jag har en kompis som bor med en kille som är sjukskriven. Han betalar maten men inget i övrigt om hon inte tjatar sig till lite pengar till el. Totalt blir det ca 16.000 i räkningar för hus, el, tele osv. Finns några tips på hur hon kan göra för att kunna behålla huset?

Hon får slänga ut den värdelösa karln eller lära sig att stå på sig!

Byt karl!

han skall för fan betala mer. de skall betala lika mycket

man ska dela alla utgifter o alla inkomster

ja o mitt ex skrev upp alla GEMENSAMMA utgifter
Dessa delade vi på

sen skrev vi upp våra inkomster
överskottet mellan min o hennes inkomst delades i 2 och halva det beloppet gav jag mitt ex

Vi bråkade aldrig om pengar!!!

Har haft bekanta där maken gått o köpt MC för han tyckte att dom hade råd med det. sanningen var ju att hans fru fick hålla igen på sina privata nöjen...

Man ska ALDRIG säga jag betalar huset så betalar du maten... för har man ej koll så gnager det någon misstanke sedan.

men om han e sjukskriven o inte får så mycket vad gör man då

Verkar vara ett klokt upplägg!!

bra tips tack

Såhär gör man: han bidrar med nästan alla sina pengar och får sluta konsumera för eget bruk ett tag. Har han kanske sparpengar att bidra med? Hur gjorde de innan han blev sjukskriven?

Man måste ju dela på kostnaderna om man är sambo! Även om det innebär att man får vara lite fattiga tillsammans...

Hon: går på kredit till bristningsgränsen
Han: ibland pengar över när det gäller hans barn

Men snälla nån, de bor ju ihop.... det är bara att lägga alla inkomster i en pott, betala räkningar samt gemensamma utgifter och dela på resten om det blir något över...

Vilken bra fråga...

Min storebrors sambo (sedan 30 år tillbaka) sa alltid att om man har olika inkomster i ett förhållande så kan man inte batala lika mycket. Det är inte rättvist.
Han var långtradarchaffis (rätt så bra lön), hon läk.sekr. (inte så bra lön).

Hon menade att båda skulle betala procentuellt lika mycket istället och båda skulle ha procentuellt lika mycket kvar, efter att alla kostnader var betalda. (tycker jag var klokt sagt). Hon hade fått det tipset av någon ekonom som hon kände.

Viktigt är väl också att värdera att man hjälps åt med alla göromål i och utanför hushållet.
Att alltid hjälpa varandra när man kan, utan att man stjälper sig själv, är en självklarhet tycker jag.

Vi betalar in en lika stor andel av våra löner till vårt gemensamma konto varje månad. i vårt fall så är det ganska lagom med 50 % av lönen och det räcker då till boendet, mat, bil och övriga gemensamma inköp till boendet, restaurangbesök etc. Sen får vi betala lite extra till semestern. Känns rättvist för vår del.

På det här viset så får min sambo betala lite mer än jag men får ändå ut lite mer av sin lön. Det tycker vi känns mest rättvist.

Ralf!
Bra gjort!!!

Klokt tänkt!

kan förstå att man betalar procentuellt av sin lön men om man inte gör det ens?

Byt karl!

Då är man en j-a snyltare och ska kastas ut!!!

jag kan förstå reaktionerna för jag känner de själv (minst sagt) men det är lite hårt? denne kille tjänade inte så mkt 15000 kanske och har skulder + underhåll. Hur ska nuvarande tjejen förhålla sig till det. ska hon betala allt ändå?

Att vara särbo ett tag kan ju vara en tankeställare.

om hon betalar 10 000 i lån + övrigt el tele sopor osv 7 000

Han betalar mat vad nu det kostar kanske 2-300 (jag o mitt ex hade tiidigare 2000-3000 som budget)

hur 17 ska man dela upp????

Håller med!!!!!!!!!!

Men hua, hua vilka kostnader!!!!!!!!!!!
Hur många är dom i familjen då?

Om han är sjukskriven så har han väl 80% av lönen i alla fall?????? (eller har man inte det nu för tiden...?)
Väntas han återgå till jobbet inom skådlig framtid?

Är lånen hennes egna, gamla lån eller bolån?

lånen är hennes för att de ska ha nånstans att bo. han frågar aldrig om några räkningar...

Men då får ju han mera över i rena kronor!!

Men vad är det här??? Om lånen är för bostaden så ska de väl betalas gemensamt?

Om han menar att det är hennes lån då är det ju hennes hus och då kan ju han ta och tälta i trädgården! Eller hur tänker han? Vad går hans pengar till? Nä, det där låter helknasig!

Jag förstår inte riktigt sånt här! Jag tycker att oavsett om man är gifta eller sambo, så har man väl en gemensam ekonomi. Min lön, dina räkningar osv. tycker jag låter konstigt när man lever ihop. Min man och jag har två konton, båda är gemensamma, det ena dras det lån från, och vi betalar räkningar från det, det andra kontot är till mat mm. För mej är det en självklarhet.

Just den saken är viktig, som frånskild förälder i ett nytt förhållande har man en särskild budgetpost som inte är gemensam för det nya paret utan mellan de separarade föräldrarna, det komplicerar alla kalkyler om man inte har en strategi för hur man ska hantera t ex dotterns/sonens tokintresse för en sport som kostar multum att utöva. Jag har själv erfarenhet av att ha två sådana barn, men jag var löjligt högavlönad under den tiden så det blev inget problem för oss. Vad jag vill ha sagt är att man berättar för sin nya partner vad som kommer att hända och att det kommer att kosta si o så mycket, och att man gör upp ordentligt med barnets andra förälder så att alla verkligen är överens om att satsa på detta och att det ska delas lika ekonomiskt , annars blir det lätt att den ena,
som just då har en starkare ekonomi tar på sig allt, och det skapar i sin tur irritation i det nya förhållandet där den nya partnern känner sig lite "utnyttjad" ...

Flyttade dom in i huset samtidigt? I så fall är det deras gemensamma bostad. Skulle det värsta inträffa och dom måste sälja huset så ligger din kompis risigt till minst sagt! Smart gjort av killen att inte bidra till räkningarna. Hur i h*****e hade han klarat av hyran för en egen bostad??? - Nej, hon får nog ryta till på skarpen.
Jag har erfarenhet av sånt snylteri under en period för många år sen. Tack var min kloka bankkontakt ordnades det till det bästa dock.
Nu tror jag inte killen snyltar av snikenhet. Han kanske enbart är väldigt dum och okunnig. Van att en "mamma" tar hand om honom.
Efter "rytet" bör hon tala om för honom hur hon vill att det skall vara. Förhoppningsvis fattar han.

Precis så har vi haft sedan 1964 och så har också våra barn m fam ... gemensam ekonomi.

Det vore bra att veta hur de 16000 kronorna fördelar sig över utgifterna. Finns det fast telefoni hemma? Internet? Var sin mobil? Hur mycket betalar de för huset /mån?

och hur gör ni då med era enskilda utgifter. Ofta har ju män dyra hobbies som MC o flygplan tex....

Exakt! Delar man livet så delar man allt. Det skulle kännas väldigt underligt att hålla på "mina pengar, dina pengar" om man delar hem, möbler, husgeråd, äter samma mat, använder samma tvättmedel o.s.v.

Håller med där.
Lever man tillsammans, så betalar man tillsammans.
Alla inkomster i en hög. När alla räkningar är betalda, så delar man på resten, var och en gör slut på sin del som den behagar.

Precis!! Håller med till fullo. Har man dessutom ett separat "matkonto" som båda betalar lika mycket till behöver det aldrig bli något tjafs öht.

När min sambo och jag bildade familj på "riktigt" så började vi med
gemensam ekonomi, samma modell som Ralf. Det har fungerat
jättebra tycker jag, inget tjafs om pengar. Visserligen är det jag som
är "vinnaren" på det Min sambo kan väl tycka nån gång att det
känns surt då vi har mycket utgifter och han inte får mycket över.
Men som jag säger, han får ju betala för markservicen han får här
hemma jag sköter ju det mesta eftersom jag är sjukpensionär.
I mitt förra förhållande hade vi ett gemensamt konto för allt och det
funkade inget bra. Min man hade ingen koll på pengarna och jag fick
snåla för att få det att gå ihop. Hur illa det var upptäckte jag inte förrän
efter skilsmässan. Jag levde då en tid på existensminimum, och kunde
faktiskt unna mig lyxen att köpa ett läppstift. Då insåg jag hur lite jag
hade kostat på mig själv under åren torvan

Ja och mitt ex hade också samma upplägg, alla pengar i en hög, räkningar och matpengar drogs och sedan delades allt lika.. Gemensam ekonomi på det är viset var en självklarhet... så länge som vi höll sams.. Ända sedan förhållandet tog slut har han tjafsat om pengar och menar att jag bara "kostat".. han har aldrig haft råd med sina prylar etc etc.. Skulle inte förvåna mej ett dugg om det dimper ner en räkning en vacker dag på de pengar jag e skyldig sen våra 11 år tillsammans... uträknat med ränta...

Var och en ska bidra efter förmåga,man kan förespråka olika lösningar; dela allt lika (lämpligt om man är gift åtminstone kanske),köra procentvariant, gemensam hushållsekonomi och separat privatekonomi eller vad som helst,men finns barn från tidigare förhållanden kompliceras ju det hela,bland annat kan han vara skyldig att betala en viss summa varje månad + att han säkert inte vill vara pank när han umgås med barnen. Att han har barn får man acceptera,det visste väl antagligen båda när deras förhållande inleddes,men det verkar konstigt att man med en inkomst inte kan bidra till både hyra och mat. Skillnad om han varit arbetslös och blivit sjuk,då hade han väl knappt fått en krona nu. Kasta ut någon kan jag inte rekommendera,men de behöver ju uppenbarligen diskutera fram en budget. Klarar de inte det får de väl diskutera förhållandets framtid.

De borde söka till "lyxfällan" och lära sig något...

Vi har aldrig funderat på om utgifter är enskilda, alla inkomster hamnar på gemensamt konto.
Allt sparande på gemensamma konton.
Vi har aldrig ens diskuterat ang vad den andra spenderar pengar på,
det har varit naturligt för oss att se till att pengarna räcker månaden ut och helst lite kvar.
Vill jag plötsligt göra av med ett par tusenlappar så gör jag det ... om jag ser att det finns pengar
kvar till månadens nödvändiga.... detta utan att behöva fråga maken om det.
Likadant kan han göra, utan att fråga mig.


Ingen av oss har varit intresserad av vare sig MC el flygplan ... våra hobbies har varit av blygsammare art.
Kan inte påstå att maken haft dyrare hobbies än jag ... fast det har jag heller aldrig tänkt på.
Dyraste hobbyn var nog skotrarna, vi hade var sin.

Jag har haft bekanta, där maken började ta flygcertifikat. Med hustruns gnyende... o ja nu e dom skilda.

Inte så konstigt att äktenskapet inte höll ... bråkar man och är oense om ekonomin
då är det kanske inte så lätt att vara ense om annat heller.

Hustrun och jag har aldrig bråkat om pengar även om det var knalt ibland, speciellt när barnen var små och jag började läsa igen. Vi har haft en lös uppdelning när det gäller fasta utgifter, men sen har det oft handlat om att båda velat vara generösa och stå för merparten t.ex. nöjen och resor. Vad jag vill ha sagt är att det är bra med någon form av system i grunden, men att sen bygger det lika mycket på att parterna bjuder till. Tror dessutom att det är viktigt att båda har lite "egna pengar", som man inte behöver "redovisa" för den andre.

Min fru är ganska rolig ibland. Vi sålde vårt gamla sommarställe för fem år sen och köpte ett mindre. Det blev en del pengar över, även när skatten var betald. Jag frågade: "Hur gör vi med pengarna", med tanken att vi kunde dela dem eller sätta in dem på ett gemensamt konto. Hustrun svarade: "Jag tar hand om dem. Du gör ändå inte av med några pengar". Jag blev först helt stum, men insåg att hon faktiskt hade rätt. Tror föresten att hon har kvar det mesta av pengarna ännu.

edit stavfel

Jag markerade med fetstil det jag inte fattar.

HON betalar för att DE ska ha någonstans att bo?

Han kan dra åt helvete rent ut sagt.

Jag tycker inte det är lika självklart med gemensamma sparkonto som många andra här. Tvärtom. Hade gemensamt konto för många år sedan med stor summa pengar på. Han tömde kontot innan han drog iväg. Jag var så ledsen att jag inte orkade bråka. Kommer aldrig ha gemensamt konto mer. Då har jag hellre lite mindre pengar och vet att det som är mitt är mitt. Jag är ju inte unik heller, sådant har ju drabbat fler.

jag skulle inte heller ha gemensamt konto

Det där är nog inte så ovanligt, att ena parten betalar för att de båda ska bo någonstans. Men det är väl mindre vanligt nu än förr. Är det hon som äger boendet är det mindre allvarligt än om han äger halva boendet men inte betalar, givetvis.

Om man har ett samboförhållande, och lever som gifta (man kan ju vara sambos bara för att prova ett tag, eller för att man inte vill binda sig), bör man såklart se till att båda har liknande levnadsstandard. Inte bara för det gemensamma, där är det ju självklart, men även för det "privata", som kläder och hobbies. Hur sen det ekonomiska ser ut får nog diskuteras från fall till fall. Tjänar jag väsentligt mycket mer än min partner, och hon dessutom kanske har studielån, så blir det ju självklart så att jag pytsar in så mycket pengar att hon i praktiken faktiskt "bor gratis" även om boendet är gemensamt. (För arkivets skull, jag tjänar under medianlön)

I det här fallet var dock ekonomin ansträngd, men "forumexpertisen" (en halv självemotsägelse) får nog ha mer information för att det ska bli annat än löst tyckande

Ja, han har väl för fanken inget gratis boende någonstans.
Släng ut karlen. Han är en snyltare!!

Fullt förståeligt..!

Håller med. Om ekonomin nu är så ansträngd att hon funderar på hur de ska kunna behålla huset alls, då är det väl för höge farao dags att han börjar bidra?

Att den som tjänar mest betalar mest är väl inom rimliga gränser ok, som pirum påpekade innan. Men om en person betalar allt och det inte går runt ändå, då är det väl dags att den av de två som inte betalar nått hjälper till lite va?

Alternativet att killen går ut ur relationen hjälper inte att räkningar på 16000 i månaden blir betalda. Att han är sjukskriven är ett tillräckligt skäl för att man inte ska betrakta honom som en som utnytjar tjejen.
Han finns med och betalar för maten. Det är behjälplig i relationen. Hur deras relation ser ut i framtiden avgörs bara av de själva, för jag har ingen kännedom om dem.

PS. att hyta ut ett/några rum brukar hjälpa ekonomin.