CITAT (Eva i Höga @ 28-09-2006, 08:07)
Lite mer om kvinnor....
Hej, om du tycker jag é lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln så står kärringen där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka. Jag tycker det är ganska grymt. Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men dé é bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom????? JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringen stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner. Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt godsaker som choklad, vin och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad. Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort. Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa é hon väldigt barnslig. Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej. Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar. Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom. Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande. Hon följer mej vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.
Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på - men då jag skulle ta ett nytt passfoto - vad tror ni då hände? Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej.
SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!!!
__
Eva
Det där måste ju vara en omskrivning av det här
. Lika kul för det
Det är en krönika som skrivits av Marianne Ruuth från Kumla.
Jag bor ensam, för det där med rumskamrat tycker jag är
som att gifta sig fast bara få nackdelarna.Ingen eskort
när man går ut och inget sexliv när hormonerna gör sig
gällande.Fast jag borde säga att jag bodde ensam tills
helt nyligen.Då flyttade en tokig gammal tant in hos mig!
Nej, inte med mitt medgivande och inte betalar hon hyra.
Hon bara finns där.
Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig
hört talas om, utom när det gäller en del tonåringar.
Hur som helst.När jag går till spegeln för att måla mig
ställer sig den där tokiga tanten framför mig!Där står
hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka
och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig.
Jag har skrikigt åt henne att gå sin väg men hon bara
skriker tillbaka.Det blir hon inte vackrare av.
Det har gått så långt att jag slutat med makeup
utom lite läppstift som jag målar på i blindo, så att säga.
Gammeltanten sätter också på sig läppstift ibland, en
gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen.
Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina
kläder också.Jag har smal midja, har fått många komplimanger
under åren, men hon syr in kläderna så de stretar förfärligt
när jag försöker tränga mig i dem.
Mina papper kastar hon bort och hon flyttar på allt tills ingen-
ting finns där jag vet att jag placerade det.
Hon kper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra
eftersom hon har problem med vikten.Jag kan ju unna mig
lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig
det mesta.
Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen, för det är ju
så nyttigt att ta ett glas till middagen.Nästa morgon är flaskan
tom.Så hon har problem på det området också.
När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek
tittade expediten konstigt på mig.Tanten hade tydligen varit
där också.När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet
nummer och gick till spegeln var det samma visa, tanten
ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan
klänning.Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!
Hon har konstrat med telefonen också så den sällan ringer
och telefonsvararen tar inte meddelanden.Jag vet ju att jag
är ganska populär.Det har jag alltid varit och karltycke har
jag också.Men sedan tanten flyttade in hör jag sällan från
någon.Så jag tittar på tv, men där har hon varit framme och
gjort bilden suddig och skruvar ner volymen så jag knappt
kan höra om jag inte skruvar upp den.
På sistonde har hon roat sig med att knöla till madrassen,
så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här
och där.
Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol
som inte står där den alltid stått.Fula och ömma blåmärken
är resultatet.
Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och
pratat med vänner och bekanta, till och med folk i snabb-
snabbköpet och i affärerna häromkring.De får alla så brått
när de ser mig.Om jag vill småprata så mumlar de ofta
något i stil med: -Jaja, det där har du ju redan berättat.
hördu, förlåt mig, men jag måste springa.
Jag vet ju att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska,
ganska spirituell faktiskt.Men den här gamla tanten har
lyckats göra mig osynlig.
Vad ska jag ta mig till?Om det är nån som vet varifrån
tanten kom, var snäll och meddela mig snarast.För om
jag inte blir av med henne-ja,då måste jag nog tänka
på att flytta.
Hoppas ni hade trevlig läsning
Redigerat av Evgeni - 09-10-2005, 02:17
--------------------
/Gillan
