Vem är hon?



Jag bor ensam. Fast jag borde säga att jag bodde ensam tills
helt nyligen. Då flyttade en tokig gammal tant in hos mig!
Nej, inte med mitt medgivande och inte betalar hon hyra.
Hon bara finns där.

Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig
hört talas om, utom när det gäller en del tonåringar.

Hur som helst. När jag går till spegeln för att måla mig
ställer sig den där tokiga tanten framför mig! Där står
hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka
och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig.
Jag har skrikigt åt henne att gå sin väg men hon bara
skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av.
Det har gått så långt att jag slutat med makeup
utom lite läppstift som jag målar på i blindo, så att säga.
Gammeltanten sätter också på sig läppstift ibland, en
gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen.

Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina
kläder också. Jag har smal midja, har fått många komplimanger
under åren, men hon syr in kläderna så de stretar förfärligt
när jag försöker tränga mig i dem.

Mina papper kastar hon bort och hon flyttar på allt tills ingen-
ting finns där jag vet att jag placerade det.

Hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra
eftersom hon har problem med vikten .Jag kan ju unna mig
lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig
det mesta.

Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen, för det är ju
så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan
tom. Så hon har problem på det området också.

När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek
tittade expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit
där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet
nummer och gick till spegeln var det samma visa, tanten
ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan
klänning. Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!

Hon har konstrat med telefonen också så den sällan ringer
och telefonsvararen tar inte meddelanden. Jag vet ju att jag
är ganska populär. Det har jag alltid varit och karltycke har
jag också. Men sedan tanten flyttade in hör jag sällan från
någon. Så jag tittar på tv, men där har hon varit framme och
gjort bilden suddig och skruvar ner volymen så jag knappt
kan höra om jag inte skruvar upp den.

På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen,
så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här
och där.

Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol
som inte står där den alltid stått. Fula och ömma blåmärken
är resultatet.

Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och
pratat med vänner och bekanta, till och med folk i snabb-
snabbköpet och i affärerna här omkring. De får alla så brått
när de ser mig. Om jag vill småprata så mumlar de ofta
något i stil med: jaja, det där har du ju redan berättat.
hördu, förlåt mig, men jag måste springa.

Jag vet ju att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska,
ganska spirituell faktiskt. Men den här gamla tanten har
lyckats göra mig osynlig.

Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån
tanten kom, var snäll och meddela mig snarast. För om
jag inte blir av med henne -ja, då måste jag nog tänka
på att flytta

(Denna text har visats här på Odla tidigare men jag tycker att den är så bra att den "tål" att visas igen )

Huvaligen, om jag ser den kärringen här så åker hon ut med huvet före! Såna 'monster' behöver vi inte!

En mycket bra historia, vem än upphovskvinnan är. En del accepterar INTE sin ålder, så är det bara. Bättre att göra det och må bra än att bli som nämnda dam här ovan.....

Den texten är toppen!

Hos mig har det flyttat in en gråhårig tant men nu har jag vant mig vid henne så hon får bo kvar!

Den där tanten, hon ger inte up i första taget. Hon flyttar in hos vem som helst som tillåter det. Det gäller att se upp med henne

Hos mig är det min mamma som flyttat in i spegeln! Det ser i alla fall ut så när jag tittar där.
Hm. Det är många år sen mamma gick bort så hur det här gick till vet jag inte....

Usch så hemskt... jag tolkar den där tanten som demens. Jag sitter här och gråter så tårarna sprutar.. sånt där är så otroligt sorgligt tycker jag. Min morfar var dement och blev dessutom så aggresiv så att mormor och han inte kunde bo ihop. Det finns en svensk dokumentär som handlar om några äldre människor på en demensavdelning och där några av dem i sina klara stunder uttrycker en oerhörd sorg över sitt tillstånd. Hemskt!

Jag fasar för att min mamma ska drabbas...

hos mig är det en äldre herre som flyttat in...

Mycket bra skrivet!!!

Det hemska är att det väl blir så i vissa fall... Bättre då som du skriver Maggan att acceptera sin ålder och må bra som man är (eller har blivit... )

Läste Ulrikas inlägg efter att ha skrivit färdigt mitt svar. Jag håller med dig Ulrika, att när det verkligen handlar om demens så är det ett förtvivlans lidande för alla inblandade. Då finns det ingenting roligt överhuvudtaget med tillståndet.
Jag såg det här mer som en "humoristisk självförnekelse".

Här har ni dokumentären "Att vandra i glömskan".

Det är SÅ BRA skrivet, kan inte annat än begrunda orden, jag är ju själv 74 år och när frugan och jag skall ut på någon fest och då tittar mig i spegeln vill jag nästan stanna hemma.

Men så klär jag upp mig och går och för det mesta så blir festen lyckad, spegelbilden till trots.

En underbar beskrivning av verkligheten. Inte demens utan lite underbar "tantförvirring".

Kom mig att tänka på Bettis tråd När jag blir gumma


Ulrica, det måste vara skönt att vara så ung, att du oroar dig för din mamma och inte för dig själv.
Jag har en mamma som är 91 år, förutom lite glömska är hon hur pigg som helst.

Den är helt underbar. Man måste ta den för vad det är. En rolig humoristisk grej men med kärlek för alla "tanter".

Jag tror hon har stor familj med måååånga systrar utspridda över hela landet.

Kan bara tillägga ''att man får vara som man är när man inte blev som man skulle''.....

Den där kärringen har en sällsynt förmåga, att följa med när jag köper blommor.
Jag köper mina och hon sina....Gissa vem som får betala kalaset? inte syns hon till då inte

Jaså, HON? HON brukar följa med mig också till växtvaruhuset!

Men hos mig då! Här sitter hon ju och beställer fröer hela dagarna............å gissa vem om måste betala?......å inte frågar hon MIG om det finns plats att så allt heller

Nej just det.....snååål är hon också. Man får alltid betala för två. Köpa fröer på nätet är visst hennes stora intresse.
Bomp.....så kommer det ett paket i brevlådan ....med mitt namn på och då är ju jag den juridiskt ansvarige och måste alltså betala även det.
Men en sak som också irriterar mig det är att hon aldrig hjälper till med vattningen....så mycket som hon köper.

Det stämmer ju på pricken vad ni skriver tjejer! Hon är med och handlar och handlar. Det finns ingen hejden på henne! Och precis som Alba säger så hjälper hon inte ens till med vare sig sådder eller vattning! Det får jag göra själv! Men till skillnad från er tjejer så är det inte min plånbok som öppnas.........................Det är Dealers , fast jag har väääldigt noga talat om för honom att det är hon, den där tanten som dök upp för några år sen i samband att mina kläder krympt ....................då tycker han så synd om mig att han snällt öppnar plånboken och betalar

Dealer är snäll som betalar för två! (Ta en, betala för två! eller det är visst tvärtom!)

, ja, det normala brukar väl vara att ta två och betala för en

Men ojoj....då är det ju bigami...att ha 2 fruar!!

Inte krympte dom inte, det var tanten som bytte ut dom mot sina kläder ju..

Ähh, den där tanten, hon kan ju få en att tro på vad som helst...........................fast du har ju faktiskt rätt........det var ju faktiskt hon som bytte.................mina.... mot sina ......och jag "gick på det" ..................så lättlurad är jag

Men åhh, vilken berättelse!!!
Jag har trott att det här var en "musik-tråd" så jag har inte öppnat den förrän ikväll.

Jag trodde först att det var på riktigt nästan ända fram till mitten ungefär...
Då fattade jag att det handlade om att åldras.. att man såg sig själv men ändå inte...
Tänkte, vilken jäkla knäpp kärring....!!!

Sedan kom tårarna... när jag förstod...
Jag kände mig så träffad så oj,oj,oj! Tänkte på alla som jag har omkring mig, som oxå skulle känna likadant... Tänkte på mamma min (72) som också vill vara hemma ifrån olika fester och kalas...

Jag är 46 men för bara 3 år sedan var jag 28. Har alltid varit.
Nånting har hänt de sista åren. Det är så många saker det beror på och jag känner mig så maktlös över att jag inte rår på hela situationen. Det är så mycket som jag skulle vilja förändra men har inte möjlighet här och nu att göra det... (men det kommer nog...)

Ni har skrivit så tankvärda ord allihopa och det känns att det finns en stor ödmjukhet i allas tankar. Det är väl ändå det viktigaste??????????

-Tack Lady'n!
-FANTASTISKT BRA!

Den madammen hade helt säkert med sig KRYMPMAL i sin packning, när hon kom./eden