Vad farao beror det på?

Trångsynthet att man hela tiden jämför sin egen situation med andras och inte förstår att andra har det annorlunda. "Walk i mile in my shoes" är ett bergrepp som är helt främmande.

Eller njuter man av att vara elak? Jag förstår inte vad glädje det kan ge.

Eller att man är socialt inkompetent.

Eller att personerna är några gudabenådade personer som ser den "verkliga sanningen" och har till uppgift att korrigera mindre vetande ( typ mig) människor till att göra det rätta.

Senaste tillskottet i min annars så vackra svägerskebukett gör mig tokig. Jag känner det som min plikt att försöka komma överenns för min svågers skull som jag verkligen tycker så bra om. Men det tar på krafterna.

Vad ska man göra. Jag har som policy normalt att berömma det jag tycker ska berömmas. Hittar jag ingenting att ge positiv respons på så letar jag verkligen efter något. Man hittar alltid något om man anstränger sig.
Det man ser och hör som är negativt kan man hålla käften om.

Det verkar inte funka så bra. Ska man bita ifrån, vara elak tillbaka eller bara slå dövörat till.

Jag känner att jag inte orkar med att folk tar den lilla energi jag har ifrån mig.

Eller är det det här som kallas värmeslag

Svåra - men viktiga - frågor. Viktiga, om man själv vill må bra, och behålla sin energi för eget bruk.

Några svar har jag inte - eller joo, jag finner ju mina egna "sanningar" men de är mina - men jag har ett par värdefulla tips som består i två olika böcker.

Den första är Kay Pollaks underbara bok " Att Välja Glädje", och den andra är Katie Byrons bok "Älska livet som det är".

Båda behandlar samma sak fast från lite olika vinklar, Katie Byrons bok är mer "utvecklad" i ämnet, går djupare, och förmedlar konkreta metoder. Båda böckerna startar processer = tar tid att både läsa och införliva i sitt jag. De ger mig insikt i hur jag kan tänka för att slippa undan frustration och energiläckor.

För, det är ju hur vi tänker om det som sker som vi far i taket av, inte av det som sker, i sig.


Att böckernas visdom funkar i verkliga livet, beror på att "det är sant". Hur jag än vrider och vänder på det, blir min slutsats att det som böckerna förmedlar, verkligen ÄR sant! Och "det funkar". I verkliga livet.

Tala med din svåger först, och undvik svägerskan i den mån det går om ni inte kan komma överrens.

Du ska inte behöva ta en massa skit.

Och jag blev negativt stämd bara av att gå in och läsa den här tråden ....

Det är ju så att dåligt humör och negativ stämning smittar av sig på samma sätt som ett glatt humör och positiv stämning smittar av sig. Det är väl klart att alla retar sig på olika saker ibland. Man får nog acceptera att man inte kan älska alla och att man själv inte kan bli älskad av alla. Vi människor är så olika och man får väl försöka att undvika de som man kommer sämre överens med. Ibland får man låta udda vara jämnt och helt enkelt bara gilla läget. Om man nu inte kan förvandla det negativa till något positivt. Men ibland är ju läget låst.

Förstår hur du menar exakt.

Fast det är ju just det som jag försökt. Har aldrig sagt ett nagativt ord till henne. Berömt, beundrat heminredning, gardinuppsättningar och det nyblivna barnet.

Ändå är det bara negativt och kritik tillbaka. Och försökt att gilla läget har jag gjort för svågerns skull.

Men tex jag var i storstädningstagen och städade hall och kök. Det behövdes verkligen eftersom familjens tidigare arbetslösa ungdomar skött hushållet ett bra tag. De har lärt sig massor och jag har inte velat kritisera.
Är jättenöjd över att de lärt sig laga mat, handla och planera på ett vettigt sätt. Köket blir städat men inte som om jag själv gjort det. Springor och gömslen där skiten samlas har de liksom inte sett. FIlter i köksfläkten, storstädning av diskmaskinen avfrostning av frys mm. Jag satte igång nu när jag har min enda semestervecka.

Likaså var skoskåpet i hallen inget att yvas över precis. Eftersom det stått byggnadsställningar utanför i två år och gräsmattan som består av riktig sjöbottenstyv lera blandat med diverse grus för dränering, gör att de skor som inte omhändertas omedelbart har ett lager av cement utanpå. Det kan man knappt hacka bort med stämjärn och mejsel en gång.

Nåväl, jag har fått plattor lagda utanför denna vecka. Jippi, gjädjen står högt i tak. Nu så kan man slippa få in all skit i hallen, dammsuga tre gånger per dag för att inte få grus och sand i hela huset. Det skulle löna sig att storstäda sko-skåpet med alla skor för nu blir de bara "normalskitiga" när man går ut. Det finns ju RENA plattor att gå på.

Först börjar jag morgonen med att göra rent alla plattorna som fått lera på sig vi läggningen. Spolar och sopar.

Sedan blir det storstädning av vår gamla veranda med ett dåligt gjutet betonggolv som gärna drar åt sig mycket skit.

Kom på att bästa metoden var att dra upp kompressorn från källaren. Nu var det rent på fem minuter. Passade sedan på att spola och skura.

Så var det alla skitiga skor. tog ut allihopa på gräsmattan. Blåste med tryckluften som jag ändå hade framme. Tog ångkannan och lossade på resten för att med våta trasor och tryckluft slutligen få alla sulor rena.

Tyckte det var lika bra att borsta och gå över allihopa vilket jag gjorde. Åkte seda till affären och köpte nya skosnören till de som behövde.

Där står jag då ,lite andfådd och röd i ansiktet i värmen. Lera i håret och ända ner i BH:n ( fast det visste ingen mer än jag). Lite skokräm på händerna efter all putsning och smörjning men hästjobbet var gjort på halva tiden mot vad det egentligen skulle vara.

Så kommer svägerskan förbi och undrar vad jag håller på med. Visar lite stolt 25 par skor med lika rena sulor som den dag de lämnade skoaffären och blanka skinande ovanläder. Håller på att storstäda sa jag Började med plattorna, verandan och sko-skåpet.

Hon tittar lite överlägset på hela min maskinarsenal och ger kommentaren: Du har aldrig hört talas om vanliga skoborstar, det använder vi andra och om man gör det tillräckligt ofta så behöver man inte hålla på så här. Så åkte hon gudskelov. Och min arbetsenergi sjönk ett par hack.

Jag fortsatte att städa hallens garderober klart. Började sedan med köket.
Det var inte fyllt skjöljmedel i diskmaskinen på länge så det var beläggningar på besticken, städade lådor och skåp inte var jag klar när hon kommer förbi nästa gång.

Och genast gick kritikmaskinen igång igen. Javisst sa jag lite glatt. Jag är äntligen ledig och kommer att storstäda så mycket jag orkar. Men kolla på hallen den är klar. VIsade det rena skoskåpet med alla skinande skor som numera även luktade gott att skokräm, läder och skodeodorant.

Jaha, då tycker jag att det är dags för dig att ta itu med resten av huset för det kan verkligen behövas blev svaret. Där tog hon ett par hack av min energi till.

Så dags kokade jag av ilska men visade inte en min, man vill ju hålla sams med släkten.

Så satte jag på fika och vi dukar i trädgården. Själv äter jag sedan länge inget kaffebröd eftersom jag är överviktig. INget socker i kaffet utan bara en slät kopp kaffe för sällskaps skull. Naturligtvis kommenterade hon det också att det var oartigt att jag inte tog något när jag hade bullat fram till de andra.

Naturligtsvis så kunde min ibland korkade man inte hålla tand för tunga utan berättade att jag bantade via kolydratmetoden, att det funkade för att kilona försvann. Och hur konstigt det nu än lät så började jag dagen med stekt ägg och bacon. Fast engelsmänen kan väl inte ha fel som han sa. Dom har ju ätit sådan frukost i trehundra år, så helt fel kunde det väl inte vara.

Då drar kära svägerskan igång stora bantarföreläsningen om att det enda som räknades var att man inte åt mera än man förbrukade och att ifall man avstod från kakor och bullar så hade man inga viktproblem. OCh att hon ansåg att jag förmodligen vräkte i mig kakor när ingen såg. Och börjar du dagen med en sådan frukost så är det inte konstigt att du är tjock, nu får du skärpa till dig.

Idag blev maken inkallad till atbetsplatsen två dagar under sin semester. OCh detta ar den enda veckan vi skulle ha tillsammans, vi skulle faktiskt åka bort tre dagar till helgen, får se hur det går med det.

Och all energin och längtan efter att få städa och fixa här hemma har liksom runnit bort. Fast det kanske är värmens fel.

Men vågen sa minus 1 kg idag igen. Det är ju alltid något att vara glad åt.
Man får väl dra upp fjä'dern igen så att man orkar fortsätta.


Fast hur hanterar man en sådan svägerska. Ska man bara tiga eller tacka för den positiva kommentaren?

Jag blir så förbannad när jag läser så jag hittar inte orden. Fy, vilken jobbig situation för dig.

Det finns vissa människor som har förmågan att trycka till en hel tiden och frågan är om de är medvetna om det eller inte. Jag har själv en arbetskamrat som är sådan mot mig jämt och ständigt. Hon är så slipad så hon lindar in alla vassa kommentarer lite sockersött så att man aldrig skulle kunna anklaga henne för något eller ställa henne mot väggen. Trots att jag intalar mig själv att jag inte ska ta illa vid mig så gör jag det. Det är bara att acceptera: Hon gillar inte mig och är dessutom ofin nog att låta det skina igenom.

Under årens lopp har det visat sig att det finns fler än jag som har reagerat på hennes sätt och det känns ju alltid som en tröst.

Om jag var du hade jag låtit din svägerska mala på utan att kommentera. Om det nu är så att hon inte ställer en rak fråga till dig så behöver du inte svara på hennes pladder. Om hon säger "Det är inte nyttigt att äta bacon till frukost Bettson" så bara var tyst. Då blir det lite pinsamt för henne till sist. Eller bara byt ämne så fort hon fäller en dum kommentar och säg något positivt istället. Om hon klandrar dig för att inte städa så som hon brukar städa så fråga lite skämtsamt om hon vill ta över din syssla. Det kan ju faktiskt hända att hon är totalt omedveten om hur andra uppfattar hennes beteende och då får man väl försöka att på ett lite fint sätt låta henne upptäcka sig själv.

Skönt att hära att det finns flera.

Och just det där att hon gillar inte mig och är dessutom så ofin att hon låter det skina igenom är nog ack så sant.

Och jag gör nog ungefär som du säger fast det hjälper inte, I stället för att argumentera med henne om det ostädade köket som inte är ostädat utan orsaker så visar jag henne på den fördigstädade hallen med ett leende och glatt humör.

Men det är som om inget gör att hon upptcker sig själv.

Fast man får väl bli som gåsen man häller vatten på, för jag orkar inte med att hålla god min och samtidigt ta illa vid mig.

Var tror du man kan köpa gåsflott tro

Den där kommentaren om att du behövde städa hela huset var riktigt ofin. Där borde du ha satt händerna i sidorna och frågat vad hon egentligen menade. Och frågat om hon hade lust att hjälpa till eller bett henne att dra så att du fick tillfälle att städa ...

Har aldrig hennes man visat att han tycker att hon är plump? Skruvat på sig eller så? Han måste väl märka om inte annat dina reaktioner på henne.

Jo nog tror jag att han märker. Men han vågar inget göra.

Han är den borne ungkarlen som haft otur med flickvänner. Eller rättare sagt oturen att det inte varit några flickvänner alls.

Det är ett ganska hastigt påkommet förhållande där det fort blev barn. Båda är 42 år så det var sista chansen ungefär. Han är överlycklig över att han hittat någon och att han fått ett barn.

Vi är glada för hans skull också. Fast hon fick gärna ha en annan framtoning. Med det kanske beror på att hon vill sätta märke och göra sig en plats i familjen. Alla andra känner ju varandra redan sedan länge.Vi har i alla fall hittills ursäktat henne med det. Men i så fall beter hon sig ju på helt galet sätt. VI har verkligen försökt att på henne att känna sig välkommen i familjen men som det känns nu så vill jag inte umgås alls.

Vill helst hålla mig undan och bara diskret pysa ut i periferin.

Precis min tanke oxå....jag hade sagt...så bra att du kom nudå för att hjälpa till lite så får jag oxå vara lite ledig...då drar dom som en avlöning


Jag hade inte orkat ta så där mycke gliringar ifrån nån av min släkt ingift eller inte....jag hade sagt ifrån och för att man är släkt på nåt vis så måste man inte umgås...folk som tar energi i stället för att ge, dom går fetbort

Instämmer till 100%!

Jag kommenterar ogärna folk jag inte känner, MEN (det berömda ordet 'men'), jag tycker din svägerska verkar dum i huvudet. Att så totalt sakna takt och förstånd...man måste nästan dra slutsatsen att hon som du skriver i inledningen närapå njuter av att kritisera.

Jag har den åsikten att släktingar har man, även ingifta sådana, och de går inte att välja på samma sätt som vänner. Därför är jag mån om att behandla alla släktingar korrekt, vare sig de förtjänar det eller inte. Det gör att mitt samvete är rent och att jag mår bra. Vad folk tycker om mig försöker jag skita i, i de fall det är befogat

Jag tycker du skött dig enormt bra i den här situationen, all heder åt dig Förstår att det är jobbigt, men kanske minskar hennes behov av att 'hävda sig' med tiden.

Fy så tråkigt
Jag tycker faktiskt att du ska sätta ner foten och säga ifrån!!

Säg att du respekterar henne för den hon är och på det sätt hon valt att leva sitt liv.
Och att du kräver motsvarande av henne.
Man kan inte sätta upp sig själv som nån slags standard för vad som är rätt och fel, och sen fnysa åt alla som väljer andra vägar.

Jag hade en kompis som var precis sådär... hon är inte längre min vän.
Jag orkade inte ta hennes sätt och jag mådde bara sämre var gång jag träffade henne.
En dag tog jag mod till mej och satte mej ner och pratade med henne.
Hon förstog inte alls vad jag menade... hon var ju bara rak o ärlig.
Det måste vara mej det var fel på som inte kunde ta hennes sätt tyckte hon.
Det hela slutade i alla fall med att hon sa upp bekantskapen.
Jag tyckte det var att ta i, men kände mej rätt så bra i alla fall... för jag hade vågat säga ifrån.
Det var bland det bästa jag vågat gjort... för att ha en sådan negativ person i min omgivning gjorde bara mej väldigt ledsen och negativ själv.

JO det är nog kanske så att vi är väldigt olika.

Jag nöjer mig med lite, hellre än att skuldsätta mig. VI reparerar själva därför att vi tycker vi är för gamla att ta stora lån. Vi tar tillvara mycket och återanvänder virke vid reparationer. Det tar tid men blir billigare osv

SVägerskan och svågern har flyttat in i en svindyr tvåa i dom fina kvarteren. Allt är nyproducerat och splitter nytt, inget fel i det om man har råd. Svågern fick slänga hela sitt bohag när de flyttade ihop för att hans grejor inte dög. Sedan var det hennes och komplementköp som gällde.

Det är bara det att de inte kommer att få sin ekonomi att gå ihop. Får man det knappt att gå runt när man är ledig med full föräldrapenning så lär det inte gå ihop när man har en pendlingskostnad på 2500 kr / månad och desstuom skall betala dagis. Jag inser i alla fall att de antingen hamnar hos kronofogden eller måste flytta till en billigare begagnad lägenhet i ett ytterområde så snart färäldrapenningen är slut.

Inte säger jag ett knyst om detta, skulle inte falla mig in att lägga mig i. Beundrar den fina lägenheten som hon är så glad över. Men jag kan inte förstå att man i det läget helst vill kritisera andra som inte har samma nya grejor och inte samma mängd med personlig tid.

Sitter man i en nyproducerad lägenhet sju våningar upp så behöver man inte sköta trädgård, man behöver inte reparera, det är lättare att städa eftersom alla ytor är nya och fräscha. Om bilen aldrig körs på grusväg så minskar bilvården. Och inte måste man ha flera uppsättningar kläder. Vi har ju en mängd jobbar och snickarkläder som också måste tvättas och tas om hand.

Fast vi vet i alla fall att även om livet skkulle bli väldigt ovänligt och vi båda två skulle bli sjukpensionerade så kommer vi att har tak över huvudet. VI har liksom planerat för värsta tänkbara läge när vi blir äldre. Allt annat är en bonus.

OCh just det att man inte kan förstå andras situation och livsval man mäter bara enligt sin egen måttståck som man själv vill ha den tycker jag också är en konstig livsinställning.

Innerst inne så tycker jag att det är så konstigt att hon kritiserar alla andra som inte har nya grejor när hon egentligen själv inte har råd med den standard hon omger sig med.

Och ännu kostigare blir det när man kritiserar andra som antingen inte är friska och som jobbar så mycket som deras kroppar bara förmår vilket ibland inkräktar på det privata livet. Samtidigt som man själv inte har råd att arbeta så lite som man gör.

Jösses, det låter inte som någon trevlig svägerska.

Och visst kan man stöta på sådana människor lite här och var. Det svåraste är väl när det är människor som man har någon slags bindning till, alltså som släktingar eller arbetskamrater eller så. Då är det ju inte lika lätt att be dem dra någonstans.

Det är så vansinnigt svårt att säga ifrån när människor går över gränsen. I mitt fall beror det nog på att jag många gånger är så sen att reagera. Jag tror helt enkelt inte att människor kan säga så elaka saker och vara så uträknande. Det är först efteråt som jag reagerar och då mår jag ofta väldigt dåligt. Men då är ju just den situationen överspelad och då är det ju så dags att säga till.

Jag tycker i alla fall inte att du ska låta din svägerska kränka dig, för det är ju det hon gör. Att kränka någon är aldrig okej och om du låter henne göra det agerar du ju inte schysst mot dig själv.

Det finns säkert tusen sätt att hinta på om man vill tala om för någon att det den gör inte är okej, men jag tror att det absolut bästa är att vara tydlig och säga precis det man menar.

Men för att ändå nämna en favorithint: En kompis hade en kollega som så fort hon öppnade munnen fällde en negativ kommentar. Till slut blev min kompis så trött på henne, så hon gav henne en griffeltavla och sa: "om du vill säga något positivt, säg det. Om du vill säga något annat, skriv det på tavlan".

mosse

Själv skulle jag bemöta en sådan person med iskall, överlägsen vänlighet, det bruka fungera bra mot otrevliga personer. Att säga emot eller försvara sig brukar inte den typen av personer ta in.
Alltså i första hand ignorera, måste du tala med henne var överdrivet vänlig, är hon inte helt intelligensbefriad blir hon lite undrande och du har på inget sätt skadat din relation till din bror.
Birgit Ek
P.s Tycker mej ana att Du är väldigt kritisk mot hennes livsstil (har jag fel?) det kan ju vara det hon känner och därav det märkliga beteendet.
Sen var det väl din mans bror inte din?
D.s

instämmer helt där...
skulle inte slösa min tid, med att bjuda på kaffe, eller ens släppa in henne, utan bara sagt.."synd att du inte ringde först, jag är upptagen med städningen just nu"
du beHöver inte umgås med henne, för att hon är gift med din mans bror...
släktträffar..ja...men vardagligt...nej...

Nej inte direkt kritisk. Hon får ha vilken livsstil hon vill så länge hon är snäll mot sitt barn.

Men det jag menar är mera att hon så att säga rackar ner på oss för att vår standard inte är tillräckligt hög. Samtidigt är hon inte kapabel att betala för den standard hon har.

Den tredje av min mans bröder råkar ha en väldigt högavlönad fru. Dom fjäskar hon för så in i norden. Det är nog mera det, jag känner mig illa berörd av. När man sparkar neråt och slickar uppåt. Jag känner både rika och fattiga människor och för mig har det ingen betydelse vilken årsinkomst de har.

Det viktiga är hur man är som människa. VIlken kvalite man har på insidan har inte med standard och bankkonton att göra.

Finns man när någon behöver det, kan man lita på personen, kan de skilja på rätt och fel, finns det empati, medmännsklighet osv.

Jag skulle aldrig någonsin kritisera folks heminredning, matlagning eller städning. Är det tillräckligt fint för dom som bor där så duger det åt mig.
Möjligtvis så kan jag säga till en gammal 85-årig dam som är utan hemhjälp att hon ser trött ut och behöver vila. Om du vill så kan jag dammsuga lite så länge medan du vilar och så sätter jag på fikat sedan. Väldigt försiktig skulle jag vara, så att det skulle mottagas som en god väns hjälp inte som kritik.

Och visst har du rätt Birgit. Iskall överlägsen vänlighet det fungerar skitbra.

Fast man måste nog kyla den invertes temtersturen hos sig själv sisådär en hundratjugograder först för jag blir lite lätt varm och upphetsad av kommentarer som svägerskans.

Saker jag skulle vilja säga åt en sån, men inte "får" pga uppfostran:

"Att inte kvällstidningarna har bättre vett än att komma med förtal, har man inget snällt att säga behöver man inte säga något alls. Fast då skulle du vara tyst för jämnan *valfritt namn*, det vore väl synd?"

"Du som vet allt borde väl ha bättre för dig än att stå här också skvallra. Gå och lös världssvälten eller nått."

"Bra idé, ta skursvampen och visa hur du menar."

Nej, Brigits förslag är nog bättre, det om iskall överlägsenhet.

Jag tycker som alla andra att din svägerska ska bara inte få vräka ur sig så mot dig, eller mot någon annan heller, för det gör hon säkert. Ett säkert tecken på en mycket osäker människa som måste hävda sig på något sätt.
Har en kanonbok som handlar om just "energitjuvar" och hur man hanterar sådana människor.
Den heter Enegitjuvar i familjen, i relationen och på jobbet skriven av Ingalill Roos, får du inte tag i den så hör av dig jag lånar gärna ut den.

Grattis till sådana bra barn som hjälper till

Självklart ser de inte skit i hörnen och tänker inte på fett i filter och avfrostning, sånt kommer med tiden

Du kan vara trevlig och artig mot din svägerska men håll henne henne borta från dig. Glöm inte att du ALDRIG är skyldig att förklara dig (ex.vis varför du inte tog en bulle), det har hon inte med att göra. Det ska räcka med att du inte tar något, svarar hon att det är oförskämt så kan du ju le och tala om att "det är tråkigt att du känner så".

När hon drar igång med haranger om bantning så kan du gott säga (artigt givetvis) att JAG tycker metoden är bra och den passar utmärkt för MIG och nu vill jag lämna den här diskussionen som inte leder någon vart. Fortsätter hon att kritisera städningen så fråga henne om hon inte kan vara med och hjälpa till då det blivit eftersatt.

En bra kommentar att inflika här och där är "ja vi alla har ju våra kors att bära, du ditt och jag mitt".

Hon verkar vara en överlägsen människa med noll pejl på läget. Sådana ska man hålla mycket kort, vara kallt artigt vänlig mot och inte ge dem lillfingret.

(skicka damen till mig annars om det blir besvärande )

Lycka till

Du felan du är lika förståndig som vanligt.

Inte sjutton ska jag vara sur på att svägerskan rackar ner på mig, för visst ska jag vara tacksam för att ungarna hjälper till. OCh som sagt jag vill inte härja med dom och kritisera när de nu hjälper mig. Har minst sagt varit ofärdig ett tag. Faktist gått på kryckor i flera månader.

Nu är jag mera i haltarstadiet, men jag lyckas halta mig nerför trappan i stället för att åka på stjärten, det är alltid en framgång. Och skiten i ståhöjd den kan jag klara. Men skiten i golvhöjd som inte kan klaras med långa skaft den får vänta tills jag blir lite bättre.

Och lite information det är bra, Det var därför jag blev så irriterad på min lille gubbe som skulle tala om för henne att jag bantade. Det var onödig vetskap för henne. JU mindre de vet desto mindre grepp så att säga.

Fast från gubbens sida var det nog menat som lite försvar av mig fast det blev tvärtom. Att äta fett och proteion och kunna gå ner i vikt med minimalt med kolhydrater är ju lite kontroversiellt. Fast jag mår riktigt bra och kilona försvinner.

OCH jag överlåter svägerskan i tanken i alla fall till dig. Vad skulle du göra med henne? Mooona henne snäll, eller .( för mitt skraltiga minne har någon liten habrovinkel på att du hade sådana talanger) Bara tanken är riktigt upplyftande ska jag säga.

Jag ska moona...moona och....hmmm...moona

Sedan ska jag tala om för henne T Y D L I G T att hon inte ska vara så sjuhe...vetes hagga mot dig

Kan även informera att en mamma som har sådana bra barn måste bara vara en mycket trevlig och bra person och att jag har full förståelse för hennes avundsjuka men saknar acceptans till hennes beteende

Ta det lugnt med gåendet så du inte gör något dumt. En sak i taget.

Du är mycket bättre på såna människor än både mig och de flesta jag mött

Jag gjorde hundtestet och bidde en bulldogg, måste bero på det

Tack för komplimanget

Ha, ha .... När jag läste ditt första inlägg var min första tanke att Ophelia kan moona henne

Jag blir bara elak till sist, jag har inte Bettsons självbehärskning eller ditt överseende, och då tar det för det mesta hus i he-te.

Fast jag vet hur man borde göra, så kan jag bara inte göra så själv. För när jag väl är där s a s så exploderar jag, eller så blir det pyspunka så jag bara väser av ilska.

Tack och lov har jag ingen "sån" i släkten, och de vänner jag haft av den kalibern har jag skakat av mig som gammalt damm vid det här laget. Men jag har inte lärt mig hantera dem.

Tycker synd om Bettson som inte har samma valfrihet, släkt gör man sig ju inte av med hur som helst. Ush, nu är jag irro å hennes vägnar!

Man kommer väl alltid till en gräns på något sätt. Bra att Bettson kan ösa ur sig här

Tur att vi alla är olika. Någon som det slår gnistor om och morrar är ju jättebra för vissa personer (utmärkt för sådana som tramsar runt). En annan som är lugn och trots skit, ändå försöker vara positiv, passar ju utmärk att hantera andra personer (perfekta för riktiga rättshaverister som bara älskar att slå klorna i en när man blir förbannad). Sådana som jag passar då rakt inte att morra till åt personer som beter sig som jag

Hon kanske har dåligt självförtroende och försöker att hävda sig med att vara elak, eller så är hon avundsjuk på att hur ni bor. Kan vara många aspekter som gör att hon ser ner på saker du gör.
Hon kanske inte menar det som det låter. Tag med henne ut ensam någon gång och prata igenom detta med henne, om hon inte trivs hos dig så kan hon låta bli.
Jag brukar säga så här eftersom jag inte är någon städpedant. Tycker de inte att jag har tillräckligt rent i deras smak så behöver de inte komma. Det är jag som bor där med min familj och huvudsaken är att vi trivs. Jag städar inte, bakar inte m.m. för andras skull utan för min familjs skull.
Tycker de att jag är tjock (84 kg-167 cm) behöver de inte titta

Inte heller någon städpedant, långt ifrån Kommer någon hem till mej så hoppas jag de kommer för att umgås med mej och inte för att kolla hur städat det är ... Tycker själv att det är skönt att komma hem till människor, vars hem ej ser ut som en möbelkatalog .... det skall för 17:on synas att hemmet är bebott I det här fallet är det nog svägerskan som har problem, inte du Bettson

Tack snälla ni för att jag får göra det ibland.

Alternativet annars är väl att tugga på kökbordet. har 5 cm tjock skiva.

Bettson!

När din svägerska kritiserar dig nästa gång ska du kanske göra tvärtom mot vad du brukar. Inte visa på den välstädade hallen utan visa allt som finns kvar att göra och beklaga dig över hur jobbigt det är. Säga att du bantar och gärna skulle vilja äta kaffebröd, att det är jättejobbigt att avstå och att du är nära att ge upp varje dag. Hon kanske vill vara bäst, duktigast, ha de finaste prylarna, den mest välstädade lägenheten och inte höra hur duktig och principfast du är.

Ibland får man de mest överraskande resultat när man gör tvärtom. Det kan kanske vara värt ett försök i alla fall. :-)

Ja, det kanske bottnar i avundsjuka faktiskt! Hon kanske skulle vilja vara som du! Kanske svågern alltid har pratat gott om dig (antagligen, eftersom han verkar vara viktig för dig. Sådant brukar ofta vara ömsesidigt) Och alla kan inte riktigt "ta" att deras partner gillar någon annan också. Även om det bara är som vän.
Vad vet jag , det var bara en tanke som slog mig.

JO du!

Har nog gjort ett försigtigt försök i den stilen också. Svaret blev att ta in ett städbolag.

Och banktningen var att jag hade dålig karaktär som åt kakor i smyg. Vi som inte ens en gång har kaffebröd i huset. Vi köper ifall det kommer någon. Och så har vi kakmix stående i skåpet ifall det kommer någon när affären är stängd.

Hon förbryllar mig forfarande

Det där kanske kan vara något i och för sig. Svågern ser oss nog nästan som föräldrar mera än bror och svägerska. Han har alltid kommit och frågat oss när det kört ihop sig. Sina egna föräldrar har han väldigt dålig kontakt med. Han har tex alltid uppgett oss som närmast anhöriga tidigare. OCh vi har med alla medel försökt att inte bete oss som föräldrar utan försökt stärka honom som vuxen, vilket han blev ganska sent i livet.

Det har nästan försvunnit ( alla frågor ) sedan han flyttade ihop med sambon vilket är helt i sin ordning, men kanske ses vi som ett hot. Jag menar vi har inte precis bett om att vara hans stöd i tillvaron. Det är ingen position vi strävar efter, men behöver någon i släkten oss så finns vi där. Det har vi alltid gjort.

Attans också, jag som har legat i mental träning sedan min första son föddes för att jag skulle bli en bra svärmor. Har nämligen den åsikten att en svärdotter är kvinnan som skall göra min son lycklig. SÅ henne vill jag hålla mig väl med.

Och jag som varit så välkomnande, vänlig, försökt att inte uttrycka åsikt, inte lägga näsan i blöt utan bara vara stödjande och uppmuntrande.

Om inte det hjälper vad sjutton ska man göra då? Jag ser nästan en mörk framtid framför mig när sönerna försvinner ut i periferin för att jag är en risig svärmor.

Nej för faro Bettson. Ryck upp mig, det är bara att träna lite till

Skam den som ger sig.Övning ger ju färdighet sägs det.

Oroa dig inte! Du kommer bli en "kanon svärmor" det är jag övertygad om!

Det kommer aldrig att ske, om du fortsätter att vara som du alltid varit. Om dina söner förvinner ut i periferin är det inte för att du är risig, men kanske för att flickvännerna är åkerspöken de inte vågar visa upp för mamma

Bettson...varför låter du henne komma åt dig...
Det är ju du som lever i vanliga livet, hon verkar ju leva i nån sorts fantasivärld där det inte finns skitiga kalsonger och sågspån..
Och du har ju trots allt valt att leva i din sorts värld och hon i hennes...hon kommer ALDRIG att förstå dig...

Räta på dig och var stolt över dig själv och det du gör och det liv du har...du behöver väl inte ens bry dig om att försöka bita tillbaka..det kommer nog inte hjälpa ändå...
Men du kan ju passa på att besöka henne nån gång när du hör att ungen är sjuk och hon själv har haft feber några dar...så kan du njuta lite av skadeglädjen..

Hmmm.....undrar vad egentligen andra släktingar säger om dig Bettson. Där har du och din familj funnits för svågern. kanske svägerskan har fått höra, utan din vetskap, hur himla bra och suveräna ni är

Mycket möjligt att ni/du är en konkurrent för henne. Grejen är ju att ofta slår ju svarsjuka ofta tillbaka. Hon kanske känner att hon inte räcker till men det är ju egentligen hennes problem om hennes självkänsla är låg så man måste vara otrevlig och spydig.

Du har en vettig inställning till att hålla dig väl om sonen tar hem "svärdottern". Det handlar om att jämka och ibland försöka knäppa igen. Hennes kommentarer till dig är inte ens sådana man säger om man själv har bett om en helt ärlig öppen relation. De är faktiskt inget annat än...hmm....dumma.

Kram pårej Bettson

Vilken besynnerlig människa!
Amatörpsykologen i mig hojtar något om att hon verkar hysa rejäla mindrevärdeskomplex jämfört med dig, och att hon antagligen mår väldigt dåligt... Det förefaller mig vara ett underligt beteende, detta att behöva bevisa sitt värde genom att ha fina prylar och dyrt boende, för någonstans, innerst inne, vet man ju att man inte har råd och att korthuset KOMMER att rasa.
Kanske är det där skon klämmer? Att hennes självbild säger att hennes värde ligger i vad hon äger - och att det kommer att försvinna?
Det är ibland lättare att känna sig stor om man trampar på andra först - och tyvärr är det många människor som tror att de blir lite bättre som personer om de påpekar andras (verkliga eller inbillade) svagheter...

STå på dig, Bettson! Du verkar vara en fin människa - och det är vad som räknas. Jag lovar att du är en bra människa även om du sätter ner foten och informerar din svägerska om att hon faktiskt inte alls behöver hälsa på er, om hon nu vantrivs så...

Har inte läst mer än en liten del, men som jag uppfattar det så är din svägerska i besittning av dåligt självförtroende och därför måste hon på alla sätt försöka hävda sig eftersom hon känner dig som ett hot.

Hade hon varit min svägerska så hade jag absolut låtit lidande och talat om hur dåligt jag mår pga övervikt och skitigt hem. Kanske pressat fram en och annan liten tår och frågat om inte hon kanske kunde hjälpa familjen att få lite ordning i huset.
Du som är så duktig och har koll på allt... kan väl hjälpa oss

Jag tror det just kommit en bok om den personlighetstyp som du nämner Bettson. Ingalill Roos har skrivit boken "Energitjuvar" här är ett utdrag från förlagets beskrivning:

"En energitjuv är en person som alltid vill ha rätt, som strävar efter makt över andra människor, använder dem som verktyg för att bekräfta sig själv och löser sina inre spänningar genom att lägga över sin skuld och vrede på andra. Han eller hon är blind för andras behov och ser inte hur den han utsätter tar skada. Tjuven, som agerar helt öppet eller mer obemärkt och subtilt, finns i alla sammanhang: i parrelationer, på jobbet, i familjen och i vänskapsförhållanden."


Jag vet inte om din svägerska är en energitjuv men lider ändå med dig. Har själv liknande personer i min omgivning och de kan verkligen konsten att dra ner en.

Jag har inget bra råd för hur man tar itu med dem men vill ändå uppmuntra dig att säga ifrån direkt du känner dig ledsen, sårad och stött. Om inte hon fattar kanske andra omkring dig gör det

[QUOTE=Jill-Ulrika,28-07-2006, 00:03]
"En energitjuv är en person som alltid vill ha rätt, som strävar efter makt över andra människor, använder dem som verktyg för att bekräfta sig själv och löser sina inre spänningar genom att lägga över sin skuld och vrede på andra. Han eller hon är blind för andras behov och ser inte hur den han utsätter tar skada. Tjuven, som agerar helt öppet eller mer obemärkt och subtilt, finns i alla sammanhang: i parrelationer, på jobbet, i familjen och i vänskapsförhållanden."



vad konstigt det blev. Skulle citera o skriva att det verkar vara en bra bok. det stämmer...