Man försvunnen i glaciärspricka

Vi såg när Polishelikoptern kom och hämtade Fjällräddarna och för en stund sedan
såg vi den igen flaxa över huset... Då förstod vi att chanserna var små att hitta honom levande.

usch....

Den berömda "kicken" kanske!

Tja--har ofta undrat! Varför behövs denna "kick"?

Det är så meningslöst ... att riskera livet för ett sådant "äventyr" ... en ung individ, med hela livet framför sig ... tycker så synd om hans föräldrar

Sökandet har avbrutits
Enl uppgift i NSD var han trebarnsfar i 50-års ålder.

Usch...en del söker då spänning så det kan sluta med den gången

Hundra gånger värre med alla fartdårar på vägarna, och de som kör påverkade...
De riskerar inte sitt eget liv, utan även andras liv!
Fullständigt respektlöst!

Som Carola då ... körde 160 på en 70-90 väg, blev stoppad av polisen men fick åka vidare

För mig räcker med spänningen med att gå och handla!

Men Carola behöver inte störa Räddningstjänsten... gud hjälper ju henne.

NU blir jag jo avis; jag får allt hjälpa mig själv!!!!

LIka mycket riskerar också dessa personer andras liv.
Tänk på hur riskfyllt räddningsarbetet är.
Både helikopterpersonal och alpina räddningsgruppen
jobbbar med livet som insats.
Inte mycket behöver gå snett innan några liv är förlorade.

Att räddningsgruppen många gånger riskerar sitt eget liv vet jag hur det är.

Jag är ju född och uppvuxen nere i alperna och min släkt finns kvar där. Och är med i "bergwacht" som är den frivilliga räddningsgruppen.

Jag vet inte hur många gånger min syster satt hemma och var rädd om sin man när han var ute i bergen. Rässar någon turist eller på vinter räddar någon skidåkare som inte håller si gtill pisterna. Pist off skall det ju vara, men det är självklart att andra riskerar sitt liv och räddar mig.

Edelweiss

Jag tycker det är spännande att hälla upp kaffe på morgonen (klarar jag utan att spilla på bänken?)

Faktum är att vissa männsikor har mindre av ett visst hormon (kommer inte på vad det heter nu:( ) Och man tror sig har bevisat att det är detta som gör att vissa inte kan få nog av berg o dal banor exempelvis medans andra klarar sig alldeles utmärkt utan det.

Källa: Discovery Channel

/henrik

Dopamin (lycklighormonet)? Adrenalin (stress)? Endorfiner (kroppens eget knark)?

Jag tror det är så enkelt som att folk tänker "det händer inte mig" och fortsätter göra farliga saker, som att fallskärmshoppa, vildmarksvandra, segelflyga eller vad det nu kan vara.

För inte tror ni väl på fullt allvar att de ger sig ut med en känsla av att "nu ska jag kanske dö"?

Det som är spännande för er ger er samma kick som andra får av sina glädjeämnen. De gör det inte för att de tror att de ska dö, får man väl vid gud hoppas, utan för att de finner någon glädje i det de gör.

Tror ni att Göran Kropp gjorde allt fantastiskt han gjorde med sådana tankar? Nej, jag tror han njöt av varje sekund på bergväggen. Njöt av utsikten, av att besegra berget och sina egna begränsningar. Blir de upplevelserna meningslösa, bara för att han dog när säkerhetsutrustningen brast vid ett långt fall? Hade hans upplevelser på MOunt Everest varit mer värda om han dött i sin egen säng av hjärtattack?

Jag kan inte för mitt liv begripa varför man skulle vilja hålla på med t ex terrängritt, både jobbigt och farligt, men jag ondgör mig inte över det. Det är bara att hoppas att samtliga är väl försäkrade, ryttare som äventyrare, och vara tacksam för att vi har bra räddningstjänst när saker händer.

Det låter i mina öron lite missunsamt, att ondgöra sig över andras nöjen. Som någon skrev innan, det är mycket värre med alla som kör onyktra och riskerar andras liv och inte bara sitt eget.

Fast jag kan ju ha misstolkat den här tråden helt, vad vet jag?

Precis.
Och alla dessa dåraktiga omkörningar för att vinna några sekunder.
Det finns så mycket farligt, man kan ju bryta benet, när man dansar gammeldans...

De som utövar risksporter, är välutbildade, försiktiga, olyckor händer mycket sällan.

Det finns en psykologisk teori som menar att vi människor har olika biologiskt medfödda vakenhetsnivåer.

Har man en låg vakenhetsnivå söker man ständigt hög stimulans i form av utmaningar, mycket social samvaro, och gillar ofta också extremsporter. Allt för att få en så pass hög kick att vakenhetsnivån stiger till det normala.
Denna personlighetstyp brukar bli extrovert, ha ett stort socialt liv, och gilla när det händer saker hela tiden.

Har man däremot en hög vakenhetsnivå så reagerar man för starkt på alla upplevelser och intryck man erfar. Denna personlighetstyp brukar bli introvert, neurotisk och behöver lugn och stillhet omkring sig för att på så vis försöka få ner sin för höga vakenhetsnivå.

Den som vill veta mera om detta kan googla på "Hans Eysenck", som utvecklat teorin.

Tror faktiskt du har gjort det...misstolkat alltså.

Ja, det brukar vara så. Allt för att vinna några minuter, eller för att de inte hittade en fyllechaffis. Sån't blir jag förbannad på.

Om jag inte har fel är risksportare/extremsportare extraförsäkrade eftersom inga vanliga försäkringar täcker deras fritidsintressen.


Jag tror inte det var din avsik som trådstartare, fast det fanns faktiskt några inlägg (inte något av dina dock) som lät väldigt missunsamma. Å andra sidan var det sent igår och idag har jag inte fått nått kaffe, så jag är tjurig fortfarande.

Låt mig återkomma i ämnet när jag vaknar

Gomorron! hoppas kaffet smakade bra

Oja, jag är inne på min andra kopp och jag måste säga att kaffe är livets dryck!

Godmorgon på dig också, jag hoppas din morgon varit glädjerik så här långt?

O ja! ute sen tidig morron, kaffet är alltid klart
när jag kliver upp (timer)
solen skiner och småfåglarna springer runt fötterna på en...
kan man vara annat än glad en sån här dag

PS. nu är köttet i marinad och jag går ut till solen igen

Underbart låter det

Nå, nu är jag betydligt nöjdare med livet än förut, och jag kanske var lite väl syrlig innan

Hoppas ingen blivit arg på mig bara