Svärmor o svärfar kommer hit på måndag för att svärfar ska hjälpa oss måla huset. Jag hoppades ju även på lite barnpassningshjälp av svärmor så att jag också skulle kunna måla lite.

Svärmor ringer idag o säger att "ja på måndag får ni besök då. Men jag tycker synd om dig!" Jaha, tyckte jag, varför är det synd om mig då?
"Ja.....få besök hela veckan som ska servas. Jag brukar känna som så att om mina vuxna barn kommer hem på besök så ka de kunna koppla av. Jag ska försöka koppla av...o så hoppas jag kunna gå på lite affärer."

Jaaaaahapp! Jag antar att det inte blir nåt måla av för min del då. Och varför i friden är det just jag som ska passa upp på folk o fä....vi är två vuxna i det här hushållet! Och det där med att barnen ska kunna koppla av när de kommer hem, visst stämmer det men det gäller inte oss respektive. Jag o svägerskan blir tillfrågade att hjälpa till med disk o annat, men inte sönerna. De ligger på varsin soffa o kollar på sport.

Jag tyckte inte det skulle bli särskilt jobbigt eller synd om mig innan hon ringde o sa det här men nu tycker jag det!

Hm, krångligt sånt här. Men sätt maken på att 'serva' medan du målar huset tillsammans med svärfar. Då kommer svärmor snart att bli så stressad att hon själv knuffar din make åt målarpenseln till... Så då blir ni tre målande medan svärmor bakar rabarberpaj i köket.

Ja jag kan minsann också måla!! Vrrrråååål, jag blir så irriterad på såna där små kommentarer! Jag undrar inte på att hennes söner blivit som de blivit. Jag håller nu på att försöka uppfostra en 40-årig man medan hans bror antagligen är bortom räddningen redan eftersom han varit gift i 15 år och hans fru inte började uppfostra honom meddetsamma. Hon var nämligen uppvuxen med "duktig-flicka-syndromet" så nu klarar hennes make inte av nånting utan uppför sig som ett av de tre barnen.

Kan inte för mitt liv förstå mig på sånt där Magdis! Så jag förstår din frustration. Själv är jag så lyckligt lottad att ingen i släkten beter sig så. Fast jag skulle antagligen inte tillåta det heller

Pirums lösning låter ju riktigt vettig tycker jag . Försök får du se om det inte hjälper
Lycka till!

Jag började skriva ett långt inlägg om svärmödrar, men insåg att jag nog inte är rätt person att uttala mig eftersom min sambo inte har någon mamma. Har dock förstått av vänner att det ofta är problem i relationen med svärmor.
Nöjer mig med att ge dig en tröstekram

Tack! Det brukar inte vara några problem annars men det är just det här. Jag har förut sagt att jag hoppas jag får en son så ska jag visa att man kan uppfostra honom till att klara av lika mycket som tjejer. Stackars Lilleman!
Svärmors attityd att killar ska skonas från så mycket jobbigt som möjligt retar mig till max. Hon tycker dessutom innerst inne att "kvinnan ska tiga i församlingen" eftersom det står så i Bibeln.

Vilket trams!

Ja, eller hur! Inte för att det är nåt hon följer själv iofs, tiga är väl det sista hon gör.

Ja släkten (läs svärmödrar) kan driva en till vansinne.

Ciczi

Förstår din frustation, kan få hjärnsläpp för mindre Vad säger din man om att byta penseln mot stekspaden Ståpådejkram från mej ...

Nej, det brukar väll vara så, det är lätt att tycka hur andra ska göra....

Kan du inte fråga lite snällt om de inte kan passa barnen då de har väntat så på att få träffa dem?

Det är konstigt att svärmödrar är så besvärliga?

Ja du, jag förstår verkligen hur du känner det! Både släkt och svärmödrar kan stampa en på nerverna (upplevde det senast i tisdags ). Kanske borde vi bilda en egen tråd för allmäna familjeproblem? Den skulle nog bli flitigt använd...
Skulle vara spännande att se vad som händer om du följer Pirums råd. Kan nästan se det för mej . Och lycka till med uppfostringen, det är inget omöjligt företag . Allt gott!

Pirums lösning låter ju riktigt vettig tycker jag . Försök får du se om det inte hjälper
Lycka till!
[/quote]

Håller med! Kan du och och din man styra in det på Pirums förslag så får ni absolut mer gjort och förmodligen en trevligare vecka tillsammans. Lycka till!

Ja jag föreslog ombytta roller till maken och han sa "ja om du vill det så!" Jag kanske ska sätta förklädet på maken innan de kommer också, i demonstrativt syfte.

Känner igen detta! När svärmor va frisk; så skulle Christer vila sej--medan min svägerska o jag skulle göra det mesta.........

Arrrggghh! Åh nu kom jag på gamla minnen att uppröras över också. När svärfars var här när lillemannen var nyfödd tyckte de såååå synd om min man eftersom Elias var vaken hela nätterna. Det spelade ingen roll att det var jag som var uppe med honom hela tiden medan maken sov hela natten....de daltade ändå o uppmuntrade honom att sova på soffan mitt på dan eftersom "det behövde han nog".

Ja så´nt här gäller inte bara svärföräldrar!
Christer har alltid vart viktigare för sina föräldrar, än min svägerska!
De daltade mycket mer m honom--vilket resulterade i
att Christina blev självständig-- Christer beter sej som ett barn--
ibland--fortfarande!

Mina svärisar har ingen dotter, bara två söner. Hade de haft en dotter hade hon garanterat varit uppfostrad på ett annat sätt.

Tyvärr har jag inte heller så god erfarenhet varken av svärmor eller svärfar, och mina föräldrar börjar bli gamla och har många barnbarn, och har också en del "underligheter" för sig...
Men jag brukar tänka som så att som man sår får man skörda, och har man inte skaffat sig en god relation med barnbarnen som små är det svårt att få det när de blir större eller vuxna...
Samtidigt är det synd, när man ser att ens barn missar relationen med den äldre generationen...
Jag arbetar själv inom äldreomsorgen och hör ofta en del av mina kollegor förundra sig över varför barnen till de äldre inte ställer upp mer för sina gamla föräldrar, och då brukar jag försvara dessa barn med att vi vet ju inte hur förhållandet är och har varit... Det är inte alla mina kollegor, som förstår mig, men de har väl inte samma facit i fickan, eller???

Hälsn

AnnA

Jag skulle säga till din make att han får ta hand om sin mamma, eller så jobbar ni alla tillsammans.

Stå på dig Magdis! Vet hur det är , har haft likadana svärföräldrar! Hur i h-e kan man uppfostra sina söner så idiotiskt och hur kan man sådana uppfattningar om könsroller???

Förstår hur lilleman får det , har själv två söner som har uppfostrats hårt när det gäller att klara sig själva , ville definitivt inte att de skulle uppfostras á la svärmor.

Jag är själva svärmor och hoppas verkligen inte att jag är som din. Det skulle aldrig falla mig in att vill bli servat när jag är på besök hos mina barn och barnbarn.Det är jag som passar barnen för att omgås och träffar de.Har precis varit en vecka nere i Skåne och hjälpt lite med barnpassning,så sonen ochsambon kunde jobbar.
Talar om för din svärmor hur du hade tänkt dig tiden de är på besök.Det gällde ja husmålning och inte uppassning av svärmor.
Står på dig Magdis.

Kan inte din man prata med sin mamma...tycker nog att det är hans sak att ta "striden" för vad han än gör så älskar hon honom ändå...det är inte lika självklart med svärdöttrar tror jag..
Han kan väl framföra vilka förväntningar ni hade på henne..och protestera när hon applicerar sina könsroller på er..

Jag uppfostrade själv mina svärföräldrar från första början..det bet inte helt på svärfar men svärmor gör nog som jag säger..och älskar mig
...sliter dessvärre med deras son fortfarande efter 20 år..

Min X-man kom från ett medelhavsland och när vi första gången besökte svärföräldrarna med dotter på 1 år, hände följande:

Hela familjen sitter och äter kvällsmat. Då börjar dottern gråta... skrika... behöver blöjbytas. Då reser sig min x-man från bordet och säger att det här fixar jag. Alla, stirrar på mig med frågan "men du då" ... ska stackars NN behöva gå ifrån matbordet? Svärmor satt och vaggade fram och tillbaka med käppta händer och mumlade "min, son, min son, mins stackars son". Svärfar stirrade ner i tallriken högröd i ansiktet, svägerskorna tittade på varandra och gjorde korstecken.

Jag satt kvar vid bordet och njöt av maten (och situationen). X-mannen och jag skrattade senare mycket åt detta.

Svärföräldrarna var djupt förtvivlade över sonens situation och vad mig anbelangar stod jag inte högt i kurs hos dom.

Hoppas svägerskorna fick sig en tankeställare! Fast jag tror inte det... dom fortsatte att vara morsor åt sina män som liggandes på sofforna "slapp" allt familjeansvar. I vart fall fortsatte dom väl att vara "svärmorsdrömmar"

I dag har jag inga såna problem med svärförädrar... tidens gång...

Magdis, fortsätt "uppfostra" och påverka din man så att ni blir eniga, han måste visa att han är vuxen och inte lillpojken när mamman kommer!

Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag håller med dig Magdis, och lite förvånad är jag nog över att dom inte hjälpte dig och lät dig sova ut när lilleman var liten

Min son arbetar ofta till 20-tiden på kvällen.
Han och svärdottern har den uppläggningen att sonen står för matlagningen, eftersom han är bättre på det.
Jag tycker det är helt ok, ok är oxå att han dammsuger och diskar samt har barnen när hon jobbar på helgerna.

Men hon jobbar däremot inte ett dugg i trädgården för det är karlgöra, hon tvättar inte sin egen bil eller servar den för det är oxå karlgöra.
Vart tog jämställdheten vägen där då???
Likaså när hon varit hemma med barnen och sonen jobbat till 20 och ändå fått laga mat när han kommit hem.
Det hade jag lite svårt för, men teg förstås som muren.

Håller med dig om att det måste vara lika åt båda håll. Men en eloge åt dig att du inte sa något. Som svärmor tror jag att det dummaste man kan göra är att "lägga sig i".

Ja det hade bara blivit taggarna utåt om du sagt nåt tror jag. Lite konstigt att svärdottern vill vänta till efter 20 på kvällen med att äta. När barnen börjar äta samma mat som föräldrarna lär det väl dock bli svårt att äta middag så sent.

För mig får folk dela upp sina sysslor hur könsneutralt eller icke de vill, så länge de är nöjda med det. Däremot slår jag bakut när någon annan kommer o talar om för mig hur jag o maken borde sköta vårt hem.

Jag har inte generellt nåt emot att ha gäster o passa upp på dem med matlagning o annat, jag brukar tycka det är roligt att bjuda o ha gäster. Men nu fick hon det att låta så trist...stackars stackars Magdalena som ska serva alla...(med en nöjd ton)

Vi bjöd hit dem över jul trots att vi hade nyfödd lilleman då, det var helt frivilligt från min sida o jag lagade all mat själv. Svärmor hade med sig en enda sak o det var kakor som jag inte kunde äta eftersom jag är glutenintolerant. Jag har inga problem med att vara utan kakor, man dör inte av det, men jag gillar inte det belåtna tjutandet stackars stackars Magdalena som inte får smaaaaaka på de här goooda kakorna!!

Tycker ännu mer att din make ska ta sin mor i örat lite...det verkar ju som om hon njuter av att vara elak mot dig...fast inlindat som ömkande ..en sån s*tkäring..

Där håller jag med dej till 110%! Har märkt att nu när sambons släkt inte alltid får som de vill så har de börjat fälla syrliga kommentarer så fort de kommer hit. Då får vi höra om allt vi borde ha gjort och det är ingen höjdare. Sitt eget hem sköter man som man vill, punkt slut. Blir också dunderirriterad när det kommer små anmärkningar om hur dyrt det vi köper är (ta en titt på era egna räkningar och kvitton....). Då spelar det ingen roll att vår ekonomi är bättre än den nånsin har varit*suckar*. Trots att vi köper mest ekologiska och miljövänliga produkter som är lite dyrare har vi kunnat unna oss roliga saker också. När vi köpte ett till husdjur var den första anmärkningen "Ska ni inte ha de pengarna till annat?". Jag säger då det...
Sambons förklaring till alla små kommentarer är "Hon säger det inte för att vara elak". Vilken tur! Fast det betyder å andra sidan inte att det mindre störande eller oartigt.
Magdis, när jag läser om din svärmor så blir jag riktigt grinig! Skapliga attitydproblem! Jag känner henne inte men det verkar som att Tesas inlägg fångar det ganska bra... Ordet s*tkärring är rätt passande. Sätt människan på plats...

Man skulle kunna tro att en del svärmödrar gått en kurs i hur man ska vara elak mot sina svärdöttrar!!!!!!!! OCh att de där också lärt sig att le medan de sticker kniven i ryggen på dem.

Min svärmor passade alltid på att vara direkt elak mot mig när ingen annan fanns i närheten. Hade problem med att övertyga min man om att hon verkligen sagt det hon sagt.

Vi har ju haft en diskussion i en annan tråd om detta att man kan inte leva sina barns liv.

Ska det vara så svårt att acceptera att ens son har gjort ett EGET val ?!

Stå på dig Magdis och se till att din man pratar med svärmor om detta problem!

Svarar kortare då mitt förra svar försvann i cyberrymden.

Så irriterande att människan inte kan anpassa kakorna så de passar alla. Jag förstår att allt inte alltid kan anpassas till alla, men 1 glutenfri kaksort borde man väl klara av, trots eventuellt begränsade matlagningstekniska färdigheter. Kombinera glutenfria med 1-2 andra kakor och så har man en succé alla kan ta del av. Jag försöker, trots stor bakningsinkompetens, att anpassa mig efter veganska kamrater. Alltid går det inte, men ofta går det utmärkt. Och om man några gånger visar att man försöker så är det mer självklart att de gånger man inte kan göra de där glutenfria, veganska eller på andra sätt anpassade rätterna så accepteras och förstås det bättre.

Bra skrivet, Pirum!

Om man nu inte orkar baka glutenfritt så finns det goda sådana kakor att köpa . Det är ju tanken som räknas! Fast svärmor kanske lät bli att ordna glutenfria kakor med flit?

Hon har gjort sitt med din man - hon har rätt att vara ledig nu och koppla av.

Fast normalt sett åker man inte hem till en barnfamilj och gör det...

Ja men nu var det ju liksom meningen att de skulle komma o hjälpa oss, det hade vi pratat om sen minst ett år tillbaka! Jag hade ingen aning om att hon räknade med att komma hit o koppla av och bli servad...nu blir det ju på ett sätt ännu svårare för mig att delta i målandet. O jag tycker det kan diskuteras om hon verkligen har gjort sitt med min man, när han inte ens kan ta undan sin egen tallrik efter att ha ätit middagen som jag lagat. Iofs har hon ju servat honom alltför mycket redan om man tänker så...men det blir ju inte rikigt rätt att ta igen det på mig då.

Men prata klarspråk med kvinna, fråga henne hur dom skulle hjälpa till, säg ifrån, annars komemr du bara o gnälla ihjäl dig inombords. Eller så säger du till din make som det är.

Vaffö plockar du då efter en frisk man??

För att det inte är nåt trevligt att bo i en svinstia, vilket huset förvandlas till på ett dygn om inte jag gör nåt.



Haha, nädå bara gnälla ihjäl er kanske! Jag har ju gnällt färdigt nu i och med den här tråden. Det kommer att ordna sig. Mannen och jag har kommit överens om att vi ska turas om att måla och att sköta marktjänsten. Yppar någon under mitt tak hur synd det är om stackars mig så smäller det.

Prata klarspråk med henne, gärna med din man inom hörhåll så att han får veta hur landet verkligen ligger. (Kanske bra att förvarna honom om den förestående stormen dock, för svärmor lär gå i taket)

Säg till tanten att försöka vila och shoppa kan hon göra när det inte finns så mycket som måste göras, antingen hjälper hon till eller så håller hon sig ur vägen.

Det viktiga är att du och din man är överens. En strid mellan er, inför svärmor, om vem som ska göra vad gör ju bara saken värre.
Det är bra att ni kommit överens om att turas om med målning och marktjänst.

Önskar att jag vore en liten fluga så jag i smyg kunde kolla in svärmor när sonen står där med mat och skrikande småttingar och Magdis är "bara ute och målar".

Stå på dig .... man är två om både det roliga och det mindre roliga.

Hände det så skulle hon höja honom till skyarna över att han är så duktig. Är han ute o målar så vore det den aktiviteten som vore den högst värderade. Jaja, sånt är livet. Jag fick nyss höra att makens gamla moster ska följa med också o då blev jag genast gladare. Det är en pigg dam, 75 år ung.

Sätt en pensel i handen på 75-åringen! Hon komer att tycka om det. Vi gjorde så med makens farmor för många år sen och damen tyckte verkligen om det Hon hade aldrig fått göra det förr! Det satte liksom standarden. Kunde hon kunde andra...

Jadu Magdis, det här är inga roliga saker. Det enda jag kan rekommendera är att du och din man har en bra arbetsplan innan "hjälparna" kommer. Jag menar en sån plan med klockslag och så (Som sjuksköterska fixar du schemaläggningen bra!). Tex:

8-10 - skrapning - alla deltar efter förmåga
10-10.30 - kaffe (svärmor fixar)
10-30-12.00 Mera skrapning - alla deltar utom Magdis som fixar lunch
12-13 Lunch
13-14 Återstående skrapning alternativt framplockning av material
14.00 Kaffe - Maken fixar
14.30 osv
osv

Du förstår? Alla gör allt enl rullande schema! Och det är du och din man som har gjort planen oavsett vilka "hjälparna" är (OCH NI HÅLLER FAST VID DEN)! Hur hade ni gjort om det var era kompisar som kom för att hjälpa er? Hade det varit någon skillnad? - Med andra ord - lägg inte för mycket vikt vid att det är svärföräldrarna som kommer - Ha klart för er att huvudsaken är att huset blir målat och att ni har roligt tillsammans!

Och betr svärmödrar: En del av dom är ena j***a S*tkäringar, så är det bara. Därför är det viktigt att ställa dom inför en välgjord tidplan som inte medger något tjafs.

Varmt Lycka till!!!

Hoppas bara att jag blir en bra svärmor, Vet bara allt för väl hur jag INTE vill vara.

Jag lever efter devisen att : Kvinnan mina söner har ett förhållande med, är den kvinnan som ska göra min son lycklig.

Naturligtvis måste jag ha ett bra förhållande till henne, annars blir inte min son lycklig.

Fast jag har också i jämställdhetens namn fostrat mina söner till att kunna det mesta oavsett könsroller. Just för att göra mina blivande svärdöttrar, jag inte ens en gång vet vilka det blir, lyckliga.

Fast jag har samtidigt bundit ris åt mina söners ryggar. De förväntar sig nämligen att få en partner som kan tapetsera, snickra, göra affärer, laga bilen och en massa annat.

Så hur jag än försöker bli en bra svärmor, så är nog tredje världskriget, nageltrång, miljöförstöringen och en massa andra saker mitt fel.

PS. detta är skrvet utan glasögon ( kärringen börjar bli gammal) så alla tokigheter och stavfel får ni behälla. kommer inte ihåg var jag lagt glasägonen. ( alzheimers Light)

Jag har en jättemysig svärmor, snäll och omtänksam och gullig - så det är inte ALLA som är ragator och rivjärn.

Det handlar nog lite om att våga släppa taget om sin telning och låta honom leva sitt eget liv. Kanske kan det vara svårt att låta "lillen" lämna tryggheten under de egna vingarna, även om hjärnan vet vad som är rätt och riktigt är det inte säkert hjärtat begriper. Och när saker ställs på sin spets tar hjärtat över.

Bra skrivet LadyG! Tror att det ligger en hel del sanning i det där.
Jag med har en snäll och trevlig svärmor - trots att min man är snudd på sladdbarn och ende sonen (han har två systrar, 5 och 6 år äldre än honom).

Min svärmor är inte nåt rivjärn hon heller. Hon har bara mjäkat, och mjäkar fortfarande, med sina söner. Fast de är över 40 år. Helt klart handlar det om att släppa taget. O jag tror inte hon vill nåt illa. Jag kommer att vara glad o trevlig när besöket kommer och så kommer mannen o jag att hjälpas åt. Men jag tar varje tillfälle att tillrättavisa stereotyper.

Bettson, jag är säker på att du kommer bli en utmärkt svärmor!

Jag hade turen att min svärmor hade haft en bedrövlig svärmor! Och sådan ville hon inte bli!!
Så alla vi som tänker och säger: sådan vill jag inte bli, kommer förhoppningsvis inte bli det heller.

Visst, vi hade en och annan kontrovers men i det stora hela fungerade det alldeles utmärkt med respekt och hänsyn från bägge håll.

Fast det där är inte bara tokigt värderat son gentemot svärdotter.

Det kan förekomma i en syskonkull också. En slags föräldrarnas blindhet, kan inte uttrycka det bättre än så. Det handlar inte om att du inte värderas, det handar om att hon undervärderar sin son. Betraktar honom som ett inkapabelt barn, därför måste hon berömma honom i allt även om det inte står i proportion till andras prestationer hon inte värderar.

Jag har uppplevt det själv med mina föräldrar.

När jag jobbade i en djurbesättning om 115 kor och i stort sett skötte mjölkningen själv. Då blev jag kritiserad för att jag inte syltade, saftade, sydde mina egna kläder, odlade samtliga grönsaker vi åt osv, av min egen mor. Jag kan lova dig att med det jobbet fanns det varken tid eller energi över till, mer än att möjligen hugga ved och klyva stapla såga vilket jag gjorde ca 30 kbm varje år. Det var det jag tjänade mest pengar på.

Samtidigt så kunde min mamma ringa och beklaga sig över att min bror och svägerska, ( som hade lika modern lagård som jag jobbade i) med bara 24 kor att sköta hade det så jobbigt. Obs dom var två med 24 kor, jag var själv med 115. Stackars svägerskan som hade så mycket att göra enligt min mamma. Hon tom. skickade upp bär med bekanta som skulle hälsa på mig. med beskedet att jag gott kunde göra sylten till svägerskan som var så arbetsbelastad.

Likadant var det med pappa, han ringde mig och beklagade sig över att en annan bror, vars fru var på en veckas arbetsresa utomlands, skulle behöva hämta och lämna deras gemensamma dotter på dagis varje dag. före och efter arbetet gudbevars.

När jag svarade att jag hade hämtat och lämnat mina barn på dagis i sex år utan avlösning och att jag dessutom förväntades städa, handla laga mat, sy kläder till barnen, baka, safta, sylta, odla grönsaker, hugga ved osv. Men mig var det inte synd om.

Stackars pappa förstod aldrig vad jag menade..

Så det är inte bara mödrar som värderar sina egna barn annorlunda gentemot svärdöttrarna. Det kan vara så med de egna barnen också. Att det är skillnad.

I yngre dagar var jag så ledsen över det här. Att jag tyckte jag var behandlad som en slav mer eller mindre. Som kunde kritiseras hur som helst, kommenderas hem till jobb som om jag vore en ägodel, samt aldrig någonsin få beröm.

Men den värderingen orkade jag inte bära, så jag bestämde mig helt enkelt för att deras inställning berodde på att de ansåg mig lite mera kapabel än mina bröder. Förmodligen till viss del eftersom jag inte beklagade mig över min egen tillvaro så mycket.
Jag lånade aldrig pengar av mina föräldrar, vilket alla andra syskon gjorde osv.

Jag kunde aldrig ändra på deras förhållningssätt, de förstod inte vad jag menade. Det enda jag kunde ändra på var mitt eget förhållningssätt till deras handlingar.

Och så får man satsa på nästa generation i stället, det är nämligen svårare att lära gamla hundar att sitta.

Så ta det inte personligt Magdis.

Ojoj, jag är helt ledbruten. Idag gjorde jag det jobbigaste av alltihopa, målade vindskupan. Skylift o sånt e ju fusk så vi gjorde en egen variant med en stege efter takteglet som var fastgjord i ett rep som var förankrat i bilen på andra sidan huset. Den lättaste o vigaste personen fick klättra upp = jag. På så sätt tog jag sidorna av kupan.

Framsidan av kupan tog jag genom att sitta på en planka utstucken genom fönstret. I andra änden av plankan satt min man och vi var fastbundna med ett spännband som i sin tur satt fast i trappan. Ingen chans att falla ut alltså. Men det var asjobbigt för nacken att sitta och måla högt ovanför sig så nära inpå det man ska måla. Dessutom hade jag solen rakt i ögonen. Men det var bättre än när jag satt uppe på taket, då började det nämligen ÖSREGNA. Men jag vägrade gå ner därifrån. Jag hade det riktigt lugnt och skönt och mysigt däruppe.

[attachment=4275:takmålning.jpg]