Hej alla...
måste bara få dela med mig. Jag är ensambarn som alltid längtade och tjatade efter ett syskon....men det blev inga...
Sen en dag när jag var 12 år så berättade mina föräldrar att det skulle komma en kille som var 15 år och bo hos oss som fosterbarn.
Kanonspännade och nervöst.........
Han kom och han stannade i lite över 1 år i vår familj, sedan efter bråk med mina föräldrar så rymde han plötsligt en dag. Jag fick aldrig veta vad som hänt, vad de bråkade om eller hur det var med honom....
Detta har jag burit med mig hela tiden....så för 10 år sedan tänkte jag försöka hitta honom....
han fanns inte i någon telefonkatalog...så jag ringde skolan han gått i..och fick reda på hans personnr ifrån en klasslista, då ringde jag skattemyndigheten och fick veta att han bytt efternamn och nu bodde i Bromma, men fick inget telefonr av dem då det var hemligt.
Det drog ut på tiden...och han försvann ur tankarna...så jag skrev aldrig något brev....

Åren gick....sen när de lanserade en ny sajt http://www.ratsit.se där man kan främst ta reda på vad folk tjänar ,helt gratis...
Så tänkte jag...jag testar och ser om jag hittar honom....Och det gjorde jag..
Sen googlade jag på hans namn och lyckades på så sätt hitta hans epost....och it tekniker som jag är...så föredrar jag att maila framför att ringa....så jag mailade ett kort mail...frågade om han mindes mig....sin fostersyster för 25 år sedan...
Överaskande nog fick jag svar redan efter 1 timme...han mindes mig..!..och nu har vi växlat några mail fram och tillbaka...och vi ska träffas imorgon kl.10.00 och fika......*nervöst*

Håll tummarna...

Kram
Sarah

Spännande Du måste berätta hur det gick ...

Å va spännande. Hoppas det går bra att och att du får tillbaka din "bror".

Men så spännande. Det var tydligen meningen att ni skulle hitta varandra igen.
Jag hoppas vi får veta hur det går.

Lycka till med första träffen.

Jättekul!!! Vilken grej.
Jag tror att så fort ni sätter er ner så är nervositeten som bortblåst.
Ni har 1000 grejor att babbla om.
Väntar med spänning på att få höra hur det gick.

Håren reser sig på armarna!
Lycka till!

Tack alla för erat stöd....
Återkommer imorgon med rapport...

Håller tummarna för dig Sara, hoppas mötet går bra och att ni hittar tillbaka till varann igen efter alla år.


Edit. kan inte stava...

Låter ju helkul att ni fått kontakt igen.

Jag var som tioåring, sommarbarn i en fam i Sundsvallstrakten
år 1956.. familjen var inte så värst lämplig så vistelsen bjöd
på både äventyr, god mat och lek... som på mordhot och skräck.

Paret som bodde i lgh under, hjälpte mig.
Tyvärr finns kvinnan inte längre i livet, men mannen har jag
fått kontakt med efter mer än 40 år och vi pratas vid per telefon
och brev då o då.

Å vad jag är nyfiken på hur ni hade det.
Antar att du har en del att smälta nu.
Hoppas, hoppas att det gick bra.

Hej...

Del 2 Återfunnen f.d fosterbror.



I fredags så träffades vi för första gången på 25 år...(jisses....é jag så gammal....)

Vi hade bestämmt träff på Muffinsfabriken på Söder, dels för att de har kanongod Latté, goda muffins..men också rätt bekväma soffor som man kan sitta i...det blir lite mer avslappnat än stela stolar.

Var bara pyttelite nervös innan....,han ringde mig 20 min innan vi skulle träffas och förvarnade att han kunde bli ett par minuter sen....jag kännde inte igen rösten...



Sen när han kom...så var han samtidigt sig så lik och ändå inte..

Jag hade inte kännt igen honom på stan tror jag.....men när vi väl satte oss och pratade så såg jag ju....det är samma S....nästan samma gester, samma ansiktsmimik......

Kort sagt så flög 1½ timmes pratstund iväg otroligt snabbt, jag var tvungen att rusa till jobbet halv tolv.......

Men vi har bestämmt att vi ska hålla kontakten och försöka träffas igen innan jul....

Härligt att höra att det blev en bra fika

Så roligt att det gick bra. Jag har tänkt på dig.

så spännande=)

Va kul att det gick så bra!

Tack..tack...det värmer så med era svar.

Vad bra att ni fick en så trevlig återförening, blir så glad för din skull.

Vilken solskenshistoria! Vad roligt det måste ha varit att träffats efter så lång tid och man kommer nog ihåg mycket när man väl sitter där kan jag tänka mig

Lycka till i fortsättningen!