jag var hos en arbetspsykolog under några dagar. Och vi gjorde tester av yrken och intressen, studier etc.

Vi hamnade i ngt inom florist, bageri.

Och då sa arbetspsykologen att men vi har en sådan af-utbildning inom florist, så har du möjlighet..

var till Af på tisdag så sa hon men kom förbi på torsdag med ansökningarna till floristutbildningen...

Och sedan när jag var förbi med mina kopior så sa hon att ne alltså det är ju regler som vi måste följa och vi har tittat på floristyrket och det var 20 jobb och 1000 arbetslösa i hela landet. Och de flesta jobb är i sthlm, och där är det ju bostadsbrist så det blir nog avslag om vi skickar in papprena.

Då vet vi inte hur vi ska göra... sa hon....

Känns som onödigt att jag var till en arbetspsykolog och jag hade praktik på en blomsteraffär för att få reda på om det är något för mig och sedan så blir det inget av det...

De kan ju inte hjälpa mig med något. Det bästa blir att göra allt själv utan AF.

Alldeles korrekt. Arbetsförnedringen har inte hjälpt någon jag känner heller.

ja då är det ju ingen ide att få hjälp....när de på förhand talar om att det finns inga jobb. Innan utbildningen är klar kanske arbetsmarknaden ser bättre ut. Det är väl bättre att få en utbildning i ett ämne som intresserar än att gå utan arbete.

Jag håller med....bäst är att fixa allt själv.

Undvik arbetsförmedlingen så långt det bara går det är mitt råd. Maken till värre nötter får man leta länge efter. Men jag känner igen beteendet, "lovar" praktik och hjälp med utbildning för att hålla humöret uppe (men mest för att bli av med dig = bra statistik) men sedan kommer de på att de har begränsade resurser så blir det plötsligt tvär nej! klart man känner sig lurad och besviken. tyvärr gör de så ofta....

Det var rätt länge sen jag hade med arbetsförmedlingen att göra, och det var ingen positiv upplevelse.

Samtidigt undrar jag om det inte ibland är lite bekvämt att klaga på myndigheter när det inte blir som man hoppats. Går det inte bra så är det myndighetens fel, går det bra så är det min förtjänst. Är inte så säker på att de som klagar på AF skulle tycka det var bra om den las ner och man fick klara sig helt själv. Att sen statliga myndigheter kan vara väldigt tungrodda och fyrkantiga och styrda av konstiga direktiv och paragrafer är väl allmänt känt.

Har varit på arbetsförmedlingen en gång i mitt liv, har alltid fixat mina jobb själv. Den gången var jag mellan två jobb och det diffade på 2 veckor. När jag kom och skulle skriva in mig sa tjejen i receptionen att jag skulle gå på en "söka jobb kurs" men kära hjärtanes , jag har jobb om två veckor, "du måste gå på kursen för att få ersättning . Efter en del tjafsande så gav hon med sig, tack. Det är min erfarenhet av AF och det är nog ca 20 år sedan......

Var mellan två jobb för ca 2 år sen. Då fick jag minsann veta att dom skulle inte skaffa mej något jobb det fick jag allt göra själv?????

Gick någon yrkesvägledningskurs tre dagar och kunde tänka mej flera olika jobb, men ack nej det skulle inte alls gå, man skulle utbilda sej pukt, slut.
Efter en vecka ringde en hem och frågade: vad ska vi göra med dej då?

Jag ordnade en praktikplats och det ena gav det andra så nu har jag en fast heltidstjänst.

ja de gör ingen nytta

Jag har ofta blivit bra och korrekt mött på arbetsförmedlingen. Vill bara säga det, eftersom så många tycks ha negativa erfarenheter. Världen är inte längre som i Blå Tågets låt "Glassfabriken", där det sjungs "På arbetsförmedlingen fick hon ett jobb som strutbagare på en glassfabrik", arbetsmarknaden är mycket elakare där allt mer handlar om att känna rätt personer. Det har såklart alltid varit en fördel att ha stort kontaktnät, men allt fler jobb hamnar väl aldrig ens hos arbetsförmedling, bland annat för att företagen inte vill få de mängder av ansökningar som blir resultatet av de "hårdare tag" som tvingar arbetssökande att söka en hel hoper jobb varje vecka, jobb som de kanske inte ens vill eller har chansen att få.

Arbetsförmedlingen borde för länge sedan ha bytt namn för dom förmedlar inga jobb och har inte gjort på årtal.
Jar har inget positivt att säga om den.

Just det. Arbetsförnedringen.

Jag vet inte vad jag ska säga om arbetsförmedligen, finns bra och dåligt saker. Jag är väldigt tacksam för de pengar man får när man är arbetslös, även om det vara är 4000-5000 kr är det bättre än inget.

Sen kan jag tycka att vissa krav är lite jobbiga, satt 6 timmer/dag 5 dagar/vecka i 8 veckor en skola, där man skulle söka jobb via datorn och skriva ansökingar. Tyvärr så finns det inte så många jobb att söka så man kan utnyttja hela tiden till det enbart. Tog en timma på morgonen, resten av tiden satt man bara av(dagis för vuxna). Om man nu inte hade turen att få åka på studiebesök på nått arbete, eller hade någon enstaka föreläsning. Slöseri med tid, sen kostar det att ta sig dit också, eftersom det inte var gångavstånd. Med små inkomster är varje utgift en börda.

Hur man blir bemött är väldigt olika, inne i gbg(storstad) tyckte jag att man inte fick någon större kontakt med sin handledare och väldigt mkt förbråelser för att man inte fått arbete, medans i Kinna((på landet) så vet de åtminstonde vem jag är när man kommer dit och förebråelserna haglar inte lika tätt.

Att vara arbetslös är redan fruktansvärt, men behöver inte hjälp från amf med att krossa sitt självförtroende, det bruka lösa sig själv. Många gånger ställer de frågor som får det till att kännas sig som att man är den dålig mäniska för att man inte får arbete, att det är del på ens personlighet. Bara för att man är blyg och osäker på en intevju är man ingen dålig människa eller dålig arbetare.

Tyvärr har Pirum rätt, har man inget stort kontaktnät, har man inte lika lätt att få arbete.

Detta har jag lärt mig/kommit fram till:
Har man arbete kan man tydligen lättare få ett nytt arbete.
Ingen vill anställa den utan erfarenhet oavsätt hur bra utbildning man har, men utan anställning får man ingen erfarenhet heller.
Inga andra yrkesgrupper vill anställa någon som har en bra utbildning inom något annat, för risken att man bara tar det tills man kan får arbete inom det man är utbildad i.
Bor man för långt borta vill de inte heller anställa en för att risken att man försöker hitta ett nämre arbete är stor.

En ond cirkle.

Så intressant och lite sorgligt att höra din historia! Dina slutsaser instämmer jag i. Trevligt med en nyanserad skildring, gäller även Pirums. Det finns mkt negativt att säga om AF, men jag tror man gör det väl enkelt för sig om man bara sågar det jäms med fotknölarna.

Jag förstår inte vad du menar om när du säger att man gör det lätt för sig. Vad vet du om vilka erfarenheter folk har av arbetsförmedlingen utöver det lilla som beskrivits här i tråden. AF är väl medvetna om att människor är i beroendeställning till dem vid arbetslöshet och därför behandlar dom folk hur som helst. Kan man av någon anledning inte delta i någon fånig övning eller nåt jippo AF arrangerat så kan det få oanade konsekvenser.

Min egen erfarenhet är bl.a. att jag blev nollställd hos försäkringskassan p.g.a. att AF utan att meddela mig skrev ut mig som icke arbetssökande. Detta på gund av att jag inte kom till en informationsträff 5 mil hemifrån om jobb inom vårdsektorn. Då hade jag ändå ringt innan och sagt att jag inte kunde komma p.g.a. sjukdom. Då sades inget om att jag skulle bli utskriven om jag uteblev. Skulle jag då ha satt mig i en taxi ( fanns inga kommunala färdmedel) för att i mitt febriga tillstånd åka till ett meningslöst möte som handlade om sådant jobb jag inte kunde jobba med.Till saken hör att AF var väl medvetna om att jag aldrig skulle kunna jobba inom vården eftersom mina kroppsliga problem förhindrade detta. Jag var vid tillfället inte sjukskriven men när jag långt senare blev det så uppdagades att jag mig själv ovetandes inte längre var inskriven vid AF och nekades därför sjukpenning. AF sparkade undan fötterna på mig med sitt agerande. Ytterligare omständigheter runt detta har jag ingen lust att skriva om här men jag kan berätta att jag efter hård strid så småningom fick rätt och viss ersättning retroaktivt men under tiden var det ett helvete.

Jag anser inte att man gör det lätt för sig om man sågar AF eftersom dom i många fall stjälper istället för hjälper och några jobb förmedlar dom inte heller.
Med ditt synsätt så dissar du människor som är beroende av AF för sitt uppehälle och som kämpar för att hitta ett jobb så att dom kan få mat på bordet.
För det kan väl inte vara så att du anser att man gör det lätt för sig bara för att man inte utförligt berättar för dig varför man sågar AF.

Arbetsförmedlingen håller mig med arbete.
De betalar varje år ut enorma summor till olika utbildningsföretag för att göra folk mer attraktiva på arbetsmarknaden, och det åligger utbildningsföretaget att se till att eleverna blir så attraktiva som möjligt, får så mycket på fötterna som möjligt och att ha bra kontakter med företag så att det finns någonstans för eleverna att ta vägen efter avslutad utbildning.
De arbetsförmedlare jag har kontakt med kan omöjligt hålla reda på detta själva, kontakten med företag alltså, för det finns en hel djungel av olika yrken, som ni säkert vet och varje yrke kräver sin kunskap.

De senaste åren har jag mest jobbat med gymnasiet, men håller också i lärlingsprojekt där vi utbildar både svenskar och invandrare till diverse industrijobb. Mestadels svets och CNC-utbildningar.
De som kommer har oftast ingen verkstadsvana alls, men vi plockar in dem för en utvärdering och visar det sig att personen har något handlag alls och inte bara står på en stol och skriker när maskinerna går igång så får de komma på en intervju där jag sedan handplockar ut dem efter deras intressenivå. Är man inte intresserad av att lära sig ett yrke är det ändå dödfött. Viktigt är också att man sköter denna intervjun som om det vore en anställningsintervju.
Sedan följer ett antal låååånga veckor, för eleven som helst av allt vill jobba och tjäna pengar, där de får utbilda sig, dels hos oss, dels hos andra utbildningsföretag som vi köper utbildningar av, t.ex robotprogrammering, eller kunskaper i skärande bearbetning, truckkörkort, logistikprogram eller vad det än må vara men också vara hos sitt praktikföretag ett par dagar i veckan och lära sig deras maskiner.
Kriteriet för ett praktikföretag är att de måste ha anställningsbehov, för att få ha en lärling och de ålägger sig att göra lärlingen så anställningsbar som möjligt - eleven får alltså inte sitta och sortera skruv på ett lager om han eller hon är där för att bli exempelvis manuellsvetsare.

Det som krävs av eleven säger sig självt - man visar intresse, sköter sig på arbetsplatsen, tillgodogör sig utbildningsmomenten och ser till att vara sin bästa reklampelare någonsin.
Jag har bara haft en elev hittills som aldrig fick anställning, de flesta jobbar idag på samma företag som de fick praktisera på och några fick anställning på andra företag direkt efter utbildningen när deras företag inte hade möjlighet att anställa. Marknaden går upp och ned som en berg- och dalbana och ett företag som har fullt i orderlådan den ena veckan kan ha blivit av med alla jobben nästa vecka.
Det man ska komma ihåg är att en utbildning är ändå en utbildning och har man dessutom gjort sitt allra bästa och skött sig bra på praktikföretaget så har man också goda referenser att ta med sig till nästa företag - och sedan är bollen i rullning.

Dessa utbildningar kan ibland kosta upp till 70 papp styck, alltså mycket dyra utbildningar och det bekostar arbetsförmedlingen för att de vet att det ger gott resultat.

Anic har rätt att det är lättare att söka jobb när man redan har arbete. Har man en gångbar kompetens och söker hemifrån soffan så vill det till att man har en riktigt bra ursäkt till varför man inte redan är i arbete.
Företagen här i småland går nästan uteslutande på det.
"Vad är det för fel på den? Varför är h*n inte redan i arbete?" och så lägger de undan papperet och glömmer bort det medan de sneglar längtansfullt in mot grannfabrikens anställda och undrar hur han ska kunna locka över dem, kanske med några ören högre lön...

När eleverna får jobb sedan och står i starten på en yrkeskarriär och de vet att de får bra lön och kommer att klara sig själva i fortsättningen är en helt obeskrivlig känsla. De är så stolta och så glada och lite tuffare än vad de var när de kom första dagen. De kan något som är attraktivt och nu har de en chans att kunna klättra.

- tack vare arbetsförmedlingen, som såg till att de fick chansen.

Red. Får väl tillägga också att "eleverna" jag talar om är alla mellan 25 och 60 år gamla med olika bakgrund och förutsättningar. Jag har hittills haft 46 stycken varav 1 aldrig fick jobb. 5 stycken nya är inne i utbildning nu och har blivit lovade anställning, och ytterligare 7 stycken är på gång att bli lärlingar inför nästa runda. Så det är inte bara "unga och raska gymnasielever" som är gångbara på arbetsmarknaden.

Allt är inte svart eller vitt, Stintan.

Det är också en väldig skillnad att säga att jag är missnöjd med hur jag blivit behandlad och att säga att något är totalt värdelöst, eller...

Dessutom har jag svårt att tänka mig att flertalet anställda på AF är ute efter att djävlas med folk...

Instämmer helt i dina slutsatser. Kommer man direkt från högskolan så har man kanske inte jobbat på 3-4 år då man har studerat på heltid. då har man varken tidigare anställning att visa elelr ett brett kontaktnät. Har känt att det ligger en emot väldigt mycket när man söker jobb fast arbetsförmedlingen göör inget för att hjälpa till där.

Jag har oxå gått på "vuxendagis" Tog mig en dag att skriva ett CV sen var jag klar med övningsuppgifterna på 2-3 dagar och satt bara och surfade på nätet....

Har ni inte LIA på högskolan? Om ni har det, varför har ni inte fått anställning på de företag ni gjort era projektarbeten?

Praktik existerar knappt på den institutionen där jag har läst. Vissa utbildningsprogram har en kort praktikperiod men de flesta erbjudes inte det. Alla gör inte projektarbeten på eller tillsammans med företag. Inom mitt område så är det vanligare att man gör projektarbeten åt kommun eller länsstyrelse.

Men jag antar att du utbildar dig inom den sektorn för att det finns jobbtillfällen? Varför erbjöds du inte anställning där du var? Hade de inget anställningsbehov? Varför får de ta emot högskolestudenter om det inte finns någon anställningsbehov? Varför får högskolan starta utbildningar som det inte finns något behov av? Vad du nu har utbildat dig till under alla dessa år - hur många sådana platser finns det att fylla i Sverige? 5? 500 000?

Jag tycker det är märkligt...

Visst magistern det är skillnad men om jag nu tycker att något är värdelöst så skriver jag det. Skulle jag skrivit som du tycker att man ska uttrycka sig hade det i mina ögon varit förmildrande och därmed inte tillräckligt. Jag föredrar att säga vad jag tycker framför att linda in saker och ting i bomull för att framställa mig själv som någon jag inte är. Allt är inte svart eller vitt det håller jag med om, ibland är det väldigt grått.

Det är endast min åsikt grundad på mina erfarenheter jag talat om, andra kanske har mer positiva erfarenheter och tycker annorlunda.

Jag har överhuvudtaget inte uttalat mig om hur flertalet anställda beter sig och varken kan eller tänker göra det. Det fåtal jag har haft kontakt med lämnade inte något positivt efter sig.

Om man har en anställning där den offentliga sektorn är dominerande som arbetsgivare så är det ofta så att behovet är stort (sett till potentiellt arbete) men viljan att anställa folk att utföra allt arbete är skrämmande låg. Hur många och om och när det anställs inom offentlig sektor bestäms ju av politikerna som fördelar pengarna.

hmm... då tycker jag att de borde börja fördela pengar i rätt ände. En enda högskole- eller universitetsutbildning kostar ju miljoner för staten. De borde vara mer noggranna med att de pengarna återförs i takt med att utbildade snabbt kommer ut i arbete där de behövs.
Att utbilda bara för utbildandets skull skjuter ingen hare...

Tyvärr är det ju det som sker på alltför många håll. (det du sa sist alltså )

Det var absolut inte meningen att ifrågasätta dina erfarenheter, jag är bara i allmänhet lite trött på att människor ofta skyller sina problem på myndigheter eller kommunen.

Jag har upptäckt att det inte ens är alla företag som söker personal som lägger ut annonser på platsbanken. Flera gör det via sina egna hemsidor, och/eller tidningsannonser. Tänk på det!

Det är tidsödande att söka jobb. Jag märkte det nu när jag sökte sommarjobb, jag satt i många timmar för att kolla hemsidor hos företag; skriva personliga brev och CV. Det gav utdelning! Börjar jobba på måndag - arbetsförmedlingen bekymrade jag mig inte ens om att vända mig till. Vad gör de? De sitter och "polisar" över människor som behöver a-kassa.

Ja och bara för att du är trött på att höra det så ska vi andra ta hänsyn till det och tassa på tå då? Dessutom så kan man faktiskt få ganska stora problem på grund av myndigheters eller kommuners stelbenthet. Jag skyller inte mina ledproblem på myndigheter eller någon annan för det är inte relevant det är dock de problem jag fick p.g.a. AF.

Jag får nog hålla med stintan att amf har slått undan benen för många arbetsökande. Och då är det framför allt de som har sjukdomsproblem som får lida och det verkas tvivlas mkt på om huvida de verkligen är sjuka och lälarintyg blir tvivlade på osv. Och då gäller det tyvärr att de som är sjuka kan hävda sig och det är inte så lätt. På mina möten så sitter man ensam med flera förmedlare och det är väldigt lätt att känna sig liten i såna fall.
Att vara arbetslös är inte lätt, men jag kan tänka mig att vara arbetslös och sjuk är ännu värre.

När jag var på mit första intruduktions möte, var det en dam där som hade 2 månader till pension och iställer för att låta henne vänta ut tiden, ställdes hårda krav på att hon skulle medverka vid möte mm och söka arbete. Lite konstigt tänkt, hur stor risk är det att någon skulle anställa henne? jag tyckte det var onödigt.

Grattis till jobbet, men skyll inte allt på arbetsförmedlingen. Skyll på våra politiker, och väljarna, som tycker det ska straffa sig att vara arbetslös eller sjuk.

Det här är ju ingen ny företeelse! På 80-talet arbetade jag som socialsekreterare i en Stockholmsförort under ca 10 år. Hade då hela tiden mycket nära kontakt med af eftersom det var ett krav även från soc. att personen skulle vara arbetssökande. Under dom 10 åren fick ingen av mina klienter jobb genom af! Däremot kunde dom bli avstängda x antal månader om dom missade en tid!!
Anki

Det största problemet jag hade med arbetsförmedlingen var deras sätt att bemöta mig. Jag var 22 år, arbetslös för första gången och lite rädd. Ville ha hjälp med att hitta en utbildning, var sugen på att utbilda mig, men människan som var specialiserad på utbildningar var enkom elak och otrevlig. Jag blev hånad och fick ingen hjälp. Försökte istället få hjälp med att hitta en lämplig praktikplats som kunde godkännas så att jag skulle få min lilla a-kassa samtidigt. De godkände inte något av de företag jag föreslog. För min del var det ett gäng elaka tanter och gubbar som satt i system och försöka skrämma ihjäl mig med hot om indragen a-kassa om jag inte flyttade eller var beredd att pendla 10 mil varje dag. Det är knappast någon regering som sagt åt dem att de ska vara elaka och skrämmas...

Det där är ett missförstånd som man hör allt för ofta. Det handlar inte om att det skall straffa sig att vara arbetslös, utan att det banne mig inte ska löna sig! Vill man ha råd till mer än det nödvändigaste så får man jobba för det. Vill man verkligen jobba så finns det precis hur mycket jobb som helst här i Oslo. Tycker man det blir för jobbigt att veckopendla får man välja att leva toftligt tills man hittar ett jobb man nöjer sig med. Men inte skall vi som väljer att ta de jobb som står till buds behöva sponsra de som väljer det bekväma livet som arbetslös. Det är min åsikt, och den står jag för. Vill man ha jobb, så finns det jobb om man bara är beredd att ta dom. Fram till dess skall man minnas att varje krona man får ut i ersättningar har någon annan jobbat ihop.

Om du tro det är bekvämt att vara arbetslös har du nog inte varit det under en längre period. Visst man behöver inte gå upp kl 6 opå morgonon, men när man är man går upp spenderar man dagen med att fråga sig själv; vad är det för fel på mig, varför får jag inget jobb. Och att sedan få en massa gliringar nästan dagligen från andra som inte har den minsta förståelse, gör att man vissa dagar gråter i sin ensamhet över hur värdelös och liten man känner sig.

Och javsisst skall man vara tacksam för varje krona man får, men tro mig det är knappast ett lyxliv man lever med ca 5000 i månaden. Hade jag inte haft en snäll pojkvän vet jag inte vad jag hade gjort. Jag vet att jag har världens tur och är ödmjukt tacksam för det jag får( men jag har faktiskt jobbat de flesta sommrar och vintrar sen jag var 16 år, så lite skatt har jag nog bidragit med själv). Och hoppas slippa behöva få mer pengar frå¨n andra och få en eget arbete, även om det just nu känns mer sannorlikt att jag vinner på triss(50 000 varje månad i 25 år).

Man skulle kunna tro att du jobbar som sakkunnig i regeringskansliet

Har aldrig haft problem med Af. Tycker jag har fått det stöd och hjälp som jag behövt när jag var yngre. Förvisso har jag själv sökt till utbildningar och sökt egna arbeten men tycker det har varit bra att kunna få bolla idéer för att komma vidare på ett bra sätt vilket lett till att jag inte gått arbetslös under längre perioder och sedan jag avslutade mina studier har jag inte stämplat alls. Har aldrig varit med om att de tjatat, klagat och hotat gällande a-kassa. Jag har skött mina "arbetsuppgifter" genom att söka arbeten, ta de arbeten som funnits och planera mitt liv och de har skött sitt arbete genom att vara bollplank när det funnits behov. Har haft olika handläggare och det har fungerat mycket bra med alla. För min del har de varit "nyttiga" och fyllt sin funktion och har inga problem med att de ska fungera som en kontrollinstans gällande arbetslöshetsersättningen.