Jag är så fruktansvärt hemsk att jag bara inte kräver av min dotter att hon ska gå i tid till skolan på morgnarna jag kräver att hon ska göra bra ifrån sig när hon är där också, vill se bra resultat på prov m.m. ja jag till och med hotar med att hon får dra ner på dansen om hon inte visar upp bra resultat i skolan.
Då tittar hon på mig med tårfylld blick och säger "jag tar livet av mig om jag måste sluta dansa" varpå jag säger "utpressning köper jag inte och desto större anledning att plugga då, för vi älskar dig och vill ju ha dig kvar och du vill ju fortsätta dansa."
Någon som känner igen sig?

Jag tror inte på hot när det gäller studieresultat utan kör istället med morötter. En summa pengar eller dataspel eller dyl. för varje VG och MVG.
Men det är klart, om ungarna sprang ute på stan och röjde i stället för att plugga så kanske jag också skulle börja med hot.

Du kan inte mena allvar!
Vi kör henne två ggr/vecka 6 mil t.o.r. för att hon ska kunna få dansträna + alla gånger hon får åka med oss ut på dans, det är hennes morötter.

Ja du,visst är det är det en tröst att man inte är ensam,det jobbigaste är att det pendlar så mycket,ibland har man jätte mysigt ihop ,går på stan o handlar o fikar o sen i bland kan det vara ett himla liv o man är inte värd ett dugg ,allt man säger o gör är fel,men men när fredags kvällen kommer hos oss så är det väldigt viktigt att jag kommer in till henne o tittar på idol ,då är det bara hon o jag .Man får njuta av dom bra stunderna,trots allt så går det ju över,men va kämpigt det är ibland.

En väl avvägd blandning av hot och belöning brukar ta skruv. Vem känner sina barn bäst, jo mamma. Jag är övertygad om att du hittat rätt nivå, det borde ju märkas i betygen om inte annat.

Stå på dig, så kommer din dotter att tacka dig när hon blir äldre

ska man verkligen behöva muta sina barn med pengar för att dom ska plugga?

Det vill inte jag kalla det, att muta, utan det var en desperat åtgärd vi tog till när vår skoltrötta tonåring- efter att ha fått se sin klass splittrad för andra gången- slutade att bry sig om skolan. I det läget tror jag inga hot i världen hade hjälpt. Och för vår del så hjälpte "belöningarna", idag går det rätt hyfsat för honom.

alla sätt är bra om dom funkar! en mix av krav och belöning (sen vad belöningen består av lägger jag inga värderingar i) tror jag är bra.

Jamen fattaru inte - dans är livet för tjejen. Skolan vad är den - ja säkert pest och pina emellanåt. Du minns väl själv. Alltså morsor dom fattar noll.

nej...dom har aldrig fattat nåt...mycke märkligt egentligen...sen när dom får egna barn...blir det nåt annat ljud ...mamma hur gjorde du...typ

Jag känner absolut igen mig Netaave
Byt ut dans mot dator, så hade inlägget kunnat vara skrivet av mig
Så, om det nu är nån tröst, så består universum tydligen av 2 mammor som är de bängaste i universum

Du är definitivt inte ensam. Jag har lotsat 4 st genom skolgången en gång i tiden och det var mycket diskussioner och många "du begriper inget mamma", men jag slutade aldrig att tjata.
Tog aldrig till några mutor för det hade jag helt enkelt inte råd att göra som ensam mamma.
Idag så har jag barnbarn som börjar komma i den åldern då de har en mamma som inte begriper något, då får jag ibland ska erkännas med lite skadeglädje påminna om att det fanns en tid då jag var den mamman.
Sedan smyger jag tyst omkring där och manar och förmanar barnbarnen och konstigt nog så verkar de lyssna bättre på mig än sina "korkade" föräldrar.

Bara man tar hänsyn till varje barns individuella förmågor och begränsningar.

Alla är inte teoretiskt lagda, spelar ingen roll hur mycket dans du tar av henne, hon gör inte bättre ifrån sig ändå. Vem vet, du kanske ha en blivande SM dansare hemma.
Skulle aldrig fallit mig in att straffa barna genom att ta bort idrotten för dom, kamrater på fritiden och datorer efter att dom kom in i huset är en sak, men man ska väl inte ta bort nåt som gör att våra barn mår bra både psykiskt och fysiskt. Dagens ungdomar rör sig alldeles för lite ändå, utan att vi ska ta bort det dom själva valt på fritiden istället för att dra på byn/stan.

Jo men det är precis det det är för henne, hon räknar timmarna till nästa träning eller tävling. Och då tycker jag att hon också kan tänka på att för att kunna hålla på med det sen så måste hon ju ha ett jobb där hon kan tjäna pengar, det är ingen billig hobby precis.
Sen måste hon ju också förstå att eftersom träningen ligger lika långt på andra sidan stan mot vad vi bor så är det ju vår lediga tid som går åt att köra henne, hon kan inte bara ta det för givet. I ärlighetens namn måste jag säga att oftast gör hon inte det heller, precis som Monika säger ena minuten kryper hon upp i knät och är hur mysig som helst men sen kommer de här perioderna när man inte är värd vatten, inte fattar någonting och är född på stenåldern. Skoltrött kan ju också vem som helst bli och jag kan inte påstå att jag avundas henne att gå 20-30 min varje morgon i mörker till skolan, men det är ju bara nu den här perioden det är så.
När man sen skriver 42 poäng av 150 möjliga på ett prov och är tvungen att göra om det för att få godkänt, då känner jag att jag måste få sätta ner foten.

Individuell förmåga kan tränas upp om man lägger ner tillräckligt med tid och får tillräckligt med stöd, hemma och i skolan.
Somliga får kämpa mer än andra så är det väl i allt, inte bara med studier.

Känns himla skönt, kanske ska vi bilda "De bänga mammornas förening" Fler medlemmar??

Näe tack, vill varken tillhöra dom bänga morsorna eller bänga farsornas förening. Jag tror mer på att uppmuntra barnens framgångar än att bestraffa deras motgångar (som vissa ser som misslyckanden) Ett barn ska aldrig behöva känna sig misslyckat, och ska inte heller behöva ha föräldrar som påpekar att dom är missnöjda med resultaten och ger bestraffningar.

Klok som en bok

Missnöjd med resultat och peppar att göra bättre är nog mer korrekt uttryckt!
och som en lärare här på odla som jag undrade lite med skrev, "först skola sen dans".
Det handlar om hennes framtid, det hon ska försörja sig på resten av sitt liv även sen jag inte finns i det längre.

Jag ber att få hålla med dig till hundra procent!

Själv uppväxt med höga krav på "bra betyg" , vet jag vad det innebär. Man är bara värd något om man presterar något... Visst är skolan viktig men man gör inte sin unge intresserad av den med hjälp av hot! Finns inte förutsättningarna ger man bara sitt barn dåligt självförtroende.

En lat unge kan man kanske få lite fart på med hjälp av hot men hur länge håller det? Vad ska man hota med nästa gång? Om man verkstället hotet, kommer barnet att plugga mera då? Knappast...Om man inte verkställer hotet nån gång , kommer det att ha någon effekt då?

Att stötta barn att klara sig från att inte bli godkänt är en annan sak men det kan göras med andra metoder än att hota med att dra in det barnet älskar mest.

Nej , trådstartaren, var glad åt att ditt barn har ett brinnande intresse. Använd inte det i utpressningssyfte. Sätt in krutet på själva skolarbetet och diskutera saken med dottern istället. Många ungdomar har tyvärr inget intresse alls, möjligen häckar de vid datorn för jämnan eller med kompisar. Var glad åt hennes glädje över dansen hade hon inte den kanske hon skulle tycka skolan var ännu mer trist?

Va´är det som säger att hon inte tänker försörja sig på sin dans då? Min grabb och hans kompis gick kockutbildning för att ha ett yrke bara tills dom kunde försörja sig på dansen.....båda har idag drygt fem månader efter studenten anställningar som danslärare, dom försörjer sig med andra ord på det största intresse dom har och kompletterar upp varann suveränt. Den ena dansar 10 dans och tillhör sveriges elit, den andra har hip-hop, street, bugg och salsa som favorit. Så negligera inte ditt barns brinnande intresse, dessutom presterar ofta idrottande barn bättre resultat i skolan än dom som bara sitter hemma, eller drar på stan.

Men det handlar ju inte om att bestraffa barnen eller få dem att känna sig misslyckade eller kräva mer än de rimligen klarar av!
Det handlar bara om att våga sätta gränser!!
Ungarnas jobb är skolan och jobbet ska man sköta efter bästa förmåga.
När fritiden inkräktar på skolarbetet då anser jag att det är min skyldighet som förälder att säga ifrån.
Skolan/arbetet går först, sen kan man göra vad man vill på fritiden (inom rimliga gränser)

Platsar jag som ordförande i "Bänga föräldrars förening" nu?

hade en mamma som varker belönade eller bestraffade
fast då brydde hon sig inte heller om våra betyg
själv har jag dock alltid haft lätt för skolan förutom på senare tiden

aja fram till det jag nu tänkte säga
när ungdomar/barn rör på sig
så får dom lättare att tänka
tugggummi på lektionerna (om läraren tillåter) hjälper också
så också omega 3 om man har koncentrations problem alltså
om hon bara är skoltrött är kanske för att det sättet hon lär sig nu är för svårt för henne
(man lär ju sig på olika sätt, vissa har hörselminne,
vissa bildminne, vissa text/läs minne, vissa har praktiskt minne)

vet om en tjej som hade hörsel minne och då spelade hon in frågorne till tex ett prov
och hon svarade högt själv och så kom hon ihåg så
kanske ni kan exprimetera på olika inlärningssätt eller så
det tror jag är allt jag kan bidra med

Sällar mig till föreningsstyrelsen... kanske får jag bli sekreterare

I övrigt så tycker jag att du Neta gör alldeles rätt.
Skolan går i första hand, och inte är det bestraffning
att kräva att barnen sköter sin skolgång.

Så har vi gjort, skola först sedan fritid och nöjen...
alla fyra har klarat sig bra ändå (tack vare)

Bänga föräldrar
Minns inte jag att våra barn någonsin tyckt


Minnet är barmhärtigt.

Jag hänger också på i den uppfattningen. Frågar man en barnpsykolog får man samma svar där.

Det här handlar inte om en tjej som på något sätt har svårt för sig i skolan, hon kan om hon vill. Det är det jag tycker hon ska, vilja alltså, tänka framåt.

Här handlar det om att det är roligare att sitta vid datorn och chatta på dansforum än att göra läxor, dessutom har jag fått veta att hon är "pratig" på lektionerna, alltså hänger hon inte med i genomgångar.

Skriver man då ett så himla uselt resultat i ett språk, spanska, som hon tidigare nästan har haft alla rätt på då beror det på att man sätter andra intressen framför skolan.

Problemet är kanske att det är annorlunda på högstadiet, tidigare har hon ju haft samma klasskamrater från 1an, och samma fröken sen 4an. Nu är allting nytt, flera olika lärare, nya spännande kompisar (läs killar) men att allt ska bli så annorlunda att det också visar sig i arbetslusten, så får det bara inte bli.
Skärper hon sig inte blir det ingen dans, så är det bara.

Det vore skillnad om hon hade svårt, behövde hjälp, då skulle jag inte sätta hårt mot hårt, men tro mig här handlar det om lättja, hon har struntat i att plugga det är ju hur uppenbart som helst. Vi hade ett långt snack om det i kväll och jag tror jag får henne att förstå att det är ett givande och tagande, jobbar hon inte i skolan, då behöver inte vi anstränga oss med henne heller, har mycket annat jag kan göra än att hänga i stan flera timmar och vänta på att hennes träningspass ska sluta i så fall.
Uppmuntra framgång har vi alltid gjort men det betyder inte att hon slipper krav på sig.

Jag ser bara inte hur du kan få för dig att studieresultaten ska bli bättre för att hon inte får dansa....hon sitter väl likt förbaskat framför datorn på olika dansforum. Va´lite realistisk och ta av henne datorn i första hand, men inte den aktiva dansen.

Det är ju realistisk jag är!

Kanske du kan säga att det får vara slut med hängande på forumena istället då....verkar ju vara det som tar tid från studierna mer än själva dansandet.

Ja men det är väl självklart att jag gjort det, men samtidigt behövs datorn så mycket i skolarbetet idag, i synnerhet för henne som skriver lättare på den, hon har haft det jättejobbigt innan det här med ord och bokstäver kom naturligt. Det är svårt att "passa" henne hela tiden, hon är ju inte dummare än att hon växlar emellan. Tonåring så det skriker om det!

Min 7 åring tycker jag är gör bäng, medlem?

Absolut!

Here we go again!
Hon och en kompis till henne ska med oss i kväll och flera av hennes kompisar kommer på dansen i kväll.
Hon vill ha en axelbndslös topp, men jag tycker den är för vågad för en 13-åring på vanlig dans. det är skillnad på båten där de flesta är uppklädda.
Så nu är jag hopplöst stenålders igen......

Är hon inte lika mycket 13 år på båten som på dansen ikväll? Ser ingen skillnad......konstigt att hon tycker du är stenålders, jag skulle sagt dubbelmoral

Var hon inte tretton år bara?

En trettonåring ska inte ha axelbandslösa toppar alls.

Hon är bara barnet ännu, ingen lolita

Säg det till en 13-åring som i sina egna ögon kan allt, vet allt och som själv anser sig vara stor. Då får du bara höra hur hopplöst ute och omodern du är och att "du fattar ju ingenting", om inte unga fröken blir helförbannad och slänger en dörr i fejan på dig.

Låt henne få vara "stora damen" om hon vill, i kontrollerade miljöer där man kan hålla ett öga på henne och lära sig vett och etikett istället för att försöka tvinga henne att vara barn, det är ju uppenbart att hon vill försöka vara kvinna (och nej, det blir hon inte bara för att hon vill eller tycker det själv, men hon måste ju få försöka i skyddad miljö). Det gör henne inte till en lolita, utan till en ung, blivande kvinna som vill försöka testa sina vingar.

Hindrade du småbarnen från att öva på att lära sig gå bara för att de kanske skulle falla? Nej, man stödjer dem och håller i dem lite, så de får öva utan att slå sig istället.

Det är bättre att låta henne få försöka vara kvinna i en miljö där man kan hålla henne under diskret uppsikt så inget händer än att hon ska smita iväg och laborera på egen hand och råka illa ut.

Då får hon göra det.

Det är mina regler och gränser som gäller.

Det är min kvinna och jag, som bestämmer, inte hon.

Min dotter ska inte börja "öva sig" på att vara kvinna ännu, hon är

fortarande mitt ansvar och är inte ens inärheten av att vara kvinna ännu.

Och övar gör hon inte på en dansresturang, möjligtvis på knattedico

Ursäkta mig! Men vilken värld lever du i

Tyvärr kunde jag inte skrivit det bättre själv
Det är ju precis så det borde vara hos alla

Det undrar jag också.

I samma värld som jag

Jag lever i dagens värld.

Mina döttrar, ska inte vara några sexobjekt innan dom är mogna för det.

Jag som förälder är skyldig mina barn, att visa dom att det är jag som har

ansvar och bestämmer reglerna.

Deras debut i vuxenvärlden kommer ändå, men inte innan dom har den

mognad som krävs för det.

Under tiden är det jag som ska stå för mognaden och reglerna.

Nähe, du! För om du lever i den världen, då säger du emot dig själv så det skriker om det! Och det, är jag övertygad om att du inte gör.

Är det inte skillnad på en nattklubb och en Folkets husdans?
För mig som regelbundet besöker båda är det skillnad som natt och dag.

Nä, det blir inget axelbandslöst, vi har kompromissat oss fram till ett svart linne med spetskant. Till det ska hon ha svarta leggings med spets och en rödrutig kjol som jag tycker är för kort, men med leggings så får jag väl ge mig, iaf bättre än om hon skulle haft så kort till bara strumpbyxor.

Ringde an annan mamma till mig precis som också hade fight med sin dotter.
Blir nog en stor klubb det där.

När är man nog stor att börja öva? Femåringen som vill ha string, sjuåringen som vill ha vadderad top....barn ska vara barn och det är vuxnas ansvar. Håller med reserv att det är dubbelmoral att hon får ha topp på båten men inte på dansrestaurang. I så fall ska man lära henne klädkoder och inte säga hon är för ung.

Jag tvivlar på att du anser båten va´en folkets hus dans Så du anser att det är okay för din 13 åriga jänta att klä sig i tubtop på en nattklubb?? Fy fan vilken dubbelmoral.......min jänta skulle inte ha olika regler för olika ställen, men å andra sidan skulle jag inte dra med henne på nattklubbar heller

Det låter betydligt bättre än det tidigare förslaget.

När det gäller utmanande klädsel, finns inga kompromisser.

Istället för att göra stor sak av det kan man ju lyssna på den unga människan själv. Vad har hon för skäl till att vilja ha plagget i fråga, resonera med den unga och försöka nå ett samförstånd snarare än att bara köra över henne. Regler är bra, absolut, men ungdomarna måste ju vara med på vad och varför också. Det är iaf min åsikt.

Lära sig klädkoder, vett och etikett, gott uppförande och allt sådant tycker jag alla borde få - men bevisligen är det inte så, det ser jag hos alla unga jag träffar som inte har en aning om hur man uppför sig.

Inte för att det är så här, men det finns vuxna som inte bryr sig alls om vad deras unga har på sig eller för sig. Det är oansvarigt.