Arma katter!

För ca tre veckor, en månad sedan fick vi se en kattunge här ute, en liten pjuskig sak. Det måste varit en juniunge, alltså en månad gammal cirka.
Det regnade och regnade
Tog den och gav den mat,brukar aldrig ta in katter och ge dom mat, förutom tre stycken som farit så illa så dom fick vara undantag.Den ena var så utsvulten så när jag tog den till djursjukhuset fick den avlivas då den hade svultit så länge att den inte gick att rädda och ägaren bodde vägg i vägg med oss, så det var ingen vildkatt
Tillbaka till kronologisk ordning.
När kattungen fått ätit sig mätt och blivit torr, blev det ett farligt buffande, strykande och slickande, samtidigt som den spann så det dånade. Efter ett tag somnade den bums
Under tiden tittade och tittade jag ut, för att se om någon var ute och letade efter den, inte en människa syntes till.
När det blev ett lite uppehåll i regnande, rullade jag ut för att se om jag kunde hitta ägaren,den måste ju bo någonstans här i närheten, för vi hade sett ungen här en gång förut.
Träffade två människor, dom visste inte vems unge det var, men dom hade sett den på parkeringen c:a 60-70 m högre upp. Dom undrade också vad den lilla ungen gjorde ute helt utan uppsikt
Dagarna gick och vi såg den ute från tidig morgon till långt ut på eftermiddagen och ibland på kvällen. Så fort vi hade en dörr öppen sprang den in hit.
Kattungar behöver ju minst fyra fem måltider om dygnet och 18-19 timmars sömn, hur skulle den få det när den fick gå så mycket ute?
Så kom torsdagen i förra veckan. Katten hade som vanligt varit ute hela dagen, men fram vid 7-½8 tiden var den fortfarande ute.
Nu hade jag fått reda på vart katten hörde hemma, rullade dit och ringde på, ingen öppnade, ringde på igen vid åtta, min man vid ½9, 9, ½10,10,½11, kvart i elva, ingen syntes till någonstans, inga fönster eller dörrar hade en minsta springa öppen som katterna kunde ta sig in genom. Då tog vi in kattungen
Dagen efter fick vi förklaringen. Ägaren av katten jobbade på Öland under sommaren och var bara sporadisk hemma då och då.
En femtonårig dotter hade kommit hem dagen innan och skulle ha hand om kattungen och dens mamma som väntade ungar igen.
Dottern hade stucket iväg och överlämnat tillsynet av katterna till en annan granne, som tydligen ansåg att tillsynen räckte med att sätta ut lite torrfoder och vatten. Här springer femtioelva katter så det skulle inte ta fem röda förrän maten skulle vara slut
På lördagseftermidag kom femtonåringen hem.
Jag bad henne komma.
När jag talade om att barnen här ute jagade ungen och en dag fick jag se hur två barn slogs om katten,båda ville hålla den samtidigt. En drog den i bakbenen och den andra drog i frambenen, då skrattade flickan, det är helt sant, hon skrattade, tro mig.
Jag frågade vad kattungen och mamman skulle ha att äta när dom andra katterna hade ätit upp deras mat. Till det fick jag en axelryckning och svaret "Vet inte"
På min upplysning om att kattungen behövde mjukmat och inte bara torrfoder protesterade hon hej vilt. Det var inte bra ett ge katter mjuk mat, då blev dom sjuk i magen. Frågade också var ungens mamma skulle föda sin nya kull och vem skulle ta hand om dom? Samma svar som innan " Vet inte."
I går kom flickans mamma inångande och talade om att jag skulle talat med henne och inte med dottern,vilket jag kunde hålla med henne om,men hon var ju på Öland och kom hem någon gång i månaden
Ringa!!! Då skulle hon bara slängt luren i örat på mig garanterat.
Om torrfodret fick jag samma utlåtande, katterna tålde inte mjukfoder och det hade dom sett att katterna hade blivit lös i magen efter att dom hade varit här.!!!!????
Vilka dom? Mamman har aldrig varit här inne och aldrig fått mat hos oss.
Men det märkliga var att ungen var inne hos oss i tre dagar delvis och två nätter, då hade den ingen avföring alls, den bara hade kissat i lådan.
Så var det med den lösa magen.
På informationen om barnens misshandel av ungen och förfrågan om vad katterna skulle äta, när andra hade ätit upp deras mat, ingen reaktion.
På förfrågan om katterna verkligen skulle vara ute dygnet runt, blev svaret " Men dom vill ju vara ute"
Jag anser att om katterna föredrar att vara ute i ösande regn och blåst, i ett nybyggt bostadsområde, där det inte finns en springa att hitta skydd i, då är det fel på hemmet.
Skillnad förr på landet när det fanns uthus ,hölador och lagård.

Detta blev väldigt långt, men vad skulle ni ha gjort i min situation? Jag anser att det är djurmisshandel att behandla djuren på detta sätt. Varför skaffar man sig djur, när man inte har tid att ta hand om dom.

Hej!

Oj vad ledsen och arg jag blev när jag läste det du skrivit! Vilka oansvariga och hjärtlösa människor det finns! Om det finns Djurens vänner där du bor så tycker jag att du ska kontakta dem, dessa katter måste ju tas omhand, det är fruktansvärt, en liten kattunge måste äta speciell mat , var 4:e timme, samt ha det varmt och tryggt omkring sig. Hur kan mamman lämna dotter och katter vind för våg sådär? *upphör aldrig att förvånas*
Hoppas att det löser sig, du måste återkomma med rapporter!

Kram från Hellan

Ååååhhhh vad ARG och hjälplös jag känner mig när jag hör om såna här fall! Lagen brukar ju vara så tandlös, i fallet med den utsvultna katten hade det kanske gått att få den tvångsomhändertagen, men det hade också varit för sent. I det här fallet kan det nog vara svårt att få bort dem från de totalt inkompetenta ägarna, men snälla, försök ändå! Jag håller alla tummar jag har!

Ännu ett fall som får en att önska att det var krav på utbildning för att få ha husdjur, men det lär vi aldrig få, det skulle vara för mycket förmynderi. I stället får djuren lida, i synnerhet katter som inte representerar något större ekonomiskt värde.

Det är sånt här som får mig att litegrann föredra hundar (alternativt dyra raskatter): de är oftast en betydande investering som man inte slösar bort hur som helst. Undantag finns.

Ja, man blir förbannad över att höra sådana här historier! Det är väl tyvärr inte ovanligt. Det är väl också de övergivna sommarkatternas tid nu när folk börjar återvända hem till stan från sina lantställen.

Jo, däri ligger nog en hel del. En del folk (och myndigheter!) verkar inte ta sitt ansvar eller bry sig om djur som inte har ett större ekonomiskt värde. Sorgligt och mycket dålig attityd

Det känns som om jag normalt ALDRIG skulle kunna föredra hundar, men jag är övertygad om att vanliga katters låga eller obefintliga inköpspris är huvudorsaken till den dåliga behandling många katter tyvärr får utstå, vilket nog ytterligt sällan drabbar hundar i Sverige.

Faaaaaaaaaaaan vad förbannad man blir när man hör sånt
Må de brinna i alla helvetes hålor!

Det hjälper INTE

att svära och skälla här.....

Det enda rätta och riktiga är att göra som Adri-Anne.....ifrågasätt hur folk sköter sina katter. Tala om för dem att de kan bli anmälda för vanvård och......kontakta polisen så de gör ett hembesök.

På en gata i en stad här på västkusten hade en dam bundit en hund i trädgården, den kunde inte komma under tak och damen ville inte ha hunden inne när hon åkte iväg några timmar. Grannarna var tidigare "sura" på hennes skötsel av hunden och ringde polisen som kom och fixade en längre lina så hunden kunde få lite skydd. Nu är det inte lönt att hon försöker "miss-sköta" hunden, grannarna anmäler omedelbart.

Alla behöver engagera sig mer i hur vissa hanterar katter som används som slit o släng. På dem bara !

Behandlingen av katterna är ju förfärlig, men här finns tydligen ett problem till som bör anmälas till socialförvaltningen.

Vad sur man blir när man hör hur folk kan behandla sina djur. De här människorna skulle man önska att de fick gå med tom mage en vecka och där efter fick hård äcklig mat själva.
Men som sagt det är ingen ovanlighet i dagens samhälle där även de vuxna överger sina barn när de blir besvärliga tonåringar hmmmmmmmm vet ej vad man skulle kunna göra åt det. Hälsar Anne

jag tycker att du kan leta upp nytt hem till kattungen Adri-Anne
ett liv som kattunge,och ute dygnet runt är inget liv
en dag blir den väl bortnappad och hetsad mot med en kamphund,tror det inte dröjer länge innan kattungen råkar riktigt illa ut om inte man handlar



torrfoder förresten,om det är ett bra torrfoder från djuraffären så är det faktiskt litet bättre att ge...burkmat består till stor del av vatten och spannmål som tarmen inte tar upp...plus att katterna får tandsten
här serveras det nästan uteslutande royal canin torrfoder
en eller två köttbitar slinker ner ett par gånger i veckan...och katterna är nöjda och glada(och lite runda nästan,en av dom)

tycker du kan kontakta ett katthem
prata med ägarna och fråga om du kan få ungen eller få köpa den
för inte verkar dom bry sig om den ett dugg
på det sättet kan du lirka bort kattungen från en dålig miljö utan att bli anmäld för stöld
hemskt föresten att mammakatt är dräktig igen:o(((( om ändå fler insåg fördelarna med kastrering...

tyvärr är det enda som hjälper,information,information och åter information
prata med kattägarna om ansvar,kontakta hyresvärd och berätta om katterna som far runt och mår dåligt
anmäl missförhållanden både till djurskyddsinspektionen och soc

/Nina

Jag blir lessen när läste inlägget,fattar inte hur folk kan vara så elaka mot djur, vi har en katt hemma som är 17år gammal och tyvärr börjar att få ålders krämpor,hela familjen sörjer över att förmodligen måste vi åka till djur sjukhuset och avlida katten, den är som en familje medlem och så ska alla husdjur betraktas som, då får vi färre problem med husdjur som far illa.

Men samtidigt så är det väll så här i det här fallet att oavsätt om katten skulle betraktas som familje medlem eller ej så värkar ej dom vuxna i familjen bry sig, när man kan lämmna en 15årig flicka hur som helst,
det värkar vara ett enu större problem, riskerna att flickan kommer fel i livet är stor idag med all narkotika, alkohol, sex, mm.

Jag lider med katterna!! Det är för sorgligt att det finns folk som är så oansvariga! Djur är inga leksaker!!:angry:



Jag tror inte det hjälper att höja priserna på djur, det finns ju folk som inte har råd med hur mycket som helst, men som skulle ge djuren ett kärleksfullt hem ändå. Det är snarare de ursprungliga djurägarna som borde se till att djurungarna kom till lämpliga hem och inte bara dumpa dem till första bästa person!!! Alltför många är tanklösa...

För mig är förresten varje litet djur som en familjemedlem. Ett exempel är min gamla lilla undulat. Inte sjutton brydde jag mig om att det skulle vara bra mycket billigare att strunta i veterinär- och medicinkostnader och bara köpa en ny. En familjemedlem går inte att ersätta hux flux och det är klart man gör vad man kan!!
Det är alltid lika sorgligt att förlora dem, oavsett om de har fått en kort eller lång tid hos en. Sörjer ex. fortfarande min undulat Loke, som dog mindre än ett år gammal (Honom spenderade jag 1000 kr på att försöka få reda på vad sjutton han hade dött av! Det är inte så lätt att avgöra den exakta orsaken till små fåglars dödsorsak...Än idag är det något av ett mysterium)

Tack för alla förstående svar.
Men allra först och främst måste jag be om ursäkt. Jag har tydligen gett en något missvisande information. Dottern ÄR INTE ÖVERGIVEN OCH ENSAM. Troligen har hon varit hos sin mamma på Öland, tills nu i förra veckan. Sedan har hon en granne som dom är mycket tillsammans med och som bor i huset närmast intill.Troligen har hon både släkt och vänner ganska nära omkring sig.
Jo jag har tänkt larma djurvärnet och med den attityden ägaren hade när hon kom infarande, blir det att jag ringer djurvärnet idag.
Har bara i dagarna anmält en annan katt,som i över två månader har gått med ett varigt rinnande öra. Att säga till familjen är lönlöst, har försökt innan och då fick jag ovett inte bara från dom, även från deras och andra grannars ungar, som lade en massa skit i våran brevlåda. Och efter ett tag fick man höra rykten om vilken satkärring man var.
Är så fruktansvärd ledsen över alla dessa djur som far så illa.
Man anmäler, skaffar själv nya hem, avlivar och ordnar kastreringar, men för varje åtgärd man gör dyker det upp tio nya.
Egentligen tror jag inte att dessa människor som behandlar djuren så illa är rent onskefulla och elaka, hellre är det nog så att dom har ett bristfälligt och outvecklat känslosinne, empati, omtanke och inlevelse i andras lidande finns inte.
Detta med torrfoder håller jag inte oreserverat med om.
Många katter dricker väldigt dåligt, som vår egen Pellesmurf.
Det är mycket vatten i mjukmaten, så bra, då får dom i sig vatten, som det annars kan bli brist på. Står maten alltid framme,småäter katten titt och tätt och får inte någon näringsbrist. Torrfoder är alldeles för konsentrerat, många katter får problem med njurar och urinsten.
Vet att många djursjukhus säger att torrfoder är bra. Dom har många djur som skall matas och torrfoder är smidigt att hantera, så klart väljer dom det. Under en kortare tid som en sjukhusvistelse tar inget djur skada av torrfoder. Och varför skulle inte djurläkare vara uppköpta av djurfoderfabrikanterna likaväl som människoläkare är uppköpta av läekemedelsbolagen. Båda parter får väl feta bonusar om dom säljer mycket. Just för att torrfoder är så bra mot tandsten får även min katt det varje dag, men bara i små doser. Nej jag ger den inte det vanliga billigfodret, den får en Bilanx.
Tack till var och en av er, som har gett mig stöd och uppbackning. Det känns skönt, man får otroligt mycket ovett, spott och spe, när man ingriper i folks liv på det här sättet.

Det var inte meningen att uppröra med svärdomar
Det bara slank ur mig, blir så när jag blir upprörd.
Förlåt!
Svordomar biter ju inte på djurplågare förstås....men en bestämd tillrättasägning med vänlighet kan göra det... ibland... Det viktigaste är att kattungen får det bra.

Först av allt ska Du ha en elloge för att Du bryr Dig. Tur det finns människor som Du.

Denna familjs katthållning verkar totalt oförsvarbar. Jag tycker Du genast ska göra en anmälan till kommunens djurskyddinspektör, denne finns inom kommunens miljö- och hälsoavdelning. Du får vara beredd att stå på Dig, ty kattärenden gör det sitt bästa att undvika. Om Du trots allt inte får gehör, så kontaktar Du jordbruksverkets avdelning för djurskydd, de är dessa som övervakat kommuninspektörernas arbete.

Sen en liten passus om torrfoder. Det finns numera många olika typer av torrfoder, bla lite dyrare varianter som normalt enbart säljs i djuraffärer. Dessa orsakar inte urinsten. De typer av torrfoder som säljs i matbutiker orsakar inte heller urinsten, men innehållsmässigt så innehåller de dessvärre allt för ofta på tok för lite köttprotein för att vara enda födan för en katt.

Till kattungar, dräktiga eller digivande kattor ska man om torrfoder serveras köpa speciellt foder anpassat till kattungar/kattmammor. Vanligt vuxentorrfoder är inte lämpat.

Dock jag misstänker starkt att denna familj knappast inhandlar torrfoder av kvalité och korrekt sort för ändamålet, och har man inte vett att göra så, då är vanlig burkmat att föredra. Om katten blir dålig i magen av burkmaten, vilket faktiskt händer, så löser sig detta oftast med att byta märke.

Nog om foder. En anmälan till djurskyddsinspektören är vad som ska göras. En sådan kan mycket väl göras anonymt, om man finner det obehagligt.

Ytterligare ett tips. Skulle händelsen upprepas så ta hand om kattungen och gör en polisanmälan om upphittad kattunge. Då katter oftast behadlas som hittegods utan värde så blir "hittegodset" Ditt eget inom 3 dagar till 2 veckor (olika från polisstation till polisstation). Så snart Du har det på papper från polisen att ingen ägare spårats och Du därmed får behålla "hittegodset" om Du så önskar, står det Dig helt lagligt fritt att själv annonsera efter lämpligt hem till kattungen.

Helén

Jag anser också att de behandlar sina katter oerhört illa och inte borde få ha katter.

Min katt är kanske ett undantag men hon får faktiskt diaree varje gång hon äter mjukmat. Jag har kanske inte provatt alla sorterna eftersom hon faktiskt dessutom lider av matallergi och jag kan därför bara ge henne dyr specialmat.
Förra året gjorde jag ett misstag jag köppte en burk sheba till henne. Diarre tror jag inte att hon fick men däremot så slog allergin till på den enda lilla burken.

Det kanske finns kattsläkter som liksom min katt får diaree av all mjukmat!

ja, det vore ju bara för illa om hon skulle börja ha SEX! Ve och fasa...!

Jag håller med om att om du orkar, så försök hitta ett annat hem åt katten.
De där människorna verkar ju inte riktigt kloka!
Om du inte får ta den, så kan du ju alltid passa på att norpa den när den kommer till dej utsvulten och eländig.

Heja alla som kämpar för djurens rättigheter.

Karin har du någon 15årig dotter som du vill ska komma hem och vara gravid? jag tycker inte att man är mogen för det när man är 15år!

Det sägs ofta att finns rätt många katthatare. Såna som t.ex. medvetet försöker köra över alla katter på och intill vägen. Och försöker pricka så många som möjligt med sina ev skjutvapen.

Men jag kan inte minnas att jag någonsin hört att det finns lika mordiska hundhatare.

Hur kommer det sig?

Kanske därför att katten är ett självständigt djur som inte dansar schottis, hur mycket dragspel du än spelar.
Hitler, Churchill och Napoleon tyckte inte om katter. Har känt två personer som verkligen avskydde katter, båda var mycket viljefasta och dominanta. En hund tillbedjer ägaren, det skulle aldrig falla katten in.

"Hunden - människans bäste vän ." heter det i talesättet. Är det månne just för att den är så foglig?

I Sverige har vi det tänkandet när det gäller hundar, ja. Men det gäller definitivt inte alla länder.

Mina två vovvar i min signaturbild är omhändertagna "gatuhundar" som for illa i Spanien. Den större (Tico) hittades som 4 månaders valp bredvid sin döda syster och mamma. Förgiftade!
Den lilla (Pixie) sattes ut i en papperskasse på en parkeringsplats när hon var 6 veckor.

Mitt hjärta blöder för alla djur som far illa, på något sätt måste vi agera. En anmälning av kattägaren? Att veta att kattmamman dessutom skall ha ungar igen! Ungar som ingen tar hand om!!

Jag tror att det finns människor som inte gillar katter p g a att deras ägare inte håller efter dem utan låter de göra sina behov i andras rabatter och sandlåder. Det gör ju oftast inte hundar som går i koppel.
Fast det händer ju att hundarnas ägare inte plockar upp efter hundarna heller.

Kan det också handla om katterna förmodligen är mycket duktigare på att överleva utan hussar och mattar?

Psst kolla dessa alla som har döttrar (och även pojkar) så ordnar det sig nog.

Statens folkhälsoinstitut http://www.sexaktuellt.com/

och en fristående välgjord sajt, http://www.sexuell.nu/

"Problemen" varför 15-åriga döttrar kommer hem gravida är i det flesta fall för lite information både åt killar och tjejer, samt att det är tokpinsamt (och dyrt) att som 15-åring gå och köpa preventivmedel.
Samt att förbjudna saker lockar mer än tillåtna, det kan kännas lite nyfiket och revolterande också kanske.

(Det finns dom som klarat av sitt egna fria val att behålla/skaffa barn vid tidig ålder...)

Detta är INTE menat snäsigt, drygt, dumt eller liknande utan bara en parentes att vi alla är olika och tycker på så många sätt.

vihemma
jag håller inte med dej, problemet med gravida 15åriga flickor är till stor del att dom inte har någon tillhörighet dvs dåligt med vuxna föredömen dom hamnar i olika gäng och blir många gånger utnytjade på alla möjliga hemska sätt, nu var det ju så att jag förstod det så att flickan blev lämnad vind för våg men som tur var så var det ju inte så.

Sedan är det nog så att vist finns det lyckliga 15års mammor med,
men jag har svårt att tro att det är lyckat att barn har barn för man är enligt FNs barnkonvention barn om man är 15år.

Fast likt förbaskat är man byxmyndig och stor nog att ta ansvar för sin egen sexualitet. Så länge föräldrar är fördömande och konservativa törs inte ungdomarna diskutera sådana viktiga frågor med dem, och utan bra information kan det gå galet.
FÖRLÅT alla, för att jag kanske fick tråden på villovägar.

Jag tror också att det är för att katter går mer lösa och "stör" som många ogillar dem. Fast vad ska man som kattägare göra då? Man kan ju inte ha dem inlåsta jämt?

Grannens katt hoppar upp på vår balkong och "säger till" när hon vill att vi
kommer och öppnar porten och släpper in henne.
Hon bor en trappa upp

Idag kom hyresvärden och stängde av infarten till gården (vid vår uteplats) med Betonggrisar. Någon hade begärt det pga att en katt fick sig en törn av en bil häromdagen.

Den andra infarten är strax intill barnens lekplats och många incidenter har inträffat. Tack o lov inget allvarligt än så länge.

Har ni betonggrisar Agneta
....här i stan sätter dom ut betong lejon...(påminner
om katt)
Fyller samma funktion hur som helst

Nej de ser inte ut som grisar
Det är vanliga betongklossar som kallas grisar

Efter samtal med hyresvärden flyttades dessa grisar till den andra infarten

Nu är jag här igen med mina katter:

Ingenting händer. Det är snart tre veckor sedan jag anmälde misskötseln av katterna. Har varit i kontakt både med Djurens vänner och Djurskyddsföreningen. Inget händer. Har fått brev med reklam från föreningarna, det är allt. När jag har kontaktat dom igen har svaret blivit att dom kan inte göra mera än anmäla, dom har ingen makt att tvinga någon att göra något, dom kan bara tala om att dom har fått en anmälan och varifrån den kommer och djurägarens namn. Nu har jag gått här och väntat men den stackars katten med örat blir bara sämre och sämre.
Har ringt och försökt få tag i länsveterinären, men det har heller inte varit så lätt. Första ringningen var han på semester, andra ringningen var han iväg på konferens, tredje var han hemma pga sjukdom.
I morse var katten med örat inne här igen, hon stinker nåt alldeles förfärligt och rödbrunt var rinner längs hela ansiktet.
Nu undrar ni nog varför jag inte tar hand om katten och åker till djursjukhuset med katten. Jag kan inte Jag är beroende av färdtjänst, har en rullstol med motor, den går inte att fälla ihop och få in i en privatbil.
Färdtjänst måste jag beställa innan kl 4-(16) dagen innan jag skall någon stans och då är katten kanske inte här, av olika orsaker kan jag inte heller stänga in henne här i väntan på att jag skall åka.
Nu vet jag inte längre vad jag skall göra, orkar inte se detta längre.
Efter bråket med grannen och kattunge, mamma, nya ungar, har jag inte sett röken till någon av katterna. Det sista grannen sade var." Från och med nu kommer dom inte utanför dörren." Och det är ju ännu värre.
Hur har dom det innestängda, övergivna och prisgivna med dessa känslokalla och oengagerade människor, nu kan jag inte se till dom alls.
Vad gör man. Känner mig så fruktansvärt maktlös.
Har varit på föreningen, men får bara svaret att dom är urless på dessa katter, men det finns inget dom kan göra. Men när jag har varit ute på nätet och letat har jag sett flera bostadsrättsföreningar som har satt villkoret för hållande av husdjur är att dom är kopplade, hund som katt, i bur eller inomhus. På ett ställe stod det att om katter hittades lösspringande tog man hand om dom mot att ägaren fick komma och kvittera ut katten mot böter.
Vad skall jag göra? Är det någon som vet?

Nu vet jag inte riktigt var du bor?
Bor du söderut i landet så finns Kattkommando Syd att kontakta om råd och hjälp.
Kattkommando Syd

Hej Adri-Anne!
Churchhill var väl ändå ingen katthatare....vet att jag har sett bilder på honom och en vanlig hederlig bondkatt som tydligen stod honom mycket nära...han testamenterade till och med pengar till den!!!
Hälsningar...Lavendel

Hej allihop! Jag tycker också det är så svårt att höra om alla illa behandlade katter.

Vi hade en katt som var 16 år när vi flyttade ner hit till Skåne. Han trivdes så bra där vi bodde tidigare, vi var oroliga att han inte skulle tycka om att flytta. Men han var jättelycklig här nere, hade gott om plats och bara en katt att slåss med, som försökte sno hans revir.

Men tyvärr dog han efter ett år, han hade grön starr, ögat sprack och han måste avlivas (han hade dåliga levervärden, så det gick inte att operera bort ögat).

Vår son, som vuxit upp med honom (de var nästan exakt jämngamla) var jätteledsen (vi också, men katten var hans bästa vän). Efter några månader frågade han mig om jag trodde att katten skulle ha blivit ledsen om han skaffade en kattunge? Jag förklarade att kattungen aldrig kunde ersätta hans kompis och att den förra katten säkert inte skulle blivit ledsen.

Så vi åkte till en gård där de hade två kattungar att ge bort. Just innan vi ringde, hade en annan person ringt. Han var helt ointresserad av hur ungarna var, hur de såg ut, vilket kön...allt. De som hade ungarna trodde att han tänkte använda dem som ormmat, så det ville inte ge honom någon.

Vi fastnade för en och den är ett år nu, jättegullig. När den var två månader ungefär, kom en katt till oss. Den var så kärvänlig, kom och strök sig mot oss, slängde sig på marken och rullade sig och väntade sig att bli klappad.

Men den gick aldrig hem. Vi väntade och väntade, men varje gång vi kom hem, var katten kvar här. Vi vågade inte ge den mat, eftersom vi var rädda att den inte skulle gå hem om vi gjorde det. Så till slut var vi bortresta i fem dagar.

Katten var fortfarande kvar när vi kom tillbaka. Vi tyckte att den började se litet tufsig och inte så vältvättad ut. Vi hade nästan bestämt oss för att ge den mat, så såg vi den klättra upp i vår halvöppna soptunna och rota efter matrester.

Då matade vi den. Den bodde i en kyllåda (frigolit) med en filt i, i vår lada. Det var en kall vinter. Vi gav den mat morgon och kväll. När vi inte hade hittat några ägare till våren, insåg vi att den skulle komma in så fort vi lät ytterdörrarna stå öppna på sommaren.

Det gjorde den också, så vi har två katter nu. Kattungen är ganska svartsjuk och fräser åt den stora katten, men ibland sover de bredvid varandra, så vi hoppas att det ska gå bra.

Vad har människor emot katter? Säkert allt det som ni alla har nämnt. Men tror ni inte att det också har med vidskeplighet att göra? Vad hade häxorna med sig på kvasten, när de flög till Blåkulla? Just det. Och när man pratar om magi så är det ofta en katt med i spelet.

Jag vet inte, men själv är jag absolut kattmänniska. Katter är så trevliga och självständiga, tycker jag.

För en tid sedan var jag på en föreläsning om "Katten som brottsoffer" ett ganska intressant sätt att se på katter. Det finns en uppsats, skriven av Anette Cedergren, Juridiska Fakulteten, Lunds Universitet, som handlar om det här (och som har samma titel). Skrivet HT1999.

Intressant, om ni har intresse av det här. Det var förresten Anette som höll föreläsningen. Kan rekommenderas.

Hälsningar
MadeleineB

Boken Olga om Olga av Margareta Ekström har några riktigt goda pärlor.

Katten Olga berättar ur sitt perspektiv, bland annat att det är mycket bra att ha människa - de är ju så självständiga. Går in och ut själva, kommer nästan alltid tillbaka, är bra på att jaga och kan öppna konservburkar utan att ha en endaste klo...

Men lite genant tycker katten Olga det är att se människor tvätta sig. Tänk om vi katter skulle ställa till med ett ösregn varje gång...

Som med så mycket annat ont i samhället handlar det om okunskap, brist på empati och känslokallt beteende. Djuren ska behandlas med respekt och omtanke. Särskilt husdjur som hund och katt har rätt att känna sig som fullvärdiga familjemedlemmar, något annat ska inte vara tänkbart! Om du ser något "fel", t.ex. nån som misshandlas, oavsett om det är en människa eller ett djur, har du en skyldighet att ingripa! Det är ALDRIG fel att bry sig!

Jag blir också fruktansvärt upprörd när jag läser sånt här! Själv äger jag två undulater och sambon har en fin, gammal bondkatt (en riktig mysig lurvas som älskar gos), och vi vårdar dem ömt, ömt!
/Ann-Louise i Umeå

Hej Cillla!
Jo det har jag ju förstått att dom tycker det är behändigt att ha en människa....även om dom tycker vi är pinsamma ibland...och har en del konstiga ideer om att det är vårt hem...men dom brukar kunna överse med det...det visar sej ju så småningom vem det är som bestämmer...och inte är det människan!!
Älskar dom där(o)djuren!
Lavendel