Det var alltså en kompis till mig som
blev utsatt för väpnat rån. Eller, ja, kompis vet jag nu inte, men
bekant. En bekant - det är ju inte vem som helst som blir utsatt för
sånt ju.

Hur som helst, han var på väg hem från krogen en kväll när en
maskerad kvinna kom ifatt honom bakifrån, tryckte en pistol i ryggen
på honom och sa: Pengarna eller livet. Så han gav henne sin plånbok
då. Hon blev fast sen och det blev rättegång och grejer.

Ja, alltså, det är ju säkert inget fel på honom, egentligen, men, jag
menar, det är ju faktiskt ett par små saker man undrar över, faktiskt.

Jag menar, för det första: Vad i all sin dar gjorde han ute vid den
tiden på natten! Alltså, halv ett på natten, mitt i centrala Stockholm! Jag menar, lite får han ju
faktiskt skylla sig själv också, va.

För det andra måste man ju säga att han var minst sagt utmanande
klädd, alltså. Kritstrecksrandig kostym och slips och blanka skor, jag
menar, vem som helst kunde ju se att han hade en plånbok, man behöver
nu faktiskt inte gå runt och skylta med det på det där sättet! Men så
gick det ju som det gick också, ju.

Och för det tredje: Varför gjorde han inget motstånd? Va? Okay, pistol
i ryggen säger ni, men det visade sig senare att det bara var en
vattenpistol! Hon hade inte alls haft för avsikt att skjuta honom
eller någonting, men han lämnar villigt ifrån sig plånboken, sådär
bara, utan vidare!

Allt detta visar faktiskt mer än tydligt att han egentligen ville det
själv. Och det är ju inte så konstigt alla människor har ju ett naturligt
behov av att ge. Och speciellt män, jag menar, så har det ju varit
ända från stenåldern att mannen har ett naturligt behov av att försörja
en kvinna.

Dessutom framkom det vid rättegången en hel rad förmildrande
omständigheter som gjorde att straffet sänktes: För det första hade
kvinnans försvarsadvokat kallat in några av hans kompisar som skulle
vittna om hans karaktär. Han hade nämligen under kvällen vid flera
tillfällen setts bjuda sina vänner på drinkar.
Fullständigt strödde pengar omkring sig, gjorde han. Och det säger ju
en hel del om hans karaktär, jag menar, han är sån, helt enkelt.
För det andra så hade hon ju varit på samma krog då, och sett honom
bjuda runt sig sådär. Och sen så gjorde han ju som sagt inget motstånd
sen heller. Alltså, hur i all världen skulle hon plötsligt kunna
förstå att han som verkat så positiv hela kvällen sedan plötsligt inte ville?

Ja, och sedan tog det hela ju inte så lång tid heller, han hann ju
egentligen inte lida särskilt mycket. Försvarsadvokaten hade också
kallat in en psykologisk expert som kunde vittna om en av de
grundläggande biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män: Det är
nämligen så att kvinnor helt enkelt behöver mer pengar än män - de har
större pengdrift, som det heter på fackspråk. Jag menar, kvinnor ska
ha till smink, mensskydd och behå, så är det bara, helt enkelt.
Jaja. Så det slutade med att hon frikändes, såklart. Lyckligtvis, får
man ju säga. Jag menar, någon rättvisa måste det ju ändå finnas här i
världen.

PS. fick den via mail idag.

Den var bra! Träffande!
Vad ska vi då göra med alla dessa män i kritstrecksrandiga kostymer? Ska vi täcka över dem med stora skynken? Ska vi operera bort plånboken? Ska vi se till att de håller sig hemma istället? Något måste ju göras och det är tydligt enligt rättssystemet att det är den kritstrecksrandige som måste åtgärda något, inte rånaren. Rätt sjukt!

Detta är också en av mina favvisar!!!

Denna kommer jag att skicka vidare, inte dum alls!

me to! Klart tankeväckande. Varför inte skicka den till Domstolarna o Regering mfl och låta den regna ner över dom!?

>Den var bra...

Tänk om de som belutar att släppa våldtäktsmän kunde råka ut för nåt liknande själva...

Underbar text!
Ska sprida den bland mina vänner, och ovänner!

Det synliggör verkligen det absurda i samhällets syn på offrens skuld!

/Ylva