Det vore spännande att se hur många "odlaiter" som är öppna för övernaturliga saker! Med spöken menar jag alltså inte såna som är klädda i lakan och rasslar med kedjor på vinden. Steg på övervåningen utan att någon är där, dörrar som öppnas av sig själva, något svart som skymtar i ögonvrån... Ni vet, hela paketet med såna upplevelser. Jag tror inte att jag har upplevt något sådant själv fast ändå är jag säker på att vi inte alltid är helt ensamma.
Så rösta gärna och skriv era synpunkter i min första omröstning !

Nej.

Kort och koncist! Du får gärna utveckla lite mer om du vill

Ja.

Nej, självklart inte!
Gita

Ja, absolut! Har några upplevelser i bagaget. Min farmor kom till mig och sa adjö i det ögonblick hon dog. Min bror kom och sa "det är bra" som tröst några dagar efter han dött när jag var som mest förtvivlad. Det kan ju förklaras som hjärnspöken just för att jag var så förtvivlad, men för mig var det verkligt, och trösterikt!
Har förutom det haft besök av vad jag tror är min bror flera gånger. Har aldrig blivit rädd. En period hände det väldigt mycket, då sa jag till "spöket" att jag märkt att han är där, så nu är hans försök till kontakt bekräftade och att han kunde gå vidare för vi har det bra allihopa. Och att jag skulle uppskatta om jag slapp vakna till ljuden på nätterna. Det blev lugnt då!! Men min skeptiker till make hade en massa andra förklarningar till allt som hänt och därför fick han se en tung dörr stängas av sig självt några veckor senare. Då sa min skeptiker att det var nog som jag sagt. Efter det blev det hellungt!
Ibland kan jag sakna besöken... just det ja, när vi flyttade hit kom "han" och kolla läget en gång, fast det har jag inte berättat för min man!

Vi hade en liknande omröstning förra året, och nej inte en chans.
För att citera mig själv för ovanlighetens skull: det finns inga övernaturliga fenomen, bara fenomen vars naturliga förklaring vissa vägrar ta till sig

Jag tror det finns onda och goda makter. Spöken (andar) är de onda makterna som leker med oss.

kanske, har upplevt lite oförklarliga händelser .som då vår 15 åriga hund gick bort ,en tid efter det hördes tassande steg om nätterna inte bara av mig utan även min man hörde detta och HAN tror absolut inte på något övernaturligt.

Some things has to be believed to be seen
hihi Det här är ju riktigt kul, de flesta har en bergsäker uppfattning om saken verkar det som.
För övrigt så tror jag inte på något övernaturligt. Jag tror att allt har en naturlig förklaring men mänskligheten har inte upptäckt alla förklaringar än.
Vilket innebär att jag tror att spöken är något naturligt. För mig är de något självklart, eftersom jag upplevt dem vid ett flertal tillfällen.

:respect:

Ehh, vilket trams!

Jag utesluter det inte, men tror inte på det förrens någon har bevisat det för mig, och troligen går inte. Många har försökt visa dessa fenomen genom tiden men just när en vetenskapspanel vart med så har det inte funkar, men annars.

Det finns nog i vårt psykiska i vilket fall. Man kan höra en avlidens röst, men bara i skallen.

Varsel jag själv hört vid några tillfällen. De gör mig kanske lite tvekande, men jag ser ingen logisk förklaring till det hela.

...det ska visst finnas ett forum där de bara diskuterar detta och försöker överbesiva varandra.

Hoppsan, var inte här då så jag visste inte . Var bara lite nyfiken!
Jag förstår alla som är skeptiska också, för det verkar vara en del mygel med övernaturligheter. Då tänker jag på ex. människor som låtsas vara medium och bedrar folk. De leker med andra människors sorg i vinstsyfte och det är upprörande. Har man varit med om det tror man nog inte på andar... Och visst, man behöver inte ha upplevt sånt för att inte tro, ville bara säga att det kan vara en orsak .

Spännande att läsa vad ni tycker, allihop!

svar till Tezzla,tror inte på onda andar .det finns bara onda människor,Spöken om man kallar dom så kan vara riktigt hjälpsamma,,,,,,,,,,,tror ni på Änglar ?Vem har sett en ängel eller upplevt något liknande....

Jag har nog mött min skyddsängel tror jag.
Låg och kämpade för mitt liv med kollapsad
lunga och blodförgiftning på sjukhuset.
Den natten satt en mörkklädd man bredvid
min säng och höll mig vid liv.
Morgonen efter frågade jag personalen
vem det var som suttit vid min säng.
Ingen hade varit där men för mig var det verkligt.
Min dotter var ensam hemma en gång med
hög feber och ringer mig helt hysterisk.
Hon hade vaknat av att en mörkklädd man
stod och tittade på henne i dörren.
Så vi kanske har en gemensam ängel.
Torvan

Njae, jag är inte så övertygad. Men om en ängel skulle stiga fram och hälsa, då skulle jag omvärdera min åsikt. Tills dess är jag skeptisk.

Det är precis som med religion - meningslöst att diskutera eftersom var och en är bergfast övertygat om att den egna åsikten är den rätta.
Och för min del är åsikten, både för religiösa saker och spöken, att den dagen jag får ett bevis på något av det har relevans så skall jag tro på det. Fram tills dess så säger jag: Trams.

Kan bara nicka instämmande

ja det gör jag har sett många saker
har skrivitner dom flesta lite längre bak i småprat > vidskeplig?

hittade den om nån vill läsa http://www.odla.nu/forums/index.php?showto...p;p=&#entry

Det finns väl i stort sett två läger i saken. Tror inte, för det mesta män. Tror, för det mesta kvinnor. Om detta sen beror på att män vägrar att se spöken eller att kvinnor har stor fantasi låter jag vara osagt. Jag är 100 % man så jag behöver inte skriva mer. Förutom då att en del vill inte hålla sig i min uppdelning men det är tillåtet.

min pojkvän tror och har sätt många saken desamma med hans älsta lillebror och min pappa
men det finns väl undantag som bekräftar lagen

Jag har varit med om flera saker som gör att jag absolut tror det finns andar! Jag kan förstå att folk INTE tror på det, men för mig är det självklart.

håller med om man inte har upplevt/sett nått kan det ju vara svårt att tro vissa saker
eller hur man nu ska säga

Det finns de också som har sett och upplevt men vägrar att tro på sin egen upplevelse...

Ja absolut, fast jag kallar dem inte spöken. En del är individer i andevärlden som inte fått ro av en eller annan orsak, andra är skyddsänglar och guider för oss.

Allt är fråga om energi, inget märkvärdigt alls, en del har förmåga att uppfatta denna energi, andra inte.
Djur, framförallt hundar och katter har en mycket stark förmåga att "fånga" denna energi.

Min far hade ett sjätte sinne, kunde förutsäga många saker, min äldsta dotter sanndrömmer och mitt äldsta barnbarn som nu är 15 år har "sett" sedan han var ett mycket litet barn. Jag har alltid varit omgiven av människor med paranormala gåvor.

Själv så håller jag på att utvecka mej själv i kanalisering.

Att kanalisera är att behandla sitt inre övre jag, som separat från sig själv; som en skyddsängel eller guide. Det är att skapa en multipel personlighet.

Har även känt att jag har en viss helande förmåga, men den är också under utveckling och inget jag talar om i dagligdags.
Jag är dessutom en utomordentlig god människokännare och tar mycket sällan fel

Sedan en del år tillbaka är jag medlem på detta forum http://paranormal.se/ det är mycket lärorikt, utvecklande och intressant.

Håller helt med dig!!! Jag kommer själv från en gammal siarsläkt på min fars sida och har "sett" sen jag var ett litet barn. När jag var liten var det helt naturligt för mig att "se" men en del släktingar på mors sida fick rysningar då jag alltid har kunnat se och ordagrant återge vad som ska förmedlas. Att som litet barn kunna citera avlidna man aldrig har träffat "levande" är mer än många kan klara av...Som vuxen har jag försökt få bort förmågan men haft "återfall" men jag tycker själv att det är mycket obehagligt att se vissa saker! Jag har nyligen pratat med en bekant som är healer och det var roligt för att hon verkligen förstod att jag har svårt att förlika mig med min "mörka sida" som jag kallar den. Problemet är att jag oftast bara ser det som är hemskt och sällan lyckas "ratta in" ljusa kanaler. Numera jobbar jag på det ibland när jag känner att jag orkar I fars familjs spådde man med kort och farmor använde kristallkula (en typ av fokusering, man ser ingenting i själva kulan egentligen utan öppnar en sluss till sitt inre öga). Att det finns andar vet jag - det är bara att acceptera precis som jag acceperar det Karin kallar för guider. Mina guider har jag att tacka för mycket precis som mina förfäder

..och de som sett/upplevt något men förstått den naturliga förklaringen bakom
(sorry, kunde inte låta bli)

Då har den obotliga tvivlaren ett par frågor eller undringar. Inget medium eller vad ni nu kallar det/er har någonsin lyckats visa sin förmåga under kontrollerade former, det finns ju tom en belöning på 1 miljon dollar för den som lyckas. Det verkar ju lite märkligt med tanke på hur många som tycks ha förmågan. Borde inte det vara en angelägen uppgift så att alla kan tro på andar och spöken? OM dom finns. Vad ni eller andra skriver här eller annorstädes för att övertyga mig och andra har ingen som helst effekt på mitt kritiska sinne. Jag har slutat att obetingat tro på vad andra människor säger efter att ha konstaterat att en tidigare arbetskamrat som varit med om så mycket bara var mytoman.

Jag vet vad jag varit med om - det räcker för mej. Har inget som helst intresse av att missionera/övertyga andra eller bli betraktad som "tossig". Därför behåller jag mina upplevelser för mig själv.

/Stina

Ett beslut som du nu bröt mot.

karin och merlin vad räknas in i er gåva (eller förbannelse om man vill kalla det det) ?
jag har lätt att se saker och känna om det är en närvaro av något har ni det annorlunda?

och jag vet inte om jag vill kalla alla för guider eller skyddsänglar
som tex gången ag såg en demon (i brist på andra ord)
han tycker inte jag var så skyddande

Det skulle väl i så fall vara att jag ökade risken för att bli betraktad som "tossig" om nu någon är beredd att döma mej för mitt korta inlägg. Kan inte se att jag vare sig missionerat om vad jag varit med om eller försökt övertyga någon....

allt kan inte uppfattas med våra sinnen vi har trots allt ett visst antal punkter i ögat som vi ser med .Ser vi allt som existerar?Hur många gånger har vi inte svarat i telefon och just den person vi tänkt på är på tråden......eller du drömmer om någon vän el.bekant du inte sett på länge ja,åratal.....så möts ni kanske nästa dag....visst är det konstigt.MEN man skall nog vara kritisk till allt och tänka förnuftigt folk gör pengar på andras godtrogenhet.........men ändå Ruda har du aldrig upplevt något oförklarligt?

om jag kunde..så inte skulle jag vilja sälja...
skulle det vara skillnad mot annan prostitution...

obs, jag är lite ironisk med själva prostitutionsordet. kanske inte är helt jämförbart....

Det är viktigt att man tar kraftigt avstånd från det mörka (om man nu vill det) och tar till sig det vita. Du vet kanske att det finns svart och vit magi.

Jag har inga speciella gåvor annat än att jag är en god människokännare och jobbar ständigt med mej själv och i detta ingår meditation och försök att utveckla de speciella områden som jag är intresserad av.

Min mor som var en jordnära människa, var alltid noga med att jag inte skulle ta efter min far, som var medial, det sitter ff i och jag kan känna stort obehag inför vissa paranormala ting och då stöter jag bort dem direkt.

Jag föddes på mitten av 40-talet, hemma, med en mor som var 42 år gammal. Jag hade något som kallas för "segerhuva" och min mor var noga med att den skulle brännas, då det sas att man kunde torka den, sätta den på sitt huvud och sedan se in i framtiden.

En viskepelse, naturligtvis. En sådan s.k. visdoms eller segerhuva är en bit av fosterhinnan som kan vara fäst i huvudet av entillfällighet och som klipps bort vid födelsen.. Jag har dock en blankt rött ärr i mitt huvud av en 25-örings storlek, något som varenda frissa komenterar och jag brukar säga att det iallafall inte står 666 där (djävulens tecken)

Man väljer alltid själv var man vill stå, i alla lägen i livet. Att bejaka det god och avvisa det onda, det är väl något som de flesta av oss gör. Det finns bara två måste: man måste välja och man måste dö.

ja jag försöker ju vara så god som möjligt och försöker inte störa andar i onödan
(tex anden i glaset m.m)
men jag kan ju inte ignorera vad jag ser
som tur är så är det inte så ofta jag ser "onda" saker då skulle jag väl bli galen

å du en fråga du verkar veta lite eh hur ska jag säga det
den där "demonen" som jag såg såg jag hos en kille som inte mår så värst bra nu
kan det ha med saken och göra? om du vet sånt vill säga

så klart... och så finns de de som inte hittar en naturlig orsak och väljer då att kalla sig själv galen...
Sorry, kunde inte heller låta bli...

Rapchic!

Jag varken kan eller vill råda någon till något. Jag har inte kunskap och kraft till detta. Ledsen att jag inte kan vara till någon vägledning i detta, men så är det.

jag tänkte bara om ni kunde inte att ni va tvungen
den enda jag kundre komma på att fråga angående det
var att jag skulle fråga en präst men dom skulle väl tro jag är galen

men tack att du inte bara gav tips som du inte visste så mkt om

Först ett svar till kira. Nej, jag har aldrig upplevt nånting som inte har haft en naturlig förklaring.

Sen en hypotetisk fråga till alla paranormala här. Om ni hade upplevt nånting som ni var övertygade om var något utöver det vanliga och någon sen skulle komma på en naturlig förklaring på upplevelsen, hade ni då trott på denna förklaring eller åtminstone blivit tveksamma?

jag tror att det finns vetenskapliga förklaringar
i den typ att dom kanske kommer på att andar finns
och dom kommer på hur dom finns
igentligen tycker jag att ordet 'övernaturligt' är lite fel

Jag håller med...
Det brukar ringa vid 18-tiden på kvällarna och jag tänker: "Det är en sån där jävla försäljare igen..."
Och jag har oftast rätt...

Inte för att jag ser mig särskilt paranormal, men svara ändå.
Mitt svar är JA. Det har till och med hänt att jag själv hittat naturliga orsaker. Men det har också hänt att varken jag eller min skeptiker till man eller någon annan heller har hittat orsak till tillexempel ett fotografi som självmant flyttat sig i bokhyllan ett flertal gånger. Så om någon kan förklara det på ett naturligt sätt så var så god.
Det var en av de saker som sutade att hända då jag bad om lugn och ro och "bekräftade" för besökaren att jag uppmärksammat besöken.

Ingen blir gladare än vad jag blir om det finns en naturlig förklaring. Det är en lättnad, när det finns en naturlig förklaring och rädsla och förvirring kan uppstå när det inte går att förklara på naturlig väg.

Det är ingenting som jag går och grubblar på och jag är ALLTID tveksam inför det paranormala, det är absolut inget som faller helt naturligt för mej (som det gjorde för min far)......min hjärna räcker inte till för att förstå, men jag kan försöka att acceptera även det jag inte förstår.

Tack för era svar. Jag var lite nyfiken bara eftersom det finns andra personer som vänder ryggen åt verkligheten.

får jag fråga vad du menar

SVAR TILL KOLBA.......du har rätt ifråga om försäljare men men jag tror nog at du vet vad jag menar ......personer du känner men inte träffat på länge tänker på dem o vips rrrrrrrrrrrrrrrgggggggggg

Tyvärr Kira.
Det kanske har hänt mig ett par gånger under min livstid.
Räknar man ut hur många gånger per dag man tänker på vissa personer och sen tar hänsyn till hur ofta de ringer upp så är sannolikheten ganska stor för att de skall ringa just när man tänker på dem - ingen övernaturligt med det.

Sen är det säkert så att man, precis när man hör signalen, tänker på vissa personer (i mitt fall försäljare) och sen när det råkar vara någon av dem så minns man i efterhand att "jag tänkte på dig precis när du ringde"...

svar till kollba Jag menar inte personer man har kontakt med dagligen ,kanske personer du inte träffat på flera år eller ens tänkt på.

Jag tycker det händer väldigt ofta att när jag tänkt på en person jag inte pratat med på kanske ett halvår så ringer hon plötsligt just då. Har även hänt att jag drömt om någon jag inte haft kontakt med på länge o sen dyker den personen upp i nåt sammanhang. Fast jag har aldrig tänkt på det som nåt övernaturligt utan jag ser det bara som sånt som händer då o då. Lite av ett sjätte sinne tror jag faktiskt vi har alla lite till mans.

Jag tänker ibland på mina gamla ex - men de ringer aldrig