Då har man fått en inkomstsänkning på 7000 i månaden, samtidigt har maken gått från tjänste- till ålderspension så det blev en sänkning med ca 2000 där också.
Jag jobbar ju halvtid för att vi har ett funktionshindrat barn, hon finns kvar och hennes behov också. Men Fk anser att hon kan klara sig själv dom läser ju bara personnr och ser att hon gått ut gymnasiet. Ingen fortsatt handikappersättning alltså!

Visst klarar vi oss, hennes rum förhöjer inte vår boendekostnad och maten fixar sig väl. Men det känns innan man får ställa om sig. Dessutom finns hennes behov kvar av träningar, skjutsningar till och från, färdtjänstkostnader m.m.
Inget kul alls!

Är de inte riktigt kloka?

Nej det verkar ju inte klokt 7.000 i månaden är ju jättemycket pengar.
krister

Så är det juh för alla som har funktionshindrade och handikappade barn Förstår inte riktigt hur man kan bli förvånad ens, hon är juh vuxen nu och då ska hon utvärderas som en vuxen, hon har t.ex. rätt att söka sin egen förtidspension (sjukpension). Hon har även rätt att söka en personlig assisent, och där kan du gå in och söka den tjänsten. Svårare än så är det inte, det är olika handläggare som har hand om det bara, det är samma pengar som flyttas runt i maskinerit bara

Men.. att din dotter inte får fortsatt handikappersättning verkar ju jättekonstigt... hon kommer väl alltid att vara handikappad!?
Ni måste kuna ansöka om fortsatt ersättning, eller fungerar det inte så?

Bara och bara, det kan ta lång tid innan FK får tummen ur och börjar handlägga ärendet.

Sen ska man sitta och bli förnedrad av en massa okunniga frågor och utvärderad av någon som inget vet men som mycket väl kan tänka sig att sätta sig över läkarintyg, bara för att det går.

Visst kan man, det har du rätt i, men så enkelt är det inte.

Trodde inte det skulle vara enkelt heller.... inget som har med att ansöka om pengar är enkelt (och garanterat väldigt förnedrande )

F'låt, det var svar till Reserv, inte dig men jag glömde citera.

Jag tycker det känns som att det mesta som handlar om Fk på ett eller annat vis blir byråkratiskt och jobbigt. Ofta blir det pinsamt och förnedrande också, men inte alltid.

Fast visst är det underligt att deras rutiner är så klumpiga att en människa kan hamna mitt emellan på det där viset? Flickan är väl handikappad, och kommer väl att fortsätta vara det? Varför upphör ersättningen?

Korkat.

Aha,,, koppla inte det.. det blir lite tokigt ibland


Men visst är det konstigt att de tar bort handikappersättning sådär... korkat det håller jag med om!

Det är inget förnedrande i att söka pensionen för dottern, det tillhör prosessen. Och FK skulle/har skickat ansökningshandlingar i god tid innan vårdersättningen tagit slut. Det är bara om barnet är gravt förståndshandikappat som det brukar flyta på normalt och automatiskt övergå i pension

Det jag menade var nog att det brukar vara väldigt omständigt, bökigt och man får kämpa som en tok för att få sina rättigheter... när de egentligen borde vara självklara.

Inte om det redan utgått ersättning för barnet, men nu är hon juh inget barn längre, och då faller det på nån annans bord, men det brukar gå smärtfritt

Min sambos son fick sjukpension eller vad det hette, sedan kunde han söka bostadsbidrag eftersom han hade ett speciellt anpassat rum m.m. och toalett så där blev det en liten extra inkomst som då givetvis skulle betalas som hyra, som alla andra ungdommar förhoppningsvis betalar hemma. Visserligen var detta för ca 20 år sedan så det kanske har ändrats. Han hade även personlig assistent och något som hette nattpatrull som kom hem och tog upp honom på morgonen och lade honom på kvällen trots att mamman arbetade i hemmet men han skulle ju anpassas till ett eget boende så småning om, men tyvärr så hann han aldrig det gick bort för 15 år sedan.
Hör med FK om detta netaave.

Jag tar för givet att det är Vårdbidrag din make haft för dottern.
(Eftersom du ju har sjukersättning 50% så bör du inte ha fått den)

Vårdbidrag utgår längst t o m juni det år barnet fyller 19 år.
Handikappersättning får man för merkostnader man har pga sitt handikapp.
Dottern bör, om hon räknas som arbetsoförmögen, få förtidspension
och också Handikappersättning för merkostnader.... högsta beloppet för det är ca 2.200kr/mån skattefritt.
Bostadsbidrag kanske hon också har rätt till men det kan å andra sidan leda till att
ni föräldrar får skatta för hyresinkomst. (knepiga regler)
Kontrollera med FK om hon kanske har rätt till personlig assistent, men den tjänsten kan nog inte du ha pga du har sjukersättning.
Kanske pappan kan ta den tjänsten.

Konstigt att ni inte fått besked om vilka rättigheter och möjligheter hon har att söka
täcka sitt hjälpbehov.
Stöt på FK och begär att de ger er info.
Lycka till!

Nej så enkelt är det inte. Hon skulle inte klara sig i ett eget boende, får ingen förtidspension för att hon är för frisk för det.
Har aldrig behövt personlig assistent så varför skulle hon ha det nu.
Nej sanningen är att hon faller mellan två stolar eftersom hon på intet sätt är utvecklingsstörd, och har inte tillräckligt stort fysiskt handikapp för att räknas som rörelsehindrad på 100%
Det är väl så att hormonella handikapp inte är känt nog för att Fk ens ska bry sig i att engagera sig.
Jag har jobbat med dom här frågorna sen hon blev sjuk så jag vet det.

Naturligtvis har vi sökt handikappersättning, men fått avslag. Överklagat till länsrätten, och fått avslag.
Jo Agneta det är jag som haft vårdbidraget, det har inte inkräktat på min sjukersättning eftersom hon inte behöver hjälp med fysiska saker.

vad knepigt o jobbigt det låter!

låter så konstigt att din dotter inte skulle kunna få någon slags personlig hjälp om hon inte skulle klara sig i eget boende....

jag tro dig när du säger att du har koll på en hel massa som fått arbeta med detta i en hel massa år.

Utan att veta vad din dotter har för funktionshinder är det ju lite svårt att bara spekulera... (har själv en dotter med AS 22år..) men givetvis så har hon rätt till hjälp.. (och ni med..) men det måste ju utgå från hennes behov...


strid för din sak..



björn

Men jag förstår inte riktigt. Din dotter är inte intellektuellt handikappad och behöver inte hjälp med fysiska saker. Vilka är hennes fysiska handikapp? Vad är det då hon inte klarar själv? Är man mentalt intakt ska man väl klara av sin egen medicinering. Har hon kanske blivit lite överbeskyddad och inte tagit eget ansvar för den sjukdom hon har?

OK... tänkte bara eftersom jag hade vårdbidrag ett tag när töserna var små (ca 20 år sedan) och krävde minutiös passning och vård pga svåra livshotande allergier och astma (var på barnavd. i Gällivare jag fick rådet att söka)... när jag själv blev sjuk och sjukskriven några veckor så fråntogs jag vårdbidraget.

Tycker att du/ni ska överklaga beslutet en gång till (om det går)

Hon har en hypofys som inte fungerar, alla hormoner måste ersättas och hon tål ingen stress, har svårt för att ta sig för med saker och behöver oftast påminnas och pushas på för att det dagliga ska fungera.
Hon blir också "envis" klarar liksom inte att ställa om tanken när det behövs.
Det är så otroligt mycket som följer med detta, saker man i sin vildast fantasi inte kunnat gissa sig till.

Hon är medveten om detta och vi tränar, det finns hjälpmedel men dom är framtagna för utvecklingsstörda och "lite för mycket" för henne så naturligtvis vill hon inte ha det.
Roten till det hela är en operation av en hjärntumör när hon var liten.

Orkar inte förklara mer nu. Dessutom vill jag att hon ska godkänna det jag skriver här eftersom hon är en odlait själv.

Din sista mening kanske du skulle tänkt lite närmare på mycket tidigare Hon är en odlait, dom flesta av oss har sett bilder på henne, jag för min del anser att du redan lämnat ut alldeles för mycket uppgifter om henne. Jag har själv en 33 årig multihandikappad grabb, han är ingen odlait, men det skulle alfrig falla mig in att blotta honom och hans olika handikapp här som du gjort med din jänta. När FK ska utreda om man behöver ha sjukpension eller inte som vuxen person så kan det ta tid, men när man haft vårdbidrag så flytter det oftast smärtfritt och av sig självt, men endast om det är berättigat. Vårdbidag utbetalas för handikappade barn och ungdomar, när ungdomen övergår till vuxen så är det meningen att h*n ska kunna klara sig själv, om du nu anser att hon psykiskt utvecklingsstörd och är så okapabel att klara sig själv så kan du omyndigförklara henne då.....men det vill du väl ändå inte? För så obegåvad tvivlar jag på att hon är. Jänta är en vuxen kvinna nu och vådbidraget du fått varje månad har utbetalts till dig för att du skulle förbereda henne för vuxenlivet och alla ansvar det bär med sig. Föräldrar är vi till våra barn tills vi dör....eller dom....men man finns alltid till hands och stöttar dom i med och motgångar, och många gånger även ekonomiskt. Men du har juh möjlighet nu att gå upp och jobba 100% istället för 50%, om du haft vådrbidrag för att sköta henne så kan du söka som personlig assistent för nån som bara behöver en ledsagare och sällskap, det är inte kroppsligt betungande, och du tjänar dom pengarna du förlorat på att din lilla jänta vart vuxen.

*Suck*
Nu förstår jag alla pm jag fått när jag satt på datorn idag och tycker faktiskt det är skönt att du försvinner härifrån!

Jag begär inte att du ska förstå eftersom du uppenbarligen inte vill göra det.
Men att visa oss lite respekt kanske vore på sin plats. Du ska inte ens diskutera Fk med mig, hade du mina erfarenheter skulle du förstå det.

En sak ska du och alla andra ha klart för er och det är att både hon och jag har i flera år arbetat för att detta ska få uppmärksammas, dom här ungdomarna, barnen och även vuxna finns och måste tas hänsyn till.
Många har blivit förtidspensionerade för psykiska besvär för att kunskapen är så låg även hos sådana personer som borde ha den. Inget kan vara mer fel, dom har ofta ett starkt psyke för att dom måste ha det.
Hormoner betraktas ofta som "mens, finnar och pubertet" men vissa hormoner är direkt livsuppehållande som t.ex. cortisol och vassopressin.
Detta styr stress, ork och vätskebalans, men även binjurarnas och sköldkörtelns hormoner.
Jag har aldrig skrivit ett ord som hon inte godkänt, vi betraktar båda allt vi skriver här och på andra ställen, som ett led i det arbete vi gör för att medvetengöra utomstående.
Ibland lyckas vi, ibland uppenbarligen inte.
Elle jobbar själv som ungdomskontaktperson för hela landet, jag som dito familjekontakt.

Vi orkar ibland, men den orken tryter mer och mer hos mig, ger upp gör jag aldrig, men att tro att våra behov görs om från dag till dag tror nog inte ens du på.
Vi har just kämpat igenom hennes gymnasietid och lagt fokus på det. Nu är det arbetsförmedlingen rehab vi försöker sätta oss in i, folkhögskoleutbildningar m.m. vi tror hon ska klara av. Hittills har ju skolan varit tvungen att jobba utifrån hennes förutsättningar, det står gudskelov i skollagen. Det är lite annat när det gäller högskolan.

Hon kan den grafiska kommunikationen idag, gick ut med många mvg och vg, har dock p.g.a. sitt handikapp och utseende (övervikten, som kommer av handikappet) inte stor chans på arbetsmarknaden, vissa arbetsgivare har inte ens kollat vad hon faktiskt kan eller ens kastat en blick på betygen, vad tror ni det beror på, jo fördomar fördomar vi tampats med dagligen sen hon blev sjuk, men som vi hittills varit förskonade från här på odla.
Du tror du kan och vet mycket Reserv, kan kanske det om annat också, men det här kan du inte ett jota om och skulle därför kanske inte ens svarat på mitt inlägg.

netaave!!!!!!!
usch nu ser jag vad som händer här ok ja jag tycker inte om människor som dömmer andra det har man INGEN rätt i världen att göra ....jag känner för dig och förstår delvis vad du går igenom har en vän som har fel på hypofysen som gör att han blir förgiftad av sig själv i hela kroppen...

och det finns ställen jag avskyr...FK är ett av dom största.... jag har efter en lång tids sjukskrivning nu blivit med sjukersättning ...kan turerna med dom det är inte roligt och det gör att man känner sig totalt malplaserad ...man skickas hit och dit och det byt handläggare mm ..man tappas bort ...ja jag tror att många vet vad jag menar...
hoppas att du hittar en fin växt idag och kan hitta ett litet ställe för dig själv med egen stund som är JÄTTE viktigt att man har...

neta
Personlig assistans kan du få hjälp att söka genom assistent företag, så behöver du inte kämpa mot Fk helt själv. Oftast är de på ass-företagen långt utbildade inom Lss- lagen och ett bra stöd. Jag arbetar åt Passal, men det finns många fler.

jag tror att egentligen du skulle kunna arbeta som hennes assistent mer än bara ett antal timmar i veckan. Mer lön, men mindre vårdbidrag eller vad det nu var du hade. Då blir det mindre krångel för dig att du inte ska få ha det och det enligt försäkringskassan. Men samtidigt är det bra att det finns en utomstående assistent för hela familjens skull

Observera nu att det inte är inlägg i den föregående debatten för jag erkänner att jag inte kan ngt om damen (hon är ju vuxen) och hennes sjukdomar men jag kan personlig assistans. Vad jag förstod så funkar inte alltid det kognitiva i hennes vardag, då är det jättebra med någon som finns där när hon behöver själv, inte när andra har tid pga arbete på annat håll.

Jag tror att ni sliter ut er på det här, många gör det och är dessutom helt motarbetade av alla instanser tom kommunen som ändå har det slutgiltiga ansvaret för det sociala och för individens vårdbehov.

Lycka till. Jag vill gärna evta hur det går, ni verkar vara en mor och dotter mot strömmen

Anita

Själv har jag bra erfarenheter av FK.

Urk....vad det är pest att även här höra skit för det arbete man utför.

Det är väl inte mot dig personligen eller hur?

Men tyvärr så finns det många FK som har dålig personal m.m. och det är ju dem som avhandlas här.

Jamen det är väl klart att det är då jag är en i personalen. Svårt att tro att man skulle tillhöra de som skulle vara bra i personalstyrkan. Nej fy......undviker nog detta ställe i fortsättningen

Ophelia, när jag tycker att fk är dåligt är det inte personalen.
Nej, ni arbetar i motvind bara därför att alla reglerär en djungel av svårförstådda paragrafer som nog inte ens ni förstår.
Och den som söker fk är i en tillspetsad situation och då kan allting bli fel.

Själv fick jag bostadsbidrag en gång för 100 år sedan. Min man fick studiestöd från Fk genom kommunen ungefär. Men fast gubben bad om att de skulle dra full skatt och att allting var klart, kom de efter två år och krävde till baka allt. Men, vi ringde dit till det kontoret allt gått igenom och allting var klart, men ändock kom det att vi var skyldiga från ett annat kontor.

Men allt ordnade sig, efter många långa telefonsamtal efter de tagit barnbidraget från vår store kille... Fast vi inte var skyldiga...
Trasligt, ooomm.

tyvärr så blir det så fel...för det finns jätte bra folk överallt det var inte meningen att "dra" ala över en kant....under åren i äldrevården har jag fått motstå det ena och det andra pga premisserna som man jobbar under...
tyvärr så är det så att om man haft problem i många år med det ena och det andra så tröttnar man...men det är ju inte mot en person utan systemet, som många som jag talat med på fk själva tycker är jobbigt...

Det där tycker jag faktiskt är rent elakt



Finns det nån här på odla som har tillräckliga kunskaper i ämnet?
I så fall skulle ingen kunna svara på inlägget

Svårt på arbetsmarknaden har många ungdomar.
Det är ju inte det som ska avgöra om man betraktas vara för sjuk för att arbeta.
Vi är många som har barn som gått ur gymnasiet och som inte får nåt jobb.
Inte får vi bidrag för att försörja dom. Det får vi göra själva.

Kanske din dotter kan få hjälp på arbetsförmedlingen med att komma vidare i livet.
Det finns säkert lösningar som skulle kunna fungera för henne.

Det är säkert inte fel på de enskilda personerna som arbetar på Fk, men på systemet och utbildningen av dom.
Hur farao ska en människa kunna besluta om en människas framtid när hon inte får den info hon behöver?
Och vem är kompetent att vara förtroendeläkare om han inte har den kunskap som behövs?
I slutändan är det ju vi "behovstagarna" som får utbilda, förklara och förklara, skaffa läkarintyg hit och dit. Det ska man orka mitt i den situation som råder.
Jag fick en gång mitt vårdbidrag sänkt till 75%, just då orkade jag inte överklaga, vi var mitt i ett återfall av tumören.
Jag fick året efter en ny handläggare som ringde upp mig för att ställa en fråga, det slutade med ett samtal på två timmar, jag fick vårdbidraget höjt igen - retroaktivt. Det var min stora tur den dagen att hon trots sin arbetsbörda tog sig tid att verkligen prata med mig och sätta sig in i situationen.
En gång på de här 12 åren har jag träffat på en sådan handläggare på Fk, på våra föreningsträffar är Fk det stora diskussionsämnet och det är så fruktansvärt olika mellan de olika kassorna i de olika kommunerna och då har vi ändå en socialförsäkringslag. Det borde vara lika för famijer med samma diagnos var man än bor men så är det inte!!

Bäst är Fk i Västerås, bland dom sämsta är i Mora av "mitt" upptagningsområde Uppsalaregionen.

Ja det är riktigt skönt att kunna tillåta sig vara det ibland!!

Du menar att du tycker det är skönt, att trampa ¨på en som redan ligger?
Ja ja, känns det bra för dej, att såra en annan mäniska?
Försvann din deppighet nu då?

Om du vet så mycket om FK och hur det ska vara, varför inte ta diskutionen med dom, istället för bland alla okunniga på odla?
Det tar tid på FK, enbart för att det är inte bara din dotter, som behöver vård och olika bidrag. Men var lugn, det kommer retroaktivt.

Kan man häva ur sig som han gör så är man nog sittande iaf.
Jag är väl den som alltid försvarat Reserv och försökt hålla honom kvar, men nu gick han över gränsen.

Vad är det som ska komma retroaktivt? Inget till mig iaf.

Naturligtvis inte. Det kommer till din dotter. Hon är vuxen, men hon är inte omyndigförklarad, så varför ska dom komma till dej?
Det är HENNES pengar, som hon ska bidra med hyra av och sedan klara sig på resten.
Behöver HON handikappsersättning, går det också till henne.
Det ända du kan få, är ersättning för anhörigvård, inget mer.

Men försök att fatta att varken hon eller jag kommer att få någonting därifrån.
Enligt dom är hon för frisk.
De enda pengar hon har chans att få om hon inte kommer in på någon utbildning är alfakassa den dagen hon fyller 20.

Men det är ju precis samma situation som för alla andra.
Jag befinner mig i exakt samma situation med en son som tog studenten i år.
Förstår inte skillnaden.

Hon verkar ju haft höga betyg i gymnasiet, så då kanske hon kan komma in på nån utbildning.
Eller kanske nån praktikplats med hjälp av AF?

Du skriver att du har jobbat halvtid för att hjälp henne.
Men hon har ju gått i skolan hela dagarna, så egentligen är det väl ganska svårt att få ihop det resonemanget.

Jag tycker att du ska försöka göra allt du kan för att hon ska få ett bra liv, i stället.
Kanske det inte är nån bra idé att börja sitt vuxna liv som pensionär, utan att ens försökt ge saker och ting en chans.

För övrigt kan jag inte se att Reserv skrivit nåt som är särskilt elakt.
Han har haft en åsikt om situationen, men det är väl självklart att man får ha.
Man kan väl inte räkna med att alla ska hålla med när man startar en tråd.

Åh Netaave! Jag förstår så väl!

Har själv en vuxen son med ADHD/damp, något som verkligen har fallit mellan många stolar, inte "funnits", ansetts som dålig uppfostran och "dumhet från föräldrarnas sida", samt avfärdats som "hjärnspöken". Även från sådana personer som borde ha kunskapen.

Lever man med sånt, blir det så förtvivlat viktigt att få problematiken uppmärksammad och respekterad! Och att slippa få ta emot fördomsfulla "skitsnack" och anklagelser, för sin egen så kallade "okunnighet" och "oförmåga-att-utföra-enkla-åtgärder".

Reserv gör ibland missen att enbart utgå från sina egna tankar och erfarenheter. Stenhårt, utan "flexibilitet", och hänger inte alltid med när "vyerna vidgas", vilket kan upplevas mycket kränkande. Jag vet, för det är anledningen till att jag själv hållit mig borta från Odlas allmänna forum ett antal månader.

Försök att inte ta illa upp! "Stelbentheten" ligger hos honom - och några till som inte förstår vad det är för erfarenheter du berättar om - inte hos dig.

Varma styrkekramar från amaira.

Och du, det kommer att "ordna sig", men det är så förbålt jobbigt under tiden tills det gjort det.

Ok. Ge dej inte på mej. Du behöver inte bita huvudet av den som ger dej råd.

Att du skriver om ditt privatliv, innebär att du vill fråga eller ha hjälp.
Då får hon begära socilabidrag, som alla andra arbetslösa får göra.

Förståelsen, medkänslan och empatin är verkligen på topp här *en smula ironisk*

Det kommer att ordna sig, netaave, men det är jobbigt innan du/ni kommer dithän att det "blir mer ordning" på sakernas ordning.

Tack Amaira
Det märks att du vet vad det handlar om!

edit

Nu "dömer du" väl ändå, Pejori? Gör du inte?

Det är visserligen sant det du skriver. Men när du skriver det här, på det här viset, kan jag bara få det till att du "inte litar på" att Netaave är kapabel att veta detta själv?

Fortfarande Netaave, förstår jag dig fullständigt. För även om våra vuxna barns diagnoser är olika, finns det nog likheter i symtom när det rör obalanser i hormonsystem och signalsubstanser.

Att ha ett barn (som sedan dessutom blir vuxet) med ett osynligt handikapp/funktionshinder - ett barn som dessutom har hög intelligens och förmåga att visa det - ja, då blir ofta ens eget arbete och åtgärder snabbt "avfärdade" som "dålig förälder" som "skämmer bort" sin överbeskyddade avkomma.

Ja, det är så man alltför ofta bemöts ute i samhället, som sagt, av människor som inte begriper bättre, men som tror att de vet.


Man får alldeles för ofta "gå emot hela världen". Det är så det känns, och det är TUFFT! Men det gör en också stark.

Tack och lov har jag själv (och sonen förstås) haft åtskilliga kontakter med människor (läkare, överläkare, forskare) som är EXPERTER på det min son lider av. (Förutom att jag träffat många andra föräldrar i samma situation och med samma erfarenheter)

Av dem har jag inte bara blivit STÄRKT, blivit påpuschad, och fått relevant HJÄLP - jag har också lärt mig att TRO PÅ MIG SJÄLV när det gäller mitt barn.

Skulle jag lyssnat på alla "goda råd" från dem som "vet bättre" är risken stor att min son inte skulle varit i livet idag.

Jag själv är övertygad om, Netaave, att du, liksom jag, gör vad som står i din makt för att göra din dotter kapabel att klara sig själv i högre grad, och det kommer, det kommer. Men allting har sin tid.

Vi som är föräldrar till handikappade/funktionshindrade barn, lever också med en egen inre oro för den dagen vi själva är borta - och "barnet" är kvar. Att skapa förutsättningar för "ett eget liv" med kvalitet, är en av de viktigaste uppgifterna för oss - och det är vi allra oftast VÄL medvetna om! Och mycket ofta "tänjer vi banden" så mycket som det går. Som det GÅR, utan att skada...

Detta är tankar som VI lever med, i högre grad än föräldrar till "vanliga" barn gör.

Just därför är det viktigt att få ut dessa ungdomar i eget boende och inte bo hemma för länge under föräldrarnas beskydd.
När man som förälder slussar ut sina barn oavsett vad de har för handikapp eller är "helt friska" så kan man på avstånd hjälpa också, men att barnen får mera insikt i hur det är att bo själv och ta mera ansvar.
Då kan man som förälder också se hur det fungerar med myndigheter och vad det är som behövs för att det skall fungera den dagen man inte finns, så barnet (det vuxna) har skaffat sig ett annat nätverk än föräldrar.
För har man otur så kanske man är borta väldigt snabbt och då kan det blir stora problem för de som bott hemma för länge.
Har sett det i en familj med egna ögon som hade visserligen en utvecklingsstörd grabb, han bodde hemma i ett beskyddande hem, men plötsligt var mamman borta och ett år senare pappan eftersom de var "gamla föräldrar". Det blev en chock för honom när han då blev tvungen att flytta till gruppboende eftersom han inte hade varit i dessa kretsar tidigare. Det tog många år innan han anpassade sig.

Hoppas att det ordnar sig för er av hela mitt hjärta netaave.

En undran till: Sjukpension kan man väl söka för det kan man ju upphäva den dagen man ser en ljusning eller är hon för ung till det?

Precis, Inga! Du har förstått det jag skrev, alldeles rätt.

Det jag opponerade mig mot var:
Sedan vill jag "rätta mig själv". Ibland skriver jag så klumpigt. "Likheten i symtom" skriver jag, men menar faktiskt omgivningens "symtom", eller snarare reaktioner.


Så vill jag tillägga, att jag har själv, personligen, på fullt allvar, blivit bemött med att sonen inte ska bo med mig, just för att han blir överbeskyddad. (detta var tidigare, innan saker och ting löste sig bättre) Både från "vanligt folk" och några som arbetar med ungdomar.

Medan de verkligt kunniga som vi så småningom fick till vår hjälp när vi äntligen "kom rätt", tvärtom sa att det vore katasstrof att skilja oss åt (!!!) som det var då.

Det är ju därför som jag skriver här. Dessa "övertygelser" utkastade på generellt måfå - som om det är en ständigt allmängiltig sanning oavsett situation och individ och underliggande orsaker som "den-som-vet" inte har en aning om - får mig att vilja att "folk" tänker till en gång extra.

Vi som har barn med "osynliga handikapp" (och dessutom hög och fungerande begåvning) har förutom de "vanliga" svårigheterna att kämpa mot, även omgivningens fördomar, "goda råd" och påtalade sanningar...

Det är verkligen sorgligt! Det är ju STÖD vi behöver, inte sånt som i värsta fall kan kännas som "påhopp", från de självutnämda experterna.

Det jag skriver om här, utgår förstås från mina egna erfarenheter och upplevelser. Det är därför jag skriver.

Och snälla ni, "tänk till" en gång extra . Det kanske inte alltid är precis så som man föreställer sig, i sin inre fantasi.
Världen och livet är oftast mer komplext än så. Det finns helt enkelt "mera" ... än den fyrkantiga bild som vi människor automatiskt väver ihop av varje händelse och berättelse vi ser och hör. En berättlse som bygger på våra egna erfarenheter i livet, och därmed faktiskt säger mer om oss själva än om situationen vi betraktar.

Det är ju så vi fungerar vi människor Det "hjälper" att försöka vara medveten om det.

Självklart kan man det. Är man under 30 så heter set aktivitetsersättning och är alltid tidsbegränsat (max 3 år sedan får man sökan nytt, reglerna är sådana trots att det kan handla om handikapp som alltid kommer att nedsatta förmåga). Är man 30 så heter det sjukersättning och den kan vara tidsbegränsad eller varaktig. Även om man har en varaktig SA så kan man alltid pröva att påbörja arbete eller trappa upp arbetstid. Då kan man bibehålla ersättning under 3 månader, fungerar det bra så kan man begära SA vilande max i 24 månader. Nya regler gör att om man har en varaktig SA och är under 60 år så ska den alltid följas upp minst var 3:e år.

hjläp. Krångligt värre. Nu vet jag vem jag ska fråga om jag inte förstår, om jag får Ophelia

Om jag kan svara så gör jag det