Finns så många kunniga personer här på forumet. Därför tar jag upp något jag kom att tänka på.
Läste att man har funnit borrelia i hjärnan hos döda människor som har haft altzeimers. Tanken slog mig, testar man borrelia vid organdonation?

det testas i alla fall hos alla som genomgår demensutredning och jag är ganska säker på att det inte smittar via donerade organ

Ruskig sjukdom som ska vara så svår att diagnostisera och sedan att bota. Många som varit sjuka i många år och som inte tas på allvar.

Länkar till en blogg för den som orkar läsa. Handlar om en flicka som var sjuk i 8 år innan hon blev trodd. Flera års besök hos olika läkare som säger att det är psykiskt, sitter i huvudet. Underförstått inbillningssjuk. Först efter 8 år syntes det på provet att det var borrelia. Sedan en kamp för att få behandling som botar, istället för att finna sig i att det är kroniskt detta får du leva med resten av ditt liv. Och hon är bara en av många.

http://lymebloggen.blogspot.com/search?upd...;max-results=50

Det görs inga tester här i Västernorrland vid demensutredning Och knappast heller vid organdonation. Men det kan ju bero på att vi inte heller har så mycket fästingar här (man skall ha tur/otur om man får se någon fästing alls under hela sommaren)

Här tas inte heller boreliatest vid demensutredning och då bor vi ändå i ett av boreliaområdena!

Var femte fästing lär bära på borrelia. Det hemska är att bakterien ändrar form så att den inte syns på tester. Så inte ens om man testar går det att vara säker. Kanske sitter det en massa dementa människor runt om i Sverige som blivit sjuka pga borrelia.

Hur vet du det? Det ska ingå i varje demensutredning, det finns konsensus på det!

Då kan jag ju bara undra hur många gamla som demensutreds? Inte de gamla jag känt i alla fall, det bara "tas för givet". Men det görs kanske inte om inte de anhöriga kräver det?

W

För att få plats på ett demensboende så ska de vara utredda. Och det är ju ofta så att en utredning sker fast inte alla runt omkring vet om det. Den demente kanske inte kan tala om vad som görs och hustrun/maken kanske inte vill tala om det. Och alla prover som tas lämnas ju inte ut till allmänt beskådande, (som väl är).

Hm. Tror inte det är så riktigt. Mormor bode på demens boende, men någon utredning var hon inte på. Hon behövde dock flytta när morfar dog, så blev hon placerad där. Meningen kanske är sådan, men i praktiken.. Nä.

Har arbetat inom den kommunala vården. En demensutredning här, är ganska godtycklig i vår kommun. Har man rika anhöriga, görs det mer än om det är en stackars "besvärlig" åldring, som direkt stämplas som dement "med trolig prognos. Viss utredning har skett". Detta kan man läsa i allt för många journaler!

Nu är det ju så att en demensutredning görs endera på vårdcentral eller på geriatrisk mottagning och journalen följer inte med till den kommunala vården. De "journaler" som finns i den kommunala vården är på intet sätt heltäckande. Dessutom är det ju så att man inte får läsa riktiga journaler om man inte är sjuksköterska eller läkare som har med patientens vård att göra.
Jag har arbetat såväl inom landsting som kommun med äldrevård och demenssjuka och mycket ofta har det hänt och händer fortfarande på de få timmar jag jobbar, att jag får tala med anhöriga som inte har den minsta aning om vilka prover som är tagna eller vilka undersökningar som är gjorda.