Jag har för första gången anmält mig till en date sida. Har redan fått massor av svar men man vet ju inte vad det är för knäppgökar. Det går ju ann så länge man sitter bakom sin egen skärm men vågar man träffas IRL? Känner mig lite oroad.
Nån annan som nätdejtar?

Jag har men inte längre.... hittade ju min kärlek på nätet för ca 2 år sedan.
Jag skrev mycket fram och tillbaka... de som verkade intresanta fortsatte jag skriva till och idioterna plockade jag bort en efter en... för det fanns endel! Jag lämnade aldrig ut efternamn, telefon nr eller adress... sen om någon verkade trevlig och intresant så träffades vi på fika på någon neutral plats med mycke folk runtikring. Och jag såg alltid till att tala om för någon vart vi skulle ses och vi hördes alltid av per telefon efter daten.

Jag fikade med några trevliga killar och så en dag så var det Tomas som stog där... då blev det några fler träffar och efter den 3e så var det ingen tvekan om saken.

Så varför inte testa!

Inte nu, men har tidigare provat två datesidor. Avregistrerade mig från bägge inom några dygn. Blev för stressad av alla svar. Vissa var desperata och blev sura ifall jag inte svarade på deras meddelanden inom 10 minuter.

Men visst är Yennys tips helt vettiga!

Jag träffade min Älskling för 3½ år sedan på mötesplatsen.
tycker det var ett utmärkt sätt att träffas på.

Jag har fyra stycken väninnor som har träffat sina män där.

Man lär känna varandra och utbyta tankar och värderingar innan man träffas.
Jag träffade inga "knäppgökar" utan helt vanliga män. Men man ska vara noga med att sortera och "knäppgökar" finns det ju även om du träffar dom i verkliga livet.

Var noga med att träffas ute på en neutral plats på en fika till att börja med.

Du har inget att förlora.

Jag var medlem hos Spraydate för 4-5 år sedan. vet inte om det finns kvar nu.
Lärde känna massa roliga killar o tjejer som jag fortfarande har kontakt med. Var dock inte ute efter att hitta en ny man och det hade jag skrivit i min presentation. Fick väl nån fråga lite då å då vad jag hade där o göra, men inga otrevligheter eller så.
Ca hälften av mina kompisar jag umgås med har jag kommit i kontakt med via nätet på olika sätt.
Framför allt genom min gamla hemsida som inte uppdateras längre.

Här är en till som nätdejtar, hittills 3 st trevliga män, inget som lett till en relation men man vet ju aldrig, i det här landet finns ju såå många singlar som söker efter kärleken.
Jag har mailat och pratat i telefon en hel del med dem innan vi träffades.
När vi setts har det varit på allmän plats, precis som de andra här skrivit att de gjort, ett café tycker jag är ett bra ställe.
Har också bekanta som träffats på nätet och sen flyttat ihop eller är särbor.
Så fortsätt att nätdejta, någonstans därute i cyberrymden finns säkert någon för oss också

där häckade jag också.....de3t finns kvar

Glömde ju skriva att det var på mötesplatsen jag var mest... även lite på vilda Webben.

Jag har också varit medlem på några Dejtingsaijter under åren.
Håller med att det finns både och där, men man får lyssna till sin egen instinkt så brukar det gå bra.
Likaså att man som andra redan påpekat träffas på neutrala ställen åtminstone första gången.
Mötte en man på en av saijternadär för 6 år sedan och vi höll ihop i drygt 5 år, nu är vår tid förbi sedan ett tag men vi fick några fina år tillsammans och är goda vänner fast vi gått skilda vägar.
Har träffat en ny man nu, men det är så färskt att jag vet inte ännu vart det leder. Men den som lever får se och det är ingen bråska, jag har levt ensam i många år innan efter jag blev änka tidigt i livet och barnen fick min tid medan de växte upp,

Tja, man ska förståss alltid träffas första gången på offentlig plats, kafé eller liknande.
Ganska nära släkting till mej är nyförlovad.

det finns många bra personer som jag träffat . jag själv har det ända att tilgå så är dte nätet .

men jag svarar dom i min ålder sen pratar man på msn och tycker man det känns konstigt elelr otrevligt så ska man inte prata mer . känns det bra så prata och sen träffas . sen får man ju se hur dte känns många är ju bara ute efter sex . men jag tycker personligen man känner på sig vad dom vill och är ute efter men man kan aldrig vara helt säker

Att nå varandra genom ord är underskattat......

Jag har genom åren (7) träffat en helt hopplös man - det blev en mycket kort date, en jättetrevlig man, en härlig man och en fantastisk man på nätet (chat). Den sista gifte jag mig med

Båda mina två äldsta barn har träffat sina sambor via nätet



Så om jag blev ensam och skulle leta efter en vän skulle jag inte vara rädd att prova...

Nätdejting har jag ingen erfarenhet av men jag höll på med kontaktannonser för flera år sen. Insåg ganska snart att dom flesta tjejer som annonserade var ute efter drömprinsen och var inte intresserade av något annat. Några napp blev det men inget som gav resultat. Att annonsera själv var ingen idé för svaren uteblev. Tror att det speglade verkligheten mycket, det är eller var männen som jagade mest. Tjejerna var mer avvaktande för om dom väl tagit kontakt var deras identitet mer eller mindre känd eftersom dom måste lämna adress eller telefonnummer för att hålla igång kontakten. Det fanns knäppgökar då också. Nätet är kanske lite annorlunda, tjejer vågar mer för dom kan vara anonyma så länge dom vill. Fast jag är tveksam om jag skulle hoppa på det nu via nätet, tåget har nog gått.

Det rimmar inte riktigt med din signatur här nedan!

Här är en till med erfarenheter från nätdejting! Var medlem för många år sedan på Spraydate och träffade mängder med människor där som numera är bra kompisar.
Jag hade också turen att träffa min sambo och mamman till mina tre barn där på Spraydate. Vi skickade massvis med PM till varandra under ett par månader innan det övergick till SMS, ibland ett hundratal, per dygn. Så småningom träffades vi på neutral plats för en riktig dejt.

Nu som sagt har vi hus, bil och barn ihop. Det enda som fattas är väl giftermål och hund. hund lär det nog aldrig bli men den som lever får väl se hur det blir med giftermål!

Jag har inte gett upp hoppet men understundom är jag realist.

Fast gillar du berg och dalbana så kan det faktiskt va´nåt för dig att ha en nätrelation med starka känslor inblandade är som berg och dalbana mellan himmel och helvete.......ibland kan man bli riktigt åksjuk

Går ca 10 killar på varje tjej på dejtingsajterna....

Tror inte dejting vare sig via nätet eller irl är något för mig utifrån erfarenheterna. Säkert är det bra om man vill träffa andra längre utanför sitt sociala nätverk.

Det går väl fler tåg ?
Har du inte turlista ?

Ruda är ju tågexpert, så det löser sig nog

Oooops, partnerförmedling, är det tillåtet?

Är du spekulant kanske ?

Nej, inte det minsta!

Jag har nätdejtat ett tag nu. Blev också stressad över många svar. De flesta dock totalt oseriösa.
Typ "Har du lust att träffa en välutrustad pilot"
Jag lärde mig dock snabbt att inte besvara dessa tokstollar. Jag har fått "erbjudande" från undergivna män som vill bli dominerade de flesta med väldigt tydlig sexuell underton.

Under tidens gång har det dock utkristalliserats ett litet urval seriösa kontakter. Några har jag träffat IRL. Fika på stan, en promenad osv. Just nu har jag bara kontakt IRL med en person. En mycket stilig, trevlig och seriös jämnårig man.
Ja tiden får utvisa om det blir "nåt" eller om vi bara skall vara kompisar.
Tänkte bara uppdatera lite eftersom tråden hade lyfts upp.

Vad snällt att du uppdaterar oss. Det var ju med på singelcoacherna om nätdejting. Att det är verkligen avgörande vad man har för nick.(name) och hur man skriver sin presentation. Det skulle tydligen märkas i vilka som kontaktade en.

Hoppas att det går bra för dig!

Vad spännande. Lycka till och hoppas att det utvecklar sig till något långvarigt.

Nätdejt-skojare får skaka galler

Länk.

Jag tror dock att det finns skojare överallt om man har otur. Nätet gör det dock mer lättillgängligt att finna nya "offer".