Oj, vad glad jag blev när det kom ett brev från en älskad sommarflicka till mig idag. Hon kom till oss från Taganrog i Ryssland som 13-åring, en liten mager jäntunge. Sista gången vi sågs var för 10 år sedan, då var hon nygift och tillbringade sista tiden på barnhemmet innan hon som 18-åring var tvungen att flytta ut. Eftersom jag har läst ryska var det ett förträffligt tillfälle att få fräscha upp sina kunskaper. Hon har en son som började skolan i höstas. Dima heter han. Min make och jag reste faktiskt till barnhem nr. 7 i Taganrog och hälsade på henne tillsaammans med några andra "föräldrar" hösten -96. Det var en mycket trevlig upplevelse.
Nu är flickan en ung 28-årig kvinna, tänk vad tiden går.
Nu blir det att damma av sina kunskaper och skriva ett brev tillbaka. Tänk om man fick träffa henne igen.
Var bara tvungen att få berätta för någon. Kanske någon som läser det här har liknande erfarenheter, ryska sommarbarn alltså.
Mvh
Måste ju kännas underbart att bli ihågkommen efter dessa åren, både för dig och din sommarflicka. Hoppas att ni får träffas igen.
Så fantastisk att få brev från henne efter så många år. Hon minns säkert tiden hos er med glädje.
Damma nu av dina kunskaper och skriv ett brev.......tänk så roligt om ni kan ta upp kontakten efter alla år.
Jag blir imponerad av att du kan ryska....det verkar så svårt.
