Hade redan tackat ja till deltidsarbete genom bemanningsföretag. Hade ingen aning om att man inte fick stämpla upp till heltid. Nu har jag, förutom att jag måste betala tillbaka ett par veckors ersättning då jag stäplat upp, att bestämma mig för om jag vill jobba utan att stämpla upp eller stämpla utan att jobba

Nu är frågan om vad jag ska göra. Jag vill ju jobba och det är därför jag tackat ja till att jobba på bemanningsföretag utan betald semester. Jag har 50% plus mertid. Det blir i värsta fall 600:- mindre än full a-kassa så ekonomiskt överlever jag. Men vad händer om jag blir arbetslös igen eller gravid eller långtidssjukskriven? Då räknas min nya ersättning efter en 50%-ig anställning!

Ska man tänka så långsiktigt eller bara leva i nuet? Ska jag fortsätta att jobba och avsäga mig a-kassan eller ska jag avsluta mitt nya halvtidsjobb och fortsätta att stämpla? Det finns f.ö. väldigt få jobb för mig att få i min branch och jag behöver antingen plugga lite till eller ta ett "allmänt jobb" (utan speciella utbildningskrav) och då sänka min inkomst.

Klart du ska ta jobbet.
Det är alltid lättare att söka jobb när man har jobb.
Klart du ska jobba, det kostar dej 600 kr i månaden att hålla dej informerad av alla nyheter på jobbet, hemma blir det inte så mycket uppdatering.. Bara att fråga så, betyder ju på något sätt, att a-kassan är för hög?

Om du lägger till resor, luncher och allt du inte hinner fixa med hemma utan måste köpa så är nog förlusten mer än 600:-.

Visst är det sjukt att man ska behöva gå back på att börja jobba.

Får man dessutom höjd barnomsorgstaxa, höjd skatt, minskade bostadsbidrag och alla andra kostnader som tillkommer när man skall jobba så är ett jobberbjudande i många fall en ekonomisk katastrof.

Tror inte att a-kassan är för hög, men det borde finnas bättre möjligheter att kunna jobba och stämpla även inom bemanningsbranchen. Stämpla upp till heltid får man ju bara göra under en a-kasseperiod och sedan får man bestämma sig om man vill deltidsjobba eller vara arbetslös. Då har man lite tid att hinna ställa om sig på.
Jag är mest orolig för min SGI. Vi skulle ju gärna vilja ha ett barn till, men med en yttepyttig f-penning är det ju frågan om vi kommer att ha råd.

Funderar på att pressa min chef (på företaget jag jobbar åt) att antingen ge mig mer i timlön eller att garantera mig en dag till per månad. Det skulle betyda att jag är uppe i full a-kassenivå eller mer och då hade det inte känns som om jag "förlorade" nåt.

Har ofta med mig lunch. 1000:- kostar busskortet + pendling mellan tågstationen och hem på 3 mil om dagen.
Dagis betalar vi redan full maxtaxa på och bidrag har vi inga.

- 2000:- blir det kanske. Om jag inte får någon mertid utan bara mina garanterade 50%

Visst är det sjukt att det lönar sig bättre att vara hemma än att jobba ?

Förstår att du tvekar på att ta jobbet.

Självklart är det väl så att om man får A-kassa för 100% och tar ett jobb på 50% så förlorar man på det. Det sjuka är att man inte får 100% anställning fast man vill ha det och att man blir tvingad att gå ner i lön efter arbetslöshet.
Förstå mig rätt nu...
Jag tycker inte att det är ok att man blir tvingad att acceptera en lägre lön eller sysselsättningsgrad om man är arbetslös och blir erbjuden ett jobb. Endast om arbetslösheten är självförvållad är det ok!!

Ester,
Vad menar du med att man inte får stämpla upp till heltid?
Det är typ 100 år sen jag hade A-kassa så jag kan inte dagens regler.

Om man jobbar som timvikarie eller på vanligt vikariat för ett företag så får man lov att, under en a-kasseperiod, stämpla upp till 100%. Alltså att få a-kasseersättning de dagar som man inte har jobb.
Om man jobbar för ett bemanningsföretag eller har avtal som liknar ett bemanningsföretags så har man inte rätt till a-kasseersättning de dagar man inte arbetar! Helt sjukt, men AMS anser inte att man står till arbetsmarknadens förfogande om man är uppbunden som bemanningspersonal.
Alltså gäller inte samma regler för bemanningspersonal som för vanliga vikarier eller deltidsarbetare.

Tackar för upplysningen.
Jag har aldrig velat ta jobb på ett bemanningsföretag av olika anledningar, men de få gånger jag varit på arbetsförmedlingen så har de talat sig hesa över dessa företag.
Jag är nu ännu mer säker på min sak.
Det blir absolut inte ett sådant jobb.

Jag hade nog också tänkt över saken och vägt alla ekonomiska aspekter mot varandra. Svårt dilemma. För nog sjutton vill de allra flesta ha ett jobb. En glädjande sak är väl att det vekar som det finns fler lediga jobb att söka.

Jag blir mycket förvånad när jag läser detta.

När jag var i samma situation som du så tyckte inte facket att jag skulle ta dektidsjobbet eftersom jag, ifall jag blev arbetslös igen, inte skulle få heltidsakassa. Med bara en inkomst och två barn att försörja tackade jag nej och fortsatte stämpla. Trist, men det kändes som det enda rätta för MIG att göra så även om det naturligtvis är fullkomligt vrickat att man ska behöva tacka nej.

Men du kanske lyckas få en dag till eller lite mer timmar o då löser det sig ju! *håller tummarna*

Finns det inte någon gräns, jag har för mig att pappa pratade om det när han blev utan jobb. Ett tag får man ersättning efter den tidigare lönen. Typ när man jobbat ett år med lägre lön så blir det grundande för nya ersättningen. Du klarar dig inte under det helller?

Hoppas att ni klarar ut det hur som helst.

Svår situation. Min lilla erfarenhet (ej min personliga, men min mans) av bemanningsföretag, är dock att det är mycket lättare att få riktigt jobb utifrån dessa företag. Min man fick erbjudande på flera av sina "placeringar", och kunde till slut välja något som han gillade.

Så här står det i min senaste tidning från AEA (Akademikernas Erkända A-kassa):

Att ta arbete via bemanningsföretag kan vara ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden, men du bör då känna till att du då inte har rätt till någon deltidsersättning om arbetet skulle vara på deltid. Du har heller inte rätt till ersättning mellan uppdragen för bemanningsföretaget.

Personligen skulle jag inte våga jobba för bemanningsföretag enligt dessa premisser från a-kassan.

Hihi, om du är bra på engelska kanske du ska titta på denna dokumentär som jag blev tipsad om på ett annat forum:

http://video.google.com/videoplay?docid=-1...ttraction&hl=en

Då kanske du kan få ditt drömjobb ! (Det är positivt tänkande i sin praktiska tillämpning, filmen heter "The Secret" tror jag.)

har inte bemanningsföretagen fått ändra på sina anställningsmetoder pga av det där.

för i börjanhjade de väl som system att uttnyjja systemet även de. alltså så fort de hade slut på jobb så sa de upp och då kunde ju den tidigare anställda stämpla.

kan gissa att bemanningsföretagen får tänka mer på sina antsällda när det inte funkar så....

har inte hört om det verkligen blivit en ändring däremot.

jag är fortfarande misstänksam mot benanningsföretag men har en i bekantskapskretsen som arbetat på benmanningsföretag på samma fabrik jättelänge. benmanningsföretaget verkar ta hand om sina anställda o se till att de har jobb hela tiden.

Jo det har jag också hört folk som fått fast anställning.
Men fram tills dess man ev får den där anställningen då, och kanske hankar sig fram på timmar och alltså inte får stämpla upp.. hm!
Det kan nog bli kärvt.

Om jobb via bemanningsföretag leder till fast anställning beror säkert också på hur pass bred eller gångbar utbildning man har. Själv har jag en så smal yrkesutbildning att jag aldrig skulle kunna få ett jobb via bemanningsföretag. Har försökt ett par perioder, men bemanningsföretag är helt klart inte min typ av arbetsförmedling.

Jag har jobbat för bemanningsföretag, och tror inte de är 'sämre' än många andra företag. Men största anledningen till att de ser till att de (heltids)anställda har jobb hela tiden är att de måste betala ut lön även om den anställde ifråga inte är ute på uppdrag. För 'springvikarier' anställda på deltid av bemanningsföretag gäller dock inte detta, har du inget uppdrag får du ingen lön. Ofta är det studenter som anställs på detta sätt så de antas ha annan försörjning, exempelvis studiemedel.

Chansen att bli fast anställd i 'vanligt' företag varierar nog för den bemanningsanställde, beror mycket på bransch. Inom storindustrin är man mer som en ersättningsbar pusselbit.

Hörde igår kväll på TV att bestämmelserna ska ändras för A-kassa. Om man tar ett jobb en period, och detta har lägre lön än det jobb man hade innan och som ligger till grund för ens A-kassa, så ska man få tillbaka sin gamla A-kassa efter det tillfälliga jobbet. Detta för att uppmuntra till jobb.

Kanske inte så dumt?

Vet att ni diskuterat möjligheten att få "stämpla upp". Detta är en annan sida av arbetslöshetsproblematiken.

Och jag läste/hörde att ensamstående(?) med barn under 18 år ska få 450 dagar istället för 300.
Lite osäker för jag hittade inget om det nu när jag sökte.

Tror det gäller alla som har barn under 18 år. Inte bara ensamstående. Arbetsmarknadsministern, Littorin, sa det häromdagen i en riksdagsdebatt.

Jag har jobbat på bemanningsföretag i många år och har alltid haft garantilön. Alltså, kan de inte fixa nåt uppdrag till mig så får jag 80 % av min grundlön på bemanningsföretaget.

Man går oftast efter lönen de har på företaget man är på, man kan dock aldrig få mindre än grundlönen på bemanningsföretaget.

Jag tycker det har funkat bra när jag varit på bemanningsföretag och på mitt senaste ställe hade jag en superchef som verkligen brydde sig om sina anställda.

Fick jobb på ett ställe jag var uthyrd till men när Isak var nån månad gammal i magen så blev jag och många fler uppsagda pga arbetsbrist.

Jag är alltså arbetslös men när min mammaledighet är slut kommer jag med 90 % säkerhet få tillbaka mitt gamla jobb på bemanningsföretaget. Har varit i kontakt med min gamla chef och det lät mycket lovande...vi får väl se

Som svar på trådstartarens fråga...jag hade inte tagit jobbet med så dåliga villkor! Får säkert halva Odla på mig nu men det skiter jag i, vill man ha råd att skaffa fler barn så måste man tänka både framåt och ekonomiskt och är systemet som det är så...

Jag tog jobbet ändå. Blev jättebesviken då den elaka personalchefen inte ens var villig att diskutera kompromisser som kunde göra livet lättare för oss som hon vill hyra in. "Det finns andra" var svaret. Trots att både vi och hon vet att det inte gör det. De har letat i flera år utan att hitta nån, vare sig inom företaget eller utanför. Jag har varit här i 14 år (!!!) till och från. Först som anställd, sedan bytte jag jobb och efter ett par år bad de min nya arbetsgivare att få hyra mig, sen gick företaget jag var anställd på i konkurs och sedan dess har jag varit timvikarie. Jag är evigt trött på att bli så dåligt behandlad, men i min branch finns inga jobb. Iallafall inte med min lön och jag får väl erkänna att jag har en ganska bra lön.

I framtiden kommer det att bli tufft. Nästa gång jag blir arbetslös blir det inte roligt. Och vi får tänka minst en gång extra om vi ska ha ett barn till. Inte när utan OM. Och jag är ju inte så ung längre heller...

Allt är väl inte pengar. Självkänslan är inte den bäsa när man är arbetslös. Bara att i sociala sammanhang behöva presentera sig som arbetssökande brukar ju vara en "party-killer". Nu kan jag presentera mig som deltidsarbetande. Dessutom slipper jag skicka arbetsgivarintyg varannan månad, slipper be om lov för att få studera på deltid, slipper hotfulla brev från a-kassan och jag slipper redogöra för min arbetsförmedlare vad jag gör och vad jag tänker göra i framtiden. Jag är nu FRI! Fattig, men fri!

Funderar på att starta nån e-handelsaffär för att dryga ut ekonomin med. Ska läsa en kurs på högskolan i vår, på distans.
Ekonomiskt går det utför, men det får väl gå. Jag börjar bli van. Jag har ju ändå något som är mycket, mycket viktigare än ett heltidsjobb. Min man, min dotter och våra husdjur!!!

Du verkar ha gjort det rätta ändå.
Bara det funkar ekonomiskt så ni inte går på knäna.
Verkar vara en lättnad att slippa allt de där du rabblar upp med intyg och A-kassan osv.. och som du säger, familjen är viktigast.

Så är det. Jag är övertygad om att du har ändå att du har gjort rätt, i längden.

En vän till mej, 3-barns mor, jobbade kvar på sitt företag på halvtid, medan barnen var små.
När hon hade betalat dagisavgift, buss, lunch och allt det där, hade hon 400 kr kvar varje månad, men tack vare att hon hängde kvar på jobbet, följde med, så nu när barnen är större har hon ett jättetrevligt chefsjobb, bra betalt och utveckande.

Det skulle hon aldrig fått, om hon hade tänkt, att "jag stannar hemma, ingen idé att jobba för 400 kr/mån..."