Idag är jag rätt skärrad!
När jag var på väg hem från institutionen och skulle av spårvagnen, för vidare transport med buss till Borås, var det en kille som hade blivit påkörd bara någon minut tidigare! Det var ganska otäckt - grabben var i samma ålder som min egen äldsta son.
Killen som blivit påkörd var medvetslös och låg som en trasdocka på asfalten, han andades och hade bra puls men var helt okontaktbar..
Jag gjorde det lilla jag kunde men nu det känns jättekonstigt att inte få veta hur det gått för grabben. Bussresan till Borås kändes oändlig och jag hade fått blodfläckar på handen som jag bara satt och stirrade på!!!!
Ledsen Ina

hej Ina!
Jag förstår att du är skärrad. Hittade detta i GP och om det handlar om samma olycka kan det vara skönt för dig att se att läget är stabilt.


"Elvaåring i spårvagnskrock

En elvaårig pojke och en kvinna skadades vid en olycka med spårvagn inblandade på Olskrokstorget på onsdagseftermiddagen .


Klockan 15.17 hamnade en nioårig pojke under en spårvagn vid Olskrokstorget. Pojken och en lindrigt skadad kvinna fördes till barnkliniken på Drottning Silvias sjukhus respektive Östra sjukhuset.
- Pojkens tillstånd är stabilt och han är kontaktbar, uppger sjukhusets pressjour.
All spårvagnstrafik mellan Olskrokstorget och Centralen flyttades under räddningsarbetet till snabbspåret. Linjerna 1, 3, 6 och 10 drabbades av flytten och förseningar.
JOHAN BOSTRÖM"

Tack, Agneta! Tyvärr är det inte samma olycka men jag kan ju alltid hoppas på att det kommer en liten tidningsnotis om "min" olycka också...

ina du kan faktiskt ringa sjukhuset o höra o berättavarför du vill veta
eller polisen om dom va inblandade dom hjälper dej nog så du får ro
jag fattar precis hur det känns,självklart berör det mer om man varit så nära

Du tror inte att sekretessen hindrar sjukhuspersonalen och/eller polisen från att berätta? Jag har ju bara ett förnamn att gå på... och lämnade inga vittnesuppgifter till polisen eftersom jag klev ur spårvagnen efter att olyckan hade hänt...

jo sekretessen kan ställa till det men jag tror att du kan få veta lite iallafall om du berättar hur o varför du vill få veta åtminstone att han klarat sej så försök du

Hmmm... kanske skall göra ett försök i alla fall!

Jag tycker också att du ska kontakta sjukhuset, Ina! Det kommer att kännas bättre för dig efteråt. Håller tummarna att det gick bra för den stackars pojken........!
/Ann-Louise i Umeå

Hoppas du fick reda på
hur det gick...????

Jag har vid två tillfällen fått reda på hur det gått med människor jag varit med vid olycka, som jag inte kände innan. Det kändes viktigt. Ena gången bad jag bradkårspersonal att kontakta mig efter räddningsuppdraget, andra gången ringde jag sjukhuset och förklarade som det var.

De har sekretess men de kan också göra bedömningen att man kan tala om det mest väsentliga; om personen klarar sig, eller på vilken sal den hamnade.

Lämnar de inte ut någonting kan man be dem lämna meddelande till anhöriga att man var med vid olyckan och hoppas att det gick bra.

Hej Ina,
Jag har också varit med om liknande saker vid ett par tillfällen och vet att man behöver få reda på hur det har gått, och kanske någon mer information.

Jag tycker absolut att du ska försöka med sjukhuset och kanske med polisen. Om de inte vågar lämna ut några uppgifter pga sekretessen (som självklart är viktig) så kan du kanske be dem höra med hans föräldrar om de kan lämna sitt tillstånd, så att du kan få någon information.

Själv tycker jag man framför allt behöver veta om personen klarade sig, och om den förväntas bli helt återställd, men exakt vad man undrar över kan ju bero på situationen och hur involverad man var. I alla fall så är det ju oerhört viktigt att människor engagerar sig och hjälper till så gott de kan när olyckor händer, så därför måste man också se till att skapa ett system så att de som har hjälpt till kan få någon information efteråt.

Jag såg en gång en kille som verkade påverkad eller sjuk ragla fram mot kanten av perrongen på en tunnelbanestation i Stockholm. När jag lyfte blicken, såg jag ett tåg som närmade sig i ganska hög fart.

Jag rusade mot tåget och viftade med mitt paraply för att det skulle synas att något var fel (det var det enda jag hann komma på, allt gick så fort). Jag skrek också, tror jag, och försökte få andra att reagera också (men det var inte många på perrongen, det var sent på kvällen).

Killen ramlade ner på spåret, tågföraren bromsade och lyckades stanna precis intill killen som låg på spåret.

Jag fick en utskällning som hette duga av tågföraren, det var nog det värsta jag råkat ut för (men jag inser att han säkert var chockad och antagligen annars skulle ha tagit reda på vad som hänt). Men jag hade nog behövt något annat i det läget, för jag var ganska chockad själv. Och det var ju inte precis mitt fel att han ramlade ner på spåret...

Hur som helst så var det ju tur att allt slutade lyckligt och att han inte blev påkörd av tåget!

Hälsningar
MadeleineB

Det tyckte jag var väldigt kvicktänkt gjort, och bra! Jag tro många blir handlingsförlamade när de ser att nåt håller på och hända. Det är kanske lite lånsökt, men jag blev vittne till en olycka, där en hund sprang ut i trafiken och blev påkörd. Jag och ett par kompisar stod och väntade på grönt ljus i en fyrvägskorsning, då vi såg att på andra sidan korsningen kom en familj med en stor svart hund. Hunden slet sig av nån anledning, och sprang rakt ut i korsningen, det var grönt för bilarna och det tog en bra stund (tyckte vi) när hunden sicksackade mellan bilarna. Alla stod och stirrade, kanske någon skrek, men vad göra? Hunden blir påkörd, och snurrar runt och skriker, bilarna fortsätter susa förbi i hög fart och vi nästan väntar på att nästa bil som kör på honom gör mos av hunden. Då kommer det plötsligt en kille utspringande bakom våra ryggar, rätt ut i trafiken, får tag på hunden och för den i säkerhet. Vilket mod! Och vi skämdes nog lite, vi som bara stod och stirrade. Men vad jag tänkte sen, hade vi reagerat likadant om det var en människa? Ett barn? Ville vi riskera livet för en hund? Hoppas att jag aldrig kommer att få veta hur jag reagerar om är ett barn som springer ut......

Har inte fått tag på någon än som kunnat hjälpa mej! I växeln på sjukhuset har jag blivit mycket vänligt bemött men på barnakuten som kanske kan ge mej ett besked har det antingen varit upptaget eller avstängd telefon p g a överbelastning...
Så jag får försöka igen!
Tack för stödet, återkommer med besked om hur det går!!

Han mår bra!!!
Jag fick tag på den polis som handlägger ärendet och det hade gått så bra att även läkarna var förvånade! Jag har ju naturligtvis inte fått några detaljer men det känns ändå mycket bättre nu!!!

Skönt att höra att det gick bra
Vi behöver få glada nyheter också

Jag är en varm vän av glada nyheter! Kommer inte ihåg i vilken tråd det diskuterades, men jag skrev där att jag vill ha "positivitetsplikt" i nyhetsprogrammen! En dålig/sorglig nyhet SKALL balanseras med en trevlig/glad!!

härligt Ina
att allt gick bra

Även i mörkret finns det ett litet, litet ljus..........!
Vad underbart att pojken klarade sig!
/Ann-Louise

om det inte var mörkt kunde man ju inte se ljuset

nehepp nu ska vi inte vara såna solen syns ju på dagen o den kan man väl kalla ljus så du har inte helt rätt
säger jag helt ovetenskapligt
men jag vill vara POSITIV o se det fina

Tänkte faktiskt på "positiva nyhets-diskussionen" igår, när jag såg på nyheterna. De hade en kort kommentar om att en tågklarerare lyckats stoppa en hotande tågkrock.... Tänk vilka rubriker det hade blivit om tågen istället krockat!

Har åkt bil i 25 mil idag. Besökte en hjälpmedelsmässa.
Ruskväder... ömsom ösregn, ömsom snö.
Plötsligt försvann en bil vi trodde skulle köra om oss

Hörde ikväll på TV-nyheterna att en singelolycka inträffat... 2 skadade.

Varför måste så många ha så bråttom när vädret och väglaget är på sämsta humör?
Vi blev omkörda i backkrön och kurvor när sikten var bara några meter.

Undrar ibland om bilförare tror att de
måste köra 110 bara för att skylten visar så

ÅÅÅ vad skönt att höra att det gick så bra det kunde i olyckan! Positiv balansering av nyheterna (du kallade det något mer raffinerat tror jag) skulle vara nyttigt för oss alla. Det finns massor att rapportera, som är positivt, men som sagt, det kommer sällan fram, eller får en mycket undanskjuten plats.

Och hastigheten på vägarna:

Ja, det verkar vara många som tror att det är minimihastigheten som anges på skyltarna.

Här nere på Österlen är vägarna smala och slingriga. Men hastigheterna är höga (högre än uppåt landet, tycker jag det verkar som).

Och nationalsporten här är livsfarliga omkörningar! Man kan ha en bil efter sig på en lång raksträcka, sedan när man närmar sig ett backkrön eller en kurva med ordentligt skymd sikt, DÅ kör den om...

Och ofta, ofta är frontalkrocken bara en hårsmån bort! Det är inte så roligt, om man sitter i den bil som intet ont anande kommer från andra hållet...

Hälsningar
MadeleineB