I torsdags kväll när jag var i växthuset så kom et en katt och skrek utanför. Ja släppte in den och klappade den lite snabbt. När jaf gick runt på tomten sprang den efter. När jag gick in så ställde den sig och skrek utanför. I går mose var den kvar och när jag kom hem satt den också kvar. Vi har frågat massa grannar om de vet någonting. Ingen har sett eller hört någonting om en sådan katt. Jag vet inte om jag vill ta hand om den, mamma är också lite tveksam. Pappa tror jag inte vill ha en katt, men han har inte sakt så mycket än. Han är och jagar hare uppe i höglekardalen och kommer hem i kväll.

Vad tycker ni jag ska göra?

Om du har möjlighet att fixa bilder av kissen och sätta upp med efterlysning av matten och/eller hussen vore väl bra!
Ev kunde du ju samtidigt efterlysa ny sådan(a) också... för säkerhets skull.

Fastän det är väl inte säkert att efterlysningen kommer till riktiga mattens och/eller hussens kännedom - katter kan ju förflytta sig rikigt vida omkring, tillhört någon som dött, eller "rymt" från någon på genomresa.

Jag tycker du ska ta hand om den...du vet
katter dom bestämmer ibland vilka dom vill bo hos och
det kan tyda på att den inte hade det bra där den var och
känner att den vill bo hos dig...visst är det gulligt

Mitt ena barnbarn fick en katt på det viset och vill inte lämna honom ur sikte
sen dess, det var katten som bestämde sig!

Men sätt upp lappar först och se om nån ägare svarar som
kanske saknar sin katt!

Lycka till

Jag ska nog sätta upp lite lappar får jag se. Det är mycketmärkligt. Kan de gå bort sig? Den är ju liten... annars hör man ju inte om några katter som går bort sig.

Det kan ju vara jobbigt att ha en katt också. De klöser ju och förstör en del.... Mamma har nog bestämt sig för att hon inte vill ha den. Men ja.... det är ett svårt val. 20års ansvar.

Den kan helt enkelt vara bortsprungen, stulen osv.

Ta katten till polisen/veterinär och kontrollera om den är ID-märkt eller Chip-märkt.
Många gör sådana märkningar nuförtiden som inte syns.

Foto på katten och upp på anslagstavlor, en kort annons i tidningen kanske. Prata med barn i området, de har ofta mycket koll på katter.
Lappar i veterinärens väntrum, lappar i snabbköp, lappar i zoobutiker tex.

Alla katter förstör inte. Man måste fostra dem från början att tex inte gå på bänkar och att alltid använda ett klösträd (som måste finnas om man inte vill offra någon fotölj tex)

Nej... jag tvivlar på att katter går bort sig, men det kan ibland hända att de råkar gå in och lägga sig i något fordon, container e.dyl. och sedan blir fraktade jättelångt bort iväg.

Eller (som sagt) de kan ju avsikligt tagits med på en resa, men "rymt" vid något uppehåll utefter vägen.

Kolla id märkning hoss veterinär är en bra idé. Och sedan sätta upp lappar. Tyvärr har jag ingen digitalkamera så det blir lite svårt med kort.

Det är möjligt att den har rymt på genomresa eller följt med en lastbil typ.

Om vi nu kommer att ha kvar den så är klösträdet ett måste altså. Är det svårt att fostra en katt?

I brist på digitalkamera kanske du kan ta kissen med till en fotoautomat... men det finns väl knappast i Skärblacka.

Eller be någon digitalkameraägare plåta.
Kanske någon fotohandlare eller polisen kan stå till tjänst också.

Ang fostran är det väl bättre att den får fostra dig?

Det viktigaste brukar väl anses vara få kissarna rumsrena, men det brukar väl mycket sällan vara något problem, och kanske är "din" redan det.

Hmm..., men fostran i övrigt, hmm... en katt ska ju verkligen inte dresseras, så det är svårt komma på vad den skulle "fostras" till.

Personligen försökte jag iallafall vänja av mina katter från att gå upp på köksbänkar, bord, byråar och annat där jag inte ville ha dem. Och om det inte räckte med skarpa åthutanden, brukade en liten vattenstråle från en blomspruta ha en i framtiden avskräckande effekt.

Ska se om det är någon som har en kamera. Annars får det bli fotoatomaten...

Rumsren, ja, det har jag inte märkt någontin av än.... men det kanske kommer.

Fostra mej? Vad då?

Det var typ att klösa på finsoffan och gå i pajen jag tänkte på. Blomsprutan låter smart...

Men vad du än gör, så se till att katten har mat o vatten tills du har hittat ägaren eller bestämt att behålla den själv. Den är ju klart hungrig on den skriker!!

Ja nu har vi varit i affären och skaffat mat. Den skriker nu också om man länmar den, men det är väll naturligt.

Erik.
Nu får jag väl en åthutning av alla kattvänner, men tänk dig för innan du bestämmer dig för att behålla den . De katter jag "känner" är alla krukväxtsabotörer .
Nu har jag ingen större erfarenhet, eftersom jag är kattallergisk, men visst besöker jag då och då kattägare. Min bror har söta katter och ljuvliga ungar varje år, men krukväxterna.........ojojoj........ säger jag.
Jag hoppas att din katt kommer tillbaka till sitt hem eller att du finner ett nytt åt den.

Det handlar om uppfostran det med! Den enda krukväxt vår katt numera "ger sig på" är ampellilja som tydligen är oemotståndligt gräsliknande. Allt annat får vara i fred.

Titta på www.katt.nu om du vill ha mer kattips

Den är väl rädd för att bli lämnat igen. Den kan mycket väl vara en s.k. sommarkatt, som blivit "glömt" när familjen flyttade till stan igen... så nu när han har hittat en som han trivs hos vill han säga att snälla, ta emot mig, lämna mig inte, världen är sååå stor och kall för en ensam liten stackare...

Katten vi hade , tyckte om att sitta på fönsterbrädan bland krukväxterna
och ibland krafsade hon i jorden eller nöp ett blad.

Eftersom jag var rädd om mina växter och krukor satte jag Aluminiumfolie
på fönsterbrädan (fick tips) och sen den dagen höll sig katten borta därifrån.

Några veckor senare, då jag tagit bort folien testade jag att lyfta upp henne på brädan, men ner for hon som ett skott och inte en enda gång hoppade hon upp efter det

En katt fostrar man inte, den bor man tillsammans med. D v s du markerar var dina gränser går och katten markerar sina. Efter en tid har ni sammanjämkat på ett sätt som båda trivs med.

Det viktiga är mat, vatten, kel och småprat.

Det är inte svårt att fostra en katt. Efter ett år eller så har katten fostrat människan till att vara så bra katt som det går... Vi människor är mer som hundar, gillar att få lite gränser satta och så... Skämt åsido - det blir ett samarbete mellan likvärdiga parter när man väl förstått sig på varandra. Blomspruta har jag inte behövt införa i min relation till mina sex katter (två är hittekatter).

Jag har sex vuxna katter och nu tre kattungar. Ingen rör krukväxterna förutom de kattungarna som gärna vill göra innekattlåda i de stora krukorna. Men folie över krukjorden några veckor gör att katter lär sig. Folie tycker de normalt inte om att krafsa på.

Inomhus klöser de på några oförargliga ställen och när de visade att de vilel klösa på ett hörn av soffan hängde jag en filt över armstödet där. De flesta katter klöser inte var som helst. De får vanor att klösa på mycket specifika ställen.

Inte river katten ned blomrukorna!! Har haft katter i många, många år och bara två tre gånger har jag fått söndertuggade blad, eller nedrivna krukor. Och den ena gången en kruka drattade i golvet, med kattens hjälp, var det helt och hållet mitt eget fel. Och som Sylvia säger, ampelliljan är oemotståndlig för katter. Det är ju som att hälla upp ett glas Hennessy och sticka under näsan, med orden "Aja, baja, inte röra" Förutom ampelliljan har alla mina blommor fått vara ifred, det vill säga dom som är inomhus.
Mina taklökar i trädgården avlöser koltrast och katter varandra i att hacka loss och spela fotboll med rosetterna. Lägger ut glaspärlor, snäckor och pinnar, men inget hjälper.
Katten skriker säger du. Klart att den skriker, det gör en baby också när den behöver mat, värme och närkontakt. Du har blivit med barn förstår du.
Ta hand om den och var snäll med den så har du en vän i många, många år.

Min erfarenhet är också att katter inte är särskilt mycket för att välta ner blomkrukor. Det skulle isåfall vara ungar som skulle få för sig att jaga varandra bland krukorna... eller försöka jaga någon fågel utanför fönstret.

Men säkert kan även en vuxen katt välta ner en blomkruka... dvs om man stressar den.

Några söndertuggade blad har jag aldrig varit med om. Det kanske händer om inte katten får tillgång till annat grönt att mumsa på.

Dock hade jag en katt som fick för sig att börja uträtta behov i en större kruka som stod på golvet med en mans-High Chaparall i. Först försökte jag väl huta åt när han försökte, men på arbetsdagarna när jag inte var närvarande uträttade han förstås ändå. Troligen försökte jag också spraya krukan med sådan där "fy-spray", med med dåligt resultat.

Funderade på något annat avskräckande och kom ihåg att jag sett denna katt vara skraj för att gå nära de speglande kulorna i julgranen; så jag letade fram en liten kula och hängde nertill i kaktusen... och vips fick den vara ifred.

Mina katter, och jag har ALLTID haft minst en katt, har aldrig gått på krukväxter eller möbler! Om jag har ovanligt snälla katter eller om jag har omedvetet lyckats uppfostra dom vet jag inte men så är det.

De har tillgång till en gräsmatta ute och klösbräda (som de inte bryr sig om, de kan ju klättra i träd!!) samt kattmyntor planterade på olika platser i trädgården. Torkar också knippor med kattmynta för vinterns "behov". Och så kelar jag med dom och leker med olika grejer.

Då ska jag komma ihåg aluminiumfolie och blomspruta. Förmodligen ska vi lämna den til Fiahemmet, ett katthem här i norrköping. Vi ska skaffa hund i vår och mamma tycker det blir för jobbig med båda två.

Varför skulle det bli jobbigt...??? Vi har oftast haft både och, det var inga problem. Men det är bra om katten är först själv ett tag och så kommer det en liten hundvalp, som katten får "adoptera", det brukar gå bra. Tvärtom har också gått bra, en äldre hund och så kom det en kattunge, inga problem.

Ja, men jag tror snarare att det beror på att hon inte fick sova så mycket i natt. Det går ju att uppfostra dem så att de inte kliver runt i sängarna, men hon är negativ......

Mej spelar det inte så stor roll.... de är ju trevliga och så, men....

ett tips!
sätt ett halsband på katten,en sån där det finns en liten tub
i tuben stoppar du ner en lapp där du skriver att du vill ha kontakt med ägaren och ditt tel nr

om du inte fått svar på några veckor är katten troligen vilse eller så är det en av alla hemlösa sommarkatter

är katten kastrerad?(lättast att se på hankatt)
är det en unge eller vuxen?

lappar är viktiga att sätta upp,även annonser i tidningen
du kan ta katten till veterinären så att den blir åldersbestämd
då är det lättare att skriva annons också..bild är ett stort + då många människor kanske då kommer på att "grannens bortsprugna pelle ser ut så!"

om inte någon ger sig tillkänna kan du välja att ta hand om katten som din
eller be ett katthem om hjälp....ibland får man stå i kö till katthemmet då det finns fruktansvärt många katter som far illa

katter är roliga och väldigt hemtrevliga djur som det inte går att leva utan efter att man en gång haft en...viktigaste när man har katt är att man har en kattlåda och något rejält katten kan klösa på,då blir det inga problem med att katten kloar på soffan
kastrering/försäkring är också viktigt.......

/Nina,med tre katter

Det hela har rätt ut sig nu. Det var en lite avlägsen grannes katt. Hon hade följt med ungarna till bussen och förmodligen inte hittat hem igen. Det var min granne som lockade med katten till en lekplats där husse såg henne...

Slutet gott
Oj vad barnen skall vara glada nu när de fått hem sin kompis

Det är de säkert. De skulle visst ha två katter till och en hund. Katten såver med hunden varige natt. Det är ingen som jag har pratat med som visste att de hade tre katter, bara en hund...

Det var rart med den omtanke du verkade ägna hittekatten, Erik!

SKÖNT att höra att det finns folk som bryr sig!

Det här var säkert en liten katt, när de blir äldre brukar de hitta bra. Men de kan som flera sagt råka åka med någon lastbil eller bil. Det är vad vi tror att vår ena katt (en hittekatt) råkat ut för. Tyvärr är det nog någon som saknar henne mycket, hon är en helt fantastisk katt!

Men ungar som kommer bort kan ha svårt att hitta tillbaka hem igen och är beroende av att få hjälp. Så som du hjälpte katten som kom till dig!

BRA gjort, Erik!

Hälsningar
MadeleineB

För mig är det självklart att ta hand om djur som kommer, åtminståne tillfälligt.....

Min hankatt sover också med hunden han söker värmen hos hunden

Nu till problemet
ja har tre katter mamman och två som kom på köksgolvet en morgon för två år sen en hona o en hane inga större problem med dem
men mamman hon gillar inte kattungarna ja hon gillar ingen hon väser o det är sånt liv ibland,de går inte klappa hon om hon inte vill

hon är tre år o en sånn argpigga jag tror att hon skulle behöva vara i ett hem ensam djur där, grann katt men man blir trött på henne

ja när hon får bestämma att nu skall jag ligga i knät då går det bra inte annars å då är hon så kelen väldigt
har haft flera katter en i över 20år som var en underbar han dog här hemma, det är skönt när det blir så, att man vet hur det går med dem
han var verkligen en kär vän

det är rätt naturligt att mamman tröttnar på "ungarna" även om dina är väldigt gamla för att bli "borthysta"
har hon alltid varit lika elak och fräsig mot ungarna,eller har problemet dykt upp nu?


det hör till kattuppfostran att kattungar efter fem månader ska ge sig ut och leta efter nytt hem.däremot så gör inte andra katter så mot varandra utan det är mer mor+kattungegrej

/Nina

Bra att du bryr dig om djur Erik! Om min katt skulle gå vilse så hoppas jag att nån som du tar hand om den och ge den mat och husrum!!!!!
Hälsningar
Alexandra