Uppsagd p.g.a. arbetsbrist. Det inte så ovanligt i dessa tider, men för mig som blev drabbat idag efter nästan 14 år på arbetsplatsen är det mycket dramatiskt. Finns det någon tröst? Vill gärna höra något från Er som är både visa och medkännande. Tack om ni hör av er!

Så tråkigt! Det måste ju vara en chock när det kommer så plötsligt.

Jag förstår att det här är väldigt dramatiskt för dig.
Nån tröst kan jag inte ge dig.

Den här:

kan den kanske visa att jag iaf känner med dig?

Men åhhh vad jobbigt för dig!
Skickar en tröst och styrkekram till dig

Förstår att det är jobbigt, tröste- men kanske kanske kan det i slutändan leda till något gott ändå.
Känner med dig.

Förstår att det måste kommit som en chock!

Oj jisses efter 14 år, det måste vara dö-jobbigt? Kom det plötsligt? Bättre att ha fått lite förvarning iallafall.. Jag tycker det är jobbigt att lämna arbetskamrater efter ett år, även om jag alltid vet att det kommer hända förr eller senare, efter 14 år kan jag inte föreställa mig. Men du, sörj, det får du! Så unnar du dig något också för att fira de 14 år du varit där, och för att framtiden kan bli toppen!! Om några fler blivit uppsagda, boka in fikaträffar, det kan vara skönt att få älta detta med dem i liknande situation.

Tröst kanske kan vara att du har förtur till återanställning (i jag tror det är 9 mån)

Om det nu är nån tröst förresten...

Min gubbe drabbades efter 30år! (Anställningstrygghet, jo jag tackar) Där kom de undan med att de kallade det omorganisation, döpte om ett dotterbolag, återanställde folk i dotterbolaget och sparkade rubbet, utom de som var intressanta nyutbildade inom data.
Min gubbe som arbetat i företaget, sen han slutade grundskolan, hade helt enkelt inte en aning om hur man gör som arbetslös.
Men här får man faktiskt ge AF lite beröm, de fixade problemet i en helt annan branch istället. Det gäller att veta vad man kan och vad man vill. Det är inte bara utbildning som gäller!

Min älskling har idag nytt jobb, dom varslade i våras att dom skulle permittera 246 anställda, men dom skulle inte få besked om VILKA förrän v. 36.
Hela sommaren och semestern blev förstörd då han konstant hade ont i magen och hade sömnproblem.
V. 36 fick han då veta att HAN var en av dom 246 som skulle få gå, inte hade han någon större lust att stanna på det jobbet efter det så han sökte nytt jobb och fick det samma dag.
Han trivs på sitt nya jobb, så inget ont som inte har något gott med sig......men förra månaden var inte så god då han bara fick sina inarbetade 14 dagar från gamla jobbet och har en månads innestående på det nya.
Det borde utgå någon sorts avgångsvederlag så att barnfamiljer kan sköta sina utgifter som vanligt då det blir glapp mellen lönerna tycker jag.

Mitt förslag till dig är att redan nu söka allt du kan hitta.
Lycka till