Lilla Rödluvan och mormor


Det var en gång en liten flicka som hette Rödluvan. Hon hade en mormor som aldrig kunde få för mycket av sin älsklingsrätt – vargstek.

En dag ringde mormor och berättade att frysen var tom. Inte ens den minsta lilla gnutta varginnanlår eller vargfransyska fanns kvar. Mormor kände hungerns kval slita i tarmluddet och undrade om Rödluvan kunde hjälpa henne.

Rödluvan var inte bara liten, hon var snäll också. Eftersom hon bodde nära överskottsförsäljningen ilade hon dit och inhandlade två burkar konserverad prärievarg, varav hon med kokbokens hjälp tillredde en tjockflytande stuvning. Med en rejäl slurk Vargtass™ skulle detta bli en måltid som mormor skulle minnas i hela sitt liv.

Glad i hågen ilade lilla Rödluvan över de mjuka tuvorna och mossbelupna trädrötterna den lagom långa vägen till mormors hus. Äntligen skulle hon få vedergälla den mormoderliga välvillighet hon alltid sugit i sig i form av äppelvin och hemkokt knäck.

Förväntansfullt klev hon över den höga tröskeln in i det förfallna huset i den djupa skogen, där bara någon enstaka solstråle då och då kunde tränga ner.

Där mötte henne en hemsk syn. Vid köksbordet satt mormor med hängande huvuden och blek i ansiktena. (Hon var ända sedan födelsen siamesiska tvillingar.) "Mat" stönade hon mellan sina fyra blåaktiga läppar, "mat, eller jag går till de sälla jaktmarkerna, där till yttermera visso inga vargar finnas....".

Rödluvan, som inte bara var Skogsmulle och flickscout (för att inte väcka mormors ev. sämre instinkter hade hon hoppat över vargungestadiet) utan även nyligen avslutat en kurs i mag- och lungräddning, tog blixtsnabbt fram den ännu fisljumma stuvningen och pressade med allt annat än milt våld ner den i matstruparna på mormor. Dennas ansiktsfärg växlade snabbt till högrött, och munnarna öppnades till två saliga leenden.

"Tack min flicka" viskade mormor i stereo, "skatten ligger i högra byrålådan, tag den och sköt väl om den" – varefter hon sjönk ihop och avled.

Glatt öppnade Rödluvan högra byrålådan och fann där 112 kronor jämte ett portofritt kvarskatteinbetalningskort på samma belopp, varför hon redan nästa dag skötte om att skatten blev betald, såsom den lydiga dotterdotter hon alltid varit.

Då Rödluvan en vecka senare källsorterade sitt avfall, läste hon ännu en gång etiketterna på de båda tvåkilosburkar som hon i början av denna berättelse inhandlat på överskottsförsäljningen. Där stod "Prärievargspreparat med hull och hår, avsett för högskolor och museer. Konserveringsmedel: 96-procentig etylalkohol, försatt med arseniktrioxid." För säkerhets skull lade Rödluvan burkarna i den påse som skulle avlämnas på giftcentralen, ty hon var inte bara liten och snäll, som tidigare påpekats, hon var väldigt klok också.

den var bra