Avskedsansökan

Jag har redan sagt upp mig !

Jättebra, jag känner precis likadant och till viss del försöker jag vara så barnslig jag kan.
Tänk, jag tror att det är många som känner så här när trycket utifrån blir för stort.
Då är det skönt att krypa på alla fyra i rabatterna eller att strosa i skogen och plocka fina pinnar och vackra mossor. Det finns så mycket fint som inte kostar någonting.
Kramar Ingis .

Precis så känns det ibland

hälsar Eva med ett leende på läpparna

Känner igen känslan. Beslöt mig för att när chefen är en person som skall vara 25 år ha universitetsexamen (helst dubbla) 10 års yrkeserfarenhet och helst vara man, då vill jag inte vara med längre.
När kvinnan passerat 40 är hon inte att räkna med längre. Den där gamla kärringen är inte riktigt klok ungefär.

Beslöt mig i första läget för, att om jag ändå räknades som lite galen kunde jag lika gärna göra skäl för tillmälet. Jag blev lite galen och tänk bara så roligt jag fick. Livet började på nytt.

När chefen var helt plötsligt var 15 år yngre än mig välutbildad och ändå inte kunde jobbet utan man fick lära upp honom så sade jag också upp mig och startade eget.

Resultatet blev att jag trivs bättre, har koll på min arbetsmiljö och tjänar mera pengar på mindre arbete. Förut var jag tvungen att hålla inne med en del kunskaper för att inte betraktas som hot. Nu betalar kunderna bra för samma kunskaper.

Ett riktigt stort misstag har jag gjort, att jag inte släppte ankar lite tidigare i livet.

Vill med detta inlägg ändå poängtera att jag inte hatar män och inte ser ned på ungdomar. De flesta av mina kunder är män och ungdomar. Jag behövde bara komma på rätt plats i livet med min egen förmåga.

Viktigt för alla på sitt arbete är att få vara med och bestämma. Kan var svårt även på kvinnodominerade arbetsplatser. Speciellt om de styrs med offentliga medel.

Tjejer! Ni är roliga, kunniga, balanserade, erfarna. förmodligen har ni efter ett familjeliv organisatoriska egenskaper som en fältgeneral skulle vara grön av avundsjuka på. Fundera på andra möjligheter. Det är ni värda.

När man har fyllt 65 år behöver man inte lägga in någon ansökan, då räknas man som fem år ändå. Och det märkliga är att man har blivit osynlig också.

i tidningar o radio har jag hört man säger att medelålders människor.... från 35 år..... Trodde medelåldern började vid 50

Inte.... vi baxar den framför oss
Vid 50 flyttar vi den till 60, vid 60 .... osv.

Mitt motto är ... Vår bästa tid är NU

Hahaha! Jag har upptäckt att min yngste snorvalp börjat anlägga en beskyddande attityd mot mej - jag reagerar med ståpäls på hela kroppen! Det gäller att göra sej synlig! Man får inte tillåta sej att tappa mark!
/Gunvor

Här hos oss på forumet är du absolut inte osynlig!

hej hopp ibland känns det som om jag passerat vuxenåldern utan att bli vuxen
måste man säga uppsej ändå
jag har barnasinnet kvar ÄLSKAR allt man gjorde som liten o gör det änn
så det så
o folk som garvar åt en när man åker pulka o så e nog lite avis

[QUOTE]

Hur skall jag tolka detta Nina? Skall vi kavla upp ärmarna sloss, eller skall jag lyfta på hatten och säga tack, tack?

Nä, urk nej! Vill inte bli liten igen. Tänk att behöva återuppleva tonåren, inte få gå och lägga sig när man vill, vara tvungen att gå i skolan igen, inte ha några pengar etc etc Huuu!
/Eva

Jag har fått åka pulka med min tolv år yngre syster, gjort snögubbar med barnen
och får förhoppningsvis göra snölyktor med barnbarnen. Annars gör jag det själv!
Jag kan åka rollerblades, precis lika bra som danska damer! Jag tänker inte ens låtsas vara barn.

Helen Mirren, Julie Walters m.fl.
Ikväll ska jag på bio tillsammans med kvinnor, som alla uppnått en aktningsvärd ålder!

Bettson, vad jag beundrar dig! Så skulle fler (framförallt kvinnor) göra, som jobbar kvar år efter år utan uppskattning och självförverkligande. Precis som du säger äger ju vi kvinnor fina organisatoriska egenskaper som tyvärr endast kommer fram i hemmet, fritiden osv. Dessutom tror jag att man vinner stor respekt från sin omgivning (inte minst männen.....) om man vågar gå sin egen väg på detta sätt. Hoppas att din firma fortsätter gå bra! (Den har inget med växter att göra, eller??)
/Ann-Louise i Umeå

Så här är det!

Tack Lollo!
Ville absolut inte skryta om mig själv. Ville egentligen bara puffa på flera att våga.
Min firma har inte växtanknytning. Jag är en sådan där administrativ siffernisse, pappersvändare, konsultslav eller vad man nu kan hitta på.
Kunderna har så söta smeknamn på mig. Kontorsråttan , morsan mm, sagt med humor och värme. Specialitet att stötta nya företagare särskilt de kvinnliga.
Jag sitter hemma i avskild byggnad har tjugo meter till jobbet gångväg genom trädgården. Jag har komposten och hallonhäcken utanför fönstret. Kan därför se både när det multnar och växer.
Egentligen så har jag ett förflutet inom jordbruk. Har skött den flesta djur utom de i djurpark.
Hästen och trädgården är mitt lilla privata andningshål. Måste få lite skit under naglarna ibland för att trivas. Egentligen trivs jag bäst med det jordnära (därför kan jag inte hålla mig från den här sidan) men hälsan har ändrat inriktning för mig.

Kan jag inte tro! Inte en så färgstark person som du Ann.
Du vet... Kvinnor kan!
och vi Pantertanter kan ännu mer

Om det behövs ... Vifta med röd flagga

Ja, ni är då för härliga allihopa!

[QUOTE]


Min kommentar till "Avskedsansökan" var menad att vara lite provocerande Jag hittade kommentaren på nätet i ett inlägg om
"Äldre kvinnors bemötande inom vården"
Jag tyckte den var bra och använde den här.

Röd flagga!!! Hjälper det? Går det lika bra med en rod, vit och blå, tror du ?