Det var med stor chock jag fick reda på igår att min kära vän är död genom suicid. Det går inte med ord att beskriva hur smärtsamt det är. Gråter inte ögonen så gråter hjärtat. Han har lämnat ett avskedbrev men det ger ändå inte alla svar. Jag saknar honom så mycket!!

...och tusen kramar till!

Å fy vad tråkigt.

Massor med tröstkramar.

Det måste vara en chock.

Usch så tragiskt! En stor styrke- och till dig och övriga sörjande! Försök att inte fastna så hårt i alla "Varför?" - att din vän valde den vägen känns hårt, men ta inte på er skulden!!! Det var säkert inte hans mening att ni skulle lida!

Åhhh så tråkigt!!! Skickar tröstkram!

verkligen bamse tröst kramar till dig

Så fruktansvärt tragiskt när man inte ser någon annan utväg och inte orkar leva längre...
Inte mycket till kanske - men jag skickar dig ändå många varma

Men vännen...Jag är så ledsen för din skull.
Det är så svårt med suicid, då alla varför skapar kaos i sorgen...
Massor av tröstekramar

Nej så hemskt, vilken mardröm.

Många tröstekramar till dig

Usch så hemskt!
Har själv upplevt detta-- det är många år se´n, men;
tänker fortfarande på det!
Om jag kunde hjälpt på nå´t sätt........

Usch ja, många frågor man aldrig får svar på.

Vilket fruktansvärt besked för dig. Jag förstår om tankarna snurrar runt....varför.....varför ?

Jag hittar inte ord för att vara dej till tröst Ophelia!

Märkligt att gå och vänta på att han ska komma tillbaka. Att någon ska komma och säga att det är ett stort skämt. Skulle ge allt för att någon ska säga att det är ett misstag.

Tänker på dig

Tillåt dig att gråta, gråta gråta ... men ta inte på dig någon skuld...

Ush, så sorgligt! Min bror har valt den utvägen.
Kom i håg att
Inga känslor är fel, Ophelia. Du ska inte ha dåligt samvete över att du känner på ett "konstigt" eller "förbjudet" sätt, det finns inga konstiga och förbjudna känslor! Självmord är inte normalt, men det man känner inför det och den som valde att ta sitt liv är fullständigt normalt oavsett hur du känner. Säger detta för att jag vet hur märkligt man kan känna i sådana här fall.
Kram! (PMa om du vill)

Har sedan den 8 maj pratat med alla kollegor som blev chockade av händelsen som inte förstår något. Givetvis ringdes det något enormt då på fredagen och sedan har det mattats ut när man börjar få perspektiv på det hela (och då antar jag att folk anser att sörjandet ska vara klart). Aldrig varit med om att få så mycket "vi tänker på dig", "han var så bra" och massor med kramar. Har dock legat steget före och tagit kontakt med en psykoterapeut via arbetet samt är sjukskriven av min familjeläkare under ca. en vecka ska därefter ha ledigt som planerat. Får gärna prata med prästen (som är jättebra) om jag behöver. Visste att detta skulle komma med att folk "försvinner" efter några dagar och jag upplever att jag gjort min "plikt" och försökt förklara för folk som funderar. Fr o m nu kommer jag att hänvisa till psykoterapeuten som känner till det hela och som är knuten till arbetet via Falck healthcare för jag upplever att nu vill JAG ha tiden för mig och oss som han ansåg betydde något för honom och som han skrev avskedsbrev till. Det kom blommor som jag beställt från Odla och de har legat på posten ca. en vecka men har inte haft ork att bry mig. Kläder som jag beställde till bröllopet vi skulle gått på förra helgen har jag inte heller orkat bry mig i att hämta. Förrutom terapeuten har jag vibbtränat (massage och relax), det var mycket bra. Hade ganska ont efteråt då jag varit så spänd i andning och magen. Detta går över men just nu är det rent ut sagt för jävligt och tankarna på att han är borta gör ont varje gång jag tänker konkret på det. Kan prata klart och redigt om detta men är ganska rastlös. Tycker ändå att jag lagt upp en bra plan för mig med vibbträning, träffa de nära, prata med terapeut, vara sjukskriven några dagar för att hämta andan och bestämma att bara jag/vi nära är i centrum nu. Saknar honom så mycket!!

Du som är en så klok person kommer att klara av detta - men vägen dit kommer att vara mycket jobbig...

Tänker på dig. Bra att du har någon att prata med.

Igår var begravningen. Den var fin. Familjen upplevde det hedrande med den stora uppslutning av arbetskamrater och vänner som tyckte om honom och ville hedra. Var bjuden till sammankomst efteråt tillsammans med familjen några släktingar och vänner. Det känns enormt ensamt nu. Inget mer sittande i lusthuset och äta god mat, dricka gott vin och prata om allt mellan himmel och jord. Inga fler trädgårdsdagar. Inga fler utflykter. Han var så bra att vara själv tillsammans med. Det är inte förrän nu som sorgen sätter in. Saknar honom så mycket!

massor av kramar!

Tänker på dig!

Jag tänker också på dej Ophelia!

tänker på Dig!

Förstår att saknaden är stor

Tänker på dig och hur onödigt det måste kännas när ett liv släcks,särskillt när det är någon man håller av mycket.En fruktansvärd upplevelse för alla berörda.

Kram på dig Ophelia! Låt det ta den tid det tar, så går det nog!!!!,