Med tanke på att icke appostroferade personer i forumet tog upp väldigt politiska saker runt PRIDE-veckan för ett par år sedan, vågar jag mig faktiskt ställa frågan om "vad händer med våra bostäder"? Politik eller ...? Ja ja men man måste ventilera det någonstans, anmäl det om ni misstycker. Jag såg programmet om uppdrag gransking. Vad händer? Alla manipulerar för att få del i de millioner man kan tjäna och de fattiga blir lidande och de ansvariga bara säger "jag har en tro på att...", "min övertygelse är ändå att", "vanliga människor får möjlighet att äga", "segregationen minskar"... Det är ju bara bullshit. Nu har vi äntligen förstört det fina med allmännyttan och att alla kan bo där de vill. Nu har vi ju skapat ett land snart där politiker kan rycka på axlarna och sko sig på pensionärernas slit, på de fattiga. Företagsledare råkar aldrig illa ut vad de än gör. Politikerna ska ta tag i den grova brottsligheten, jag tycker det inte finns någon grövre brottslighet än den som beslutsfattarna idag gör sig skyldiga till! Vi har inte längre makt att påverka. LAS är urholkad och fackföreningsrörelsen med. Vi får snart inte bo och arbeta vart vi vill, företagen däremot får göra vad de vill, utomlands kan de låta stackars barn dö för att VI ska köpa handdukar för 9.90... Är det ingen som reagerar? Storföretagen har tjänat milliarders milliarders men de har det ju så svårt, tvingas flytta verksamheten till barnarbetarna i asien... En normal situation är ju att i en lågkonjunktur kanske det blir högre arbetslöshet, men när företagen i en högkonjunktur låter bli att nyanställa och dessutom flyttar sin verksamhet utomlands för att utnyttja barnarbetskraft eller de som inte bryr sig om arbetsmiljölagar eller vågar säga ifrån, hur blir då situationen i det land där organisationen flyttade ifrån? JAg vill på intet sätt förstora situationen här hemma mot den i det land organisationen nu flyttat till, uta belysa syftet. Vad var syftet? Vad blev resultatet? Hur tänker man lösa jobbsituationen här hemma då man samtidigt säljer ut allmännyttan? Ska vi vara barnlösa och bo i kollektiv för att kunna överleva i detta landet i framtiden? Ska de arbetande i asien DÖ pga dålig arbetsmiljö för att dom feta männen i Sverige ska få leva överflödigt? Varför säger ingen ifrån? Varför gör man det i Frankrike men inte här? Höj literpriset på mjölk till 20;. och vi sväljer det..... Det kanske var meningen att de fattiga och penisonärerna skulle få del av kakan inte att pensionärerna skulle få skamliga 70-spänn av kakan? Vi som har jobb och inga lån har det ännu bra...men kanske ett halvår till, finns det ingen i detta land som kan öppna käften???

Snälla, kan någon tala om vad som händer?

mvh

Steven

Jag känner samma frustration över en utveckling som handlar väldigt mycket om extrem individualism, konsumism och att "ta för sig". Detta är en utveckling som skett under ett antal år, men som blivit ännu tydligare med alliansregeringen. Tyvärr känns alternativet rätt tunt. Det ända man hör från det hållet, är löftet om återställande av a-kassan.

Bostadsfrågan tycker jag har hanterats illa av politikerna i många år. Man kan tycka vad man vill om miljonprogrammet som beslutades nån gång på 50-60-talet men det hade faktiskt till resultat att folk fick en bostad - och en bra bostad till och med. Det uppfattades säkert som hutlöst dyrt redan då eftersom man införde bostadsbidrag för mindre bemedlade i samma veva.
Allmännyttan (stavas?) var avsedd för nytta i allmänhetens tjänst. Tex stod det i stadgarna att man inte fick neka någon att hyra en bostad av ekonomiska skäl.
Så är det inte idag. Sen många år tillbaka är det lättare att få en bostad hos en privat fastighetsägare än hos allmännyttan!
Man rev bostäder på 90-talet för att kunna hålla hyrorna uppe. Samtidigt har man dragit ner på bostadsbidragen.
Det senaste är att det byggs få men dock studentbostäder som kommer att kosta studenterna 5000:- !! Studiemedlet ligger fortfarande runt 7000:-.
Och den dag jag inte orkar med mitt hus längre kan jag ändå inte flytta. Hyran på en mindre lägenhet är högre än vad huset kostar mig idag.
Orättvist är vad det är.

så klart man vågar prata om det du skriver, det är VIKTIGT och du är inte ensam om dessa funderingar och tankar.
bostadssituationen (framförallt i storstäderna) är fruktansvärd och jag undrar hur alla ungdomar ska få en egen bostad om de inte har råd att köpa?
den borgeliga regeringen säljer ut nu precis som förra gången de hade makten, antalet hyresrätter har minskats med mer än hälften. utan pengar blir det inget boende i (exvis) sthlms innerstad.
men man kan göra saker om man engagaerar sig, vi har förmodlingen stoppat utförsäljningen av det hus vi bor i, nu har vi haft "tur", kriser och bankens ovilja att låna ut (de måste väl spara till sina fallskärmar och pensioner) kom i rätt ögonblick för oss.

ju fler vi är som engarerar oss i hyresgästföreningen desto mer kan vi påverka.

att svenska företag flyttar sin verksamhet utomlands är skit - det är säkert fel att göra som jag gör men jag försöker att inte handla av dem. det kan ju tyckas vara fel det med, då unnar jag ju inte barnarbetarna och de familjer i andra länder som är beroende av de kronor (ören) de tjänar men jag gör så i alla fall så långt jag kan.

man får leta rättvisemärkt.

det finns hur mycket som helst som är snett i världen nu och jag tror att man måste engagera sig, gå ihop för att kunna förändra.

på debatt i går kväll så pratades det om lissabonfördraget som regeringen ska rösta om på torsdag, efter en intevju med några politiker (som innan sagt att svenska folket ska inte folkomrösta för de förstår inte detta och det är bättre att vi politiker bestämmer för vi förstår) så visade det sig att de har fortfarande inte en jävla aning om vad de ska rösta om. förtroendeingivande. och dessa dumskallar betalar vi 80 000 kr i månaden för att de ska springa runt och lalla.

jag skulle kunna gå på i evigheter om saker jag tycker är dumt men det ska jag inte - jag ska gå ut med mina hundar.

Det är helt klart högervindar som blåser i Sverige nu.

Något jag tycker går alldeles för långsamt är arbetet för att motverka klimatförändringen - som är orsakad av människorna - klimatförändringarna är det största hotet mot människors möjligheter att bo var de vill, globalt.

Den här dåliga utvecklingen började ju redan så mått på 80-talet. Spelar ingen roll vilket block som har haft regeringsmakten. Man kanske ska sluta tänka höger-vänster, de drar ju ändå åt samma håll. Sossarna kanske har bidragit till att utjämna skillnaderna i historisk tid men de har ju blivit klippare de också nu. De talar vänster men genomför en högerpolitik. På så sätt känns borgarna ärligare, här har man ju inte trott något annat.

det håller jag med dig om!

Läste att vår miljöminister ska försöka förhandla om de strängare avgaskrav som EU-parlamentet till stor förvåning beslöt om för nya bilar. Parlamentsledamöter brukar ofta vika sig för bilindustrins lobbyister men stod emot och skärpte kraven. Men nr ministerrådet ska godkänna beslutet så kommer Sverige och Andreas Carlgren © ta parti för volvo och saab och ansluta sig till de som vill tillåta högre utsläpp!
Samtidigt läste jag i GP eller Metro Göteborg att man på allvar överväger att börja bygga vallar i Göteborg för att skydda innerstaden mot högre vattenstånd och man funderar även på att bygga vallar och dammluckor längs med Göta älv så att vattenståndet ska kunna regleras! Vad kostar inte det samhället (dvs skattebetalarna) att bygga dessa skyddsbarriärer och att teckna nya försäkringar för byggnader och anläggningar?

Skrämmande kortsiktigt tänkande. Det är bara konsumtionen som styr idag?

Det är ingen ny företeelse så var det redan på -60 talet. Skulle du bo i innerstaden fick du allt spotta upp en rejäl summa under bordet!!
Anki

det stämmer inte - alla mina bostäder i sthlms innerstad har jag fått genom bostadsförmedlingen och inte betalat ett öre för (förutom hyran och kostnaden till bostadsförmedlingen, 275 kr/år). så länge det har funnits en allmännytta att tala om så har det också funnits bostäder, med en viss kötid dock. jag har bott/haft lägenhet i stan sedan början på 70-talet. däremot så är det svårt idag, antalet hyresrätter har ju mer än halverats.

Jag betalade 8 000 kronor svart för en 1:a i Birkastan 1973. Mycket pengar på den tiden och pengar som jag aldrig fick igen.

Jag betalade 7000 för en pyttig etta i Vasastan 1968. Det tog mig flera år att betala tillbaka dom pengarna som jag fick låna ihop.

oj där ser man - jag känner ingen som har betalat för en lägenhet i stan om de inte köpt en bostadsrätt.
känner ingen heller som sålt en hyresrätt. trist - det är ju inte det som är meningen med hyresrätter.
det har iaf aldrig varit några problem för mig, jag har alltid fått de lägenheter jag sökt, mitt i smeten.

Min mamma fick betala 5000:- under bordet 1965 för att få tag på en större lägenhet än den 1a vår familj bodde i. Hade hon inte varit barndomskamrat med en av höjdarna på Scandia hade vi väl inte kommit undan så billigt....... fast det var fasen så mycket pengar på den tiden...... Känner f.ö. ingen som fått lägenhet genom bf i Stockholms innerstad.
Anki (som var 08:a sina första 40 år)

Jag köpte (eg. min pappa) svart lägenhet i innerstan i början på sjuttiotalet för en massa pengar. Min son köpte vit botadsrätt i innerstan i början på 2000-talet. Fick jag igen mina (pappas) pengar? Svar nej. Fick min son igen sina pengar?.Ja, med god ränta.
För min del tycker jag att det skall finnas hyresrätter, bostadsrätter och som är vanligt i andra länder, enskilt ägande av bostaden., dvs du äger din lägenhet personligen utan någon bostadsrättsförening. Själv föredrar jag att äga mitt boende.
Gita

Med de rätta kontakterna så är det nog inga som helst problem att få en attraktiv hyresrätt utan kötid. Nu syftar jag inte på dig Herkules ,utan redovisar egen erfarenhet.
Hita

men de som inga kontakter eller kontanter har då...

SCHHHHHHHHHH!!!!!!

Inte så högt! Det kanske är någon politiker som hör att det är billigare att bo i hus och därmed hittar på någon ny skatt....

Så länge man har det politikerna vill ha, så är det lugna puckar. Det politikerna vill ha får alltid bäst förmåner. Man får helt enkelt se till att ligga steget före.

Angående Stockholms innerstad så måste det ju alltid ha funnits lägenheter utanför tullarna så man slapp bli bostadslös, många 40-talister flyttade ju från söder till söder om söder då lägenheten blev för trång. Men idag bygger man flådiga lägenheter runt omkring stan, enbart för att sälja för flera millioner. Vart ska de unga ta vägen? Ska man aldrig kunna flytta hemifrån i framtiden? Hur får man ett lån på flera millioner då man precis har tagit studenten? Själv har jag haft tur och vi har det bra. Men vart ska alla andra bo? Visst oroar man sig över att om man måste köpa lägenhet och hur det ska bli, men är man två med hygglig inkomst har man det ju lättare. Inga lån sedan tidigare och ett hyggligt sparande. Det finns så mycket som håller på att gå käpprätt att man egentligen borde fly landet.

Yours sincerely

Steven

Nej jag tycker inte att pengar och/eller kontakter skall avgöra, men sån är verkligheten.
Gita

Jag säger inte emot TS eller herkules men när vi pratar om handdukar för 9:90 och barnarbete vill jag nyansera och komplettera frågan lite:
Vi kan inte/ska inte sluta handla med u-länder eller MUL (minst utvecklad länder). Handel är en av de största möjligheterna för att bygga upp välstånd och utvecklas. Inom EU har vi också därför förmånstullar som ska gynna MUL - t ex Bangladesh.

När det gäller barnarbete kan man inte heller helt förbjuda det - det gör inte ens Rädda Barnen. MEN det man måste jobba mot är exploatering av barn och för att de ska jobba under anständiga förhållanden, med justa arbetstider etc. Det är idag trots allt bättre att de har arbete i en fabrik än att de tvingas sälja sex på gatorna i Rio och Bangkok.

Många seriösa importörer inom EU är anslutna till olika projekt där man jobbar mycket med s k uppförandekoder och med att förbättra villkoren i fabrikerna i framför allt Asien (jag pratar nu om textilfabriker). Man jobbar för att certifiera dem vilket bl a medför att inspektioner utförs av neutrala inspektörer. Man kollar då allt från säkerheten i fabriker, till lönelistor, anställdas ålder m m. Som stor importör kan man ställa krav på att villkoren uppfylls.

Väldigt mycket återstår att göra, och många skrupellösa fabriksägare finns det! Hur kraven efterlevs när inspektörer har lämnat varierar förstås men mycket har trots allt åstadkommits.

Här tycker jag att KONSUMENTMAKTEN glöms bort. De flesta förstår att handddukar för 9:90 inte kan ha gett många öre till tillverkarna. Men dessa handdukar säljer!! Undersökningar visar att kunderna fortfarande inte frågar särskilt mycket efter hur det ser ut i produktionsenheten. Vi måste bli bättre på pressa fram sådana svar i butikerna, på att välja bort varor som sunt förnuft säger kommer från arbetsplatser med usla arbetsvillkor m m - tycker jag..

Jodå, de flesta konsumenterna förstår nog att en handduk för 9,90 är tillverkad i ett låglöneland - tyvärr räcker det ju inte bara att titta på prislappen, för om handlaren upptäcker att samma handduk säljer bättre för 20kr, eftersom kundern tror att den då är tillverkad i en fabrik med bättre villkor för arbetarna...

Förnuftet kan inte avgöra arbetsvillkoren i fabriken, vi måste ha ett annat system för att tillse det - frågan är bara hur? De flesta seriösa kedjor har någon form av policy för hur deras underleverantörer skall behandla sina anställda, men vad säger att det verkligen är så? Inte så lätt för en svensk inköpare att kontrollera hur det ser ut i en fabrik ute på kinesiska landsbyggden tex... Kan ju vara hur bra som helst när han är där, eftersom han knappast kan ta sig dit utan fabriksägarens hjälp så vederbörande har ju haft gott om tid på sig att "måla upp en fasad"

Jag vet inte hur vi skall göra - men prislappen är ett för trubbigt verktyg

Självklart kan inte förnuftet avgöra det. Vi är HELT överens Henriks. Men, jag vidhåller att konsumenttrycket kan göra en hel del. För snart ett år sedan hade vi en rätt infekterad debatt om merinoullen från Australien. (jag var rätt förvånad över att den diskussionen inte kom upp här på forumet). De kraftiga protesterna mot mulesing (som började i Sverige och spred sig till andra EU-länder) innebar att flera av våra allra största klädkedjor bojkottade den australiensiska ullen som inte kunde bevisas vara mulesing-fri. Här har massor hänt sedan dess med att påskynda framtagandet av andra metoder.

Visst är det också så att fasader målas upp för besökare, men det sker faktiskt oanmälda inspektioner också. Och då tar man sig till fabriker utan fabriksägarens bistånd även om de ligger oländigt till. Läs gärna om BSCI - Business Social Compliance Initiative. Det är definitivt inte problemfritt eller rosenrött men nog är det väl bra steg på vägen??

det är nog inte riktigt samma läge nu... det har gått fort. För egen del insåg jag att jag kan lika gärna köpa hus istället för att kasta bort pengarna på en brf-avgift + lån som ja ändå inte fick nåt för. Mamma sa att "jag gör saker på mitt sätt" men det ångrar jag ju knappt att jag vågade sätta mig in i hur husköp fungerar och att sen köpa ett med påföljande mäklarstrul

Många politiker, tjänstemän, journalister och andra "makthavare" har idag inget större intresse av att få nya bostäder byggda - de äger redan sina bostäder och vill rakt inte se någon värdeminskning på dem. Jag tror åtminstone att det spelar in, om än omedvetet. Det Sverige behöver är, hör och häpna, inte ett miljonprogram. Vi behöver två miljonprogram. Och de måste byggas dubbelt så fort som förra gången det miljonbyggdes, eftersom vi redan nu ligger med en latent hög bostadsbrist. Befolkningen ökar hela tiden, speciellt i storstadsområden. Man kan tycka vad man vill om att städerna växer, själv är jag inte direkt förtjust i trångbygden utan föredrar skog och åker, men det är ju helt galet att man ska få vänta flera månader på att kunna hitta lägenhet. Ja, jag skrev månader med mening, eftersom det ju i praktiken är ÅR det handlar om ifall man inte har pengar att kunna köpa., och det är ju helt barockt. En sån sak som ändrade familjeförhållanden, vilket ju är vanligt, kan kasta ut människor i bostadslöshet.

All skuld ska såklart inte läggas på våra politiker, som vi ju ofta varit med om att välja, jag tycker nog att byggbranschen ska ha sig en känga också som inte förmått bygga billigare, snabbare, och bättre än förr. Allt annat blir billigare, men fastigheter dyrare. Förklara det den som kan. Nog för att standarden i nybyggda hus är högre än för 40 år sedan, men inte vansinnigt mycket högre. Och visst är mycket av arbetet manuellt, men inte alls som förr i tiden.

Hörde på tv igår att bostadsbyggandet stannat av så mycket nu att man inte byggt så lite på 50 år. (Hörde jag rätt?) Och tanken slog mig då, precis som du säger Pirum att det är läge för nya miljonprogram. Det kanske rent av kan bidra till vägen ut ur lågkonjunkturen. Om byggandet kommer igång så drar ju det med sig allt annat runt omkring. De nya bostadsområdena behöver butiker osv.

Staten kan bidra till en vettigt styrd allmännytta. Och eftersom det skapar arbetstillfällen så blir det ju färre som behöver gå på bidrag. Det är ju i en lågkonjunktur som skattepengarna ska användas till sådant här, de ska ju inte vara med och driva upp inflationen när det är högkonjunktur.