Hur länge orkar man ställa upp som vän och stöttare
om "den sökande" ändå fortsätter som förr?

Den frågan har jag ställt mig många gånger idag.

Vad tycker du?

Hur många tårar och delvis sömnlösa nätter ska man tycka
är normalt att ge... om det ändå fortsätter i samma gamla spår?

Är jag svag som nu tycker att det får vara nog?

nej det är bla dom där energi tjuvarna som har gjort att jag nu är långtids sjukskriven....pga att jag alltid natt som dag funnits för alla.. heta linjen och obetald social kärring har man kallat mig för
det tog lång tid för mig att inse att jag hade rätt att säga nej jag kan inte eller nej det får du klara av själv....
eller bara det att säga nu mår jag inte bra så låt mig vara(det var min sambo som tillslut sa till folk)
folk bad mig att se efter vilka som fanns där för mig när JAG mådde dåligt....gjorde väldigt ont att se att det var inte dom jag trodde som fanns där
nu lär jag mig att stänga av och inte låta dom komma mig för nära..

jag tycker att det är styrka i att säga nej nu så tänker jag inte finnas här för dig med detta problem längre..du får ta ditt problem till någon annan för du vill tydligen inte ha min hjälp

så askar(vilket jag fortfarande fnissar åt) nej du är inte svag det är din styrka som vill hitta tillbaka och säga = bry dig om dig själv nu det andra gör bara gång på gång dig illa

Hur länge orkar man vara ett stöd och bollplank för en annan människa? Tja, man orkar tills man inte orkar längre eller tills man inser att det inte längre är frågan om en ömsesidig relation utan bara ett utnyttjande.

Jag hade en väninna som sög all energi ur mig. Till en början hade jag inga som helst problem med att vara henne "avfallshink". Tvärtom, jag brydde mig verkligen om denna tjej och ville gärna lyssna och försöka komma med tröst och råd. Men allteftersom tiden gick så blev det bara tyngre och tyngre och jag insåg att denna kvinna inte VILLE komma ur sitt problem, hon ville ha det kvar för där kände hon sig trygg. Hon gjorde absolut inga försök till att ta tag i sitt liv. Till slut kunde vi inte prata om annat än henne. Hon frågade aldrig vad som hände i mitt liv eller hur jag mådde. Droppen var när jag aldrig, aldrig fick vara ifred. Hon kunde närsomhelst ringa på dörren och när jag kom hem från jobbet så var det 10-15 meddelande på telefonsvararen och ringde jag inte upp under kvällen så ringde hon flera gånger i timmen långt in på natten.

Jag mådde bedrövligt illa av detta och jag orkade inte längre ha henne i mitt liv. Som tur var fick jag i samma veva möjlighet att bo utomlands under en period och det blev lösningen, eller flykten kanske man kan säga.

Så, nej, man orkar inte hur länge som helst. Visst ska man vara ett bollplank för sina vänner, men när relationen inte längre blir ömsesidig och när lyhörheten för varandra inte finns så blir det ett utnyttjande. Och att bli utnyttjad hör inte hemma i en vänskapsrelation.

Nej det är du inte! Jag förstår precis hur du känner dig.

nej man orkar inte hur mkt som helst men det är svårt att säga ifrån *vet*

mig har de kallat den barmhärtige samariten... det som löste detta var en fd pojkvän och en styvkusin.

pojkvännen såg till att jag inte träffade eller pratade med mina vänner speciellt mkt så att jag började förlora kontakten med dem - då slutade de ringa eftersom han alltid blev sur när nån ringde, ville komma förbi eller ville att mman skulle komma förbi dem.

styvkusinen som alltid ringde när hon hade problem och ville prata oavsett tid på dygnet men aldrig fanns där för mig när jag behövde detsamma belönade mitt stöd genom att stöta på min pojkvän vilket jag snabbt fick reda på eftersom hon gjorde det ute på lokalpuben när jag inte var med - bredvid sin dåvarande pojkvän.. *hmmm*

jag bad henne dra åt helvete rent utsagt och det är som sagt min fd pojkvän även om det inte tog slut förrän senare eftersom jag inte kunde ta mig ur det förhållandet speciellt enkelt utan hjälp...

därefter har jag som princip att inte lägga mig i för mkt i folks problem men jag lyssnar och stöttar gärna så länge jag kan få detsamma tillbaka annars stryps den ransonen väldigt fort.... jag har inte många nära vänner men de jag har är väldigt bra vänner och vår vänskap innebär ge och ta från båda håll.

jag tycker att du ska säga vad du tycker till din energislukande väninna och förklara att du gärna finns där för henne - inom rimliga gränser eftersom du måste må bra du med.

lycka till - jag vet att det är svårt!

Nej du är inte svag om du tycker att det får vara nog nu. Jag känner igen mig i både Malins, Tezzlas och Tessans berättelser. När jag träffade min nuvarande man hade jag en hel hop av såna där energitjuvar i min s.k. "vänkrets" Min man brukade lite på skämt men med allvar i botten kalla mig för "hela världens lilla soptunna" och undra om det inte var dags att tömma ut parasiterna snart och börja tänka på mig själv för en gångs skull. Han var den som fick mig att öppna ögonen och se att dessa människor faktiskt inte hade något att tillföra mig. Utan hans stöd hade jag nog inte orkat göra mig av med dessa energitjuvar. Idag aktar jag mig mer noga och känner det som en styrka att jag numera kan säga nej när jag märker åt vilket håll det börjar luta.
Skickar styrkekramar till dig Agneta, haka av dig den där ryggsäcken och du ska se så mycket lättare det blir att leva och vara glad.

Du har ansvar för ditt eget liv och ska låta andra ta ansvar för sina egna liv. Det är vare sig snällt eller behjärtansvärt att ta på sig andra människors liv/problem. Antar att det är vuxna människor det handlar om. Förstår inte det där med att man måste "kånka runt" på andra människors ryggsäck och tro att det är "snällt", det är bara mycket dumt och hjälper inte inte ett dugg. Släng av dig skiten och hjälp till självhjälp om du nu vill hjälpa. Finns terapeuter om det behövs men ofta kan många faktiskt klara sig bra genom att själva ta tag i sina liv OCH de mår mycket bättre av det.

Har DU svårt att säga nej, ta och bolla med en kurator. Du ska INTE ha en enda sömnlös natt eller fälla en enda tår. Hur klarar du egentligen av ditt eget liv socialt och jobb om du lastar på dig så du är sömnlös?

Man orkar inte de när man inte märker att det blir till nån nytta ...finns ingen som orkar de i längden...hur vi än vänder oss så har vi ändan bak ...men det allra, allra viktigast är ju faktiskt att man ska må bra själv i en vänskapsrelation...konstig vänskap annars.


Jag vet vad du pratar om och man blir tvungen att rensa bort energitjyvarna och det snabbt...kan göra ont...men det är ett måste ibland.


Ta vara på dig själv o de dina

Vet inte hur jag ska förklara..
den här energitjyven finns på avstånd och det är inte så att
vi har tät kontakt men likväl känner jag mej utnyttjad.


Kanske personen ifråga inte förstår att jag "känner med"
och tänker mycket på hur hon har det och hur hon mår.
Jag är inte typen som bara kan strunta i andras problem...
kanske är jag som en del av er berättat... "soptunna"..
där man kan häva ur sig "skiten" och sedan själv fortsätta lättare i sinnet.

Nu när jag läst era synpunkter så har jag bestämt mig för att
säga ifrån... mitt mod har växt.

Tack allihopa.

Jag tycker inte alls det är konstigt om man som vän, både lyssnar och stöttar en annan vän i nöd. Vad ska man annars med vänner till?

Men vad som är viktigt är att sätta en gräns, så att man inte blir den
där amatörpsykolgen som blir utnyttjad när andan faller på.

Tycker att det är sorgligt Agneta, att du har hamnat i en sån situation.
Men kanske är det som du säger, att personen i fråga faktiskt inte förstår
att du engagerar dig så mycket som du gör. Du får helt enkelt tala om det
för henne. Hon kan ju inget ända om du inte talar klarspråk.

Kram från den där före detta amatörpsykologen som lärt sig : Hit, men
inte längre!

Fast det som är värst är ju när man upptäcker att man tagit miste på folk.

Har också varit " soptunna" tror jag skrev för något år sedan i samma ämne. När jag själv behövde någon som lyssnade lite en dag, så fanns det ingen där. Man kunde inte ens en gång bli bjuden på en kopp kaffe. Det smärtar lite eftersom min dörr alltid stått öppen både för övernattningar, middag, fika eller bara en pratstund.

Är man uppfostrad med budskapet" vad helst ni vilja människor skola göra eder, det skall ni och göra dem" så får man byta ordspråk helt enkelt.

Ställ upp för dom som ställer upp för dig. Vårda ditt nätverk och skit i resten.

Det var lite bittert att byta ordspråk, det var som om en bit av mig själv inte fick komma till tals.

Fast ändå............ man kan hitta vänner på de mest oväntade ställen. Blir livet lite skitigt som jag brukar säga, så sållas de rikgtiga vännerna ut bland de bekanta.

Jag känner mig fruktansvärt träffad och hoppas nu att andra också kan känna sig träffade. Jag kan väl inte va´ensam om att behöva stöd? Det är inte alltid man väljer "rätt" i livet, eller ens vet va´som är rätt, även om underbara vänner försöker leda en "rätt". Jag har haft ordentliga dalgångar, mer eller mindre sen sambon gick bort för snart ett år sen, och allrahelst en odlait har stöttat mig jämt och ständigt. Hon har aldrig klandrat mig, även om mina beslut inte alltid vart så genomtänkta, mer panikspontana. Jag förstår om hon nu känner sig som dig Agneta.......men jag hoppas inte det, för min avsikt va´aldrig att utnyttja, hon har vart min ängel.

Nu förstår jag inte alls varför du skulle känna dig träffad av mitt inlägg

jo men det som är skillnaden är att man känner att man får något tillbaka jag finns fortfarande där för mina vänner dom andra dom har jag sållat bort.... man ska känna att man har ett gensvar...som när jag föll så fanns det vänner där som tog emot mig med... det är det jag menar att ge och ta tyvärr finns det dom som bara tar och tar och när man själv är lessen som tex jag var vid ett dödsfall så var det ingen som hade tid att finnas där ett tag för mig.... hoppas du förstog vad jag menade

Mer för att det finns andra som har ställt upp på mig som du har ställt upp på den du nu lessnat på....och jag fick mig en tankeställare att hon nog har anledning att lessna på mig också. Jag har vart jobbig, velig och definitivt inte konsekvent i mitt handlande. Kände bara när jag läste ditt och dom andras inlägg att det hade lika gärna kunnat vart hon som skrivit det.

Aha...
missuppfattade lite tror jag.

välkommen tillbaka reserv
kul att du skriver igen

folk som behöver stöd är inte samma sak som energitjyvar
en energitjyv finns bara när den sjäv behöver tröst....inte annars och en energitjyv behöver alltid tröst och gnäller alltid om sitt eget, men lyssnar aldrig på andra, eller ställer inte upp på sina vänner, om dom har några

det är inte samma sak

Det går till en viss gräns sen går det inte längre.
När man känner att man gett nog då måste man sluta men för det behöver inte vänskapen ta slut, den kanske bara behöver ligga på is ett tag.

Reserv: Just det faktum att du "känner dig träffad" och börjar fundera på hur du själv är innebär att du INTE är en energitjuv. En energitjuv har nämligen inga såna tankar utan de fortsätter bara i samma bana hela tiden. De har inte förmågan att analysera situationen och sätta sig i vännens situation. Det har ju du.

*nickar instämmande*

Dito

Känn inte sådär....du har bara rätt att få tillbaks det du gett till andra lite mellan varven...speciellt om man går igenom tråkiga saker...då behöver alla stöd. Kram till dig

Det är en konst att kunna säga ifrån men det är en konst som alla borde/ska lära sig. "Nej" är ingalunda ett fult ord.

Ang att tappa energin för att någon tar den ifrån en.

Mina tankar om hur man skall klara av sådant är att man har någon möjlighet att hämta energi ifrån något annat dvs man måste ha tid för sig själv och kunna göra vad man själv vill för att hämta så mycket energi så att det blir möjligt att i sin tur kunna dela med sig, och det är svårt i dag med alla krav som ställs på jobbet, familjen, vänner mm, förstår inte hur dom klarade av allt för i tiden man jobbade längre tid många var med i föreningslivet man hadde flera barn och man fikade hemma hos grannarna.

Sedan är det nog så att man måste kunna säja ifrån, det blir nog lätt så att man tar på sig för stor börda många gånger, men det är inte lätt alla gånger.

Just därför måste man lära sig säga ifrån. Energitjuven tycker att vissa personer är "lättare" att ha med att göra (och med skulle inte tycka det men någon som lyssnar och alltid finns där). Den som blir ansatt kan uppleva att det är lättare att lyssna än att säga ifrån. Inte alls konstigt att välja den lättaste vägen.

Jag kanske resonerar lite kallt men om man börjar se vad kostnaderna blir för en själv så hoppas jag att det hamnar i ett annat perspektiv. Jag tänker på all den tid som går åt att finnas till för energitjuvarna. Tid som kanske skulle kunna läggas på barnen (samtalsstund), egen tid eller vuxentiden mellan par. All ork som kostar på och, i värsta fall, där energitjuvar bökar in sig i ens liv att man inte orkar arbeta och blir sjuk på kuppen.

För mig är energitjuvar sådana som bara tar och lastar av sig men aldrig finns där när vindarna stormar omkring en. Det handlar aldrig om en bra och hälsosam vänskap. sedan är jag övertygad om att kan man säga nej i en del situationer så är man mer till hjälp i andra situationer. Jag tror på hjälp till självhjälp. Man ska vara rädd om sig.

Nja, jag gör en maudan, och säger också att du hjälpt en del av oss soppas mycket att du faktiskt kan få en del tillbaka utan att du ska
få samvetskval för det.

Sköt om dig vännen

Jag hänger väl på jag också då och påtalar att herrn faktiskt är expert på att engagera sig i andra så det finns inte tal om att det skulle vara nåt fel med att få en del tillbaka.

Så sant så sant, håller med dig hela vägen.

Men det är ju det som vänner är till för. Hon har stöttat dig under din svåra tid, du har säkert lyssnat på henne och hjälpt henne eller kommer att hjälpa henne när hon faller. Det är ju helt omöjligt att EXAKT kunna dela på stöttning/att stöttas typ "idag lyssnade du på mig nästa gång ska jag lyssna på dig". Vi har ju perioder som är bättre/sämre.

Energitjuvarna är sådana som ALDRIG bryr sig om andra människor. Skulle du säga att "hela mitt liv är totalkatastrof och jag mår jättedåligt" så skulle de titta på dig med oförstående min och fortsätta prata om sitt eller ta och dra snabbare än en avlöning och inte höra av sig till dig på ett bra tag. kanske kontakta dig längre fram och höra om "du mår bättre" och är svaret jag så blir du deras slask igen. Eller sådana som otåligt lyssnar men ALLTID för in samtalet igen på sina problem.