Jaha, dags igen.

Finnen/hemmorojden dök upp här hemma för en stund sedan efter att jag varit utfryst sedan torsdags då jag ej kunde ställa upp och hjälpa till på stört.
Jag orkar ens inte dra alla hemskheter hon uttrycker och gör...men allt kommer alltid till samma punkt...jag mår hemskt dåligt efter och önskar jag aldrig blivit född!
Hörde senast av min mamma i torsdags och fick då inte någon respons i och med att jag ej ställde upp på stört i onsdags. Jag LOVADE att ställa upp torsdag, fredag, lördag och söndag...men det var som att prata i tomma luften. Nu idag (enligt henne) så hade min systerson varit inne i stan med sin nya epatraktor/a-traktor och ville ha min hjälp men han hade frågat mamma om lov först...Ja, OM han fick åka ner till mig! Samtidigt som hon är här och gallar ringer min syster och undrar vart jag höll hus idag och att hennes son behövde min hjälp. Lovade ordna allt imorgon efter killen slutat jobba, jag varit på sjukhuset (igen) och vi kanske hunnit äta middag. Allt frid och fröjd.. Mamma fortsätter galla på sitt lilla vis.(tom min katt som brukar hälsa på människor gömde sig för henne idag). Efter hon gått och jag var så långt ner i skoskaften igen gick jag och min kompis ut och gick, och sedan ringde jag min syster för att fråga och undra varför hennes son sagt som han sagt till min mamma, men det hade han aldrig och jag "fabulerade". Suck! Blir ett långt pass hos psykologen imorgon.
[color="#8B0000"][/color]HUR I HELVETE SKALL JAG GÖRA? PRATAR JAG MED MIN MAMMA ELLER FÖRSÖKER SÅ ÖNSKAR JAG HENNE DÖD ELLER SÅ SÄGER HON - JAG UNDRAR ALLTID VAD JAG GJORT DIG FÖR ONT?! Det går verkligen inte ens få prata med henne som en normal människa....hon blir mer och mer psyko mot mig och min syster får bara se de goda och bra sidorna... INGEN tror mig! Det lustigaste var att min sambo råkade se henne genom fönstret INNAN hon hälsade på...då gick hon normalt och snokade/spejade in i alla fönster hon såg, medan när hon kom innanför våran dörr var hon som förbytt och så "döende". Samma när hon gick, då fick hela trapphuset höra hur hemsk jag var och hur dålig hon var och jag aldrig stöttar/ställer upp. Fattar absolut nada. Är det verkligen så viktigt att smutskasta mig och få alla att tycka synd om och lida med henne? Hon sa ingenting om mitt nyklippa/nyfärgade hår eller hur jag mådde. I och för sig så var hon väl rädd för svaret för jag har varit jättedålig sedan i onsdags och killen ville egentligen köra mig till sjukhuset men men.. Tacka och ta emot mig e det inget fel på.

SNÄLLA, kan ni tipsa mig om styrkesaker? Mår så dåligt så ett evigt spring på dass är nu ett faktum...bara för jag är skurken igen....och jag som ens inte gjort något?!

Annica

Men snälla vännen!
Varför låter du din mamma göra dig så illa?

Det är bara du som kan avgöra om hennes pilar träffar eller inte!
Låt henne inte stjäla din kraft! Säg till dig själv att du för din egen skull inte kommer att bry dig!
Sortera ut henne ur din tillvaro, och om hon rent fysiskt dyker upp, så ta ett djupt andetag och låt bli att bry dig.

Usch!
Att vara arg ska visst vara hälsosammare än att vara lessen
Gillar du att lyssna på musik? det kan både förstärka en känsla eller jaga bort den för mej.
Kanske kan du sätta på nåt bra å rejält högt! Eller va med kompisen gå ut å gå.Du verka va bra på att fota å duktig på blommor snygg i håret ä du oxå! Du är helt enkelt en jävligt bra människa!!

Sen tycker man kanske att man inte borde behöva tala om för vuxna människor hur man uppför sej,men i din mammas fall anser iallafall jag att du verkligen ska försöa att göra klart för henne vad som gäller
I ditt hem det är väl det minsta man kan begära Du har inte gjort dej förtjänt av all skit!!

P.S Har din mamma nån proffshjälp det kanske vore bra att hon prata med någon utomstående
Ja eller ska ni kanske göra ett avbrott i ert umgänge Du behöver tänka på dej själv

pps. Ska gå in på krukväxter å se om jag hittar nåt mer om asblomman har tänkt flera ggr men fastnar alltid på vägen

Jag har svårt att se att din mamma helt plötsligt skulle ändra sig och bli en trevlig människa. Om jag varit i ditt ställe så skulle jag klippt av kontakten helt och hållet. Sagt att eftersom hon inte har något positivt att säga så vill du inte ha någon kontakt med henne. Visst blir det sorg av sådant, det är ju ändå mamma, men du kommer aldrig att må bra om du låter henne hålla på. Man är inte skyldig att ta hänsyn till föräldrar som skadar. Mitt råd: Klipp av kontakten!

Som solstorm skrev; klipp av kontakten. Helt rätt!

När en människa (oavsett om det är en främling eller nära kära) bara livnär sig på ens energi då är det dax att välja bort dem ur sitt liv. Tillför den personen inget positivt, finns det heller ingen anledning till varför de ska finnas i ditt liv.
Du kommer att upptäcka att du har oanade resurser inom dig när energislukarna är borta. Lycka till!





Jag hade inte ens släppt in henne innanför min dörr!

Jag fattar överhuvudtaget inte varför du - som mår så dåligt - ska hjälpa din mamma!! Det borde liksom vara tvärtom! Antingen fattar hon inte hur dåligt du mår eller så är hon medvetet elak mot dig. I båda fallen måste det bero på att hon inte bryr sig om hur du mår. Men att bara klippa av kontakten är lättare sagt än gjort, jag skulle inte klara det. Som Klint skrev, din mamma är nog i större behov av psykologhjälp än vad du är, hon skadar ju andra med sitt beteende.
När ska du börja din Sverige-runt-hälsa-på-alla-odla-vänner-resa? Om du vill ha ägg till frukost får du skynda dig, mina höns slutar snart att värpa!

Vet inte om du läste mitt pm till dig, men om du gjorde, så står jag fortfarande fast för allt jag skrev.
Varför i hela friden vill du ha fortsatt kontakt med denna person? Jag håller helt med Solstorm och Embees, bryt nu!
Du kommer att få en enorm kraft av att bryta och jag är säker på att du kommer att känna dig stolt över dig själv när du lyckats med detta. Ju längre du väntar desto värre kommer det att bli. Sådana här personer ändrar sig inte och har placerat dig i ett "fack" som de aldrig kommer att låta dig komma ur. Åtminstone inte utan psykologhjälp, och varför skulle de vilja ha det? De har det ju bra (tycker de i alla fall...)

Hitta kraften inom dig och säg: NEJ, NU FÅR DET VARA SLUT PÅ FÖRNEDRINGEN!
Jag önskar dig ett stort lycka till.

Skruttis

Håller med alla föregående skribenter. Till din mamma kan du säga "Eftersom du tycker att jag är en så dålig dotter så är det lika bra att vi inte träffas på en månad. Sedan får vi se." Eller något liknande. En stor styrkekram till dig Annica

Jag håller med de andra om att bryta med din mamma, vilket jag har skrivit tidigare också. Du behöver ju inte bestämma att avbrottet ska vara för alltd - se det som ett uppehåll i er relation.

Klipp av navelsträngen nu - du kommer att redan när du fattat det beslutet börja må bättre tror jag