Inspirerad av Ralf tråd om sitt tomteäventyr, så startar jag denna tråd.
Vore kul att höra era bästa tomteminnen från er barndom.

Har inga bra tomteminnen för jag va dödsrädd för tomten och satt gömd under ett skrivbord varje gång han kom.
Däremot hade vi en god vän som tomtade hos oss i flera år när mina flickor va små. Dom var inte rädda ett dugg men så en jul när dom blev lite större så sa dom att tomten finns inte för det är Kurt som klätt ut sig. Jasså ja jag vet inte sa jag då. Sen kom tomten och tjejerna såg lite fundersamma ut och tittade väldigt noga på honom, Jag satte på kaffet för våran tomte fick alltid kaffe när han kom. Han brukade komma på eftermiddagen för han visste att vi alltid skulle vara hos farmor på kvällen. Jag såg ju vem tomten var men tjejerna kollade o kollade på tomten för att hitta något av Kurts igenkänningstecken. Då knackade det igen på dörren och in kliver Kurt och hans fru och ropar God Jul i stugan.

Snacka om att två små tjejer fick stoora ögon. Kurt hade övertalat sin son att vara tomte och honom kände dom inte.

Detta var inget som vi kommit överens om innan men det var ett oförglömligt ögonblick när Kurt klev in genom dörren.

Glömmer aldrig när barnen avslöjade tomten, de var 4 år då (tvillingar)... vi hade engagerat en granne och han kom punktligt och var sådär mysig som bara tomten kan vara MEN....han saknade tummen på höger hand och detta observerades ju naturligtvis genast av barnen och dom listade ut att tomten i den mån han finns=grannen...

//Mollis

Inget barndomsminne eller ens något jag själv upplevt men så härligt att det är värt att berätta. Det handlar om en arbetskamrats lille kille. På deras julaftnar brukar farfar agera tomte. Lillkillen hade blivit så pass stor (5 år) att han t.o.m. vågade sej på att sitta i tomtens knä. Lite skraj var han nog och vågade först inte säga något men rätt som det var utbrister han med en triumferande stämma
- Haha nu vet jag! Jag ser att du har knyckt farfars hörapparat och det är väl så du gör! Du knycker en grej av varje barn du är hos åsså ger du den till nästa du kommer till! Annars hade du aaaldrig haft råd med alla julklappar! Å farfars hörapparat kunde du ju inte ge till något barn så den behöll du själv!
Ungar är så underbart kluriga!

Många fina tomteminnen har man ju men jag minns en gång i tonåren när jag och min bästis tog en julaftonspromenad med hund på kvällen och gick genom ett radhusområde. Där stod ett helt gäng tomtar och drack något som nog inte var saft och skrattade gott... såg lite mysigt ut

Ett roligt tomteminne:
Jag var väl 12 år och vi hade en tomte. Mina yngre syskon var fascinerade, medan jag funderade mkt över vem det kunde vara. Fick en penna med rosa skrift av tomten. Grannflickans storasyster brukade bada hos oss. Hon frågade om jag fått något av tomten. Då berättade jag om pennan med "tjejfärg". Såg att hon såg besviken ut och då begrep jag vem tomten var. Tack Christina så här 44 år försent. Tack för pennan och för att du var den första som spelade Beatles ("She loves you") för mig.

Det var alltid pappa som var tomte hos oss och varje julafton skulle han ner till tvättstugan för att mangla lakan.
Den här julen hade han tomtat hos oss och överlämnat julklapparna. När han var på väg ner i hissen träffade han på två yngre killar som hade tomtat längre upp i huset. Han frågade dem om de kunde stå utanför tillsammans och vinka upp emot fönstrena, och det hade de inget emot.

När jag tittar ut genom fönstret så ser jag tomtefar och två tomtenissar stå intill gatulyktan i dess sken och snön singlade sakta ner omkring dem i stora snöflingor. Jag ropade till mamma: "Titta, tomten har tomtenissarna med sig".
Det här minnet är som från igår och i den stunden trodde jag verkligen att tomten fanns. Det var magiskt.

under många år när jag var liten kom alltid tomten till oss när det blivit mörkt, vi såg hur han kom över åkrarna med sin lykta svängande, dragande på en kälke med alla paket, fy sjutton vad nervösa vi var. å in kom han med en stor säck å delade ut alla julklappar. ju äldre vi blev så skulle man ju inte tro på tomten längre men för oss var det omöjligt å inte tro. han hade inte mask, vi kände absolut inte igen honom å han hade det mest perfekta tomteskägg man kan tänka sej. än idag vet jag inte vem han var så jag antar det var tomten som kom helt enkelt

tettan

Vi firade alltid jul hos mormor och morfar.
Jag har ett minne då jag fick en liten gungstol och pappa drog mig i gungstolen när vi gick hem. Det tyckte jag var jättekul. Ja på den tiden var det ju massor med snö.

Min morbror och moster bodde i samma hus och när det blev dags för julklapparna var han alltid tvungen att åka till arbetet.
Jag minns inte hur många år det tog innan jag genomskådade detta.