Hur kan det komma sig att så många föräldrar väljer att döpa sina barn i kyrkan..................

-----------------------------------------------------------------------------

Nedanstående kopierat från Wikipedia.

I dagligt tal används döpa som synonym till att ge förnamn. Bruket kommer av att barnets namn förr offentliggjordes vid dess dop.

Dopet i kyrkan har dock aldrig varit ett namngivningsritual utan ett upptagande i den kristna gemenskapen. Namngivningen sker till folkbokföringen, som tidigare sköttes av det lokala pastorsämbetet men sedan den 1 juli 1991 hanteras av Skatteverket.



Dopet i Svenska kyrkan

Varje år döps drygt 70 procent av alla födda barn i Sverige enligt Svenska kyrkans ordning. Odöpta ungdomar som deltar i konfirmandverksamheten döps före sin konfirmation. Svenska kyrkan erbjuder också vuxna som ännu inte är döpta undervisning om kyrkans tro, bekännelse och lära som förberedelse för dop. Svenska kyrkan är det trossamfund i Sverige som döper flest vuxna.

Ett barn får döpas när dess vårdnadshavare begär att barnet ska döpas till kyrkans tro. Det innebär att om barnet har två vårdnadshavare måste de vara överens. En vuxen får döpas när han eller hon begär att bli döpt till kyrkans tro. Den som är tonåring eller vuxen får som förberedelse för sitt dop undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

Den som är döpt får inte döpas igen. Svenska kyrkan erkänner varje dop som har skett i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn genom begjutning med eller nedsänkning i vatten.

Det finns ingen åldersgräns för dop. I Sverige är det vanligast att man döps som spädbarn. En del föräldrar vill att barnet ska döpas så tidigt som möjligt och andra väntar tills barnet är några månader. Dopet av spädbarnet är ett uttryck för dopets gränslöshet - det är en gåva från Gud till barnet som ges utan krav.

Man kan också döpas som förskolebarn, kanske efter att barntimmegruppen pratat om dop, som skolbarn, om man till exempel varit på läger och hört om dopet, som konfirmand, (i konfirmationen bekräftar man sitt dop) eller som vuxen, för att man själv kommit fram till att man vill bli döpt.

Dopet är medlemsgrundande för tillhörighet till Svenska kyrkan och ett krav för att vara valbar till förtroendeuppdrag, med undantag för de personer som innehaft förtroendeuppdrag innan kravet om dop infördes. Man kan dock vara medlem "i väntan på dop", utan konkreta planer på när detta skall genomföras. Det tillämpas ytterst sällsynt men kan vara önskvärt för odöpta personer som av olika skäl ändå vill vara medlemmar i Svenska kyrkan, och inte var registrerade som medlem när dopet blev medlemsgrundande.
------------------------------------------------------------------------------------------------------


Sedan har vi ju kyrkbrölopp också men det kan ju bli en annan tråd...........


bear

*raderat*

Änu en antisvenskakyrkan tråd

Jaså, det blev en till tråd

Jag tycker också det är konstigt, varför skulle det inte vara det?

Det finns väl ett par saker som spelar in, visserligen är en stor del av befolkningen medlemmar men det har ju skett genom ett dop en gång i tiden och sen har man inte gått ur. Kyrkligheten är mycket lägre. En annan orsak kan vara av tradition. Sen vill man kanske ha en namngivningsceremoni för släkt och vänner och än så länge är det bara kyrkan som erbjuder sån. Det behövs ett oreligiöst anternativ till mycket här i samhället.

Tidigare blev man automatiskt medlem antingen man döptes eller ej. Det krävdes att aktivt begära utträde. Bemötandet på pastorsexpeditionen var ju inte vänligt precis. Barn under 18 år behövde målsmans underskrift på att gå ur kyrkan. När man väl lämnat in blanketten om utträde så börjar den inte gälla direkt. Den skulle lämnas in en viss tid före kyrkoårets början, annars var man medlem ett år till.

När vi hade automatisk anslutning så blev ju 100% medlemmar. Så det är ju många som begärt utträde.

Jag tror att det beror väldigt mycket på trationer.

Om fler insåg vilket ansvar man tar på sig när man låter döpa sitt barn, så hade ännu färre barn döpts. Jag tycker det är skrämmande hur många gör religionen till ett vackert traditionellt utanverk.
På sikt tror jag att kyrkan blir starkare med färre, men med mer hängivna medlemmar.

får jag barn så kommer de att döpas i kyrkan

Det finns faktiskt! Min son hade en namngivningsceremoni när han var ca. 6 månader. Vi tog tips och förslag från Den svenska högtidsboken och gjorde en egen, jättefin ceremoni. Mormor och farfar höll tal, farmor sjöng, vi hade gudmor och gudfar, vi tände ett ljus etc. etc. Vi hade hyrt en underbar lokal för ändamålet. Det blev minst lika högtidligt som i kyrkan och ett minne för livet.
Jag döptes inte heller i kyrkan när jag var bebis. Men när jag var 9 år gick mina systrar i kyrkans barntimma och ville döpa sig och då ville jag också det såklart. Det var också ett minne för livet! Men sedan när jag skulle konfirmeras så tog jag reda på den djupare betydelsen av konfirmationen och kände då att jag inte ville stå och hyckla inför prästen och eventuella andra troende bara för att få presenter efteråt som alla andra.

Men om mamman inte vill det då?

ja de får vi diskutera om de blir så

Helt rätt skrivet. Jag känner människor som hånar hela grejen med dop men ändå döper sina barn. Flera som inte ens läser fadderbrevet. Absolut bättre om de avstod.

Jag har full respekt för dem som döper sina barn av rätt anledning.