För ca 8 veckor sedan åkte jag omkull så att det bara sjöng om det när jag var ute med hundarna.
Nikita, den ena hunden har problem med hundmöten så när jag ser att vi möter en främmande hund så går jag in på en grannes tomt och ställer mig bakom staketet.
Inte så smart, det slutar med att både Kajsa 37 kg och Nikita 25 kg börjar tokskälla och gör världens ryck i kopplen.
Resultatet blir att jag åker som en vante efter hundarna, släpper naturligtvis inte kopplen.
Färden slutar i en annans grannes staket, då tappar jag kopplen.
Jag gormar och Kajsa far fram till den andra hunden och tjafsar lite.
Nåväl hundarna kommer tillbaka till mig, jag hänger över staketet och binder fast hundarna däri, vänster knä värker som f*n.
Får upp mobilen och ringer till gubben som får komma och hämta oss, han lyfter in mig i bilen och hem med byrackorna.
Åker till akuten där det efter 10 timmars väntan konstateras att det är en fraktur i knät.
Kryckor och inte böja eller belasta knät på 6 veckor.
Dessa veckor har varit ett rent helvete, bara sitta och knappt kunna göra något.

Men nu är jag på gång med härliga skogspromenader med hundarna.

Åh va härligt. Hoppas du får många fina promenader och benet blir bra!

Jag möter ofta en kvinna som är ute och går med en schäfer som uppenbarligen inte gillar cyklister. Schäfern är hur lugn som helst tills den ser en cyklist, då "hänger" schäfern i luften och skäller extremt våldsamt, och kvinnan måste hålla i den med båda händerna. Än så länge har hon klarat det varje gång (man får försöka göra sig hörd i god tid), och hon har ännu lyckats hålla sig på benen. Men det har varit nära några ggr!

Ett tips är att skaffa munkoppel (?) Hundarna kan inte dra då. Så gjorde jag med min golden för han ville gärna dra. Man får tänka på att aldrig rycka till i kopplet för det kan skada hundens nacke. Men å andra sidan behöver man inte rycka.
Eller så knyter du kopplet runt magen. Kopplet ska naturligtvis vara kopplat till halsbandet. När hunden drar så dras kopplet åt runt "kronjuvelerna" och det vill ju inte hunden förstås.
Men skönt för dig att du är på fötter igen och kan njuta av vackra skogspromenader i härliga höstfärger.
Hälsningar
Anette

Så skönt att du är på G igen! Då är väl jyckarna glada!

Halti - nosgrimma. Finns verkligen delade åsikter om den. Jag är varken för eller emot dock, för jag har aldrig provat.

Skönt att du är på båda fötter igen lisselbo!!

Jodå, har haft tankarna på halti.
Men jag har gett mig sjutton på att vi ska fixa det här ändå.
Hon har gått som ett ljus med husse nu när jag har varit "handikappad" men jag antar att hon testar mig nu, för hon drar som en tok.
Men skam den som ger sig, det gäller att vara konsekvent.

Hej! Jag förstår att du tyckte det var jobbigt att gå med kryckor och att inte kunna göra något....Själv vart jag liggandes i 1 1/2 år,först hade jag en infektion iryggen,det tog ett halvår innan jag fick tid för operation och jag kunde inte sitta heller....så det var ett (ursäkta) rent helvete livet.Efter operation (steloperation i ryggen)tog det ungefär ett 1år innan jag kunde gå och sitta,men bara korta stunder...är inte riktigt bra än.Så det jag ville säga är att man får en annan syn på livet,vad som är viktigt och inte viktigt.Man brukar ju säga "att det finns inget ont som inte har något gott med sig"Om jag inte blivit sängliggandes hade jag nog inte upptäckt denna "Nya värld"med dator och internet..som jag tillbringar nästan hela dan med.Hoppas att du får vara frisk njuta av vardagliga ting,som man annars kanske tar för givet.NJUT när du är ut och gå med dina hundar!!!Hoppas att de inte drar för mycket bara...så det går galet.Kram kickistina

Det ska ju inte vara någon ersättning för uppfostran, men om alternativet är att sånt här händer så tycker jag nog att du kan skaffa Halti-grimmor innan det händer nåt ännu allvarligare.
Skönt att du är på benen i alla fall

Åh, så fin Golden du har. Jag använde nosgrimman på min golden i början (omplaceringshund) för han slet nästan sönder min armar. Men grimman gjorde att han lärde sig att inte dra. När jag efter ett tag slutade med den så fattade han att han skulle gå fint. Man ska nog inte ha grimman för länge men en kort tid iaf.
Anette

Är du ett spöke???





spöken brukar "gå igen"...





Kunde bara inte låta bli....





Kul att du har flyttat och är på BÄTTRINGSVÄGEN!!!


b

Kul att du är på bättringsvägen.

Vet själv inte om strypkoppel hjälper, men, när man har hundar som är starka nog att dra iväg med en - och dessutom gör det, så bör man nog för hälsan (sin och andras) undersöka olika koppel-metoder.

Nackdelen var ju att det var grusväg och att jag hade dåliga skor.
Ni vet såna där tygympa dojjor med gummisula.
Gruset blev som såpa under sulorna.

gammelnalle: helt ok kommentar, men jag förstår inte det där med flyttat.

Tycker att det är underbart att du kan ge dig ut i naturen igen men undrar om du inte borde nöja dig med en hund i taget tills du blivit helt ok i knäet och det lär nog dröja.

ingrid