Sitter här och läser baksidan på ett salamipaket från Dannebrog, vilket man aldrig ska göra, och blir upplyst om att salamin innehåller färgämnet E 120.
Man kan läsa sig till i broschyren "Handbok för den kräsne konsumenten" (ja, inte jag då - den är Hernriks) av Tommy Svensson att E 120 är ämnet karmin som utvinns kemiskt från krossade insekter. Vilka insekter står inte, men jag antar att det är röda mygglarver eftersom salamin är nästan cerise

Nu till min fråga:
Jag trodde att det bara var kemiskt framställda tillsatser som fick e-nummer. Hur kan krossade insekter räknas som kemisk tillsats i en matvara, det är väl så naturligt som det bara kan bli?
Någon som är insatt?

HUUGA, Grå. Jag ska aldrig mer äta salami...

Hälsn Tepa

Carmin (karmin, E120): Rött färgämne som tas från Cochinellöss som torkas och krossas. Produktionen är storskalig och kräver många insektsliv. 70 000 insekter måste dödas för att få fram 500 gram av ämnet. Används i mat, alkohol, godis, kosmetika, film och garnfårg. Alternativ: växtfärg, t ex rödbetsjuice.


det plockas mycket löss på Kanarieöarna och det är på grund av dessa löss som exklusiva läppstift är så dyra. Lössen är även förekomma i Campari!

Karmin är väl inget konstigt finns i läppstift mm. Karmin = Kochenill framställs från torkade kochenillsköldlöss som man krossar.

Det är väl bra att skadeinsekter kan komma till någon nytta.

Tack för det Gunvor!

Löss har ju en reproduktionsförmåga som heter duga så vi lär ju knappast utrota dem för att vi äter upp dem.
Undrar bara varför de har fått ett e-nummer...

(Tepa, aboriginerna har decimerats på grund av västlänningar, inte på grund av att de äter insekter )

Karmin finns i det mesta av det röda lösgodiset. Det finns i drickor som färgämne. Det finns i massvis med saker som man inte tror att det skall finnas någonting som har med krossade sköldlöss att göra. Fanta innehåller E120 och även ett gelatinliknande ämne framställt ur fiskfjäll. Finns olika produkter som även innehåller hår, människohår också om jag inte minns fel. De stoppar i hur mycket läskigt som helst i produkterna och skriver inte ut det.

Lösgodis vet ju de flesta om redan. Börjar man kolla upp vad som är i sådant så tappar man ganska snabbt godissuget.

Mm, bäst att de gör nytta för oss. Annars kan de likväl dö ut.

Men VARFÖR har det e-nummer???!!

Hur fungerar e-nummer systemet? Vad krävs för att bli kallad ett e-nummer?

http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden...delstillsatser/

Fin länk NAuti! "Sidan kunde inte laddas. Länken som du angav fungerar inte" får jag till svar...

E nummer och kemi är ju inte liktydigt så där har du nog gjort en tankelappsus
Däremot är alla E någon form av tillsatts som borde vara helt onödigt

OM råvaror med kvalite används
OM transporterna vore kortare
OM vi konsumenter tycker det är ok med kortare hållbarhet

Jag rekomenderar varm boken Den hemlige kocken

"Sidan kunde inte laddas" , inte ens när jag klickade mig vidare från deras startsida. Typiskt.



Sorry, men jag trodde faktiskt att e-nummer hadlade om kemiskt framställda tillsatser.
Menar du då att e-nummer står för tillsatser som har med färg, form, doft, smak och hållbarhet att göra?

Japp E-nummer är tillsatser som ofta inte behövs ex. färgämnen som finns där för att ge bättre utseende, men alla E-nummer är ju inte farliga det finns ju färgämnen som kommer från rödbetor E162 och liknande. Men det kan ju vara bra att lära sig de värsta ex. glutamat som ofta används till att ge bättre smak på en undermålig vara.

Ok! Tack för svar!

Kan även tillägga att tillverkarna är lite fula i och med att folk numera vet vad glutamat är och istället använder de jästextrakt som bara är en annan form av glutamat, men de som väljer bort varor med glutamat vet kanske inte att jästextrakt är ungefär samma sak.

För den som är intresserad lägger jag in Livsmedelsverkets E-nummernyckel.

Tänk på, att bara för att ett E-nummer är en av EU godkänd tillsats, är det inte säkert att det är nyttigt.
Har aldrig trott att livsmedelsverket är till för att hjälpa oss vanliga dödliga. De går nog i alla lägen livsmedelsindustrins ärenden.(En liten släng av förföljelsemani, kanske. )

Undviker därför i möjligaste mån hel/halvfabrikat.

Vem minns inte kampanjen "sextiåtta" skivor bröd om dagen. Vilket uppsving för bageribranschen.


E-nummernyckel, Livsmedelsverket

Knepigt, länken fungerar för mig även när jag klickar på den här och på deras sida. :/

Jag är ju en onyttig själ, så jag kanske omedvetet har en livsmedelsverkscensur på min dator

Äkta varas E-nummerguide (som man hittar på äkta varas hemsida) är lite mer lättläst och förklarar bättre vad det är.

http://www.aktavara.org/upl/files/7124.pdf

Om innehållet i smågodis vet jag icke. Har bara ryktesvägen hört att det framställs av bla. koögon Berättade det för mina barnbarn då de var små och påverkbara, sade att en biverkan var utstående ögon Det gav väl resultat någon vecka men nu mumsas det smågodis som aldrig förr. Var väl inte tillräckligt pedagogisk

urk jag inser mer och mer att det är bäst att äta det man rört ihop själv.... insekter och löss???

Vill bara påminna om att det finns ämnen som har E-nummer som inte är ovanliga ingredienser i hemlagad mat, dvs E-nr är inte samma sak som tillsatser i halvfabrikat.....
Citronsyra t.ex. heter också E330 och ingår i många recept - eftersom det är ett naturligt konserveringsmedel, finns dessutom i de flesta produkter med citron.
E210 - bensoesyra - finns i min kokbok, eftersm det rekommenderas i sylt och saft för att öka hållbarheten.
E260 använder jag när jag gör maräng - det är ättiksyra....
För att inte tala om E440 - vilket jag häller i varje gång jag gör sylt eller gelé det är nämligen Pektin.
Och klorofyll - som ger växter dess grön färg heter också E140.... Även metaller kan ha E-nummer - E175 är silver och E175 är guld

Visst finns det konstiga ämnen bland E-numren, ämnen som man helst ska undvika, men att tro att hemlagad mat är helt fri från E-nummer är idioti.... Vill man veta vad man äter är et nog bäst att lära sig vilka E-nummer man absolut vill undvika och vilka som rä ok - kanske skriva ut en lista och ha i köket? F.ö. har wikipedia en mycket bra och överskådlig lista på E-nr, om någon vill ha en enkel lista

Jag håller inte med om att jag är en idiot.

Jag är väl medveten om att alldeles normala tillsatser i mat också fått E-nummer.

Kanske för att dölja de riktiga bovarna bland E-numren.

Skulle föredra om innehållet stod i klartext på alla förpackningar.

Att tillsätta E 440, när man kokar sylt/gele är inte nödvändigt. Inte heller E 210 eller E 330. Gör man på rätt sätt och använder fräscha naturliga råvaror håller det sig minst lika bra.

If you can't beat them, eat them!

Jo det är det vist, beroende på vad du använder för bär. Eftersom vissa bär/frukter innehåller mycket litet pektin är det nödvändigt att tillsätta om man inte vill ha saft i stället för gele och/eller sylt. Jag vet detta av egenerfarenhet eftersom jag tyvär lyckats göra detta vid ett flertal tillfällen och saft är inte samma sak som gelé.....



Och nej igen, fräscha råvaror förhindrar inte mögel, tyvärr. Mögel beror på att det är nästan omöjligt att framställa något utan att det kommer med en endaste mögelspor. Däremot kan man undvika problemet genom att frysa produkterna alternativt göra så små satser att man äter upp det innan det möglar. Vill man däremot kunna lagra produkterna i kyl och/eller göra större satser är det en annan sak.

F.ö. begriper jag inte varför t.ex. citronsyra skulle vara så förfärligt att tillsätta i sylt/saft? En fullkomligt naturlig syra, finns i sura livsmedel och smakar väldigt gott om man gillar surt .

F.ö. skrev jag också att det finns en HEL DEL E-nummer som man absolut vill undvika -antingen för att de är onödiga, allergiframkallande, onyttiga, beroendeframkallande eller att man av andra skäl inte vill få dem i sig. Men jag vidhåller fortfarande att bara för att mat är hemlagad så är den inte alls fri från E-nummer.




Handlar inte alls om konspirationsteorier - det handlar om att standardisera för att märkningar ska vara samma i olika länder. Olika namn/beteckninar i olika länder skulle vara betydligt värre för konsumenten, så med tanke på att ett ämna kan ha hur många olika namn och synonymer som helst så föredrar jag alla gånger E-märkningen. Då vet man ju att det är samma tillsats, oavsett om varan är gjord i Sverige, Spanien eller på Irland.

En tanke bar , helt utan någon faktagrund för jag har inte hunnit kolla upp det. Om kochenill-lössen har fått ett e-nummer så är det väl främst för att det är ett standardiserat sätt att ange tillsatser istället för att skriva ut jättelånga namn och sen slog mig tanken eftersom Grå skrev att det var kemiskt behandlade löss att man får kanske ut mer färgämne ur lössen om man extraherar ut färgämnet med tex alkohol och får en färgad lösning istället för ett pulver?

Det var det äckligaste hittills.....
blää
Har du belägg för detta?

Ett litet urval
E114 Klorofyll
E162 Färg från rödbetor
E300 C-vitamin
E901 Bixax
E949 Syre

Vet att det finns vissa ämnen bland E-numnen som är tvivelaktiga. Men bara för att det är ett E-nummer ska man ju inte bli skogstokig för att det är något onaturligt i varan...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article492911.ab. Det enda jag hittar om det nu när jag sökte. Det är visserligen aftonbladet men det måste vara lätt att kolla upp vad det står om E-numret de nämner.

E920 innehåller L-cystein

står om det här
http://www.aktavara.org/guide.aspx?r_id=27985

Fiskfjäll och löss går väl an. Men hår

Varför? Det är åtminstone ingen som behöver dö för att man tvunget skall stoppa ner hår i maten. Så för mig skulle det kännas mycket bättre. Löss och fiskfjäll tycker jag är mycket äckligare :/

Hår i maten är äckligt! Fiskfjäll och löss känns inte ett dugg äckligt.

...hudflagor då..?

Nej, jag måste erkänna att det inte är utan att jag funderar på när det ska börja knastra mellan tänderna när jag äter salamimackor. Men jag slutar väl inte äta salami för det, men betänksam är jag. Visst är det bra att man tar tillvara på allt, jag menar jag äter blodpudding och pölsa av hjärtans lust - men när man tänker på koögon, fiskfjäll, löss och hår i sin naturliga skepnad när de ligger där som rens - nja, det är ju inte precis som att aptiten sprudlar.

Det ligger nog något i att "det man inte vet mår man inte illa av".

Jag har uppfostrats att äta det som serveras och att alltid äta upp. Jag har väl frigjort mig lite från det, men jag är absolut inte kräsen, eller äckelmagad.

dessutom tror jag inte lika många skulle köpa produkten om det stod LÖSS i innehållsförteckningen, så ett annat namn är nog nödvändigt här

Man växtfärgar med dom här lössen också, blir en gröngul färg om jag inte minns fel, iaf förr kunde man köpa dom per hekto ja torkade då förstås på apoteket.

Hemträdgården kom idag och det finns 2,5 sidor lång artikel om koschenillsköldlusen och dess historiska användning som färg.

Bilderna på textilier färgade med lössen är på bilderna ganska knallröda.

Finns en orsak till att det står karbamid i innehållsförteckningen på hudkrämer och tandkräm, och inte urinämne vilket är ett annat namn för samma sak

Skulle gissa på att Markus_H har rätt i sitt antagande - man har nog extraherat ut färgen mer effektivt mha kemikalier eller kemiska metoder än att bara torka lössen.