet vad det handlar om.
Som sagt det gäller att tänka positivt och fram för allt ta till sig signalerna.

Varning till er alla som känner er stressade och svimfärdiga, våga säga NEJ, livet är så mycket mer än att bara finnas till för arbetsgivare och familj.
Usch vad jag lämnat ut mig, men ni känns allesammans som mina nära vänner (dem skall man vara rädd om), dessutom bjuder man inte på sig själv kan man inte förvänta sig att bli bjuden tillbaka.[COLOR=blue]

Hej Sivan & Åsa!

Det är väl inget fel att lämna ut sig eller "gnälla" lite. Det behöver vi alla göra. Vi är alla här för att vi ett gemensamt intresse och då kan vi ju passa på att klappa varandra lite snällt få och då oxå!
Alla har vi med och motgångar och alla är inte på topp samtidigt, som tur är. Jag har själv beklagat mig här på forumet och alltid fått snälla, uppmuntrande meddelande. Alla här i världen behöver öva sig i att vara lite snälla, både mot sig själv och andra, då är ju detta ett bra ställe att starta på!
Så stor kram till er och kämpa på, vi kommer förr eller senare ut på andra sidan!

Helen i Skåne som har en bra dag...

Här tycker jag det känns som vi känner varandra och är vänner alla Såklart ska man våga berätta hur man har det. Ibland har man kanske ingen att prata med eller det känns lättare att skriva. Jag har många gånger känt att man mår bättre efter att ha "skrivit av sig". Så fortsätt bara att lätta era hjärtan. De som inte vill läsa kan ju låta bli.
Ha det gott, alla vänner

HAVET Jag älskar havet, och så har man flyttat från Göteborg

Helen i Skåne, har du också fyra tonåringar med olika musikinstrument?!
Jag säger på jobbet att jag vilar upp mej där!

Hej Hannele!
Ja, fyra tonåringar men dock utan instrument, bara med olika musiksmak. Spänner över Britanny Spears, Chicago, och värsta rap. Äldste sonen skriver texter till det rapband han är med i. När alla sitter med sina dörrar öppna blir det ett HIMLA LIV... Men det är ju kul att de tycker om musik. Själv sjunger jag gospel och är med i ett litet rockband som mina fd kollegor har. ROLIGT! Älskar att sjunga. Maken har spelat bas i ett jazzband och barnen spelar i skolan allt från gitarr till trummor. Så visst finns det intresse, tack och lov har ingen velat att vi ska köpa trummorna, ännu... Vi får väl se var det slutar.


Helen i Skåne