Jag ser dagligen en arbetkamrat som genomlider fenomenet bröstcancerbehandling. En skitstrong tjej som verkligen kämpar, men behandlingen är så tuff.
Jag önskar varje dag att jag kunde bära en liten del av vad hon går igenom för att göra det lite lättare.
Ändå.... har vi tjejer, kvinnor, flickor den koll på tuttarna som vi borde. Min arbetkamrat kom alldeles för sent under behandling.
Men ändå även om man självundersöker sig så har man dålig koll ändå. Själv har jag uppenbarligen inte ens en gång koll på vad jag har för BH-storlek. Har trott hela mitt liv att jag har liten byst men bred kropp och haft storlek B105 vilken är svår att få tag på.
Jag har varit på BH-provningar förut med proffsfolk som kommit till samma slutsats. TIll jag träffade en riktigt proffsig tjej som försåg mig med en BH som passade. Jag kliver ur affären med en riktig "hylla" och en BH i storlek 90E.
Glad i hågen går man hem och berättar den glada nyheten för maken . Jaha, kom det kolugna svaret. Jag visste väl att dom fanns någonstans, fast jag har letat och letat .
Yngsta sonen kommenterade konversationen med att fråga farsgubben ifall han hade graderat upp .
Skämt åsido. Jag har uppenbarligen ingen koll och nu är det mammografi som gälller. Jag har slarvat med det. Så även om det känns som om en främling lagt två tegelstenar i frysboxen tagit upp dom därifrån och med full kraft teglar ens käraste ägodelar och även om man har ont två månader efter den misshandeln så må det vara hänt.
På måndag sätter jag mig i telefonkö........om en vecka kanske jag får en tid för att göra tidsbeställning och om tre månader är jag kanske rutinundersökt.
Finns det fler som borde göra detsamma, dags för ett oktoberlöfte kanske.